Under måndagen kom det ut att Holger Ehlert än en gång har fastnat i dopingträsket. Sweden Cup-trean från i helgen, Ringostarr Treb, testades positivt efter ett lopp i Italien i mars.
Och Sveriges naivitet är kusligt i dopingärendena. Har vi inte lärt oss något?

Det var precis att man kämpade sig tillbaka till sitt vanliga jag igår. En annan trodde att man skulle få en behaglig och återhållsam dag efter Elitloppet, men tyvärr ville smutsen något annat.
Att Ehlert är fast i doping är så klart allvarligt och hemskt. Och att det inte är första gången gör det bara än värre. Kan vi inte ta lärdom en gång för alla den här gången? Sporten förtjänar så mycket mer.

Med Holger Ehlerts bakgrund är det så klart trist, sorgligt och bekymmersamt att han kan åka upp till storloppen i Norden och visa upp sig och sina hästar. Låt gå att det är bra travhästar som kommer till Solvalla, men att vara med om tränare som Holger Ehlert är som ett stort hån mot hela sporten och festen den bjuder på.
Naivitet är något alla svenskar verkar ha i sig. Vi tror inte så illa om oss själva. Och onekligen inte om andra heller. När man fick reda på att Ehlerts hästar inte testats för doping i helgen kunde jag inte göra annat än att skratta.

Herregud så korkat. Låt gå att jag kanske överdriver så här dagen efter, men i min värld är det även lika med tjänstefel. Då har personer inte skött sitt jobb, och att inte kolla av Holger Ehlerts hästar är idiotiskt. Inte minst när de dessutom gick ut och vann lopp.
Nej, usch.

Nu måste vi försöka ta lärdom av det här. Jag skriker av förtvivlan inombords var gång jag får se dopingtränare i Sverige. En gång dömd för doping ska innebära startförbud i samtliga nordiska lopp. Vi ska inte ha dom här.
Eller vad tycker svensken? Ska vi lita på vår naiva sida en vända till och se vad som händer?

Martin Engström

Måndag igen…hemkommen efter en väldigt lyckad Elitloppshelg. Den här helgen kändes verkligen som att den hade extra allt. Frågan är om det någonsin har erbjudits bättre lopp till publiken? Har nog aldrig haft så mycket gåshud på armarna som den här helgen. Ruggiga prestationer.

Hela stämningen på plats var liksom så otroligt bra! Över 60.000 personer besökte Solvalla under helgens gång – ingen terrorism, inget bråk, inga bengaler utan bara glada människor som visar glädje och kärlek till sporten.

Att få se Timoko vinna var otroligt roligt. En stenhård underdog som mött världseliten flera år i rad. Och bara fortsätter att tugga på. Mist sagt imponerande… Och att se Björn Goops segerglädje efterloppet kan få vilken hårding som helst att tåras i ögonen.

Auktionen på Wenngarn fanns det dock mer att önska av… det var ganska trångt och högljutt. Vart man än gick så var det kö.

Njaa…gör om och gör rätt! Gillar annars tanken av att ha den i Wenngarns fantastiska slottsmiljö. Men hade det regnat så hade nog katastrofen varit ett faktum.

Läget hemma på gården är stabilt. Älskar verkligen sommaren. Här ute är det lugnt och fridfullt, hästarna kan gå och beta gräs. Har lagt om träningen lite på några och hoppas att det ger en kick på dom. Blir förhoppningsvis en hel del trav i Juni.

/ Maria

Två monster skulle göra upp. Men när väl showen var över stod en tioåring på sin älskade bortabana Solvalla och tog ännu en seger i Elitloppet.

Men vi börjar från början.

Conway Hall-sonen, 3 Global Un Poco, var stor favorit i inledande treåringsloppet V75-1.
5 Twist of Fate förde takten i ledningen och där favoriten körde fram utvändigt 500 meter in. Över upploppet tröttnade övriga, medan Global Un Poco på imponerande stark skalle tog ner ledaren och vann fullt rättvist.
Snacka om stortalang - och det är bara en treåring!

