Fredagskrönikan

För varje år och för varje vecka känns det som att gråa hårstrån bara blir fler och fler när jag ser mig i spegeln. Jag är inte ens över 30 år. Att ha travsporten som sin stora passion i vardagen kostar minsann. Det är ett dyrt pris som man idag nästan känner nedstämdhet inför. Det är lättare att bli en negativ och sur gubbe än en positiv eldsjäl.

December månad. I travspråk är det lika med skotvång på banorna vare sig det är is- eller sommarbana som erbjuds. Men mer om just det i min tipsartikel inför Jägersros V75-omgång.
Inför varje vecka när jag sitter framför textrutan och ska skriva ned veckans krönika har jag en stund av fundering.

I landets två stora kvällsmedier, Aftonbladet och Expressen, där några av landets stora tränare eller experter skriver, är det mer regel än undantag att texterna handlar om förändring eller negativa tongångar om sporten. Det är sällan jag läser något positivt från varken Lutfi Kolgjini, Stefan Melander eller allra främst Bengt Adielsson.
Även fast jag alltid skriver vad jag tänker och tycker, går jag igenom mig själv inför varje text om jag verkligen måste vara likadan. En slags gnällgubbe. Jag ogillar att vara en sån som pekar på allt det negativa vecka ut och vecka in, utan att komma med några ljusa inslag. Men, tyvärr. Idag är det väldigt svårt att vara en positiv eldsjäl, i en sport som man känner mindre och mindre förtroende för.
Kärleken är där och likaså intresset. Men det stinker alldeles för mycket för att jag ska känna en stolthet över travsporten idag. Så jag är ledsen, men veckans fredagskrönika blir knappast en massa rader om guld och gröna skogar. Inte den här fredagen heller.
-----
Under måndagen nåddes vi av beskedet att Svensk Travsport häver avstängningen mot travkusken Jörgen Sjunnesson. Sjunnesson stängdes av från allt tävlande efter att hans sextrakassering nått ett av travsportens största bloggar och som valde att avslöja något "alla" tydligen redan visste om.
Sjunnesson var snabb att erkänna att det var han och började dra alla klyschor en man i ett sånt läge kan dra;
"Jag ber om ursäkt och ångrar allt", "jag ska söka hjälp och få behandling", och så vidare och så vidare.

Nu har det gått ungefär två veckor efter avslöjandet och Jörgen Sjunnessons erkännande och det tycks räcka i ST's värld. För dom är det vatten under broarna och historia. ST motiverar sitt beslut så här:
"Svensk Travsport Licenskommitté anser att Jörgen Sjunnesson har agerat felaktigt på ett sätt som utgör skäl för viss tids avstängning enligt Svensk Travsports Tävlingsreglemente och Licensbestämmelser.
Av utredningen framgår att han inte begått brottslig gärning. Han har visat insikt i problematiken kring uppförandet och med särskilt beaktande av att han tagit professionell hjälp mot det missbruk som förekommit finner Licenskommittén att den avstängning som varit är tillräcklig påföljd.
Licenskommittén beslutar att omgående häva avstängningen, vilket innebär att Jörgen Sjunnesson är fri att tävla igen".

Det är utan tvekan så att Sjunnesson skadat travsporten med det här. Trav syns sällan i riksmedia och får sällan rubriker, men är det något media lockas av så är det skandaler och liknande. Nog har detta nått ut utanför travets värld.
Utan att jämföra fallen med varandra, men att Anna Maria Öberg blev avstängd från travbanorna under så pass lång tid, och där Jörgen Sjunnesson bara efter två veckor välkomnas tillbaka, har jag svårt att begripa. Ett fall som utan tvekan givit mer skada än Öberg's fall. Och inte minst är betydligt mer allvarligare.
Nu är det här ett infekterat ärende, men jag tycker det är både beklagligt och ledsamt hur ST, den ledande organisationen inom svensk travsport, åter visar hur genomrutten organisationen är.
En hjärtlös sådan utan medkänsla för riktiga offren.

