I söndags var det ett år sedan jag började jobba som hästskötare hos Fredrik. Detta inlägg skrev jag då till min vardagsblogg, men då jag tycker det passar bra in även här så får ni som inte redan läst det chansen att läsa det nu!

Idag är det exakt ett år sedan jag packade bilen full och för första gången körde de där 74 milen ner i landet. Ett år sedan jag för första gången klev innanför stalldörrarna hos Fredrik och ett år sedan jag påbörjade mitt livs äventyr. Jag hade letat jobb en längre tid och trodde knappt mina öron när telefonen ringde efter att jag skickat iväg ett mail med mitt CV till stallet. Jag hade aldrig trott att mitt första heltidsjobb, och mitt första egna boende, skulle bli såhär långt ner i landet.

När jag körde ner visste jag att jag åkte ner för en veckas provjobb, men sen visste jag inte mer. Jag visste inte hur lång tid det skulle ta innan jag kunde åka hem igen om jag valde att stanna, visste inte hur det skulle bli med boende eller om jag i huvudtaget skulle klara av jobbet. Om allt skulle fungera med rullstolen, och om hästar och övrig personal skulle acceptera mig för mina svagheter.
Det fanns mycket att fundera över under provveckan men allt fungerade bra, och vi bestämde oss för att jag skulle stanna.
Och jag kan ärligt säga att jag, då jag för ett år sedan körde de där milen ner, aldrig trodde att jag skulle stanna så länge som jag faktiskt gjort. Samtidigt som jag är så galet glad för att allt blev som det blev.

Att vara hästskötare är tufft, och att göra det hela i rullstol är väl snäppet värre. Allt jag gör tar lite längre tid och det finns alltid "ett moment extra" för mig. Saker behöver tänkas igenom och det är inte alltid allt är så smidigt.
Jag har under årets gått fått känna på hur det känns att åka ur vagnen, blivit sparkad, över sprungen och totalt jävla misstrodd. Fått känna hur det känns att känna sig totalt på botten och jag har hatat min funktionsnedsättning mer än jag någonsin gjort förut samtidigt som jag har stressat utan att hinna med. Jag har tagit mig igenom smärta efter smärta och jag har bråkat med en stump som varit blå, kall och smärtsam dag efter dag på vinterhalvåret. Samtidigt som man efter varje jobbig dag kommit hem till en tom och ensam stuga utan varken vänner eller familj i närheten. Så ja, det har varit tuff vissa stunder. Så jäkla tufft. Men jag har aldrig, aldrig, aldrig ångrat mig att jag tackade ja till jobbet. För det har till största del gett mig så himla mycket.

Jag har fått utvecklas så mycket inom branschen, jag har sett och upplevt så galet mycket såväl på hemmaplan som ute på tävlingsbanorna. Jag har fått tagit hand om så himla fina hästar som jag älskar så sjukt mycket. Fått utmanas och utvecklas på ett helt nytt plan. Och jag har så många gånger fått nypt mig i armen och funderat över om allt verkligen kan vara sant, om jag nu verkligen gör det jag så länge drömt om att göra. Jag kan ärligt inte tänka mig ett annat jobb som ger så mycket tillbaka som det här gör.

Och ska man se på det hela utanför jobbet så tror jag att det var en flytt som jag behövde för att utvecklas. För att hitta mig själv och på något vis gå vidare. Jag älskar Hudik, gården hemma i Njutånger, familjen, vännerna och de egna hästarna. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna lämna allt bara sådär. Men det var nog, trots allt, exakt det här jag behövde för att kunna ta nästa steg i livet. För att få bli självständig och faktiskt få känna mig vuxen. Det är så jäkla lätt att man bara för rullstolen ska få allt lite smidigare, att det alltid ska vara någon som hjälper till och förenklar vardagen - vilket är toppen vissa gånger, men inte alltid. Hade jag fått mitt första jobb och boende i Hudik hade jag förmodligen fortfarande blivit servad med allt. Här måste jag lösa så det minsta problem själv, för här nere har jag inte någon jag kan fråga om hjälp. Jag får handla och bära mina kassar själv. Jag får bära och montera min egen inredning, tanka min egna bil, byta den där lampan, laga den där rullstolen och helt enkelt fixa de där små sakerna själv som det annars är lätt att någon annan gör. Och jag har utvecklas så galet mycket bara genom det. Att känna att man klarar sig helt själv såväl på jobb som i den vanliga vardagen gör så mycket och jag har lärt och utvecklas något enormt mycket det senaste året. Både på grund av jobbet och på grund av det faktum att jag fått "börjat om" mitt liv på egen hand.

