Spelvärt tippar

I jakten på en ny andelshäst

Det har gått en tid sedan man inte längre hade en andelshäst. Det har varit några kronor mera på kontot, men det har saknats den där lilla nerven att undrar om han är startklar nu?

Jag sitter här och bara längtar efter att vara delaktig i en häst, oavsett om det är 1/20 del eller hur stor del det är. Den där nerven när man får ta del av träningsrapporter, snart banjobb. Finslipning inför lopp osv. Den där känslan att man skulle kunna ta sig till banan för att se sin egen häst starta, vilket jag aldrig fick chansen till av en mängd olika anledningar.

Därför sitter man nu helt utan kunskap egentligen om detta att letar efter intressanta hästar. Det bästa är såklart att tränaren får välja en häst, men just nu är jag mera inne på att hitta en häst som i princip är startklar för att bara behöva någon månad hos en tränare för att ta vara redo för start.

Jag skulle kunna tänka mig vilken typ av häst som helst, bara det finns en möjlighet till start och spänning.
Om det skulle bli en "travstugan" häst eller en "Lucksta" häst eller vad det nu skulle bli spelar mindre roll.

Skulle du vara intresserad av att vara med på detta så är min tanke att köra 20 andelar via Easy KB, sedan får vi se vad tränaren kan hitta för häst och vad inköpspriset kan hamna på. Men en intresse anmälan kan gärna skickas till mig på Jimmienordberg@hotmail.com eller kontakta mig Jimmie Nordberg på Facebook/Messenger.

Priset per månad skiljer sig lite men hamnade senast mellan 600-1000 kr andelen på 20 andelar.

Mindset

Det må vara viktigt att jobba i ett bra team med trygg ledning för att få en känsla av meningsfullhet i sitt arbete. Däremot är det även viktigt att man själv som arbetstagare drar "sitt strå till stacken" genom att jobba med sig själv, sin motivation och sina känslor. Det gäller att hitta rätt mindset.

Inställning

Jag funderade länge och väl vad en bra översättning till mindset kunde tänkas vara. Efter mycket grubblande kom jag fram till att inställning kunde vara en lämplig motsvarighet. Carol Dweck, en känd amerikansk psykolog, beskriver att mindset – eller inställning – kan förklaras genom två ytterligheter. Själv benämner hon det som fixed och growth mindset. Det förstnämnda är en statisk syn, varvid personen till varje pris undviker situationer som kan äventyra skenet av dess intellekt. Medan den sistnämnda har en dynamisk inställning, och ser livet som ett livslångt lärande. En individ med fixed mindset undviker utmaningar, och ger gärna upp om denne stöter på något hinder då risken för att behöva tugga på pinnen istället för att få suga på klubban är för stor.

"Risken för att behöva tugga på pinnen istället för att få suga på klubban är för stor"
BB190612 BB564

Man anser att ansträngningen inte bär tillräcklig frukt, och att kritik tas som något som påverkar människovärdet negativt. Denne ser andras framgångar som ett hot misslyckanden som något dåligt och tar ingen lärdom av dem. Motpolen, growth mindset, ser utmaningar som något lärorikt och inspirerande. Inställningen innefattar även tron på att uppförsbackar ger starkare benmuskler och kämpar när det kommer motgångar. I köket hänger en brodyr, som stavar till något i stil med ”go hard, or go home” eller ”don’t wish for it, work for it”. Growth mindset implicerar även att feedback ska ses som något positivt, och som ska läras av - så att man kan förbättra sin arbetsinsats ännu lite mer. Misslyckande är något man tar lärdom av, andras framgångar öppnar dörrar för att man själv skall lyckas.

Vad är det då som avgör om man har ett fixed eller growth mindset? Personligen tror jag att betydande faktorer kan vara känslor, motivation och själveffektivet.

BB150429 NJ017

Känslor

Travsporten består av en kompott av känslor. Många säger att sporten i fråga är en ”drog". Trots motgångar behöver man ha mer och mer till en dag då man lyckas nå framgång och får den där dopamin-kicken. Rent psykologiskt kan man beskriva en känsla som förhållandevis kortvarig reaktion som utmynnar och påverkar en längre sinnesstämning. Det kan ge sig i uttryck i kroppsliga reaktioner genom exempelvis ökad puls, rodnad eller darrande händer. Känsloupplevelsen påverkar även handlingsberedskap då den förbereder oss mentalt på att göra något. Därtill påverkar känslor våra värderingar, vår kommunikation och den inre – subjektiva – känsloupplevelsen. Känslor är kortvariga men påverkar vår sinnesstämning som kan vara i flera timmar eller till och med dagar.

