Jag har alltså blivit en sådan där V86-gillare. Numera är onsdagarna rena rama julafton varje vecka. Ikväll bjuds vi på en sportslig höjdare på Solvalla och Jägersro. Dessvärre blir min julafton inte utan en 'Grinsch'.

Fredagskrönikan förra veckan innehöll ett stycke där jag blev en i gänget. En i V86-gänget. Jag skrev om min förtjusning för onsdag kvällarna, som både spelmässigt och sportsligt överlag håller väldigt god klass. Och i och med att banorna inte är så prioriterade längre för framtiden är det bara att glömma och gå vidare.
Dags att njuta av nutiden och då inser jag att V86-kvällarna är rena rama julafton varje onsdag.

Kvällens expressomgång körs på nationalbanan Solvalla och min hemmabana Jägersro. Och i en vecka där Lucia strosar landet runt är det som att en ljuskrona skimrat upp och bjudit på en rejäl show.
Omgången håller väldigt god klass och där finns flera lopp jag ser fram emot. Det allra mest skimrande blir fyraåringstoppen på Jägersro. Vilket fält så här års.
Jerry Riordans båda bidrag i loppet, Treasure Kronos och Twister Bi, blir favoriterna som sticker ut bland spelarna, men nog kan det här bli öppet. En jag alltid fastnar för är Pajas Face och inte minst Princess Face som syns här på bilden som dessvärre förstörs av att jag ingår.

På både Valla och Jägers körs varsitt fint tvååringslopp. På Solvalla ser vi Dats Caballo som storfavorit, men nog blir det dyrt att missa Mattias Djuses båda i loppet, Harmon Boko och Helloise Boko.

På Jägers blir Executive Caviar stor favorit och berättigad sådan. Däremot är jag väldigt försiktig vad gäller tvååringar och bakom ser det vidöppet ut. Jag kommer strecka på där och hoppas Vagabond Vik sköter travet den här gången. För övrigt lär Heartbreaker V.S. segra tämligen enkelt och tacksamt att Pokemon Ås för en gång skull fått framspår. ----- Men, som sagt. Sällan är saker och ting bara ljusa. Min så kallade julafton ikväll kommer störas av ett 'Grinsch'-inslag. Döm om min förvåning när jag tidigt i morse spanade över startlistorna ännu en gång och upptäckte kuskändring på Veijo Heiskanens samtliga hästar för kvällen på Jägersro. Istället för Heiskanen kör Jörgen Sjunnesson på samtliga sju uppsittningar, vilket innebär att Sjunnesson alltså gör comeback. Jörgen Sjunnesson har inte kört lopp sedan 8 november och i måndags fick han ett snabbt genrep när han kvalkörde häst åt Peter Untersteiner. Jag kan inte känna något annat än avsmak.

Jag har väldigt svårt att se fram emot kvällen på samma sätt som tidigare. Det här skulle bli en trevlig kväll innehållandes fin travsport och spännande tävlingar. Men nu fylls jag istället av ett envist illamående som kommer sitta kvar dagen och kvällen ut. Uppenbarligen behövdes det bara en knapp månad för att ta tillbaka Jörgen Sjunnesson in i sporten. Eller ja, ST välkomnade honom in i gemenskapen redan för två veckor sedan, och nu väljer Sjunnesson glädjande att ta emot famnen han så obegripligt mottog i tidigt skede.

Alla förtjänar en andra chans, självfallet är det så. Men hela det här ärendet har varit så stinkande ofräscht från alla håll och kanter och att låta Jörgen Sjunnesson komma tillbaka som om ingenting har hänt, redan nu, är för mig helt obegripligt och inte minst även allvarligt.

Det ger ännu ett bevis att travsporten idag inte mår särskilt bra. Ansvarstagandet är svagt och organisationen som sköter vår sport och ska föra den framåt uppvisar åter ett dåligt omdöme. Nåväl. Bland de stora travmedierna, Expressen och Trav365, lär där garanterat vara knäpptyst i ämnet. Och för att inte säga studion ikväll. Nog tusan kommer Jörgen intervjuas av stallbacksreportrarna som om ingenting har hänt. Han kör trots allt en del betrodda i afton....

