Fredagskrönikan

Jag kom på mig själv så här i juletider sittandes med blicken fast mot väggen där hemma fast i en dröm som inte ens tomten kunde lösa åt mig. Det är alltid viktigt och uppmuntrande att ha drömmar i livet.
Det för en framåt och ger en jävla anamma att jaga något man strävar efter. Men så finns där också drömmar som bara stannar vid att just vara drömmar. Sådant som aldrig går att uppfylla.

Efter V75-omgången i söndags fastnade jag i en fantasivärld där jag konverserade med mig själv i skallen och drömde om sådant inte ens jultomten kan ge mig hur många önskelistor jag än skriver.

Spelet har varit det centrala sedan många år sedan. ATG har valt att storsatsa år efter år på att locka fler spelare till travsporten, inte bara för att få fler intressenter utan så klart även så att en sådan som Hans Skarplöth fortsatt kan kamma ut sin månadslön utan problem.
En kväll den här veckan kom jag att fantisera i min egna lilla värld, som jag brukar göra skall tilläggas.Tänk om alla pengar som lagts på satsningar till höger och vänster, istället hade lagts åt sporten.

Var och varannan dag får vi se lopp från Frankrike och främst Vincennes där flera svenskbekantningar springer för antingen svenska tränare eller utländska som sålts ned till Frankrike.
Flera hästar som tillhört svenska stall har sålts eller flyttats ned till Frankrike senaste året för det är just där de stora pengarna finns. Pengarna som gör möda åt det hårda arbetet som både hästen och stallet gör.
En fjärdeplats nere i Frankrike kan ge mer än en förstaplats i Sverige.

Sverige är trots allt bland de största travländerna i världen, minst tvåa på listan bakom Frankrike. TÄNK om prispengarna var detsamma i Sverige som i Frankrike. Vilken dröm sporten hade varit då. Vilka stjärnor som hade kunnat stanna kvar.
Och även fast spelet är det mest centrala i Sverige idag, så är jag garanterad på att besökarna hade varit fler då på banorna.
Som sagt. Jag satt och fantiserade en kväll. Det var trots allt värt det.Jag levde i en dröm som var alltför stor. Så i detta sammanhanget har Vinnies tänk om att en dröm är aldrig för stor, inte gått hem.

Pengarna kommer aldrig bli som i Frankrike. Det vet vi alla.
Men vi måste göra något åt travsporten i Sverige idag. Vi måste göra något åt det vi har och göra det bästa av det. För mig är det fortsatt en obegriplig gåta varför vi inte har fler banor likt Tingsryd.

Det enda som sticket ut i trav-Sverige idag är att Åby har dubbla open stretch och attAxevallas upplopp är långt. Det räcker inte.
Där måste till en förändring som gör rejäl skillnad. Som framförallt sticker ut.

Jägersro hade en period där de dagdrömde om en ny och längre oval som hade utvecklat och fört fram sporten, samtidigt som Jägers hade stått ut bland travbanorna i Sverige. Drömmen dog till sist, och som allt annat i det här landet har det även inom travsporten på Jägers bara blivit vardag, och en utveckling för framtiden finns där ingen signalering om.
Vi har inte prispengarna som nere i Frankrike, men varför inte försöka göra någonting nytt och annorlunda ändå åt det vi har?
Rent spontant hade det ju först och främst varit att låta fler banor ha open stretch. Det är först där och då vi får uppleva lite nytt i travloppen och allt utom vardagen. Om vi nu ska göra en billig och snabb investering.
Men givetvis vore den bästa lösningen att istället bygga banor på 1 400 eller 1 600 meter.

  • Skall sägas att det bara är att lyfta på hatten åt Örebrotravet som verkar ha förstått att en ändring måste till. Det ska bli intressant att följa hur planerna går där.

-----
Christoffer Eriksson har haft ett kanonår på hemmabanan Jägersro där han i år till sist blev kuskchampion, en titel Johnny Takter prenumererat på senaste åren.

Eriksson har även tagit plats i lite större lopp och nu även vunnit på Vincennes. Det var en imponerande seger tillsammans med Treasure Kronos. Hästen, då? Ja, vad ska man säga. Jag har haft svårt att förstå att där finns en storhet i Jerry Riordans italienska, men när man åker ner till Vincennes och springer in sig i Prix d'Amerique - ja, då är man ganska bra...!
-----
Det blev ingen jättespänning i finalomgången på Solvalla. On Track Piraten har imponerat i sina senaste starter och varit rent av otrolig. Men på det sättet han i ståtlig stil löpte runt på nationalbanan och vann Gulddivisionen, det var ren och skär klass. Han är bättre än någonsin och har nu under 2016 sprungit in över fyra miljoner kronor.