V75-2 blev helgens stora skämt. Fem omstarter blev där, vilket bland annat resulterade i att favoriten, 10 Balfour, ströks efter två orsakade. Att där ibland blir omstarter kan man acceptera, men så många? På tok för dåligt av den rutinerade kuskeliten.
När det väl kom iväg var det en superstjärna på banan. Björn Goop är utan tvekan den kanske störste stjärnkusken vi har i Sverige, och han körde just som en stjärna här.
3 Dani Boko (Erik Adielsson) satt trivsamt i ledningen, men med 600 meter kvar när Goop drog iväg med Västerbo Hard Cash var där inga som kunde utmana. Hästen rundade hela fältet och gick iväg till en trygg och mycket stark seger.
-----
Elitloppets försök nummer 1 bjöd på något jag aldrig skådat. Tidigare hade jag Commander Crowes seger i Hugo Åbergs som det värsta jag upplevt på en travbana. Inte ens det är i närheten av vad vi bjöds på av Bold Eagle och Franck Nivard.
Jag väntade mig ett monster, men fick se någonting helt annat. Monster är inte ett ord nog att beskriva hästen. Hästen travade utvändigt om ledaren Delicious U.S. hela vägen som är en normalt stentuff position. Men för Bold Eagle? En promenix i parken.
Det är helt otroligt. Och det värsta jag någonsin skådat.
Annars tar man så klart med sig från försök 1 den jobbiga insatsen från Delicious U.S. som missade finalplats - något istället hedershästen Spring Erom lyckades ta. Sagan fortsätter...

Travsporten är nog den sport där folk vänder kappan efter vinden allra mest, och efter en vår med segerlösa resultat var plötsligt Nuncio slut. Minns fortfarande efter loppet på Solvalla där det spreds en begravningsstämning bland travfolket. Det är kört, hästen är utdömd och borta.
Men Tarzan, han leker. Och i Elitloppet försök nummer 2 skulle frågetecknen besvaras och bli till utropstecken igen. Örjan Kihlström var rejält offensiv och nådde ledningen, och där motståndarna inte hann reagera. Från ledningen var Nuncio sig själv igen. Propulsion körde tidigt fram och lade sig utvändigt och stred tappert, men ingen kunde nå Tarzans lekande pojk. Frågetecken, tvivel och utdömdhet förvandlades till utropstecken. Vänd tillbaka kappan, folk!
Glädjande var även så klart att hedershästen Timoko nådde finalplats. I år igen.
-----
Elitkampen, kallblodens Elitloppet, har höjt sig med flera nivåer senaste åren. Till och med, som har lite svårt för kallbloden, ser fram emot Elitkampen. Och i år fortsatte den prestera toppvinnare.
Finska gästen, Polara, var lite av ett oskrivet kort och lottades utvändigt om hårdingarna Odin Tabac och Månprinsen A.M.. I starten var det Odin Tabac som drog iväg i ledning och Antti Tupamäki bakom Polara tvekade inte. Han skickade iväg sin Polara direkt och lade sig utvändigt.
Över publiksidan satt Jörgen Westholm bakom ledaren och tittade mot Tupamäkki flera gånger som ett; "ska du inte ge upp, grabben?". Men Polara struntade i det och till sist var där bara en artist på banan. Han käkade upp svenskarna. Polara var otroligt bra och segrade på topptiden 1.19,0/1640 meter.

Vi bjöds på rejäl italiensk show i V75-6, fyraåringseliten för ston, där Alessandro Gocciadoro bakom Umaticaya var bara bäst.
Örjan Kihlström bakom Pampered Winner blev pressad av vinnaren hela vägen och trots att Kihlström körde som om han hade rånat banken och försökte fly, blev han besegrad och förbipasserad sista biten. Det är sannerligen inte något som hör till vanligheten att Örjan Kihlström levererar en urusel stryning.
Jo, det behövs sägas. Även stjärnorna måste motta lite negativ kritik!

Avslutande V75-loppet, V75-7, bjöd på storslagna fyraåringar.
5 Dijon var sylvasst iväg och vann spetsstriden odramatiskt. Johnny Takter bakom brorsans, Jimmy William, var efter 500 meter framme och övertog ledningen och därifrån trodde nog många att hästen skulle bli svårslagen.
Med 500 meter kvar klev Örjan Kihlström ut i tredjespår från andra par ytter med Love Matters och in mot sista sväng tröttnade ledaren och istället var det Love Matters som stred mot Robert Berghs 7 Diamanten.
På mycket kvicka ben svarade Love Matters för ett topplopp. Fyraåringseliten var ett mycket fint lopp och det var vackert att se hästarna hedra Tommy Hanné med ett sådant race.
-----
Svär i mångas kyrkor och lär säkerligen få en del på mig, men jag är verkligen inte förtjust i jänkarna. Ständiga snackisar och sällan några som till sist bjuder på någon färgstark upplevelse på travbanan.
Med all respekt, men ta det lugnt med jänkarhästarna till Elitloppshelgen framöver. Satsa på Italien, och möjligen några flagghästar från Tyskland. Italien-gängen åkte upp med ekipage som bjöd på show och leverans. Sådant man förväntar sig av utländska hästar.