Martin Engström

En fredagskrönika som handlar lite om varje. Självfallet V75-omgången på hemmabanan Jägersro, men också en insikt att saker och ting inte är så jäkla mörkt som jag trott.
För en gång skull känns det ju skönt att vara lite positiv. Men visst kan en lillgammal hund som jag finna nånting negativt.

Ja, när det här publiceras var det sex dagar sedan V75-omgången på Jägersro kördes. Så visst är det lite inaktuellt allt det här, men eftersom jag inte hade möjlighet att publicera någon V75-krönika blir det en kortis åtminstone.

Omgången avnjöts inne på restaurangen på Jägers. Vad som är speciellt med den restaurangen är inte minst att den inför varje V75-dag är fullbokad flera, flera veckor innan tävlingsdagen. Med andra ord är det mer eller mindre omöjligt att boka bord utan rätt kontakter.
Och visst. På själva dagen är den högst 70% fylld med gäster. En hel del missbrukar sin stående bokning alltså och den stora förloraren är så klart Jägersro. Även fast de så klart tar in drop in-kunder under dagen, förlorar de en del på detta då den aldrig fylls upp helt och hållet. Maten håller god kvalité, så det borde vara mer eftertraktat än vad det är.
Även fast maten på Jägers håller god kvalité och personalen ger en god service, är det ändå anmärkningsvärt att inte ens personalen själva vet vad menyn för dagen är.
"Ursäkta, jag jobbar aldrig här, så jag har ingen aning om vad vi erbjuder idag", meddelade servitören oss när vi efterfrågade om dagens trerätters.

Jag låter det gå förbi. Det är förståeligt att travbanorna hyr in folk när där väl kommer besökare till banan - vilket i stort sett bara sker vid V75.
-----
Vi bjöds på rejäl underhållning under lördagen, inte minst i Uppfödningslöpningen. Coin Perdu var sannerligen värdig vinnare. Nu hoppas vi bara hästarna fortsätter utvecklas och bli så framgångsrika och bra som deras potential idag visar.
-----
Ju närmre vi når vintern, ju närmare är Prix d'Amerique. I somras satt vi svenskar lite uppnosiga och log mot fransmännen. Delicious och Nuncio skulle ner och krossa grodätarna, och i gänget slöt sig senare även Propulsion. Dessvärre ser det mörkare ut idag när vi med sju veckor kvar till storloppet bara har en kvar i gänget som garanterat kommer delta.

Delicious har sina bekymmer och visst är det så att stall Daniel Redén är försiktiga med deras drottning. Nuncio går för dagen runt och snörvlar och även fast det kan vara sjukdomsbekymmer som går över inom ett par dagar så är det ändå ett planerat schema som går i stöpet för 'Tarzan' i hästens uppladdning.
Nåväl, nu hoppas vi att Nuncio snart är tillbaka igen, för trots att fransmännen har omöjlige Bold Eagle så står sig den svenska eliten väldigt starkt. På söndag är det Prix du Bourbonnais där svenskhoppet står till Call Me Keeper. En annan jag ser fram emot att se på söndag i loppet är för övrigt hedershästen Timoko - fast visst blir Bold Eagle väldigt svårslagen.
-----
Och på tal om grodätarna. Nu har där dykt upp fler dopingmisstänkta tränare och det är inget annat än sorgligt och vedervärdigt. Dopingpolisen nere i Frankrike verkar ha utvecklats under året och nu tas fuskarna på ett löpande band.

Det är ledsamt att sånt här förekommer inom sporten. Och lika ledsamt är det att det kvittar hur otillåtet man än agerat där nere, innan processen kring de misstänkta är utrett är det nämligen fortsatt fritt att tävla och tjäna pengar med sina hästar.
Det ser vi inte minst i fallet Fabrice Souloy som trots sitt otillåtna smuts fortfarande skrattar hela vägen till banken.