Motivation

Motiv är den psykiska drivkraften bakom en handling. Motiv kan delas in i flera komponenter. För det första har vi biologiska motiv såsom hunger och törst, vilka bidrar till att vi dricker och äter, för det andra sociala motiv som är förknippade med relationer och tillgivenhet och för det tredje psykiska motiv som tangerar de känslor som människan upplever. Alla dessa komponenter står i samverkan med varandra, och bildar vår motivation. Ju fler motiv vi har, desto starkare motivation får vi också. Vilka ingredienser behövs då för en motiverad hästskötare? Ja, en vars fysiska, psykiska och sociala motiv är tillgodosedda.

Själveffektivitet

Själveffektivitet kan förklaras med upplevd självförmåga. Med andra ord att ha en upplevelse av vad man klarar av. Om man har en positiv själveffektivitet så ger man inte upp så fort man stöter på ett problem, medan i den motsatta situationen kastar man in handduken väldigt fort för att det blir för jobbigt. För det första påverkas själveffektiviteten om huruvida den personliga livssynen är positiv eller negativ, för det andra hur stor diskrepans det finns mellan idealjag och realjag, för det tredje av erfarenheten av att ha lyckats, och för det fjärde och det kanske viktigaste omgivningens stöd och uppmuntran. Sammantaget kan man dra slutsatsen att om man tar de ovannämnda delarna och förankrar det i sin verksamhet skapar det underlag för en gynnsam, trygg och effektiv arbetsplats. Som tidigare nämnt så bäddar trygga arbetsplatser för välmående personal. En tillfredsställd sådan resulterar i välmående hästar. Välmående hästar presterar bra. Å ena sidan lär arbetsgivaren öppna dörrar och bygga broar för detta, å andra sidan lär personalen även gå genom dessa öppningar också. Det handlar alltså om att samtliga ska dra sitt strå till stacken.

Då kan rätt inställning nås.

Ibland blir det inte som man hoppats

Idag var inte den lyckligaste dagen i mitt liv.

Jag satt och var på väg att ringa till en tränare och fråga om man fick komma upp och köra häst eftersom att jag är ledig under några dagar. Har fått beskedet om att hästen jag är delägare i är på gång igen efter många olycksfall i arbetet och det slutade med en operation under hösten, då man alltid fick ont när det blev lite högre farter och när man ska springa i kurvorna på banan. Men man biter ofta ihop av vann även ett lopp trots skadan, men blev nedflyttad tveksamt till en tredje plats.

Nu har man visat sig stark i träningen och man var in och körde ett jobb på banan och allt såg perfekt ut. Men några dagar senare så får hästen problem på samma ställe igen, det verkar som att kroppen inte klarar av det helt enkelt. Så istället för att komma upp och köra häst så blir det besök hos veterinären och troligtvis är karriären över innan den riktigt hann starta.

Det var ju inte det här man hoppats på när man var delaktig i sin första häst, men samtidigt vet man att det kan gå såhär och en hobby kostar ju alltid pengar. Nu hoppas jag bara att det blir ett okej besked på torsdag men någon mer tävling för denna fina individ blir det nog aldrig mera.

Just nu blev trav inte den där glädjen riktigt som jag hade tänkt, men jag får gräva ner mig lite och sedan blicka framåt mot nya delar.


Att tvivla på sig själv!

Formen kommer och går, men osäkerheten består. Från att vara på kullens topp när hästen passerar mållinjen först, till att hamna i avgrundens rand när prestationen är undermålig. Det gör att man börjar röra och föra, ifrågasätta och betvivla sig själv och sin känsla.

Tankar om foder

För att utgå från min själv, är foder något som är en ständigt springande punkt. Det känns som att man aldrig riktigt hittar rätt. Man spekulerar hej vilt i proteinhalter, stärkelse- och energinivåer så man ibland blir tokig. Det är inte endast ett samtal som har gått till en av mina käraste vänner Lena Norin, varvid jag (ibland) i ren panik kastar frågor om hö, kraftfoder och tillskott. Samtalsminuterna rinner iväg, och vanligtvis känner jag mig mycket lugnare efteråt. Oftast behöver jag endast ändra någon detalj, och inte hela konceptet. Om jag ändrar något, så brukar det ofta resultera i att jag går tillbaka till mitt gamla koncept. Visst är man konstigt? Sen blir man så lätt att titta på andras fodertavlor. Så fort någon häst vinner tänker jag: Vad fodrar denne med?