Jag är så galet glad över att jag fick, och tog, den här chansen. Glad över att övrig personal oftast haft förståelse för mina brister och alltid ställt upp när jag behövt. Över att jag inte gav upp när det var som jobbigast och att jag faktiskt klarar av det här. För det har inte alltid varit en självklarhet.
Ett år har nu gått. Det har haft sina toppar och dalar men detta år har gett mig mer än vad något annat år tidigare gjort. Och det är jag er alla tacksam för.

Resultat från passhästarnas starter föregående vecka
Förra måndagen sprang Amarock till sig en fin tredjeplats på Halmstad och på fredagen var det Benjamin S.H och Devs Dragons tur på Kalmartravet. Benjamin blev alldeles för laddad i voltstarten och tog då en större galopp, men kom tillbaka på ett superfin vis och blev trea. Devs Dragon tog sig till spets i starten och behöll den positionen hela vägen in i mål. Andra raka segern och som han gör det! Så jäkla kul att det fungerar för honom nu.
I lördags åkte jag ner till Jägersro för att sela ut Gigant Coger och Xlnt Chili Tripel på V75. Giganten blev även han för laddad i voltstarten och hoppade bort sig. Riktigt synd, han har formen där och det skulle vara kul att se vad han hade att ge. Chili hade som vanligt otur och blev instängd bakom sämre ryggar. Fick en liten peng men har tiderna för att ha kunnat vara med där framme. En riktig otursdag!

Men trots lite otur på vägen så tycker jag mina sköthästar går riktigt bra för dagen. De är fina och laddade. Så det är bara att leta nya lopp!

Home, home, home
Denna vecka har jag semester och befinner mig därför uppe i Hudiksvall för att samla krafterna lite uppe hos familj och vänner, och såklart mina egna fyrbena. Next Adventure har byggt på sig rejält och växer sig allt större. Mamman är ju rätt liten så vi hoppas han får lite mer storlek från pappan. Han är i varje fall riktigt trevlig och rör sig fint. Tänk vad spännande det ska bli att få följa den här!

Sedan sist jag skrev här så har stallet haft ut 15st hästar varav 3st har vunnit lopp och över hälften av alla startande har varit bland topp tre. Fredrik har verkligen fått in toppform i stallet och det är verkligen superkul! Så mycket slit som varit under året och hästarna har presterat bra till andra och tredjeplaceringar men ändå inte kunnat ge det där "lilla extra" som krävs för att vara först. Känns som att det mesta har lossnat nu och det unnar jag verkligen Fredrik (och alla andra i stallet) som kämpar i ur och skur med hästarna. Faktum är att hälften av alla segrar som tagits av stallet i år har tagits under de senaste sju veckorna - så nu får vi hoppas på att vi kan fortsätta dubbla siffrorna under de två sista månaderna av året!

Vad gäller mina passhästar så har det varit rätt lugnt på startfronten - fram tills denna vecka. Gigant Coger och Xlnt Chili Tripel åkte iväg till Åby för någon vecka sedan. Giganten gjorde ett toppenlopp och slutade tvåa. Kämpade tappert hela vägen. Chili hade däremot ingen toppendag. Båda dessa killar startar igen nu på lördag i V75-2 och V75-5. Sjukt spännande! Killarna har tränat på bra och Chili har fått träffat en massör för att få loss på spänningarna. Imorgon kör jag de på rakbanan för en sista uppladdning.
På fredag startar Benjamin S.H och Devs Dragon på Kalmar. Dragon kommer direkt från seger och har fått ett bra spår denna gång. Benjamin har inte startat sedan kriterieuttagningen men gjorde då ett riktigt bra lopp utan att bli placerad. Testade rycktussar för första gången då och det gav bra effekt. Kommer förmodligen köras med öppet huvudlag istället för 3/4 stängt som han gått med innan.