Och visst är dessa dopingskandalerna även ett djurplågeri på hästarna som drabbas. Där står jag bakom Johan Lindberg till hundra procent.
Och det var nästan lite befriande att läsa Lindbergs citat - då vet jag att folket på ST tänker rätt för en gång skull.

På tal om rätt ute var ST's jurist, Göran Wahlman, skrämmande i sina uttalanden här.
-----
Inne i Tomas Malmqvist stall fick jag förra helgen stöta på två bekanta, nämligen Backfire och Eagle Shot. Båda har haft sina små bekymmer som hållit dom borta från banan, men nu verkar båda vara på väg tillbaka. Backfire har inte jättelångt kvar till start och för Eagle Shot verkar våren vara lämpligt för comeback.
-----
Jag måste säga att jag vänt lite försiktigt i min kritik mot V86 Xpress. Vad fanken, det är ju ändå inte så farligt!
Som sportälskare och banbesökare har jag sedan dag ett mer eller mindre varit fientlig mot V86 Xpress. Jag har drömt mardrömmar, svurit både framför tv:n och inte minst på Jägersro, och känt avsmak kring hela upplägget. Banorna har fått ta alldeles för mycket stryk.

Men jag vet inte vad som har hänt. Under hösten har jag blivit... frälst. Jag tycker rent sportsligt att omgångarna överlag håller väldigt god klass. Oftast bjuds vi även på väldigt bra tävlingar som både är sevärda och spelmässigt väldigt intressant.
Givetvis finns baksidorna kvar. V86 Xpress är inget som drar besökare, men vad gör det idag inom travsporten egentligen, mer än storloppsdagarna? Nej, precis. Inte mycket. Och inte verkar många vilja göra någonting åt det, så jag får försöka finna lyckan i misären, och sagt och gjort så...!

V86 Xpress är lika mycket illa som gott i mina ögon idag. Potentialen att vinna stora pengar är större än på V75 och sportsligt tycker jag loppen håller god klass. Jag begär inte mycket mer än så... Chans på spelpengar och kvalitativ sport.
Och det kändes nästan lite läskigt att äntligen få vara lite positiv. Inte trodde jag att det skulle vara till V86 Xpress.
-----
Det slog ner som en bomb att Digital Ink flyttas från stall Stefan Melander till Robert Bergh. Men nog ska det bli spännande att se vad hästen kan leverera nere i Frankrike. Där finns väldigt mycket mer att ge för 'Inken' på banan. Det får han gärna visa nere i Frankrike.

Tyvärr är det samtidigt tråkigt att läsa 'Tarzan' och hans tankar kring framtiden. Han kapar mer och mer på sin verksamhet och en som lär följa honom är Lutfi Kolgjini. Nu åker sonen Adrian över till staterna och utvecklar sig än mer och får prova på en ny miljö. Även fast pappa Ludde lär få jobba lite hårdare hemma på Vomb under en period lär det säkerligen bara göra stall Kolgjini en tjänst för framtiden. Jag litar nämligen på att Adrian Kolgjini inom ett par år tagit över verksamheten på Sveriges bästa träningsanläggning helt och hållet.
-----
Att vara travtränare är säkerligen lika kul som otacksamt. Marcus Lindgren blev i veckan av med två toppar i stallet, nämligen Disco Volante (Stefan Melander ny tränare) och Bravo Navaronne (Lutfi Kolgjini).
Man kan förstå frustrationen och ledsamheten som vissa tränare känner ibland, inte minst Åke Lindblom när Sauveur togs ifrån honom.

Det var dock väldigt hedersamt och fint av Lindgren att önska hästarna och dess ägare all lycka till i framtiden, trots att dom togs ifrån honom. Där visade Marcus Lindgren återigen att han är en väldigt ödmjuk travtränare.
-----
Det var allt för mina tankar den här veckan. Nästa vecka ska jag gå in på det där obehagliga, nämligen näthatarna.
Ta hand om er, travälskare.

Martin Engström

För varje år och för varje vecka känns det som att gråa hårstrån bara blir fler och fler när jag ser mig i spegeln. Jag är inte ens över 30 år. Att ha travsporten som sin stora passion i vardagen kostar minsann. Det är ett dyrt pris som man idag nästan känner nedstämdhet inför. Det är lättare att bli en negativ och sur gubbe än en positiv eldsjäl.