Anna Mix vann återigen och enligt källor på sociala plattformen Twitter, är nästa tänkta start på Jägersro 14 januari under V75.
Nog hoppas vi på en Piraten i det där fältet då med...
Magnus Jakobsson firar triumfer med Fossens Bonus som likt Piraten ser ut att vara bättre än någonsin. Det är lätt att tycka om en sådan häst som ger ett intryck som ser nästintill oslagbart ut. Jakobsson kommer fira än större triumfer under 2017.
-----
Winter Burst-veckan med tusen V75-omgångar på en vecka var så klart en urtokig idé till en början. Och mitt i den här V75-yran tycker jag det fortfarande. Däremot verkar spelet gå kraftigt framåt och ATG är säkerligen helnöjda.

Men jag känner ändå att det är dags att tänka om inför kommande år. Att skydda märket V75. Det ska vara en ära att få starta i V75, det ska få vara en långlivad dröm att äntligen få vinna på V75 och motståndet ska vara av god klass var gång travets elitserie körs.
Så är inte riktigt fallet idag. Äran att vinna på V75 idag är god i fem minuter, men inte mer. Speciellt inte vid extraomgångar som känns som en V65-kväll.

Sedan är det självfallet så att först och främst ska svenska banor få chansen att arrangera V75, innan grannländerna får göra det.
-----
Fabrice Souloy stängs av ett år utan möjlighet till överklagning, samt får beträdelseförbud till franska banor under avstängningen.
Avstängningen gäller ej för dopingfallen i Norden, utan för svenskbekante Lover Face som testades positivt i somras.

Nu tar Souloys svåger över rörelsen, så visst lär Fabrice Souloy ha möjlighet att styra och ställa under avstängningen.
För ägare Bengt Olsson till Lover Face blir det desto smärtsammare. Hästen förbjuds att tävla under ett år, vilket så klart är ett rejält kännbart straff mot hästägaren, som beklagar sig att han inte bett om att få hästen dopad. Men regler är regler.
Däremot är han ansvarig var han sätter hästen i träning, och Olsson har trots allt valt Fabrice Souloy. Det medför sin risk och mina sympatier för hästägaren kommer först den dagen Lover Face flyttas till ny tränare.

Där finns alltid snabba genvägar till stora pengar, men det kommer sällan problemfritt. Nu har verkligheten och rättvisan kommit ikapp Souloy, samt ägarna som valt att lita blint på fransmannen om guld och gröna skogar.

Franska domen och avstängningen mot Fabrice Souloy inleds 2 januari och om någon månad ser vi fram emot hur Kobolt-ärendet i Norden blir. Gissningsvis blir det ytterligare ett hårt slag mot den kontroversielle tränaren.
-----
Annandagen på Solvalla är en stor höjdpunkt under vintern. Men trots att omgången höll bra klass i måndags, var det knappast så man kände något stort under dagen.
3 000 besökare tog sig till Valla, vilket är en rätt underkänd siffra för huvudstadsbanan.

Börja satsa lite mer på Annandagen, Solvalla. Potentialen att göra det till en stordag är trots allt stor, för visst finns där fler än 3 000 personer att locka till Solvalla under en röd dag, trots att det är i juletid.
Drömmen hade givetvis varit att möjligen ha ett 3 140 meters-lopp eller liknande där en seger innebär en plats i Prix d'Amerique. Det hade lockat stjärnor till loppet och högst säkerligen fler besökare till banan.

Och som det är idag, när vi ser svenska hästar skörda framgångar nere i Frankrike nästan dagligen under vintermeetinget, är det helt rätt tid och läge att ordna.

God fortsättning,
Martin Engström

Fredagskrönikan

Uppesittarkvällen är här och är där någon sport som knappast gör en paus för julfirande så är det travsporten. Det är en kaosartad vecka med V75 dygnet runt - typ. Som tur är behöver vi inte tvingas lägga energi på allt.

Hela V75-yrveckan med extraomgångar till höger och vänster går det att skriva en hel del om. Kortfattat kan jag väl säga som så att jag inte är särskilt jätteförtjust över det. ATG kämpar hela vägen in i kaklet för att få in lite extralovor, så är det bara. Och jag kan anta att dom trodde det var en succélösning att köra en V75-vecka på årets sista vecka där stor del av svenskarna kan ta sig tid till att spela bort lite pengar.

Jag brukar vara ganska snabb på att kunna klanka ner på saker och ting jag ogillar. I det här fallet ska jag inte lägga ner så värst mycket energi. Det är utbota dumt, ja. Men det är även frivilligt att spela och se på.
Klassen på utlandsomgångarna Momarken, Bjerke och Uleåborg håller knappast V75-klass, eller för att ens vara i närheten. Men som tur är så är ingen tvingad att varken se eller spela på loppen, så jag tycker det räcker där.
Men hela den här V75-yran som försökt skapas borde vara en engångsgrej. Jag vill inte se det igen nästa år.

Något jag dock kan gå in på är deras schemaläggning för dessa extraomgångarna. Jag har svårt att förstå.
Örebro, Umåker, Solvalla, Momarken, Uleåborg, Halmstad och Mantorp. Där "slösas" alltså bort tre omgångar till utlandet. Men det i sig är inte det enda.

