Martins Travblogg » Blogg - Travstugan.se

"Kom in i matchen"

Så här i mellandagstider kan man tro att landet står stilla. I en slags dvala mellan ledighet, Änglagård på tv:n mitt på dagen och mest ingenting. Så är det definitivt inte i travets värld.

Winter Burst rullar på och jag vill egentligen inte argumentera alltför mycket kring det här upplägget. Som jag skrivit tidigare är det fullt frivilligt att båda titta och spela på loppen. Ibland räcker det med att bara stå över och göra någonting annat.

  • Vad som dock åter fångat min uppmärksamhet är det här kring landets aktiva som syns i landets rikstidning Expressen.
    Visst är det vid en spontan första tanke en god idé och intressant ifall landets stortränare får kolumner att tycka och tänka kring travsporten. Men sedan när man tänker efter en gång till finner jag ingen som helst begriplighet.

Det slår tyvärr aldrig fel.
9 av 10 texter som sänds ut från stortränarna är någonting negativt. Det finns alltid något att hugga på och något som måste förändras/förbättras/tas bort.
Hade jag som icke travintresserad läst dessa kolumnerna varje vecka hade jag närmast tyckt synd om travets aktiva. Vilken mardröm de verkar leva i hela tiden.

Även vid den här veckans kolumn var Stefan Melander så där Melander som han kan vara. Han hugger lite försiktigt mot allt och alla. Spelintresserade kallas för "tipsnissar" och det finns en slags nedlåtande ton mot spelet mest hela tiden.

  • Visst högaktar jag närmast Tarzan. Han är en av travsportens allra största genom tiderna och lever för sina hästar och sin sport 24 timmar om dygnet. För det har jag stor respekt åt honom.

Men veckans "kom in i matchen" kring hans text var stycket om tidigare stjärntränaren Fabrice Souloy.
Denne Souloy som till sist mötte rättvisan och sattes dit. Det var slutsmutsat. Nu är Gu d'Héripré högaktuell för topp 5-placeringarna vid nästa års Prix d'Amérique och med i spelet kring hästen är just Fabrice Souloy.
Och vid sina textrader om hästen valde Stefan Melander uttrycka viss respekt för Fabrice.

Har jag stor respekt för Stefan Melander har jag mest bara en rejäl avsky för Souloy. Därför förvånades jag av att Tarzan, som har så lätt för att nypa åt spelare, kallar denne skandaltränare för "fantastisk tränare". Ja, ordagrant uttryckte han i sin kolumn;
"Souloy är även en fantastisk tränare och han ryktas snart få tillbaka sin franska tränarlicens."

Ett av travets bekymmer är att vi så lätt glömmer bort. Förbundna ögon och välkomnar tillbaka folk som en gång ertappats med "byxorna nere". För att vi en gång för alla ska få bukt med all fusk och skit måste vi väl ändå stå enade mot det? Jag trodde det var en självklarhet.
Att därför kalla Fabrice Souloy för en "fantastisk tränare" efter allt vad denne gjort är närmast ett hån mot hela travsporten.

Jag må överreagera tycker en del - må så vara då.
Men, snälla. Kom in i matchen.

Nu firar vi nyår.

Martin Engström

Dela inlägg

Att uttrycka det förbjudna

Nej, det där med Winter Burst är aldrig något jag uppskattat. För ATG:s räkning har det bara skapats av en enda anledning; utnyttja tillfället som ges.

Tyvärr är det ju som så att landet har en eller annan så kallad "speltorsk" som inte kan hålla sig ifrån spelkontot när det vankas V75. Ja, så fort en tävlingsdag har något med V75 att göra är det som att speltarmen får sig ett spratt. Det MÅSTE spelas.
Istället för att umgås med nära och kära vid julgranen ska släkten samlas vid tv:n och jobba in sjuan.

Visst har jag sett V75 som något unikt. Som en dröm för de aktiva. Drömmen alla vill nå till med sin häst. Alla kan inte göra det, men de som gör det har verkligen lyckats i sin tävlingskarriär. Elitens elit gör upp.