December månad. I travspråk är det lika med skotvång på banorna vare sig det är is- eller sommarbana som erbjuds. Men mer om just det i min tipsartikel inför Jägersros V75-omgång.
Inför varje vecka när jag sitter framför textrutan och ska skriva ned veckans krönika har jag en stund av fundering.

I landets två stora kvällsmedier, Aftonbladet och Expressen, där några av landets stora tränare eller experter skriver, är det mer regel än undantag att texterna handlar om förändring eller negativa tongångar om sporten. Det är sällan jag läser något positivt från varken Lutfi Kolgjini, Stefan Melander eller allra främst Bengt Adielsson.
Även fast jag alltid skriver vad jag tänker och tycker, går jag igenom mig själv inför varje text om jag verkligen måste vara likadan. En slags gnällgubbe. Jag ogillar att vara en sån som pekar på allt det negativa vecka ut och vecka in, utan att komma med några ljusa inslag. Men, tyvärr. Idag är det väldigt svårt att vara en positiv eldsjäl, i en sport som man känner mindre och mindre förtroende för.
Kärleken är där och likaså intresset. Men det stinker alldeles för mycket för att jag ska känna en stolthet över travsporten idag. Så jag är ledsen, men veckans fredagskrönika blir knappast en massa rader om guld och gröna skogar. Inte den här fredagen heller.
-----
Under måndagen nåddes vi av beskedet att Svensk Travsport häver avstängningen mot travkusken Jörgen Sjunnesson. Sjunnesson stängdes av från allt tävlande efter att hans sextrakassering nått ett av travsportens största bloggar och som valde att avslöja något "alla" tydligen redan visste om.
Sjunnesson var snabb att erkänna att det var han och började dra alla klyschor en man i ett sånt läge kan dra;
"Jag ber om ursäkt och ångrar allt", "jag ska söka hjälp och få behandling", och så vidare och så vidare.

Nu har det gått ungefär två veckor efter avslöjandet och Jörgen Sjunnessons erkännande och det tycks räcka i ST's värld. För dom är det vatten under broarna och historia. ST motiverar sitt beslut så här:
"Svensk Travsport Licenskommitté anser att Jörgen Sjunnesson har agerat felaktigt på ett sätt som utgör skäl för viss tids avstängning enligt Svensk Travsports Tävlingsreglemente och Licensbestämmelser.
Av utredningen framgår att han inte begått brottslig gärning. Han har visat insikt i problematiken kring uppförandet och med särskilt beaktande av att han tagit professionell hjälp mot det missbruk som förekommit finner Licenskommittén att den avstängning som varit är tillräcklig påföljd.
Licenskommittén beslutar att omgående häva avstängningen, vilket innebär att Jörgen Sjunnesson är fri att tävla igen".

Det är utan tvekan så att Sjunnesson skadat travsporten med det här. Trav syns sällan i riksmedia och får sällan rubriker, men är det något media lockas av så är det skandaler och liknande. Nog har detta nått ut utanför travets värld.
Utan att jämföra fallen med varandra, men att Anna Maria Öberg blev avstängd från travbanorna under så pass lång tid, och där Jörgen Sjunnesson bara efter två veckor välkomnas tillbaka, har jag svårt att begripa. Ett fall som utan tvekan givit mer skada än Öberg's fall. Och inte minst är betydligt mer allvarligare.
Nu är det här ett infekterat ärende, men jag tycker det är både beklagligt och ledsamt hur ST, den ledande organisationen inom svensk travsport, åter visar hur genomrutten organisationen är.
En hjärtlös sådan utan medkänsla för riktiga offren.

Idag går lärlingen, som även denne orsakade skada, runt på stallbacken igen under tävlingsdagarna som om ingenting har hänt och har dessutom sitt jobb kvar. Och nu är det fritt fram även för Sjunnesson att komma tillbaka.
Hela det här ärendet är ännu ett bevis på att man kan tillåtas göra lite vad man vill och ändå få ST med sig bakom ryggen. Jag känner för de som drabbades av Jörgen Sjunnessons trakassering och beteende. Jag kan långt ifrån förstå hur de mår och känner när när de klickar in på ST.se och möts av beskedet. Jag kan tro att de är ledsna och känner sig ensamma.

