Matilda Persson » Blogg - Travstugan.se
Matilda Persson

Åby ikväll & ny passhäst

Just nu sitter jag i hästbussen på väg mot Åbytravet. Med mig har jag Devs Daredevil som ska ut i V64-1, ett ungdomslopp över 1640m. Kör gör Anton Knutsson och detta blir "Musses" (som Daredevil kallas till vardags) andra start efter ett långt skadeuppehåll. I sin förra start blev han lite trött på slutet men då var det långdistans som gällde och nu har han ett lopp i kroppen. Han är GALET taggad på att få springa och har dragit runt sin stackars skötare hela veckan. Jag har ju träningsvärk i halva kroppen efter att ha kört den där hästen så nu j*klar tycker jag han kan lägga krafterna på de rätta sakerna på banan istället, haha. Ska bli spännande att se!

Devs Daredevil 6371

En sommarbild på Musse

En annan häst som jag ännu inte presenterat för er är Amoa King, min nyaste passhäst. Han är en valack på två år efter Zola Boko - Åjo Hornline. En riktigt läcker kille som jag kört mycket under hela tiden jag jobbat här, så då blev det ju såklart lite extra kul att nu få honom som passhäst. Han är en självsäker kille men det rätta steget och inställningen. Det är mycket fart i honom samtidigt som han trots sin unga ålder är väldigt trevlig i hanteringen.
Imorgon på Kalmartravet är det dags för honom att kvala. Jag körde honom första gången han var in på banan för några månader sen och redan då tog han allt väldigt coolt, så vi får hålla tummarna för att han fortsätter på det viset. Imorgon är det Clas Jonsson som kör honom i kvalet.

November 2273

Amoa King i hagen

November 2281
Dela inlägg

Några bilder från jobbet

Jag fotade knappt något alls på hela november bara för att vädret alltid var så kasst. Så nog blev jag glad när solen tittade fram tidigare under veckan! Kameran fick följa med till jobbet och resultatet ser ni i en blandad serie av bilder här nedanför.

Dela inlägg

Uppdatering om passhästarna

Imorgon har chefen laddat för fullt inför Kalmars tävlingar. Elva hästar följer med in till tävlingsdagen och två av dessa sköter jag. Devs Daredevil gör comeback efter en lång sjukfrånvaro. Ska bli riktigt spännande att se honom på banan igen och vi får hoppas han tar starten bra. Den andra passhästen jag har ut är Gigant Coger som ska ut i Finalen av fyraåringsserien med 150.000kr i förstapris. Sist på Jägers blev det galopp från volten, autostart som det är imorgon passar honom betydligt bättre. Fredrik har ut många fina imorgon så jag hoppas vi får med oss någon seger!

Mina andra passhästar då?
Playit Flax startade i måndags, tyvärr blev det galopp. Han har haft lite otur och det verkar hänga kvar. Benjamin S.H vann sin förra start och siktar på Kalmar nästa vecka. Gjorde ett grymt lopp sist och visar fin kapacitet inför framtiden. Han är i absolut toppform nu och busar rejält med sin skötare för tillfället. Killen har rejält med självförtroende och berättar helst hela tiden för hela stallet vilken kung han är. Såå gagomt kaxig börjar han bli, haha!
Amarock är behandlad sedan förra starten men är nu igång och tränar igen. Devs Dragon och Xlnt Chili Tripel anmäldes till Gävle (v75) men kom inte med. Tråkigt då båda tränar bra och Dragon som har två raka segrar skulle det vara kul att se i lite tuffare sammanhang för att se om han håller måttet även där. Men Dragon siktas nu istället mot Kalmar nästa vecka han med. Chili Jägersro den 11 dec. Alla killarna känns fina för dagen och kommer göra något lopp till innan det får bli vintervila ett litet tag.

IMG 1351

Devs Daredevil, eller Musse som han kalls till vardags, är en riktig mysfarbror.

Dela inlägg

En sammanfattning av mitt första år som hästskötare

I söndags var det ett år sedan jag började jobba som hästskötare hos Fredrik. Detta inlägg skrev jag då till min vardagsblogg, men då jag tycker det passar bra in även här så får ni som inte redan läst det chansen att läsa det nu!

Idag är det exakt ett år sedan jag packade bilen full och för första gången körde de där 74 milen ner i landet. Ett år sedan jag för första gången klev innanför stalldörrarna hos Fredrik och ett år sedan jag påbörjade mitt livs äventyr. Jag hade letat jobb en längre tid och trodde knappt mina öron när telefonen ringde efter att jag skickat iväg ett mail med mitt CV till stallet. Jag hade aldrig trott att mitt första heltidsjobb, och mitt första egna boende, skulle bli såhär långt ner i landet.

När jag körde ner visste jag att jag åkte ner för en veckas provjobb, men sen visste jag inte mer. Jag visste inte hur lång tid det skulle ta innan jag kunde åka hem igen om jag valde att stanna, visste inte hur det skulle bli med boende eller om jag i huvudtaget skulle klara av jobbet. Om allt skulle fungera med rullstolen, och om hästar och övrig personal skulle acceptera mig för mina svagheter.
Det fanns mycket att fundera över under provveckan men allt fungerade bra, och vi bestämde oss för att jag skulle stanna.
Och jag kan ärligt säga att jag, då jag för ett år sedan körde de där milen ner, aldrig trodde att jag skulle stanna så länge som jag faktiskt gjort. Samtidigt som jag är så galet glad för att allt blev som det blev.

