Det kunde bara sluta på ett sätt. Nationalhjälten Bold Eagle – större än livet självt – vinner Prix d’Amérique 2017 på 1.11,2/2700. Nytt världsrekord, förstås. Han ser inte mycket ut för världen men har redan – bara sex år gammal – bevisat att han är världens främsta travhäst genom alla tider. Det är bara så.

Bold Eagle tappade i starten som för att ge sina konkurrenter ett försprång, men Franck Nivard ville annorlunda och gav honom en perfekt resa i andraspår. Där såg ekipaget ut att bli fast i sista sväng innan Nivard hittade luckan och utmanade Belina Josselyn över upploppet.

Jag stod i publikhavet – några meter innan mållinjen – när Bold Eagle briserade utvändigt ledaren över upploppet. Där var sikten begränsad men ljudet av hovarna som slog kolstybben sönder och samman gick inte att undgå. På bara några steg var Bold Eagle både ikapp och förbi ledaren Belina Josselyn.

Efter en helg i Paris med Prix d’Amérique som kronan på verket finns det inget att sakna – förutom duellen som uteblev. Jag vill fortfarande tro att Nuncio kan ge Bold Eagle en match på allvar. Till skillnad från Bold Eagle har han – Nuncio – aldrig fått stora segrar serverade på silverfat. Resan mot Elitloppet börjar nu.

Inte bara Bold Eagle förtjänar att hyllas. Jag vill även hylla Daniel Redén vars hästar sprang in 2,4 miljoner kronor i Prix d’Amérique. Han har redan siktet inställt på Elitloppet sista helgen i maj. Förhoppningsvis kommer även fartfantomen Delicious U.S. till start. Om så blir fallet har Bold Eagle en svår nöt att knäcka.

Prix d'Amerique-dagen är här. Nu är det slutsnackat till höger och vänster, nu ska sjutton av de bästa hästarna i världen göra upp tillsammans mot den av många obesegrade och ensamme konungen på tronen, Bold Eagle.
Självfallet har jag mina funderingar kring loppet, men det skiljer en hel del mellan hoppet och tron.

Först och främst;
Gårdagens V75-omgång på Bergsåker gav sex rätt på V75-förslaget, där jag föll på inledande spiken Aileron. Hästen var aldrig riktigt nära att göra upp mot ledaren Västerboblackmoney, och den av Berghs hästar som jag trodde näst minst på i omgången, Angel Rain, visade sig vara hur klar som helst i V75-2.
Västerbo Loveboat blev en för hård nöt att knäcka för hedershästen Nahar i V75-3, och Torbjörn Jansson visade upp sina skickliga körhänder med kallblod i V75-4 där han vann med Ulsruds Troll. Hästen, som startade förra veckan som väldigt lågt betrodd, blev plötsligt favoriten bland spelarna inför loppet. Befogat!
Bergh-takterna skulle fortsätta sitta i under V75-5. När inte pappa sitter bakom vinnaren, är det istället sonen Nicklas Westerholm. Tillsammans med Jessica Simpson-tränade, Lövdala Principito, vann han på ett mycket starkt och övertygande vis.

Avslutningen föll mig i smaken. Mitt måstestreck i omgången, Globalsatisfaction, presterade precis på det sättet som jag hoppades på i V75-6, där hästen spurtade hem segern förbi storfavoriten Digial Archive. Det är precis sådana segrar som denna man njuter lite extra av som spelare, när man för en gång skull har rätt i sin analys. Däremot tar det inte lång tid förrän man grämer sig att man ej singelstreckade. Man är aldrig riktigt nöjd...
V75-7 blev, som jag även där förutspådde, en skrattmatch för Zenit Brick och det var glädjande att få se Jorma Kontio ta en dubbelseger på V75 - något som sker mer sällan än ofta idag.
-----
Nere på Vincennes under lördagen övertygade Row Stewart och Rocky Winner i Prix de Luxembourg, där förstnämnde blev trea och Rocky Winner femma.
Övriga svensktränade hade det svårt. Radieux fick en tung resa större delen av loppet och tröttnade till sist. Dante Boko kördes i tredje invändigt, men kunde till trots inte utnyttja luckan över upploppet. Sauveur kördes lugnt bak i kön och när hästen väl skulle avancera framåt in mot upploppet föll hästen i galopp. Vann loppet gjorde Aubrion du Gers på ett mycket övertygande vis.

I övrigt glädjande att få se Ochongo Face!
-----
Men så idag. Prix d'Amerique.
Jag hade inte tänkt vara särskilt långrandig över loppet och gå igenom allt. Det får ni så bra på andra ställen.

Jag ska istället märka av skillnaden på tro och hopp. Som jag tidigare skrivit hoppas jag väldigt mycket på Oasis Bi. Hästen har verkligen blivit väldigt bortglömd, vilket i sig kanske inte är så märkligt när det är ett så speciellt år med Daniel Redéns starthästar i loppet.
Men nog tusan hoppas jag väldigt mycket på Oasis Bi och jag ska åtminstone lira en liten peng på seger, och så lite mer på plats. Hästen ska bli mycket intressant med Johnny Takter.