Och visst är det ju det som de är också. Jag kan bara gissa att där pågår en massa annan skit inom vår sport som ännu ej kommit fram i publika massan. Men allt skit som hänt under den här hösten visar bara på att dem riktiga offren knappast kan känna annat än hopplöshet och borde antingen acceptera läget eller lämna travsporten helt och hållet.
Någon hjälp från travsportens organisation finns där nämligen inte. Jag har verkligen svårt att förstå hur ST kan känna stolthet i sitt arbete.
Alla förtjänar givetvis en andra chans och så även Jörgen Sjunnesson. Självfallet ska han en dag få möjligheten att komma tillbaka igen. Men inte redan nu... Åtminstone inte i en human värld.
-----
...och på tal om en icke human värld så läser jag i veckan att Quarter of An Hour, som tränades av Claes Svensson, flyttas ner till Fabrice Souloy. Ännu en ägarkrets som struntar i på vilket sätt deras plånböcker kommer fyllas.
-----
Tragiskt besked att få höra om Donna di Quattros bortgång. Hon uträttade fina prestationer på banan och hade mycket mer att ge. Och även fast det gått rätt bra för stall Tomas Malmqvist i höst, så är det trots allt ett tungt slag då även Tumble Dust och Tunika idag har båda sina tävlingskarriärer hotade med skador.
-----
Travronden harvar i mörker, gör stundtals bort sig och har blivit något av en tidning där man inte får skriva vad man vill. Det är precis en sådan tidning som inte ska uppmuntras och nog verkar det som att 'Ronden' får det jobbigt i framtiden.
I vinter startas sajten 'Sulkysport' med Lars G Dahlgren, Claes Freidenvall, Mia Törnberg och Ola Lernå, med andra ord de som gjorde 'Ronden' till något läsvärt att prenumerera på. Det ska bli intressant att se hur framtiden ter sig i travmedia år 2017.
-----
På min egna hemsida har jag, för er som ej följde den, vädrat mina tankar några gånger om Jennifer Tillman och hennes roll i tv-rutan.

Tillman är idag travkusk, den främsta kvinnliga travkusken rent av, som i kombination med det även står i TV4:s travsändningar som en slags expert bredvid programledaren.
Jennifer Tillman sköter jobbet i tv-rutan väldigt bra, detta är något jag aldrig sagt något illa om. Däremot tycker jag det är fel att hon står där. Jennifer Tillman står i den där studion på stallbacken, trots att hon även kör lopp samma dag, trots att hon kör i lopp som de står och analyserar till punkt och pricka, och trots att hon intervjuar sina konkurrenter och deras tränare inför loppen.
Visst. Även travtränarna Marcus Lindgren och Sofia Aronsson syns till och medverkar i studion ibland, men deras
roll har varit en ren expertroll där de tycker och tänker om hur hästarna ser ut och så vidare. Samtidigt kan man inte jämföra deras roll i rutan med Tillmans, då de ju inte sedan kör i loppen de surrar om.

Jag är förvånad att inte fler reagerar kring detta och jag ska väl inte vara förvånad i landet lagom, men jag är verkligen brydd över att hon tycks få fortsätta.
Tillman står även och tycker till i tipsprogrammet 'Vass eller Kass' då och då och jag som både spelare och en sportälskare med ett kritiskt öga tycker det är väldigt fel att hon får fortsätta så här.

Om det nu är så att Jennifer Tillmans arbete i tv-studion samtidigt som hon kör lopp samma dag, inte är något problem - då ser jag inte varför även travtränare eller kuskar får lämna in V75-kupong trots att de kör i loppen. Det är, åtminstone i min värld, samma sak...
-----
Nu ska jag gömma undan mina gråa hår och ha en riktigt trevlig lördag på Jägersro!
Martin Engström

Final- och toppomgången på Solvalla bjöd på några rejäla smällkarameller i form av nästintill ospelade vinnare och storfavoriter som svek. Ledningen visade sig i flesta fallen vara förlustdraget i loppen, men nog var där en pirat som åter glänste i sin stjärnglans.