Ja, vi måste klia norrmännen på halsen och gulla med dom. Jag har oftast när jag kritiserar omgångarna i grannländerna fått kritik att man minsann också måste bjuda dom på något. De spelar trots allt en del på vår sport. Så, jag förstår det.
Men att vi bjuder bort så pass många omgångar som vi nu gjort i år till utlandet och främst Norge är att bjuda bort några för mycket.
27 december har Momarken sin extraomgång-V75. Under eftermiddagen kör dock Jägersro sin sista tävlingsdag för året och blir alltså en slags "uppvärmning" inför V75-omgången. Jag förstår inte logiken i det.
Och inte blir jag klokare när vi sedan den 29 december har tävlingar på Åby, för att någon timme senare bjudas på V75 i ULEÅBORG.

Jag är inte jätteförtjust i utländska V75-omgångarna, men köper att ett fåtal bjuds bort under året. Men när två av våra största travbanor och arrangörer blir som en slags... "förfest" inför Momarken och Uleåborg. Då kan jag inte sitta tyst i båten längre...
-----
Det är ju ändå lite charmigt att man fått utskick från ATG på sin mejl om rabatt på V75 eller V86-spel - och så står där lite finstilt längre ner på mejlet att erbjudandet är för de som aldrig spelat på ATG.se.
-----
Jag går dessvärre inte så ofta på V75. Det blir för det mesta endast Jägersro numera. Tiden talar inte längre till min sida nu när starttiden är klockan 16:20.
Visst, senareläggningen av V75 är inget jag ropar jippi åt, men något jag istället fått lite mer tid åt är att se V75-omgångarna på TV. Där har jag åtminstone funnit en glädje.

Jag tycker där finns två personer som får tok för lite uppmärksamhet. Per Skoglund och Matteus Lillieborg. Har där funnits några någonsin som varit lika bra som dessa två? Knappast.
Nej, jag är ingen 40-talist som varit med om både det ena och det andra. Jag har följt travet från TV-rutan senaste femton åren ungefär. Och vad gäller den tidsperioden är jag ganska säker i min uppfattning om att Skoglund och Lillieborg är i sin egen klass.

Per Skoglund är en mästare i studion vartenda gång han ställer sig där. Han är avslappnad, trivsam, ställer intressanta frågor, har inlevelse i sporten och spelet och sköter sig ypperligt i sitt arbete med experterna intill honom, som han både kan gratulera liksom ge en gliring åt.
Matteus Lillieborg struntar i om det snöar, är stormbyar eller om Ryssen kommer och attackerar. Han levererar information till höger och vänster ändå och kan då och då dessutom göra sitt yttersta för att få travtränare att slappna av och få till något annorlunda samtal om allt från Dolly Parton till Sven-Ingvars, typ.

Skoglund och Lillieborg gör ett lysande arbete och jag tackar för att vi har dom i tv-rutan.
Inte minst för att sändningarna till största delen dessvärre är inriktad på spelet och alltför lite på sporten. Jag tycker framförallt Per Skoglund då och då ger sporten sitt lilla rampljus...
-----
...vilket är något jag tänkt på en hel del på sistone. Detta spelet.
Nej, jag ska inte börja köra min lilla saga igen om att spelet käkat upp sportens betydelse i travet. Men däremot har någonting hänt inom sporten och till viss del kan man skylla på all fokusering på spelet.

Där finns flera olika uttryck och bland de mest frekventa är; "hästar är inte maskiner".
Men lite så kan jag tycka att dom blivit även för aktiva. Där finns flera olika uttryck jag verkligen ogillar när man får lyssna på en tränare eller kusk när de resonerar kring en starthäst.
Uttryck som "kör så länge lampan lyser", "kämpa till sista bloddroppen" eller "trycka på gaspedalen" är bara några vi fått vänja oss vid. Och är det något som hästar per automatik blir till sist då är just ett gäng maskiner. Senast igår torsdag läste jag ett citat från en kusk som använde orden "körde som om jag stulit hästen".

Med tanke på all spelhets och fokusering på ditten och datten som hästen ska gå utrustas med är det väl inte konstigt att även aktiva blivit formade på senare tid. Uttryck som dessa tror åtminstone jag har mycket att göra med just det.
-----
Lärlingen åtalas för tre fall av misshandel. När hela soppan kom fram och lärlingen anmäldes blev denne arbetsbefriad av sin stortränare, för att sedan välkomnas tillbaka in i gemenskapen igen två månader senare, trots att stortränaren tidigare uttryckte sig med orden "måste ha sitt på det torra". Stackaren kunde ju inte bara sitta hemma...

Hela det här fallet har lvarit oerhört olyckligt och vidrigt hanterat av organisationen man någonstans krävde lite vett från, alltså ST.
Lärlingen i fråga har fått gå tillbaka till sin arbetsplats där han agerade felaktigt och brutalt mot en skötare som till sist lämnade sin arbetsplats. Lärlingen i fråga har även utan bekymmer fått gå runt på travbanorna, som om allt är vardag och alla visslar. Och jodå, inget hinder från att köra lopp fanns där heller - men där hade han vett nog att inte dyka upp.
Det är här jag tröttnar sönder på detta ST, organisationen utan ryggrad. Är där något de är experter på så är det att skydda sina egna, i det här fallet en välkänd lärling för ett stort stall - hur vidrigt det än är.