Det var åtminstone så jag såg på V75 tidigare. Så är givetvis inte fallet längre. Det är bara att inse att det blivit en produkt endast för spelarna och där den sportsliga aspekten lagts åt sidan. Så är det bara - det är bara att acceptera.

Ser jag dock till årets spelyra så måste jag uttrycka det förbjudna; jag tycker ju faktiskt det ser lite småtrevligt ut, gud förbjude.
Nej, Bjerke och Momarken får ni behålla för er själva, men i övrigt tycker jag det ser riktigt julmysigt ut på sina håll. Det är en förbjuden tanke som vuxit i mig och jag väljer att inte hymla med det.

Vad man än tycker och tänker om Winter Burst så är det viktiga; det är frivilligt att vara med och spela. Man behöver inte om man inte vill.
Man får lov att hoppa över en omgång här och var. Man får till och med lov att sitta och vänta in multijackpotten till Nyårsafton. Inte ens för provisionsjägarna på andelssajterna är det ett måste.

Det är frivilligt - och för er som inte uppskattar Winter Burst finns det säkert mycket annat ni kan göra!

Martin Engström

Dela inlägg

Travsportens betydelse

För att vara något jag sysslar med dagligen så reflekterar jag sällan på hur mycket egentligen travsporten betyder för mig. Ja, egentligen för oss alla med ett intresse i sporten. Ja, sporten.

Jag vill väl ändå påstå att jag på sätt och vis är duktig på att förmedla känslor i mina texter. Nej, jag kommer aldrig tro jag "är något", så ta det inte som något präktigt. Men är det något jag nog inte riktigt kan förmedla så är det hur enormt mycket travsporten betyder för mig.

Det är märkligt hur sällan jag tänker på det. Utan att gå in på detaljer så har år 2020 rent privat varit ganska så pissigt, om man får uttrycka sig så. Med eller utan corona-pandemin. Nej, det har inte alls varit något kul det här.
Nörd som man är så hittar man därför sina små lösningar på bekymmer som möter en i vardagen. Travsporten har varit en sådan för mig.

När saker och ting varit lite mindre bra har jag vänt mig åt att grotta ner mig i lopparkiv eller försökt analysera nästa V75-omgång. Plötsligt är jag på humör igen. Glömt bort allt det djävliga.

Och ser man till gemenskapen den här sporten bidragit med så är jag evigt tacksam.
Nej, sociala medier är inte alltid det bästa forumet och kan onekligen få ens inre glöd att brinna över, men den har också enormt många bra människor som man lärt känna via travsporten.

Jag tänker alldeles för sällan på hur tacksam jag är som fick sådant intresse för travsport. Jag närmast förbarmar mig över de som inte givit den en chans.

För att vara något jag sysslar med dagligen så reflekterar jag sällan på hur mycket egentligen travsporten betyder för mig.
Jag ska börja göra det oftare!

Dela inlägg

Ljusglimtar i eländet

År 2020 har varit prövningarnas år, vare sig man velat det eller ej.
Det går lätt att konstatera att det varit ett eländigt år för oss flesta. Därför måste man ta vara på ljusglimtarna när de väl dyker upp!

Nej, det har verkligen inte varit ett år man tar till minnet med värme när väl år 2020 är över. Vilket förbannat helvete alltihop, rent ut sagt. För världen har det varit ett evigt fördärv som ännu inte ser sitt slut. Inom travet har vi även haft våra rejäla duster, med Propulsion-härvans om ohotad etta på tronen.

Senaste veckorna har även de varit tunga med Järvsöfaks-avskedet, sociala medier med travintresserade som dömer ut varandra till höger och vänster inom allt och ingenting, aktiva sitter som vanligt och gnäller i sina kolumner i riksmedia - och så verkar det bli mer och mer vardagsmat att man ska få ge igen i loppen.
Vad är det som pågår, egentligen?

Jag bryr mig inte särskilt mycket om vad den ena tycker eller tänker eller hur de inblandade resonerar - men kommer det fram att man på sätt och vis "ger igen" under loppet är det för mig en självklarhet att man ska dömas. Rejält.
-----
Söndagstrav har aldrig varit min grej och det var det väl egentligen inte igår heller. Nej, det är inte alls den där exalterande känslan som man upplever vid framförallt lördagar. Det låter inte klokt, men så är det.