"I inledningen bjuds vi på Diamantstofinal med femton ekipage. Spontan tanke är att man alltid ska strecka på så mycket som möjligt, då sådana här lopp oftast bjuder på skräll."
Så beskrev jag V75-1 i min tipstext igår och vad jag inte visste då, men fick bekräftat efteråt, var hur exakt jätterätt jag hade där. Vi bjöds alltså på en rejäl skräll i första avdelningen.
I första startförsöket galopperade Pandora Face (Adrian Kolgjini) och där Pense Kloster (Peter Untersteiner) kom iväg perfekt. Dessvärre för hans del var Anders Svanstedt för tidigt över startlinjen med Fika från spår 1. Loppet kom iväg i andra startförsöket där Pense Kloster galopperade bort sig direkt och där Pandora Face drog fram till ledningen. Ödets ironi för Untersteiner...
Från ledningen kontrollerade Kolgjini fältet med Orkide C.D. (Torbjörn Jansson) klistrad i rygg. Loppets stora favorit, Nancy America (Erik Adielsson) var tidigt framme utvändigt ledaren. 500 meter kvar av loppet tröttnade hästen rejält och där Pandora Face ökade tempot rejält in mot sista sväng i försök att lämna konkurrenterna.
Kvar fortsatt klistrad i rygg låg dock fortsatt Orkide C.D. som över upploppet med 100 meter kvar gick ut utvändigt om ledaren och gick förbi sista biten och bjöd på en 0%-are på V75 direkt. För spelarna var det en rejäl chock och slag i magen - för sportälskarna var det en dröm att skåda Boden-tränaren Cathrin Bergström, som i ren chock plötsligt stod i vinnarcirkeln.
Adrian Kolgjinis val att försöka dra undan med 500 meter kvar kunde mycket väl varit rätt val en annan dag - idag var det nog det som gjorde att Pandora Face inte orkade streta emot smygkörde Orkide C.D.. Det kunde varit vinstdraget, men idag blev det förlustögonblicket för Adrian Kolgjini.

Lika borta som jag var i V75-1 var jag lite mer rätt på spåret i V75-2.
Den stora snackisen inför loppet, Oceanic Clearance (Örjan Kihlström), var mer eller mindre stenklar bland spelarna inför loppet. Charming Soldier (Petter Karlsson) var den som tog hand om ledningen i pigg stil med To Be Or Not To Be (Christoffer Eriksson) utvändigt om sig med varvet kvar. Över sista värvet tröttnade ledaren rejält och där det såg ut att stå mellan To Be Or Not To Be och Oceanic Clearance. I stark stil via tredjespår med rejäla krafter tog Island Life (Adielsson) ner de båda och där vi åter fick se att ledningen knappast var segerreceptet. Mycket kul att se Island Life segra igen, en häst jag hade förhoppningar på inför loppet. Stort grattis till stall Peter G Norman.
Dagens stora behållning på förhand var Solvalla Grand Prix där inte helt oväntat Target Kronos (A Kolgjini) satt i ledningen direkt. Utvändigt hamnade loppets favorit, Wild Honey (Björn Goop), en position som Uncle Lasse (Ö Kihlström) avancerade fram och övertog efter 500 meter.
In mot upploppet tröttnade förhandsfavoriterna rejält och där istället finska bidraget, Workout Wonder (Tommi Kylliänen) kopplade rejält grepp om loppet och spurtade hem 400 000 kronor.

I V75-4 fick så äntligen Carabinieri (P Untersteiner) vinna. Hästen, som för många varit snackisen i flera omgångar om, fick sin uppgift något enklare när Slide So Easy (Johnny Takter) galopperade bort sig i starten.
Mitt hopp i V75-5 stod till Erik Sting (B Goop) som galopperade bort sin vinstchans direkt. Istället var det motbudet Aron Palema (J Takter) som kontrollerade fältet hela vägen och visade, liksom senast på Jägersro, vilken framtidshäst det här är. Något vi verkligen borde lägga blickarna mot.

