Ljusglimtar i eländet
Skribent: | Kim Lagerhem |
Publicerat: | 2020-11-09 9:53 |
År 2020 har varit prövningarnas år, vare sig man velat det eller ej.
Det går lätt att konstatera att det varit ett eländigt år för oss flesta. Därför måste man ta vara på ljusglimtarna när de väl dyker upp!
Nej, det har verkligen inte varit ett år man tar till minnet med värme när väl år 2020 är över. Vilket förbannat helvete alltihop, rent ut sagt. För världen har det varit ett evigt fördärv som ännu inte ser sitt slut. Inom travet har vi även haft våra rejäla duster, med Propulsion-härvans om ohotad etta på tronen.
Senaste veckorna har även de varit tunga med Järvsöfaks-avskedet, sociala medier med travintresserade som dömer ut varandra till höger och vänster inom allt och ingenting, aktiva sitter som vanligt och gnäller i sina kolumner i riksmedia - och så verkar det bli mer och mer vardagsmat att man ska få ge igen i loppen.
Vad är det som pågår, egentligen?
Jag bryr mig inte särskilt mycket om vad den ena tycker eller tänker eller hur de inblandade resonerar - men kommer det fram att man på sätt och vis "ger igen" under loppet är det för mig en självklarhet att man ska dömas. Rejält.
-----
Söndagstrav har aldrig varit min grej och det var det väl egentligen inte igår heller. Nej, det är inte alls den där exalterande känslan som man upplever vid framförallt lördagar. Det låter inte klokt, men så är det.
- Stall Daniel Redén har haft ett bottenlöst mörker med allt som rör Propulsion och sådant är onekligen en prövning. Oavsett vem som har rätt eller fel i hela den där härvan så är det givetvis något som tar hårt på de inblandade.
Med det sagt är det därför viktigt att hela stallet tar vara på ljusglimtarna som de bjöd på igår. Stall Redén mår fortsatt helt vansinnigt bra och visade även under söndagen på Sundbyholm att de är en klass över konkurrenterna.
Milady Grace segrade före stallkamraten Golden Tricks och i avslutningen lekte Mister Hercules runt om.
- Robert Bergh-stallet är de som utmanar stall Redén om vem som är bäst i år. Nu var Power i skymundan under gårdagen med vass avslutning ute i spåren - men kolla in Hail Mary. Vad är det där ens för något?
Hail Mary har väl sedan karriärens start varit bra, men den utvecklingen och de kliven han tagit under hösten har varit närmast skrämmande att bevittna. Det är kraftpaket till häst som hånflintat åt ett gäng ponnys.
-----
Det blev en väldigt fin dag från Sundbyholm igår med topptrav. Utöver detta fick jag personligen även uppleva ännu ett SM-guld med mitt Malmö FF. För travintressenter är det av ett totalt ointresse, givetvis. Men så är det lite det som år 2020 handlar om. Ta vara på de få ljusglimtarna man får. I det här förbannade eländet.
Söndagen blev trots allt ganska bra. Plötsligt var jag ganska glad över tillvaron. Ett undantag det här året och det tackar jag för.
Martin.
Veckans Visbyresa
Skribent: | Kim Lagerhem |
Publicerat: | 2020-11-01 21:33 |
I onsdags tog vi båten över till Visby med 6 st hästar för att starta på Visbytravets lunchtrav har. Jag hade med mina två passhästar Gigant Coger och Universal Face. Och ni ska bara veta hur duktiga de var!
Först går Universal ut och han VINNER efter att ha fått gått ett tufft lopp ute i spåren. Han har strulat mycket men nu gjorde han det så fruktansvärt bra! Segertiden blev 1.16,4/2140m och det kändes verkligen som att han äntligen hittat rätt.
Direkt efter var det dags för Gigant Coger att göra montédebut. Och som han gjorde det!
I värmningen tog han två stora galopper och allt kändes minst sagt osäkert, men när det väl var dags för lopp var han så fruktansvärt bra. Sprang i dödens nästan hela vägen i ett lopp där det aldrig bromsades utan det var full gas hela vägen. Giganten blir tvåa, endast en längd bakom vinnarhästen. Tiden blev 1.13,8a/2120m - i sin montédebut! Wow vad bra han var. 💕
De flesta av hästarna gjorde det faktiskt väldigt bra, även Monark Newmen vann sitt lopp och Cedric Diggory överraskade efter lång frånvaro och tog en andraplacering. Så resan kan man ju absolut säga var lyckad.
Storhet av annat slag
Skribent: | Kim Lagerhem |
Publicerat: | 2020-10-20 10:00 |
Bortgången av Järvsöfaks påverkade en på ett sätt som man tidigare aldrig varit med om. Han var onekligen en storhet av helt annat slag.
Personligen fick jag aldrig följa hela kallblodsfenomenets tävlingskarriär. Jag hann dyka upp mot slutet och följde avskedsturnén år 2009. Visst kan jag sitta här och försöka låtsas som att jag var med hela vägen. En gammal gubbe som varit med sen förritiden, men riktigt så är det inte.
Så fort jag hör namnet Järvsöfaks ser jag ett upplopp framför mig där en häst defilerar in mot målgången i ensamt majestät. Och det var precis sådan han var under tävlingskarriären.
Det är bara att acceptera faktumet att en liknande typ av tävlingshäst aldrig kommer dyka upp igen. Så är det bara.
För er som brukar läsa mina rader är säkert väl medvetna om mitt eviga gnäll om hur liten travsporten är i folkets ögon. "Vi" får aldrig synas i de lite finare rummen och gällande sportsändningarna i tv är travet ett slags ingenting.