Det bästa sparat till sist; Elitloppsfinalen 2017.
Nu skulle det avgöras. Monsterhästarna, Nuncio och Bold Eagle, startade sida vid sida från spår 1 och 2. Övriga var statister. Men så fel, så fel.

Björn Goop svarade för en mästerlig manöver i starten när han flög fram med Timoko. Nuncio kämpade utvändigt med Bold Eagle bakom sig och när vi alla trodde att monsterhästarna skulle bita tag i tioåringen, var det en Timoko som dundrade iväg i ensamt majestät över upploppet och vann.
Åldershästen på sin älskade bortabana Solvalla. Elitloppet är minsann fortfarande hans. Och oslagbara monstren lämnade Solvalla som förlorare.
Monsterhästarna lämnade banan som två slagna "nobodys", kvar på banan fanns bara en tioåring kvar. En tioåring som säkert dömts ut av många. Timoko är den störste hedershästen på många år och har nu sprungit in över 47 miljoner kronor. En fullständigt makalös siffra!
Timoko älskar Solvalla. Han har nu deltagit i fem Elitlopp och fick idag ta sin andra seger i storloppet. Tro inte att gamlingen är slut. Inte på sitt älskade Solvalla sista söndagen i maj...

Till sist:

• Totalt blek helg för storstallen Lutfi Kolgjini och Robert Bergh.
• Över 30 000 åskådare på plats på Solvalla är en fantastisk siffra.

Nu är Elitloppet över. Och vi alla behöver nog ta en femminutare på soffan...
Martin Engström

Endast en av sju favoriter motsvarade förväntningarna på V75 idag. Men trots världsrekordet av Sauveur är det småstallen som jag minns allra mest och varmast.

Till vardags har travlandet Italien en tuff vardag. Sporten har kämpat i motvind under flera år nu, men det innebär inte att de är slut vid toppdagarna. I V75-1 bjöd Pietro Gubellini på en överlägsen show med 10 Shadow Gar.
Efter liten rusning fick så 2 Patricia Hastrup (Lars Anvar Kolle) hand om ledningen, där storfavoriten 3 Wild Honey (Örjan Kihlström) fick gå först utvändigt. Med halvvarvet kvar inledde Gubellini sitt avancemang i tredjespår, rundade fältet och in över upploppet flög Shadow Gar fram och svarade för en överlägsen seger.

När favoriten 6 National Prince (Erik Adielsson) nådde ledningen in mot första sväng trodde nog många att V75-2 var över. Men stallkamraten 1 Upstream (Åke Svanstedt) valde direkt att ta sig ut för att ta över positionen igen.
Från dödenspositionen travade 5 Rushmore Face och med 600 meter kvar tog Rushmore Face rejält grepp om ledaren och gick ifrån med en smygandes 11 Uppohoppa.
Sista biten blev där ingen dramatik, utan en energifylld Uppohoppa som kunde segra enkelt. Rikshästen, 9 Quiz Töll (Thomas Uhrberg), fick en resa i andra par utvändigt hela vägen och höll bra till tredjeplatsen.

2 Havbergs Knight (Fredrik B Larsson) tog enkelt hand om spetspositionen, där en offensivt körd 8 Malkin (Robert Bergh) var tidigt framme. Körningen fortsatte i loppet efter första varvet när Örjan Kihlström bakom Stand Bayou rusade fram via tredjespår, en aktion som blev hästen fall när den föll bakåt i fältet in mot sista sväng på trötta ben.
Ledaren klarade till sist heller inte av tempot och tröttnade. Istället var det smygkörda 1 Niagara Broline (Johan Untersteiner) som hittade ut i spåren och tog ner fint avslutande 3 Iago Zon (Joakim Lövgren) och 5 Flirt Fortuna (Carl Johan Jepson).
En relativt otippad vinnare som vann V75-3 mycket lätt. Ibland är travsspelet en härlig gåta..!

Ännu hade ingen favorit segrat och i V75-4 skulle det fortsätta.
11 Darling Hornline (Johnny Takter) galopperade i första startförsöket, som lyckligtvis blev omstart. När andra försöket kom iväg kördes hästen mycket lugnt bak i fältet. Med 800 meter kvar när Takter försökte avancera framåt föll hästen i galopp och där segerchansen därmed rök.
1 Joy de Castella (Jörgen Westholm) ledde loppet länge och såg in mot upploppet ut som vinnaren, när 9 Dream Lane (E Adielsson) spurtade sylvasst och där till sist målfotot avgjorde till Dream Lane's fördel.