I Gulddivisionen, V75-6, fick vi njuta av Hans R Strömbergs storstjärna On Track Piraten leka med motståndarna.
Den här dalahästen är något speciellt. Tränare Strömberg, som är långt ifrån en värld som storstalltränare och stjärnglans, är en av sportens mest ödmjuka travtränare som man unnar allting gott. On Track Piraten är en häst likt Strömberg som sällan erkänts som en storstjärna, men är en elithäst som är en av världens bästa travhästar.
Det är inga överord från min sida. Det är ett faktum och något verkligen alla behöver inse och det nu. I och med dagens seger har On Track Piraten sprungit in över tretton miljoner kronor - och det som en ståtlig elithäst som knappast fått stå i stjärnglansen under sin karriär. Det är dags nu.
Jag ska villigt erkänna att det här blivit lite av min favorithäst. Jag fylls inte av samma känslor eller glädje till någon annan häst än när Piraten med sina kraftfulla steg tar ner sina motståndare med en munsbit. Och visst kommer jag minnas hästens och mitt möte från i somras länge, när han hade sprungit i Hugo Åbergs.

O
On Track Piraten under vårt möte en sen kväll på Jägersros stallbacke efter Hugo Åbergs i år.

I avslutande V75-7 galopperade Thaiger Exclusive (Untersteiner) bort sig direkt och vann loppet gjorde istället Björn Goop bakom Heartbreaker V.S. som tog ner ledande Victor A.U. (T Jansson) och i och med dagens seger är Goop's hjärtkrossare ynka 6 000 kronor ifrån miljonen insprunget.

Till sist:
Ledarpositionen var långt ifrån vinstgivande idag. Många ledare vek ned sig och många som också vek ner sig var betrodda ekipagen. Inte minst i Solvalla Grand Prix var det talande att säsongen för majoriteten av fältet varit alltför lång...
4 326 besökare dök upp till Solvalla idag.

Vi ses på min hemmabana Jägersro nästa helg!
Martin Engström

Travvintern kan bli bättre än på mycket länge för svenskarna. Jag hoppas succén blir rejäl. Inte minst för att få bort den bittra eftersmaken i min mun. Hånet mot travsporten fortsätter.

Först och främst ska jag så klart hälsa ödmjukt till alla läsare på Travstugan. Jag har fått möjligheten att ingå i den här gruppen som utgör Travstugan och är självfallet både glad, stolt och förväntansfull inför uppgiften.
Jag har sedan några år tillbaka skrivit krönikor på egen hemsida och där jag brukar använda fredagen åt att skriva om sådant som hänt under veckans gång och sådant jag anser behövs tas upp. Min bas är Malmö och inte minst Jägersro.
Jag hoppas mina texter kommer uppskattas!
-----
Vi har haft några veckor bakom oss som knappast varit några positiva sådana kring sporten. Därför var det skönt att få vara med om en vecka där det mestadels varit lugnt på sina håll. Den enda stormen i vattenglaset skulle möjligen vara härvan runt bolaget Trav1609 och deras kamp mot Per Nordström.
Hela den historien är en enda miserabel parodi. Utifrån förr oss som ej är inblandade verkar det hela vara som en riktigt dåligt inspelad dokusåpa.
-----
Det är sällan jag är någon hejare för vintertrav. Det är väl det skånska blodet i mig som lagt grunden till den inställningen. Jag ogillar snö, brodd, sport av halvtaskig klass på V75 och har väl aldrig riktigt tagit Prix d'Amerique till mitt hjärta så där passionerat som jag kanske borde.
I år kan det ske. Jag tycker att hela vintersäsongen i Frankrike ser fantastiskt intressant och segerlovande ut för svenska stallen som åker ner.