  • Stall Daniel Redén har haft ett bottenlöst mörker med allt som rör Propulsion och sådant är onekligen en prövning. Oavsett vem som har rätt eller fel i hela den där härvan så är det givetvis något som tar hårt på de inblandade.
    Med det sagt är det därför viktigt att hela stallet tar vara på ljusglimtarna som de bjöd på igår. Stall Redén mår fortsatt helt vansinnigt bra och visade även under söndagen på Sundbyholm att de är en klass över konkurrenterna.

    Milady Grace segrade före stallkamraten Golden Tricks och i avslutningen lekte Mister Hercules runt om.
  • Robert Bergh-stallet är de som utmanar stall Redén om vem som är bäst i år. Nu var Power i skymundan under gårdagen med vass avslutning ute i spåren - men kolla in Hail Mary. Vad är det där ens för något?
    Hail Mary har väl sedan karriärens start varit bra, men den utvecklingen och de kliven han tagit under hösten har varit närmast skrämmande att bevittna. Det är kraftpaket till häst som hånflintat åt ett gäng ponnys.

-----
Det blev en väldigt fin dag från Sundbyholm igår med topptrav. Utöver detta fick jag personligen även uppleva ännu ett SM-guld med mitt Malmö FF. För travintressenter är det av ett totalt ointresse, givetvis. Men så är det lite det som år 2020 handlar om. Ta vara på de få ljusglimtarna man får. I det här förbannade eländet.

Söndagen blev trots allt ganska bra. Plötsligt var jag ganska glad över tillvaron. Ett undantag det här året och det tackar jag för.

Martin.

Dela inlägg

Storhet av annat slag

Bortgången av Järvsöfaks påverkade en på ett sätt som man tidigare aldrig varit med om. Han var onekligen en storhet av helt annat slag.

Personligen fick jag aldrig följa hela kallblodsfenomenets tävlingskarriär. Jag hann dyka upp mot slutet och följde avskedsturnén år 2009. Visst kan jag sitta här och försöka låtsas som att jag var med hela vägen. En gammal gubbe som varit med sen förritiden, men riktigt så är det inte.

Så fort jag hör namnet Järvsöfaks ser jag ett upplopp framför mig där en häst defilerar in mot målgången i ensamt majestät. Och det var precis sådan han var under tävlingskarriären.
Det är bara att acceptera faktumet att en liknande typ av tävlingshäst aldrig kommer dyka upp igen. Så är det bara.

För er som brukar läsa mina rader är säkert väl medvetna om mitt eviga gnäll om hur liten travsporten är i folkets ögon. "Vi" får aldrig synas i de lite finare rummen och gällande sportsändningarna i tv är travet ett slags ingenting.
Med det här gnället gnagandes i bakhuvudet på mig blev min måndag eftermiddag en enda stor förvåning. Järvsöfaks är någonting annat - en storhet som ingen annan.

053 CB5 CC 5074 4860 B5 F3 4 AD67203 EA2 A

En av nyhets-skärmarna på Malmö centralstation igår.

När jag på sen-eftermiddagen vandrade genom Malmö centralstation fastnade blicken på en av deras nyhetsskärmar som scrollar lite överallt runt stationen.

Bland alla toppnyheter som allt mellan himmel och jord såg jag plötsligt en travhäst på tv-skärmen. Travhästen var Järvsöfaks. Travet blev ett allmän intresse och de få som lyckas nå ut dit är någonting alldeles extra.

Jag kommer aldrig riktigt begripa aktiva Järvsöfaks-tiden. Jag är däremot väl medveten om vilken enorm bidragskraft han haft för travsporten.
Genom sina egna insatser och sedan genomkraft inom aveln för kallblodssporten. Han kommer alltid vara bland sportens allra viktigaste och största vi haft.

------
På tal om det här med hästar som går bort är det ett ämne jag ska gå in lite mer på i kommande fredagskrönika.

Martin.

Dela inlägg