Och det gäller för Takter att göra just det jag inte riktigt kan göra; att tro på det.
Johnny har kört flera storlopp under sin karriär och kommer knappast köra ut på Vincennes med fjärilar i magen. Han är cool-lugn och att få se Johnny Takter i Prix d'Amerique ska bli häftigt.

Det gäller att bara tro på det, Johnny. Själv kommer jag sitta i min influensa-dimma och hoppas. Det är det minsta jag kan göra.

I övrigt; Timoko!

Martin Engström.

Och så är den här. Helgen alla längtat efter, Prix d'Amerique-helgen. Dagarna inför storloppet är spekulationerna miljontals från alla håll och sportens största lopp för året står runt hörnet.
Nog tusan skulle där bli mörka rubriker i veckan ändå.

Ja, inte har det varit en njutbar vecka inom travets värld. En vecka där vi skulle underhållas av roliga lopp från Åby och Solvalla under onsdagen bland annat, och där allt skulle bli en perfekt uppladdning inför helgens stora fest, Prix d'Amerique.

ATG är vad det är. Det är ett gäng clowner som går runt med två vänsterfötter, om vi säger så. Och att de finns på sociala medier och erbjuder kunder att ställa frågor är självfallet välkommet och mycket bra. Dessvärre sköts dock ATG:s Twitterkonto av ett gäng lågstadieelever, tydligen.
Stundtals bjuds kunder på rent av nonchalanta svar och mestadels är svaren tillbaka skrämmande.

ATG borde verkligen ta tag i det där med sociala medier. Men, visst. Även fast de ibland kan göra spelarna frustrerade och irriterade, så återkommer kunden likväl nästa dag. Pengarna håvas in ändå i bolaget. Men lite bättre skötsel av sociala medier är ett måste.
-----
Under onsdag kvällens V86-omgång på Solvalla och Åby inträffade en stor domarskandal på Åby. Givetvis oerhört olyckligt och för spelarna som förlorade en massa pengar på misstaget går det givetvis inte att säga så mycket för att göra deras irritation mindre. Jag förstår raseriet från spelarkåren, men tyvärr är det samtidigt så att misstag sker. Misstag är en del av vardagen och något vi alla gör då och då.
Den här gången var det måldomaren på Åby som gjorde det, och även fast han arbetade i en position där man inte "får" göra misstag, så inträffar det även där.

Sedan är det givetvis så att om jag varit en av de utsatta spelarna hade jag troligtvis resonerat helt annorlunda...
-----
Och så lite gladare nyheter från veckan;
Fabrice Souloy åtalas i kobolt-härvan och det ser ut att kunna bli rejält kännbart för fransmannen. För mig är det ingen som helst tvekan. Det undgår mitt förstånd om han slipper undan livstids avstängning. Ser jag Souloy's namn i startlistorna igen, eller för den delen honom personligen på stallbackarna i Norden igen, lär jag tappa allt hopp till den här sporten.
-----
"Världens bästa sport i Frankrike, världens bästa spel på Solvalla", så annonserar ATG ut söndagen där vi från Vincennes bjuds på Prix d'Amerique och där Solvalla arrangerar extraomgång V75.
Det har ju blivit så nu senaste åren. En extraomgång har skjutits in på nationalbanan för att göra söndagen till en sjudundrande fest.

Jag har väl inte varit särskilt förtjust i denna extraomgången, då den mer eller mindre stör storloppen nere i Frankrike. Men som så mycket annat är det självfallet frivilligt att både spela och se på loppen från Solvalla. Helgens extraomgång skulle jag dock vilja säga är ganska intressant ändå. Sportsligt håller den okej klass, inte mer. Men framförallt får jag se New Cash igen.

Sen att speldagen på Solvalla blir lite av en parentes mycket för att kuskeliten inte är på plats ens, må vara hänt...
-----
Prix d'Amerique ja. Äntligen är det dags. Från att ha känt en hopplöshet att hitta en seriös utmanare till Bold Eagle, så känns årets lopp mycket öppet och intressant.
Bold Eagle blir väldigt svårslagen, javisst. Men där finns ändå befogad anledning att känna lite hopp att årets vinnare kan komma från Sverige.

Daniel Redén selar ut hela fyra hästar i loppet, vilket är imponerande. Och man kan nästan påstå att alla av dom har liten vinstchans. Jag har nämligen svårt att hitta någon botten i hans hästar.
Wild Honey, som jag hade väldigt svårt att se som en Prix d'Amerique-häst, svarade för ett mycket vasst lopp senast och ser ut att vara i toppform. Lionel har nästan blivit lite bortglömd i skuggan bakom de andra, men är för mig den av Redéns hästar med bäst segerchans. Propulsion med Örjan Kihlström är en segerkombo som mycket väl kan gå hem, och Call Me Keeper är väl den med lägst vinstchans enligt mig av hans fyra. Dock vet vi hur bra den här hästen kan vara och jag vågar ju verkligen inte räkna ut honom.