Det är märkligt hur de kan fortsätta arbeta och resonera som de gör och ändå kunna se sig själva i spegeln och känna sig stolta. Och så fort ett fall som det här är igång är det som att de inte vågar ta ställning. De väljer att "avvakta".
Hur resonerar stortränaren nu då kring lärlingens vara eller icke vara som anställd? Att välkomna tillbaka lärlingen så pass fort visade trots allt vem tränaren ville stötta i fallet. Så nej, det är inte helt givet vad som kommer hända.
Det allra viktigare är att den utsatte till sist får en upprättelse och kan lägga det här bakom sig. Något jag även hoppas ST och stortränaren till sist håller med om.

-----
Det obegripliga tycks fortsatt vara begripligt. Nu lämnar ytterligare en häst Sverige för Frankrike och kontroversielle Fabrice Souloy.
Trots dopinganklagelserna och misstankarna kring den store tränaren har han knappast lidit av härvan i sitt stora stall. Även fast en del profiler lämnade honom, har Fabrice Souloy ändå fått in prispengar och fortsatt som om ingenting har hänt.

I veckan kom nyheten att tidigare Mikael Pilenberg-tränade Shogun D.K. lämnar Pilenbergs träning för Souloy. Mikael Pilenberg själv äger en del av hästen och sade i Travronden att han själv ej tog initiativet till Souloy-flytten, men ville samtidigt inte sälja sin del då hans tro på hästen är stor.
Förståeligt på sätt och vis såklart, men även ännu ett tecken på att pengar inte luktar och att det inte bekymrar på vilket sätt plånboken fylls i den här sporten.
-----
Lutfi Kolgjini fick under sommaren in intressanta Venkatesh i stallet. För två veckor sedan fick han även in Bravo Navarone i stallet.
I veckan kom ytterligare ett nyförvärv, nämligen Djali Boko som tidigare tränades av Jägerskollegan Per Nordström. Det ska bli oerhört intressant!
-----
Den 20 januari har Jägersro sin årliga travgala. I veckan lade de ut vilka som nominerats i olika kategorierna. Eftersom jag ska tycka och tänka om allt som rör sig inom den här sporten, ska jag givetvis även utse mina vinnare inför galan. Det blir dock först den veckan galan ska äga rum.


Galan

Nomineringarna till Jägersros travgala.

-----
Säga vad man vill, men visst blev 'Stjärnkusken' lite av en succé. Till skillnad från Vinnie eller dyra reklaminslag så märktes det att travsporten tog plats i stugorna runt om i landet. Jag hade flera i min närhet som hörde av sig under programmets gång, och visst förväntade man sig ytterligare en säsong i somras.

Nu blev det inte så, men glädjande nog nåddes vi till sist av nyheten under hösten att programmet kommer tillbaka i januari 2017. I veckan avslöjades även alla deltagare och det är alltifrån en dokusåpa-skådis, skådespelare till gammal boxare som ska försöka köra häst. Här är deltagarna:

  • Lennart, "Hoa-Hoa, Dahlgren - gammal tyngdlyftare och folkkär På Spåret-stjärna.
  • Regina Lund, skådespelare.
  • Simon Zion, Idoldeltagare.
  • Saga Skott, från dokusåpan Paradise Hotel.
  • Runar Sögaard, känd från lite allt möjligt.
  • Cecilia Benjaminsson, känd från 'Gladiatorerna'.
  • Erica Johansson, framgångsrik i längdhopp.

En blandad mix av deltagare och då dokusåpaprogram inte är min favorit i tv-soffan finns där någon okänd själ som ska bli intressant att lära känna. Låt oss ge 'Stjärnkusken' en värdig chans i vinter igen!
-----
Tävlingskarriären verkar trots allt inte vara över för Uncle Lasse, men däremot för D'One som i framtiden istället ska försöka få fram stjärnungar. Stoet var en snackis innan hon nådde tävlingsbanan våren 2013, då pappan är Donato Hanover och mamman Giant Diablo. Och inte blev snacket kring henne mindre efter att tävlingskarriären inlett i en segrande stil. D'One stod för flera fina insatser och det loppet jag personligen minns mest är segern vid Copenhagen Cup-dagen 2015, om jag måste ta ut ett lopp.
-----

God jul,

Martin Engström

Annandagsgodis

Under måndagen blev listorna klara till annandagens tävlingar på Solvalla. Det blir en helfestlig omgång fylld av julgodis i flera av loppen.

Den 26 december är en helig dag i min värld sedan flera år tillbaka. Som så många andra är jag svag för brittiska öarna och inte minst fotbollen därifrån. De må vara usla i landslagssammanhangen, men ligafotbollen som erbjuds är ett enda party av fysik och kamp.
Den 26 december är även "Boxing Day". Dagen alle man går ur huse och går på fotboll under eftermiddagen. Eller, för att beskriva det för er norrlänningar som möjligen läser min blogg;
Ja, det är som annandagsbandyn...