"Så fort någon häst vinner tänker jag: Vad fodrar denne med?"

Var har de för protein i hö? Vad ger de för tillskott? Jag är väldigt intresserad och nyfiken på samverkan mellan foder och prestationer. Tillika snurrar det till i hjärnkontoret; den ena fodrar med Kraft, den andra med Rs mustang och den tredje ger sin häst barkbitar – det gör att mina tomtar på loftet sjukskriver sig och går hem! Men vad har den ena, den andre och den tredje gemensamt? Jo, de tror på sitt koncept och kan anpassa fodergivan efter hästens behov.

BB201018 AE055

Tankar om träning

Det här tror jag att vi alla går igenom. I ena stunden känns det som träningen är ändamålsenlig, skonsam och byggande, medan i andra känns det som att allt man gör är fel. Vad gör man då? Man ändrar ju så klart. Man lyssnar på podcasts, läser tidningar och frågar ”de allvetande” inom sporten. Den ena tränar rakt, den andra runt, den tredje uppåt, den fjärde sakta och tungt och den femte snabbt och lätt. Här är jag kluven till huruvida man skall ändra upplägget eller ha is i magen och hålla sig till det ursprungliga konceptet. Liksom fodret, bör träningen anpassas efter hästens behov. Av egen erfarenhet har detta blivit mycket lättare efter att jag började köra mina hästar med pulsklocka. Det kan ge olika utslag; å ena sidan har jag fått minska intensiteten i en hästs träning för att det skall bli optimal, å andra sidan har jag även behövt öka på träningen för annan som inte upp i puls ordentligt tidigare. Jag tror inte att det finns något rätt eller fel sätt att träna häst, däremot - i mina ögon - mer eller mindre effektiva metoder. De som är skickliga är de som lyckas hitta rätt träning till rätt häst. Jag hoppas att jag blir skicklig någon dag…

"Av egen erfarenhet har detta blivit mycket lättare efter att jag började köra mina hästar med pulsklocka."

Tankar om underlag

När jag jobbade som hästskötare tog jag för givet att kunna sela på hästen och åka ut på preparerade banor oavsett årstid, väder eller temperatur. Det var liksom aldrig något jag ens tänkte två gånger på. Efter flytten till Åland har jag vältrat mig i andra tankegångar och förutsättningar. I dagsläget kollar jag väder-appen på telefonen säkert tre gånger per dag för att kunna lägga upp träningsveckan; är det hårt? Är det blött? Kommer det snö? Det är ju inte bara en gång denna vinter jag fått tänka om på grund av att vädergudarna inte tycker om Andreas. Det må vara en sak när man har en äldre häst med en grund i kroppen, då kan man köra på nästan vad som helst bara man håller den på bra humör. Däremot, om man har en unghäst som är beroende av kontinuerlig träning och inte kan förse individen med det - ja, då vill de där tomtarna på loftet gå hem igen.

Tankar om bot och bättring

Det är faktiskt så, att det är utav våra misstag vi lär oss – inte våra framgångar. Det må vara som pesten när man gör klavertramp som påverkar hästen, men om man tar lärdom av felsteget och korrigerar något kan det bli ännu bättre i slutändan. Sporten utvecklas hela tiden, och vi aktiva måste utvecklas med den. Så mitt budskap till er: tro på er själva och ert koncept men var inte rädda att byta ut någon ingrediens, men gör för gudsskull inte ärtsoppa av det hela! Och sist men inte minst, var inte så hårda mot er själva när ni gör fel. Det gör vi alla. Någon gång. (rätt ofta).

Det oönskade barnet


Hästsporten på Åland har en lång historia i bagaget. Att gå från att köra om kaffepaket på bygdetrav till att köra totalisatorlopp såsom V65 och Nordiska Mästerskapen är stora steg att ta för en liten förening. Stora steg som ställer stora krav på utveckling och progression.

Stora steg som kräver stöd från de större, men hur går det om varken moderlandet (Finland) eller fosterpappan (Sverige) inte vill värna om travbarnet?

Jag var inte många år när pappa lastade både mig och hästarna i sin gamla folkvagn för att åka till Sixten Carlsson i Haddnäs för att träna häst. Sixten Carlsson, en legend inom travsporten på Åland, brann för hästarna och för att utveckla föreningen. Jag vill dra mig till minnes när vigrillade korv på travbanan efter att talkoarbetet var klart. Jag vill minnas det ideella arbetetsom föreningens eldsjälar genomförde. Jag vill minnas gemenskapen, samhörigheten och vi-andan. Mot den bakgrunden värnar jag för att lågan inte skall slockna hos Ålands Hästsportförening R.F. Men framtiden känns oviss.

