Storhet av annat slag

Bortgången av Järvsöfaks påverkade en på ett sätt som man tidigare aldrig varit med om. Han var onekligen en storhet av helt annat slag.

Personligen fick jag aldrig följa hela kallblodsfenomenets tävlingskarriär. Jag hann dyka upp mot slutet och följde avskedsturnén år 2009. Visst kan jag sitta här och försöka låtsas som att jag var med hela vägen. En gammal gubbe som varit med sen förritiden, men riktigt så är det inte.

Så fort jag hör namnet Järvsöfaks ser jag ett upplopp framför mig där en häst defilerar in mot målgången i ensamt majestät. Och det var precis sådan han var under tävlingskarriären.
Det är bara att acceptera faktumet att en liknande typ av tävlingshäst aldrig kommer dyka upp igen. Så är det bara.

För er som brukar läsa mina rader är säkert väl medvetna om mitt eviga gnäll om hur liten travsporten är i folkets ögon. "Vi" får aldrig synas i de lite finare rummen och gällande sportsändningarna i tv är travet ett slags ingenting.
Med det här gnället gnagandes i bakhuvudet på mig blev min måndag eftermiddag en enda stor förvåning. Järvsöfaks är någonting annat - en storhet som ingen annan.

När jag på sen-eftermiddagen vandrade genom Malmö centralstation fastnade blicken på en av deras nyhetsskärmar som scrollar lite överallt runt stationen.

Bland alla toppnyheter som allt mellan himmel och jord såg jag plötsligt en travhäst på tv-skärmen. Travhästen var Järvsöfaks. Travet blev ett allmän intresse och de få som lyckas nå ut dit är någonting alldeles extra.

Jag kommer aldrig riktigt begripa aktiva Järvsöfaks-tiden. Jag är däremot väl medveten om vilken enorm bidragskraft han haft för travsporten.
Genom sina egna insatser och sedan genomkraft inom aveln för kallblodssporten. Han kommer alltid vara bland sportens allra viktigaste och största vi haft.

------
På tal om det här med hästar som går bort är det ett ämne jag ska gå in lite mer på i kommande fredagskrönika.

Martin.