Men på senare år har jag fått upp ytterligare en favorit under annandagen, nämligen V75-omgången på Solvalla.
Det har blivit lite av en favorit för mig, tillsammans med Hugo Åbergs-kvällen, Sprintermästarkvällen i Halmstad och Jubileumspokal-kvällen på Solvalla.
Omgången på Solvalla det här året håller väldigt god klass. Överlag tycker jag att vi på sätt och vis ändå blivit lite bortskämda senaste veckorna, trots att vi är i en årstid där flesta stjärnorna är på semester.

V75-yran som kommer råda i trav-Sverige under nästa vecka är självfallet urbota dum. Jag är ingen support av en massa extraomgångar och framförallt inte på det här sättet som görs nu. Extraomgångarna är för många, och den kaotiska V75-veckan nästa vecka är bara ett sätt för att håva in lite extra pengar från spelarna innan året tar slut.

Men, som sagt. Listorna till Solvalla den 26 december kom ut under måndag morgonen, och det vattnades i munnen. Dock var loppen inte spårlottade, men vad gjorde det. Det var finfint att skåda att sporten blir högklassig.


  • I Bronsdivisionens final blir säkerligen Tjacko Zaz stor favorit igen. Hästen mäktar med tre raka segrar och har sett mycket fin ut i segerloppen. Jag hoppas inte minst att Ottens Casher lottas till ett bättre spår den här gången.
  • Isor Håleryd blir ingen enkel nöt i Silverdivisionens final, men spontant får man ändå säga att en sådan som Fossens Bonus säkerligen blir svårslagen. Så som hästen såg ut senast blir det inte lätt för övriga.
    Ett mycket fint fält som kommer göra upp.
  • Stoeliten brukar sällan göra en besviken när listorna kommer ut, och inte den här gången heller. Vilket fält.
    Och främst ser man fram emot kampen mellan Anna Mix och Wild Honey. Med all respekt åt Daniel Redéns stjärnsto, så är Anna Mix väldigt svårslagen vilket spår hon än kommer lottas till.
  • Hästägarkannans lopp över 3140 meter är alltid trevligt. Jag är svag för långlopp och framförallt långlopp med hästar på åttiofem olika volter, som det blir nu. Det kan bli en helfestlig dramatik i det här loppet.
  • Slutligen fick vi en Gulddivisionen med ett hyfsat fält, men jag finner inte direkt någon dramatik så här på förhand till loppet. On Track Piraten fick inte den här gången heller något extra tillägg i starten, vilket jag tycker hade varit befogat. Jag tror han tar fjärde raka segern utan att förta sig något och att redan hittat åtminstone en säker spik i V75-omgången så här en vecka innan känns tryggt.

Vi hörs senare i veckan,

Martin Engström

V75-krönikan från Åby

En efterlängtad jagare fick äntligen vinna och i Guldloppet markerade gamlingarna att äldst är bäst.
Personligen såg spelet lovande ut, men för vanlighetens skull blev guldet till sand.

Det är sällan man sitter med ett singelstreck som känns lite vågat i V75-1. Ett singelstreck som för majoriteten mer är ett femte- eller sjättestreck i loppet och som är allt annat än en given vinnare. Men nu hade jag jagat färdigt och i ren tävlingsmässig aggression valde jag att till sist singelstrecka hästen.
Efter många om och men fick äntligen Face Ribb sätta nosen först i V75-1 med Adrian Kolgjini.
Men det såg allt annat än givet ut.
Favoriten Saul (Örjan Kihlström) hade god kontroll på loppet men tröttnade mot slutet. Istället var det Mellby Duke (Peter Untersteiner) som kopplade greppet och såg ut som vinnaren in mot upploppet. Dessvärre får vi vara med om hästar som inte har den riktigt rätta tävlingsgnistan och när Untersteiner begärde det där lilla extra av Mellby Duke valde hästen att bromsa in och kasta in handduken.
Invändigt om Mellby Duke dök så Face Ribb upp återigen och kunde ta sig förbi sista biten, till både stallets och min glädje.

Peter Untersteiner skulle fortsätta att ha en något frustrerande V75-dag, när han sedan i V75-2 galopperade i inledningen med favoriten Thaiger Exclusive.
Främsta motbudet, Master Crowe (Peter Ingves), kunde efter en viss kamp försvara innerspåret och såg lysande ut i ledningen hela vägen in i mål. Petri Puro är en hedersman inom sporten. Och på tal om hedersmän har Puro framförallt fått fram en viss Commander Crowe.
När väl stjärnfuxen lagt skorna på hyllan är det dags för lillebrorsan att hävda sig, och nog verkar Master Crowe vara något extra att se fram emot i framtiden. Petri Puro är en speciell mästare, Master Crowe är något speciellt att skåda på tävlingsbanan och det var oerhört glädjande att få se hästen vinna på det här sättet. Som en äkta vinnare, likt storebrorsan.