Att vara hästskötare är tufft, och att göra det hela i rullstol är väl snäppet värre. Allt jag gör tar lite längre tid och det finns alltid "ett moment extra" för mig. Saker behöver tänkas igenom och det är inte alltid allt är så smidigt.
Jag har under årets gått fått känna på hur det känns att åka ur vagnen, blivit sparkad, över sprungen och totalt jävla misstrodd. Fått känna hur det känns att känna sig totalt på botten och jag har hatat min funktionsnedsättning mer än jag någonsin gjort förut samtidigt som jag har stressat utan att hinna med. Jag har tagit mig igenom smärta efter smärta och jag har bråkat med en stump som varit blå, kall och smärtsam dag efter dag på vinterhalvåret. Samtidigt som man efter varje jobbig dag kommit hem till en tom och ensam stuga utan varken vänner eller familj i närheten. Så ja, det har varit tuff vissa stunder. Så jäkla tufft. Men jag har aldrig, aldrig, aldrig ångrat mig att jag tackade ja till jobbet. För det har till största del gett mig så himla mycket.

Jag har fått utvecklas så mycket inom branschen, jag har sett och upplevt så galet mycket såväl på hemmaplan som ute på tävlingsbanorna. Jag har fått tagit hand om så himla fina hästar som jag älskar så sjukt mycket. Fått utmanas och utvecklas på ett helt nytt plan. Och jag har så många gånger fått nypt mig i armen och funderat över om allt verkligen kan vara sant, om jag nu verkligen gör det jag så länge drömt om att göra. Jag kan ärligt inte tänka mig ett annat jobb som ger så mycket tillbaka som det här gör.

Och ska man se på det hela utanför jobbet så tror jag att det var en flytt som jag behövde för att utvecklas. För att hitta mig själv och på något vis gå vidare. Jag älskar Hudik, gården hemma i Njutånger, familjen, vännerna och de egna hästarna. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna lämna allt bara sådär. Men det var nog, trots allt, exakt det här jag behövde för att kunna ta nästa steg i livet. För att få bli självständig och faktiskt få känna mig vuxen. Det är så jäkla lätt att man bara för rullstolen ska få allt lite smidigare, att det alltid ska vara någon som hjälper till och förenklar vardagen - vilket är toppen vissa gånger, men inte alltid. Hade jag fått mitt första jobb och boende i Hudik hade jag förmodligen fortfarande blivit servad med allt. Här måste jag lösa så det minsta problem själv, för här nere har jag inte någon jag kan fråga om hjälp. Jag får handla och bära mina kassar själv. Jag får bära och montera min egen inredning, tanka min egna bil, byta den där lampan, laga den där rullstolen och helt enkelt fixa de där små sakerna själv som det annars är lätt att någon annan gör. Och jag har utvecklas så galet mycket bara genom det. Att känna att man klarar sig helt själv såväl på jobb som i den vanliga vardagen gör så mycket och jag har lärt och utvecklas något enormt mycket det senaste året. Både på grund av jobbet och på grund av det faktum att jag fått "börjat om" mitt liv på egen hand.

Jag är så galet glad över att jag fick, och tog, den här chansen. Glad över att övrig personal oftast haft förståelse för mina brister och alltid ställt upp när jag behövt. Över att jag inte gav upp när det var som jobbigast och att jag faktiskt klarar av det här. För det har inte alltid varit en självklarhet.
Ett år har nu gått. Det har haft sina toppar och dalar men detta år har gett mig mer än vad något annat år tidigare gjort. Och det är jag er alla tacksam för.

Dela inlägg

Lite uppdatering

Resultat från passhästarnas starter föregående vecka
Förra måndagen sprang Amarock till sig en fin tredjeplats på Halmstad och på fredagen var det Benjamin S.H och Devs Dragons tur på Kalmartravet. Benjamin blev alldeles för laddad i voltstarten och tog då en större galopp, men kom tillbaka på ett superfin vis och blev trea. Devs Dragon tog sig till spets i starten och behöll den positionen hela vägen in i mål. Andra raka segern och som han gör det! Så jäkla kul att det fungerar för honom nu.
I lördags åkte jag ner till Jägersro för att sela ut Gigant Coger och Xlnt Chili Tripel på V75. Giganten blev även han för laddad i voltstarten och hoppade bort sig. Riktigt synd, han har formen där och det skulle vara kul att se vad han hade att ge. Chili hade som vanligt otur och blev instängd bakom sämre ryggar. Fick en liten peng men har tiderna för att ha kunnat vara med där framme. En riktig otursdag!

Men trots lite otur på vägen så tycker jag mina sköthästar går riktigt bra för dagen. De är fina och laddade. Så det är bara att leta nya lopp!

IMG 1011

Home, home, home
Denna vecka har jag semester och befinner mig därför uppe i Hudiksvall för att samla krafterna lite uppe hos familj och vänner, och såklart mina egna fyrbena. Next Adventure har byggt på sig rejält och växer sig allt större. Mamman är ju rätt liten så vi hoppas han får lite mer storlek från pappan. Han är i varje fall riktigt trevlig och rör sig fint. Tänk vad spännande det ska bli att få följa den här!

Next Adventure 0585

Mamma L.H.Adventure tillsammans med sonen Next Adventure

Next Adventure 0617
Next Adventure 0622

Full fart framåt!

Next Adventure 0605

Han växer så det knakar!

Dela inlägg