I söndags fick vi först kolla in Lutfi Kolgjini-tränade Venkatesh göra sin första start på kolstybben på Vincennes och där han tog sin första seger för året. Sjuåringen flyttades till stall Kolgjini i somras och där deras uttalade mål alltid varit att starta hästen nere i Frankrike. Efter några genomkörare i Sverige var det så dags i söndags och där alltså hästen med Pierre Vercruysse i sulkyn segrade tätt före Björn Goop och Reckless.

Venkatesh när jag besökte Vomb i somras.

Men självfallet var söndagens stora behållning Prix de Bretagne och årets första stora test för topphästarna där tre biljetter till Prix d'Amerique stod på spel:
Vann loppet gjorde Franck LeBlanc-tränade Anna Mix som trots halvtaskig inledning på loppet kämpade sig tillbaka och stod för en kraftfullt imponerade insats och visade minsann att järnstoet kan hantera hingstarna. Det ska bli kul att se hur hon står sig i Pd'A. Nog har hon det som krävs för att utmana om topplaceringarna.
Anna Mix, som i somras tränades av Sofia Aronsson och startade i flera nordiska storlopp, ska nu tillbaka upp till Aronsson och Sverige och väntas starta i Gulddivisionen 10 december på Färjestad.

Tvåa i loppet, och därmed även klar för Prix d'Amerique, kom självaste Daniel Redén-tränade, Propulsion. Hästen fick en perfekt resa av Örjan Kihlström och svarade för en lovande insats inför vinterns topplopp.
Utvecklingen på Propulsion, kliven han tagit upp till yppersta eliten - det är minst sagt imponerande av både tränare Redén och hästen själv. I och med söndagens andraplats har Propulsion under 2016 sprungit in över fem miljoner kronor.
Trea i loppet kom ytterligare ett sto, nämligen Princess Grif med Roberto Andreghetti, som tränas av Fabrice Souloy.
-----
...men det är inte utan att man känner en rejäl bitter eftersmak efter storloppet. Lika vacker vintern nere i Frankrike kan bli, lika smutsig kan den bli.

Fabrice Souloy är sedan ett tag avstängd från nordiska travlopp och vid det här laget vet alla varför. I världens största travland verkar dom dock ha väldigt svårt för att skilja mellan rätt och fel. Trots avstängningen i Norden och trots dopingavslöjanden, har Souloy fått fortsätta köra på som vanligt i sitt hemland.
I söndags skördade hans stall ytterligare framgångar och fick som sagt med en häst till Prix d'Amerique och uppe på podiet efter Prix de Bretagne stod en nöjd Souloy och log.
Jag förstår inte hur detta kan förbises. Hans fuskande, svek och lurendrejeri mot travsporten.

Lika förvånad och besviken jag är på att se Fabrice Souloy's hästar springa in pengar nere i Frankrike, lika besviken är jag på aktiva och medier som inte vågar ryta ifrån. Det är alldeles för tyst.
Den enda jag på senare tid sett reagera är Sofia Aronsson, som liksom jag inte kan hålla tyst för fusktränaren. När dopingavslöjandet kom ut valde givetvis flera att uttrycka hur olyckligt och tråkigt det var. Däremot var där väldigt få som verkligen vågade ryta till. Och hela härvan tystnade fort.
Jag trodde sporten var bättre än så här. Jag trodde att de som utgör travsporten, sådana som verkligen kan tala för sig och som får folk att lyssna, skulle reagera. Hästägare som skulle flytta sina hästar och travkuskar som skulle vägra köra hans hästar. Men, nej. Dessvärre lever vi i en verklighet och i en travsport där majoriteten enkelt kan blunda för smutsen så länge plånboken blir tjock av sedlar.

Kom igen. Låt mig gärna låta bitter, sur och att jag har helt fel. Det får folk gärna tycka i denna frågan. Men jag är ledsen.
Så länge jag ser Fabrice Souloy och hans hästar kan jag omöjligen njuta av loppen i den grad jag hade velat. Den bittra eftersmaken är alldeles för stor. Och hånet mot travsporten fortsätter.
-----
Fin sport på Solvalla den här helgen - LÖNEHELG - gör att jag hoppas besökarantalet blir stort på nationalbanan.

Martin Engström