I Gulddivisionen såg det upplagt ut för favoriten Volstead (Örjan Kihlström) som tidigt satte sig i ledarpositionen och kontrollerade fältet. Men sista biten tröttnade hästen rejält och hade inte med segern att göra.
Istället var det hedershästen Spring Erom (Christoffer Eriksson) som kämpade ned en annan hedershäst, Nahar (Robert Bergh). Resten av gänget hade inte med det att göra. De båda elvaåringarna stred sista biten emot varandra och man kan lugnt säga att gamlingarna lurade upp ungarna på läktaren i det här loppet.
Gammal betyder inte alltid avdankad inom travsporten. Spring Erom har nu i och med segern sprungit in över sju miljoner kronor och Nahar har med sin andraplats nu över 13 miljoner kronor på kontot. Imponerande hästar som visade att gammal inte alltid är lika med föredetting. Tvärtom kan det vara klassen.

Jag gjorde vad jag kunde. Och jag förstod att det med all förmodan skulle vara förgäves att försöka fälla omgångens stora favorit, Pense Kloster (P Untersteiner).
Efter en halvtaskig inledning på V75:an fick Peter Untersteiner äntligen showa loss och visade att favoritskapet var befogat. Det blev ju ingen match av det här...

...och även fast det på förhand var jämt spelat i V75-5 visade Jörgen Westholm att form är inte att leka med. Hans Alorac Mathbell imponerade senast, men när väl loppet drog iväg var hästen tredjehandare bland vinnar-spelen.
Det här är en mycket intressant fyraåring. Hästen positionerade sig utvändigt ledaren Sadik America (Johan Untersteiner) och kunde avgöra starkt sista biten.

Min tro på tyske segermaskinen Juan (Örjan Kihlström) var stor i V75-6. Det var nästan så jag skulle testa tobak för första gången i mitt liv och ta en segercigarr inför loppet och njuta av tillställningen. Så säker var jag på förhand. Men tji fick jag, och som tur var blev det ett tji som jag var ganska okej med.
Juan sprang utvändigt ledande Seal Kronos (Stefan Söderkvist) som med 650 meter kvar plötsligt föll i galopp och där Juan kopplade grepp om fältet.
Främsta motbudet, Victory Kåsgård (Flemming Jensen), galopperade bort sig till en början och var borta ur loppet - trodde jag.
In mot sista sväng dök hästen upp via tredjespår och kunde ta ned Juan efter sin vassa avslutning och man kan lugnt säga att Nordeuropas kyligaste tävlingssjäl, Flemming Jensen, hanterade loppet med kyla... Trots att jag föll på det var det häftigt att se insatsen från Victory Kåsgård.

I avslutande V75-7 var det just Jensen som stod för favoritskapet med Slide So Easy som tidigt tog hand om ledningen. Favoriten kontrollerade fältet större delen av loppet och såg ut att glädja favoritspelarna.
Men så via tredjespår dök till sist Carabinieri (P Untersteiner) upp efter resa i rygg på Bartender In sista varvet och kunde spurta ner Slide So Easy i en imponerande stil och visade att formen är på topp.
Wellino Boko minns man mycket väl. En häst som alltid hade en otrolig finish, men vars tävlingskarriär tog slut alltför tidigt på grund av skador. Nu får sonen Carabinieri visa farsans resurser återigen och är rent av en njutning att skåda sista biten...

  • Speciell dag för Peter Untersteiner att både sitta bakom en häst som Mellby Duke och Carabinieri. Som dag och natt.
  • Top 7 fortsätter kämpa i motvind och idag landade omsättningen på fem miljoner kronor vilket är långt under målsättningen.
    Det är ett skämt att uppleva var lördag i tv-soffan och inte minst när de diskuterar vem som kom sjua i loppet. Det är nästan som att travsporten blir ett skämt.
  • Face Ribb satt som en fröjd på V75-förslaget, men dessvärre svek mina andra två singelstreck Volstead och Juan. Frustrerande att äntligen få in en efterlängtad vinnare till 8% på V75 men inte få någon glädje av det till sist. Nåväl, vi kämpar vidare...!
  • Två oerhörda insatser av Victory Kåsgård och Carabinieri. Lägg därtill Spring Erom mot sin gubbe-kamrat Nahar. Det blev en fin omgång.
  • 3 205 besökare på Åbytravet idag.

Tyckte ni V75-krönikan blev lite osammanhängande eller slarvigt skriven kan jag bara beklaga mig genom att meddela att mina anteckningar från tävlingsdagen försvann under V75-7 när min dator plötsligt valde att köra en automatisk omstart. Motvind.

Martin Engström

Fredagskrönikan

Några storstjärnor vars glimtar inte är fullt så starka som yppersta toppen har utmärkt sig senaste dagarna. Några rader om "lika för alla", travhatet och en högt respekterad travtränare har skapat sig en uppförsbacke.