Det gick ett sus genom publiken när favoriten 3 Re Doc (Robert Bergh) galopperade bort sig direkt i V75-5, och istället var det motbudet 1 Bravo Navarone (Adrian Kolgjini) som försvarade innerspåret. En position denne skulle bli svårslagen i.
Amatörtränaren Magnus Träff har firat fina framgångar med sin 7 Queer Fish (Kaj Widell), men utgångsläget med spår och positionen utvändigt om ledaren hela vägen gjorde att segerchanserna borde varit minimala. Men så är det här litet av ett undantag verkar det som.
Trots den tuffa resan hela vägen var det Queer Fish som kopplade greppet sista 200 metrarna och där ledande Bravo Navarone kastade in handduken. Queer Fish var klart bästa hästen i fältet och segern innebar även att hästen sprungit in över en miljon kronor. Bakom svarade 9 Order To Fly (Per Lennartsson) för ännu ett fint lopp.
Glädjande var det också att se 10 Amazing Man (Stefan Söderkvist) som ordnade tredjeplatsen. Comebacken har ännu så länge sett finfin ut.

Envishet brukar sällan leda till någonting gott när man spelar på trav. Det bästa blir till sist att bara släppa hästen man så desperat jagar. Men ibland händer det.
I onsdags vann äntligen Island Life, en häst jag följt och jobbat in flertalet gånger på sistone. Idag var det dags igen. När en häst heter Palema, då är det grön kusk som gäller. 2 Aron Palema satte äntligen nosen först i V75-6.
4 Sheriff Bi raketsstartade fram till ledning och väl där skulle hästen normalt bli svårflörtad att ta sig förbi. 5 Moni To Spare tog initiativ med varvet kvar, men in mot sista sväng när Åke Svanstedt ryckte tussarna var det en grym Aron Palema som via tredje par utvändigt gick ut i tredjespår och segrade.
Svanstedt och Palema-häst innebär normalt seger, så även idag. Och envisa jag tackar kung Åke. Och nog tror jag även Pär Hedberg knöt näven efteråt.

Harpers Hanover var kanske inte det där superslaget över lång distans som vi annars blivit vana vid och det visade sig även i loppet.
Sauveur (B Goop) svarade för en otrolig insats på nytt världsrekord och bakom såg Sorbet (Ö Kihlström) ut att fortsätta klättra på sin formstege. Men i övrigt? Nja...!

Till sist:

• Stall Kolgjini hade långt ifrån en bra dag på jobbet. Hästarna underpresterade trots optimala resor och var rätt igenom besvikelser. Även stall Robert Bergh hade det motigt.
• Och när man lämnade Solvalla gjorde man det med minnet av amatörtränarnas framgångar. På största helgen på året, på nationalbanan. Storstallen blev skickade upp på E-läktaren.
• Från Solvalla upplevde jag aldrig att ATG.se havererade. Något som stod i 1.10 gånger pengarna inför dagen. Fortsätt så även imorgon!
• Lite från Sweden Cup:
  Volstead var rejält i ordning för dagen och vann fullt rättvist. Men den man minns mest från "lilla Elitloppet" är så klart Micael Broberg och hans Spitcam Jubb. Broberg struntade i Harpers Hanover och chansade hejvilt med att ta ut hästen i Sweden Cup. Visst hade Spitcam Jubb där att göra!
  Hästen tackade för det hårda tempot i försöket där han flög fram till final. I finalen fortsatte han prestera mot eliten och det var skoj att se honom.
• Tacksam till er som går med i mitt andelssystem.
  Vi satt bra på det ända till Darling Hornline och Bravo Navarone/Re Doc underpresterade. Nya tag imorgon!

Martin Engström

Nu har Travstugan äntligen börjat erbjuda andelsspel på ATG Tillsammans! Det är många som har efterfrågat det så vi är väldigt glada över att vi är igång. Här är inbjudan för att gå med i vårt lag: https://tillsammans.atg.se/inb...

Nu ser vi till att vinna tillsammans!

För Elitloppshelgen erbjuder vi följande andelsspel för både V75 lördag och V75 söndag:

”Tomas o Sudden 150” – 150 kr

”Tomas o Sudden” – 300 kr

”Tomas o Sudden 500” – 500 kr

”Martin – Travstugan” – 200 kr

”Carl – Travstugan” – 75 kr

”Jimmie – Travstugan” – 200 kr

”Jimmies hundring” – 100 kr

Så gå med i vårt lag nu så ser vi till att vinna tillsammans! Inbjudan: https://tillsammans.atg.se/inb...