Treasure Kronos är en stor överraskning i startfältet så klart, lika mycket som Tumble Dust för två år sedan. Slutar hästen bland de åtta främsta ska kretsen vara mycket nöjda. Jag tror de redan är nöjda som får se sin häst i det här loppet i år.
Oasis Bi har jag redan skrivit mig varm om förra veckan och jag har fortsatt en envis skrällkänsla i mig. För mig är Oasis Bi främsta svensken som ska utmana Bold Eagle och det ska bli oerhört intressant med Johnny Takter på Vincennes. Självklart blir där ett stöttande vinnarspel på hästen!

Bold Eagle är den självklare favoriten, den som alla ska slå och den som alla förväntar sig ska vinna. Men den uppställningen som svenskarna ställer upp med i år ska ge oss ett litet, litet hopp. Nog tusan kan det gå. Låt örnen få jobba.

• ...och, visst. Om nu ingen av svenskarna vinner står mitt hopp till Timoko. Det skulle vara väldigt roligt att se hedershästen ta hem loppet.

-----
Nu hoppas vi i Sverige på fina banunderlag till helgens tävlingar och att svenskekipagen nere på Vincennes gör bra ifrån sig (Venkatesh!),

Martin Engström

Första gången Prix d’Amérique kördes var 1920. Premiärsegrare blev Pro Patria med Th. Monsieur i sulkyn. Det dröjde till 1950 innan ett svenskt ekipage vann Prix d’Amérique – Sören Nordin med Scotch Fez. Pro Patria och Scotch Fez är för gamla för att vara mina hjältar, även om båda ska hyllas.

Roquépine. Dart Hanover. Bellino II. Idéal du Gazeu. Ourasi. Queen L. Ina Scot. Coktail Jet. Moni Maker. Général du Pommeau. Varenne. Gigant Neo. Offshore Dream. Ready Cash. Maharajah. Bold Eagle. Listan över framträdande Prix d’Amérique-vinnare från 1920 fram till idag kan göras lång.

Om du bara fick välja en vinnare, vem skulle du välja i såna fall? För mig är Maharajah störst av alla. Han vann Prix d’Amérique 2014 i fjärde försöket på ett regnigt Vincennes. Bilderna på Maharajah, Hultman och Kihlström kommer aldrig lämna min näthinna – där blir de kvar för alltid. Och det är jag glad för.

Vilket är ditt bästa minne från Prix d’Amérique?

Det var många spelare som trodde på låg utdelning på Färjestad. Jag var en av dem. Med stora favoriter som On Track Piraten, Bellfaks och smäckre Fossens Bonus fick man vara glad för ett par tusen, tänkte jag. Men sju rätt gav betydligt mer än så. 102 347 kronor är inte illa pinkat när Piraten vinner.

Jag rankade 2 Önas Igor fyra i V75-1. Jag trodde nämligen inte att han var snabb nog att ta sig förbi 1 Charming Soldier. Därför trodde jag mer på 5 Forecast och 8 Pharaon Face – och 1 Charming Soldier, för den delen. 2 Önas Igor fanns i alla fall med på kupongen och han imponerade stort.

Det blev inte som jag planerat i V75-2. Jag hade streckat två hästar – 1 Arnold Scoop och 11 Titan Brodde. Tyvärr blev 1 Arnold Scoop struken och 11 Titan Brodde galopperade över upploppet. Första reserv var 8 Bowling Triple X – men jag hade förmodligen inte låst på två efter strykningen. Jaja.

Omgångens största favorit var 2 On Track Piraten som startade i V75-3. Man trodde att han skulle ta ledningen och spåra runt om. Men så blev det inte. Istället tog 3 Highspeed Call ledningen och släppte sedan till 5 Royal Fighter – men inte ens då kunde 2 On Track Piraten förlora. Han slutar inte imponera.

Om det blev fel i V75-2 redan från början blev det inte bättre i V75-4. Jag hade 14 Bellfaks som spik men han blev struken på grund av hälta. Som första reserv hade jag 6 Reiug – men hade tipset publicerats efter strykningen på 14 Bellfaks hade jag INTE spikat 6 Reiug. Bara att acceptera.

Bakom 2 On Track Piraten i V75-3 var 3 Fossens Bonus i V75-5 omgångens största favorit. Jag garderade honom eftersom kapable 2 Thai Navigator med Björn Goop i sulkyn lottats till spåret innanför. Över lång distans är ledningen ofta avgörande på V75, och så blev det på Färjestad.

Det grämer mig att jag inte spikade 6 Barkevious Mingo i V75-6. Jag hade honom som spik i DD-1 redan innan jag visste att tränare Nils Norelius hade ett ess (läs jänkarvagn) i rockärmen. Barkevious Mingo dundrade också till ledningen och vann ohotad. Norelius första V75-seger på 16 år. Välförtjänt!

I V75-7 trodde jag en del på 1 Tiller. Hon tog ledningen och ledde länge men orken tröt i sista sväng och istället vann 9 Baharat. Carl Johan Jepson tog andra raka och utdelningen sköt i höjden. Trots att 2 On Track Piraten vann i V75-3 fick man över 100 000 kronor för sju rätt. Det hade ju inte suttit fel.