Veckans fredagskrönika ska först och främst handla lite om det obehagliga näthatet. Ordet näthat är mer eller mindre vardagsmat idag och förekommer titt som tätt överallt. Och nu verkar det även bli vardag inom travsporten.
Självfallet har besvikna travtippare yttrat sig sedan länge och visst har en del aktiva fått utstå en del kritik genom åren. Men nu verkar det ha blivit mer och mer vanligt än tidigare och visst är det allvarligt.

Daniel Redén lade ut för någon vecka sedan på sociala plattformen Twitter, där han visade ett SMS en bitter och ilsken travspelare hört av sig till honom på ett högt oacceptabelt sätt.
Thomas Uhrberg skrev i sin V75-text förra fredagen att en spelare varit på honom för hans travtips som spelaren var långt ifrån nöjd över.

Det är skrämmande att sådant finns i travvärlden idag, och dessvärre är det oundvikligt. Det är en del i det hela. Och visst är det delvis rätt att man bara ska strunta i rötäggen som yttrar sig på vanvettiga sätt. Man ska sällan ge sådana typer någon uppmärksamhet eller energi.
Dock tycker jag likväl att man inte ska hymla med det. Hade jag varit travtränare eller kusk som fått utstå obehagliga sms eller röstmeddelanden på min telefon hade jag utan tvekan hängt ut personen i fråga. Inte mer än rätt.

Näthatet är i ett skede där det skadar på ett sätt som kan påverka vem som helst på ett allvarligt sätt. En travtränare eller kusk som på förhand redan har en dålig dag eller varit med om något tragiskt bland nära och kära, kan förlora med en storfavorit, motta rejäla påhopp i sin telefon och få nys om det vid helt fel tillfälle. Det kan ge rejäl skada för psyket.
Det är lätt att säga att man inte ska bry sig, men det är lätt att säga och sällan lätt att ta till sig på riktigt när det väl inträffar.

Jag gläds trots allt åt en sådan som Redén som med en klackspark lade ut SMS:et och inte tog till sig det för fem öre. Det var helt rätt gjort av honom.
Personligen är jag fortfarande en väldigt liten prick i den här travvärlden. Jag har bloggat på olika travsidor och yttrat mig om sporten på sociala medier i flera år nu och bara varit med om det här hatet några fåtal gånger från anonyma rötägg.
Jag är knappast den med hårdast skal i världen, tvärtom faktiskt. Men lyckligtvis valde jag att inte ta åt mig där och då. Men en dag när jag läser det vid fel tillfälle kan det göra ont. Låt hoppas den dagen inte kommer.

Jag uppmuntrar aktiva att hänga ut de som hatar. Dom ska aldrig få komma undan och det är först på det sättet som de till sist sätter sig i skamvrån och stänger ner SMS-funktionen i mobiltelefonen.
-----
Stefan Melander flyttade sin guldstjärna Digial Ink till Robert Bergh som en del i att kapa sin verksamhet. Tarzan har i flera år meddelat att han i framtiden ska dra ner på sin rörelse - något som nu alltså är ett faktum.
I veckan lämnade ytterligare en profil stallet, nämligen franska talangen Calizza Boko. Det fyraåriga stoet har under sitt debutår på tävlingsbanan vunnit sju av elva lopp och sprungit in 292 111 kronor. Definitivt en häst för framtiden.
För oss svenskar blir det dessvärre inte på våra banor, utan i hennes födelseland Frankrike. I och med att hon är franskfödd är hon även given för flera stora lopp där nere och därför är det bara att hoppas Tarzan fick sig en rejäl sedelbunt.

Som om det inte vore nog är det även mer eller mindre konstaterat att årets sprintermästare, Uncle Lasse, gjort sin sista start. Hästen kommer verka inom aveln, vilket även ser ut att bli enda vardagssysslan för hästen. Tråkigt för oss älskare inom sporten givetvis, men nog hoppas och tror jag att han kommer visa upp sig på tävlingsbanan igen.
-----
Johnny Takter har varit segerkungen av Jägersro mellan åren 2012-2015. Relativt ohotad har han blivit kuskchampion under dessa åren, men i år kan sviten bli bruten.
Inför onsdagens lopp på Jägers ledde Christoffer Eriksson ligan med 45 segrar mot Takters 43. Eriksson fortsatte där dryga ut sin ledning och när loppen var avklarade leder han nu med 47-43.
Jägersro har två tävlingsdagar kvar det här året, men nog kan Eriksson sätta champagnen på kylning...!?
-----
Som en löpeld genom landet har uttrycket "lika för alla" spridit sig runt om i landet bland travtränarna. Uttrycket hör ihop med skotvånget där sisådär 95% av tränarna svarar med orden "men det är lika för alla".
Det är ren och skär humor. Personligen är jag emot skotvånget och minst lika emot det här uttrycket. Ja, det är lika för alla sett till spelarna på förhand. Men att det rent tävlingsmässigt skulle vara lika för alla hästar håller jag inte med om.