"När jag jobbade som hästskötare i Sverige fick jag ett flertal gånger vittna om personer som inte hade någon aning om Ålands politiska ställning"

När jag jobbade som hästskötare i Sverige fick jag ett flertal gånger vittna om personer som inte hade någon aning om Ålands politiska ställning. Åland är en svensktalande, självstyrd del av det finska riket. Visserligen har vi något som vi kallar självstyrelselagen, men efter corona-pandemin har det nog visat sig att moderlandet visar vägen med hela handen, ibland utan att ta hänsyn till den Åländska särställningen. Detta gäller naturligtvis även för travidkarna.

Eftersom moderlandet och fosterpappan sällan har en transparent dialog, så leder detta till flertalet anpassningar för Ålands del. Gällande travsporten sker konflikter på många plan. Bland annat anmäler man enligt finskt reglemente men tävlar enligt den svenska travbibeln. Detta innebär att det endast får förekomma mörk anmälan samt finns det skillnader i bestämmelserna kring åldersskillnaderna för hästarna. Det betyder att en svensk tränare kananmäla en 13 år gammal häst via ST, men vid införandet i det finska anmälningssystemet såär hästen inte startberättigad.

Om jag exempelvis vill köra min häst i ett lopp med höga prispengar får jag, enligt det finskt reglemente, inte göra det på grund av för få körde lopp. Däremot säger det svenska reglementet att det är möjligt. Om jag istället bestämmer mig för att tävla i monté så gäller det att hålla koll på vilka bestämmelser som gäller undertävlingsdagen. Finland säger att invägningen inte behöver ske efter loppet, medan det förekommer obligatorisk invägning i Sverige. Sammantaget resulterar allt det ovannämnda i extra arbete för de som sitter vid anmälningstelefonen på Ålandstravet. Något som förvärrar situationen är att Hippos Rys och ST:s anmälningssystem inte är kompatibla med varandra.

"I tidernas begynnelse kördes det om kaffepaket på den röda travovalen i Jomala"

Språkförbistringen är heller ingen gynnsam faktor. I tidernas begynnelse kördes det om kaffepaket på den röda travovalen i Jomala. Konstigt nog räcker inte det i dagsläget (skratt!). Hästägarna vill tävla om höga prispengar för att deras häst skall springa på det röda gruset, och det skulle de gärna få om det bara var möjligt. Problemet är bara att inga prisbidrag ges från varken Hippos eller ST. Med andra ord innebär detta att Ålands Hästsportförening R.F. betalar prispengarna ur egen ficka, endast med hjälp av samarbetspartners. Detta medför givetvis svårigheter att konkurrera med de svenska banorna.

En potentiell lösning skulle vara om endera skulle få ensamvårdnad om det utsatta travbarnet. Å ena sidan, såvida moderlandet öppnade sina armar skulle det medföra problem på totalisatorplanet. Veikkaus, en konstitution som har hand om spelet i Finland, är inflätat i finska Hippos. Inget ont om det, bekymret ligger i att Veikkaus inte får verka på Åland då vi har ett eget spelbolag vid namnet Ålandspenningautomatförening – PAF. Å andra sidan, sålunda att fosterpappa tog oss i sina armar kommer diverse lagar och förordningar i konflikt.

Skarmavbild 2022 02 11 kl 17 42 40

Det problematiserar alltså en fusion mellan Ålandstravet och ST. PAF har i många år stått trogen vid Ålandstravets sida. De är ansvariga för ATG spelet på Åland; de har gett ekonomiska medel till Ålandstravet i form av andel av spelöverskottet. Lagar har ändrats som medfört att nya avtal har utformats, vilka resulterat i andra ekonomiska förutsättningar. Vidare för Ålandstravets del betyder det att även ett nytt avtal med PAF har undertecknas. En synnerligen ekonomisk osäker framtid står för dörren; x procent av 0. Överskott är ekvivalent med 0.

Sammantaget är jag bekymrad över travsportens framtid på Åland. Som tidigare nämnt är den Åländska travhistorian djupt rotad i kulturen och i dagsläget finns fortfarande duktiga, erfarna och framtidstroende travmänniskor. Min rädsla är att om dörrar stängs och broar rivs, sker en stagnation och regression i travkulturen.