Med det här gnället gnagandes i bakhuvudet på mig blev min måndag eftermiddag en enda stor förvåning. Järvsöfaks är någonting annat - en storhet som ingen annan.
En av nyhets-skärmarna på Malmö centralstation igår.
När jag på sen-eftermiddagen vandrade genom Malmö centralstation fastnade blicken på en av deras nyhetsskärmar som scrollar lite överallt runt stationen.
Bland alla toppnyheter som allt mellan himmel och jord såg jag plötsligt en travhäst på tv-skärmen. Travhästen var Järvsöfaks. Travet blev ett allmän intresse och de få som lyckas nå ut dit är någonting alldeles extra.
Jag kommer aldrig riktigt begripa aktiva Järvsöfaks-tiden. Jag är däremot väl medveten om vilken enorm bidragskraft han haft för travsporten.
Genom sina egna insatser och sedan genomkraft inom aveln för kallblodssporten. Han kommer alltid vara bland sportens allra viktigaste och största vi haft.
------
På tal om det här med hästar som går bort är det ett ämne jag ska gå in lite mer på i kommande fredagskrönika.
Martin.
Lite uppdatering från jobbet
Skribent: | Kim Lagerhem |
Publicerat: | 2020-10-18 20:53 |
De två senaste veckorna på jobbet har bjudit på många tävlingsdagar, fina höstdagar och härliga hästar. Vi har tävlat på Mantorp (5 hästar), Örebro (2 hästar), Åby (2 hästar), Halmstad (1 häst), Kalmar (7 hästar), Åby (1 häst), Jägerso (4 hästar) och avslutningsvis Kalmar med 12 hästar. Många resor och långa dagar men också flera fina resultat!
Vad gäller mina passhästar så har Neonetta G.H. gjort det bra från dåliga spår. Denna lilla kruttjej tror jag har fler slantar att tjäna i vinter. Hon är ev av de minsta travhästar jag träffat, hon är som en liten ponny i storleken. Men hon har ett desto starkare psyke och "Nettan" gör verkligen alltid sitt bästa.
Gigant Coger sprang nytt rekord på Jägers och fick med sin en fjärdeplats. Nu ska vi testa Monte med denna herre och det tror jag kommer passa honom perfekt!
Även Pagano sprang nytt rekord sist och är på väg uppåt.
Red Red Love har kvalat och henne ser jag framemot att följa på tävlingsbanorna framöver!
Och avslutningsvis så har Devs Duke debuterat. Han tog sig enkelt till spets och gjorde vad han kunde. Han lär nog kunna plocka på sig några segrar när han fått något lopp i kroppen. Skötte sig toppen trots att han är ovan och kolla bara vad LÄCKER han är! Ögongodis.
Nästa vecka blir lite lugnare med endast tävlingar på fredag och lördag. Istället blir det fler timmar i träningsvagnen och det är ju inte helt fel det heller! Dessutom får jag lite mer tid till gos med passhästarna, något som är mer än uppskattat i tider som dessa.
Monarken har förresten en hel kull med ettåringar som Fredrik har kört in i höst. Fina små hästar som ska bli spännande att följa i framtiden!
Datum som tar en tillbaka
Skribent: | Kim Lagerhem |
Publicerat: | 2020-10-13 9:38 |
Idag är det 13 oktober 2020. Spontant är datumet möjligen inget man direkt tar till sig av. En blick i historien säger dock någonting annat.
Jag är som många andra en travnörd av lite väl överdrivna mått. Exempelvis brukar jag med stort intresse kunna ögna mig genom statistiken på Svensk Travsport för att hitta någonting intressant. Ja, eller bara helt enkelt ta mig tillbaka till en annan tid.
Just datumet 13 oktober tog mig tillbaka till tider då tre riktiga profiler visade upp sig.
- Joke Face är min ohotade favorit genom tiderna.
13 oktober 2009, för elva år sedan, gjorde han sin sjätte start i karriären. I 'Treåringstoppen' hade han uppvisning på hemmabanan Jägersro och just det loppet var hans klart bästa under treåringssäsongen.
- 13 oktober 2010, för tio år sedan, arrangerades det tävlingar på Solvalla. Förutom loppet 'Fyra Kilometer' kördes även ett snabblopp över 1 140 meter, Ambro Keepsakes lopp.
Erik Adielsson satt upp i loppet bakom Stig H Johansson-tränade Scully Gully som lekte över Solvalla-ovalen. Jag minns jänkarstoet med värme och hade henne bland de mest intressanta hästarna att kolla in under den tiden.
Just det här med lopp över kortkort distans tillhör väl inte min favoritdistans direkt, men inga regler utan undantag. Och för just tio år sedan blev det lite av ett undantag.
Lyckligtvis hann hon visa upp mycket av sitt register, men visst försvann hon från jorden alltför tidigt. I avelsboxen hann hon bara få två avkommor, Upper Kronos och Valley Kronos.
- 13 oktober 2012 kördes min favoritupplaga av Svenskt Mästerskap när Lutfi Kolgjini visade upp den bästa sidan av sin Raja Mirchi som på ett kylslaget Åby vägrade ge Caballion eller Sebastian K. någon chans om att göra upp om titeln.
Jag minns ännu leendet från Ludde på väg mot cirkeln efteråt - och jag minns även min mesiga sida mot kylan som ledde till att jag satt på innerläktaren under loppet.
Det är första och sista gången jag satt på en innerläktare, för övrigt.
Vad ska ni med den här informationen, tänker ni?
Ja, jag vet väl inte. Jag fick helt enkelt bara lite fin känsla till ett datum som spontant känns rätt platt.
Ha en fin tisdag,
Martin.