Där finns dom som blir bättre och där finns dom som blir sämre med skor. Det är knappast rättvisa förutsättningar.
Och skulle det vara "lika för alla", varför kör man då inte med skor året runt? Det bästa och vettigaste som finns är väl om det varit lika för alla alltid? Om nu skor var lika bra och rättvist mot alla skulle man ju knappast ändra till barfota runt om vid lopp man siktat mot.
Och vad gäller skotvånget så tycker jag det är lite att se ner på tränarnas kompetens. Trots lite mer ändrade och oförutsägbara förutsättningar under vintern både ska och är dom kompetenta nog att veta vilken balan som är bäst för dagen på deras häst.
Det är även väldigt intressant att se hur pass olika åsikter tränarna har i frågan.
-----
On Track Piraten vann som väntat Gulddivisionen i lördags och den vackre valacken har snart sprungit in fyra miljoner kronor i år. Det är en fantastisk tävlingshäst som är lätt att ta till sig nära hjärtat och i och med segern i lördags har Piraten nu vunnit 19 V75-lopp i karriären.

Det var speciellt att kolla över den statistiken. Som ohotad etta bland V75-vinnarna har vi kallblodskungen Järvsöfaks. Men det mest anmärkningsvärda för mig var att On Track Piraten var den ende bland topp-10 som är aktiv idag. Han är alltså utan tvekan en del i historien och bland de bästa travhästarna som finns i världen idag.

Men märks det? Njae, inte särskilt. On Track Piraten har alltid känts lite som den där Gulddivisionaren som aldrig riktigt erkänts som en storstjärna. Och även fast han fått sina hyllningskörer på slutet känns det fortsatt som han inte riktigt är den där glänsaren. Måhända att det kan vara för att hästen inte tillhör storstallen och hör till i Dalarnas skogar, men nog är det här en riktig världsstjärna folk bara måste ta till sig nu på riktigt.
On Track Piraten är en ståtlig och vacker travare som dessutom har kraft och tävlingsskalle utöver det vanliga.

Och när vi ändå är inne på det där med stjärnor och icke stjärnor. En jag även började tänka på i lite samma banor är Thomas Uhrberg.
Under onsdag kvällen på V86 segrade han med Västerbo Exact.Uhrberg är gammal i gamet och varit med i flera år nu. Han tillhör sällan toppen av vinstlistorna, syns sällan i storloppen, och nämns aldrig bland toppkuskarna, men när Uhrberg sitter i spetspositionen i lopp över långa distanser är det en fröjd att skåda hur han kontrollerar farten och motekipagen.
Precis som han gjort flera gånger förr och som han gjorde i onsdags. Detta är nog Uhrbergs skickligaste egenskap som travkusk och det är stjärnglänsande häftigt var gång.

Piraten

On Track Piraten under vårt möte efter Hugo Åbergs 2016.

-----
Under onsdagen var dessutom Jörgen Sjunnesson tillbaka på tävlingsbanan, något som jag även skrev om här under onsdagen. Veijo Heiskanen sjukanmälde sig med förkylning och satte upp Sjunnesson på alla sina sju startande på Jägersro. Jörgen Sjunnesson, som innan sin avstängning och trakasseringsavslöjandet, var lite av en förstakusk åt Heiskanen när Veijo själv ej körde. Däri förstod man valet. Men det är också det enda man förstod.

Veijo Heiskanen är en högt respekterad aktiv inom sporten och en man har rejäl respekt för. Där finns få som tränar sina hästar lika bra som Veijo. Men under onsdagen gjorde han mig besviken och rubbade lite av respekten jag har för honom. När Heiskanen fick ge svar åt sitt kritiserade kuskval gav han rent av skrämmande resonemang.
Till Trav 365 menade han på att där inte fanns några konstigheter samt att Sjunnesson tidigare kört hans hästar bra. Veijo avslutar sedan med uttalandet:
"Till mig eller människorna i min närhet, har han inte skickat något. Det här var det bästa möjliga när jag inte mår bra".
Jag lämnar det så...Och nog var det lite av ödets ironi att hästarna Sjunnesson körde inom V86 hette Bikini So Teeny samt Please Mr Please.

Däremot var det väl hanterat av ägarkretsen till Heiskanen-tränade Bacan Degato som agerade mot kuskvalet under onsdagen och bytte bort Sjunnesson mot Joakim Lövgren istället.
Få gånger man får uppleva människor inom den här sporten som har lite kurage, mod och ser en skillnad mellan rätt och fel.

Och återigen; ja, man ska förtjänas en andra chans. Jag fortsätter att skriva det så ingen går runt och tror att jag är en långsint jäkel som vägrar se framåt även åt sådana som gjort misstag. Men att välkomna in Jörgen Sjunnesson in i sporten redan nu är på tok för tidigt, fel och åter väljer jag att se det som ett hån mot de som utsattes.
-----
Söndagen på Vincennes var som man på förhand redan var beredd på en sportslig höjdare. Kungen på tronen, Bold Eagle, var tillbaka i vinnarcirkeln. Den som imponerade allra mest under söndagen var Carat Williams.

Glöm ej kolla in tipsartikeln inför V75 på Åby samt V75-krönikan senare under lördagskvällen.
Martin Engström

Följ Travstugan på Youtube