Nu är jag ingen spelexpert och jag är nog bland de sämre på att kunna läsa av hur ett lopp kommer köras men jag vet att jag har fyra killar som är mer än taggade på att ta sig ann sina uppgifter och jag tycker det ska bli riktigt kul att få se vad de klarar av att ge. Bara det där att ha ut två passhästar på V75 är ju grymt kul! Händer ju inte varje vardag direkt.

Efter lördagens tävlingar är jag ledig i en hel vecka och bilen kommer styras upp mot Hudiksvall för att tillbringa ledigheten hemma på föräldragården med en hel hög av saknade hästar, vänner och familj. Jag har knappt varit hemma sedan jag började jobba här för snart ett år sedan och totalt fick jag ihop fem dagars semester i somras. Så ledighet känns som något välbehövligt just nu.

Förra fredagen tog stallet tre vinster på Kalmartravet, i måndags blev det en seger på Mantorp och i onsdags en seger på Åby. Stallet är i absolut toppform och det är såå kuul! Äntligen.

Min sköthäst Devs Dragon gjorde ett grymt lopp på Mantorp i måndags. Spetsar och öppnar första 500m i 08 tempo. Leder hela vägen runt och vinner med tre längder på tiden 15,3/2640m. Kusken (Jeppsson) påstod att det fanns mer krafter kvar över mål med. Riktigt läckert! Jag är imponerad.
Två till av mina sköthästar har också startat, båda på Åby i onsdags. Giganten som egentligen helst går ut i lopp över längre distans fick prova på ett 1640m auto lopp och han överraskade (och imponerade) även han. Tvåa i mål bakom Rapide Yoda som var en överlägsen vinnare i loppet. Men Giganten gjorde det riktigt bra och visade att även kortlopp är ett alternativ för honom.
Xlnt Chili Tripel hade inte sin bästa dag. Testar igen den 26 okt på Jägers.

Annars så har det jobbats på bra i stallet. Unghästarna är inkörda och resterande hästar startar på. Tränaren har även köpt in tre nya hästar under helgens auktion på Åbytravet. Två ettåringar och en treåring. Ska bli spännande att se vad det är för något imorgon!

Förra helgen var jag även iväg och fotade på Tingsryds ponnytrav dag. Kul med lite fotojobb!

Imorgon startar Boogie Woggie med tränaren på Visby. Annars är nästkommande vecka rätt så lugn med mindre starter och mer fokus på träning och skötsel. Denna vecka har det inte blivit många timmars sömn så en lite lugnare vecka är välbehövlig..

Tidigare i år blev jag framröstad som vinnare i ATG Drömfond. En av sakerna jag sökte in för var just till en vagn som är mer anpassad för mig. Där jag kan sitta tryggt och säkert och känna mig säker i vagnen. Jag har alltid kört i vanliga träningsvagnar men med ett grimskaft knutet på vänstersidan som jag kunnat hålla emot med i skarpa svängar och när hästarna busar. Det har absolut funkat bra att köra på det viset och så kan jag egentligen köra utan problem, men det jag känt sedan jag började jobba med hästarna på heltid är att det i de där skarpa svängarna som vi har efter slingan på jobbet (eller när man kör de där lite bråkigare hästarna) så har jag inte haft den fulla kraften och balansen som behövts.

Grafström har nu tillverkat en vagn med ett litet ryggstöd (typ en jänkarvagnsits) och med en "kudde" framför stumpen på högersidan som stoppar på samma vis som grimskaftet gjort, och som benet gjort om jag haft det. Jag har nu kört med vagnen i två veckor och ännu har jag inte vågat plockat av mitt lilla säkerhets grimskaft men en sak kan jag säga säkert och det är jag jag aldrig suttit bättre! Jag var så rädd för att jag skulle få hem en vagn som inte fungerade på det vis jag hoppats men denna vagn överträffade verkligen alla förväntningar.
Jag är såå grymt nöjd med vagnen och jag vill åter igen passa på att tacka alla er som röstat samt ATG Drömfond och Travronden för att ni gjort detta möjligt! Oändligt tacksam för detta och det är NI som gjort detta möjligt för mig. Så tack!