Idag går lärlingen, som även denne orsakade skada, runt på stallbacken igen under tävlingsdagarna som om ingenting har hänt och har dessutom sitt jobb kvar. Och nu är det fritt fram även för Sjunnesson att komma tillbaka.
Hela det här ärendet är ännu ett bevis på att man kan tillåtas göra lite vad man vill och ändå få ST med sig bakom ryggen. Jag känner för de som drabbades av Jörgen Sjunnessons trakassering och beteende. Jag kan långt ifrån förstå hur de mår och känner när när de klickar in på ST.se och möts av beskedet. Jag kan tro att de är ledsna och känner sig ensamma.

Och visst är det ju det som de är också. Jag kan bara gissa att där pågår en massa annan skit inom vår sport som ännu ej kommit fram i publika massan. Men allt skit som hänt under den här hösten visar bara på att dem riktiga offren knappast kan känna annat än hopplöshet och borde antingen acceptera läget eller lämna travsporten helt och hållet.
Någon hjälp från travsportens organisation finns där nämligen inte. Jag har verkligen svårt att förstå hur ST kan känna stolthet i sitt arbete.
Alla förtjänar givetvis en andra chans och så även Jörgen Sjunnesson. Självfallet ska han en dag få möjligheten att komma tillbaka igen. Men inte redan nu... Åtminstone inte i en human värld.
-----
...och på tal om en icke human värld så läser jag i veckan att Quarter of An Hour, som tränades av Claes Svensson, flyttas ner till Fabrice Souloy. Ännu en ägarkrets som struntar i på vilket sätt deras plånböcker kommer fyllas.
-----
Tragiskt besked att få höra om Donna di Quattros bortgång. Hon uträttade fina prestationer på banan och hade mycket mer att ge. Och även fast det gått rätt bra för stall Tomas Malmqvist i höst, så är det trots allt ett tungt slag då även Tumble Dust och Tunika idag har båda sina tävlingskarriärer hotade med skador.
-----
Travronden harvar i mörker, gör stundtals bort sig och har blivit något av en tidning där man inte får skriva vad man vill. Det är precis en sådan tidning som inte ska uppmuntras och nog verkar det som att 'Ronden' får det jobbigt i framtiden.
I vinter startas sajten 'Sulkysport' med Lars G Dahlgren, Claes Freidenvall, Mia Törnberg och Ola Lernå, med andra ord de som gjorde 'Ronden' till något läsvärt att prenumerera på. Det ska bli intressant att se hur framtiden ter sig i travmedia år 2017.
-----
På min egna hemsida har jag, för er som ej följde den, vädrat mina tankar några gånger om Jennifer Tillman och hennes roll i tv-rutan.

Tillman är idag travkusk, den främsta kvinnliga travkusken rent av, som i kombination med det även står i TV4:s travsändningar som en slags expert bredvid programledaren.
Jennifer Tillman sköter jobbet i tv-rutan väldigt bra, detta är något jag aldrig sagt något illa om. Däremot tycker jag det är fel att hon står där. Jennifer Tillman står i den där studion på stallbacken, trots att hon även kör lopp samma dag, trots att hon kör i lopp som de står och analyserar till punkt och pricka, och trots att hon intervjuar sina konkurrenter och deras tränare inför loppen.
Visst. Även travtränarna Marcus Lindgren och Sofia Aronsson syns till och medverkar i studion ibland, men deras
roll har varit en ren expertroll där de tycker och tänker om hur hästarna ser ut och så vidare. Samtidigt kan man inte jämföra deras roll i rutan med Tillmans, då de ju inte sedan kör i loppen de surrar om.

Jag är förvånad att inte fler reagerar kring detta och jag ska väl inte vara förvånad i landet lagom, men jag är verkligen brydd över att hon tycks få fortsätta.
Tillman står även och tycker till i tipsprogrammet 'Vass eller Kass' då och då och jag som både spelare och en sportälskare med ett kritiskt öga tycker det är väldigt fel att hon får fortsätta så här.

Om det nu är så att Jennifer Tillmans arbete i tv-studion samtidigt som hon kör lopp samma dag, inte är något problem - då ser jag inte varför även travtränare eller kuskar får lämna in V75-kupong trots att de kör i loppen. Det är, åtminstone i min värld, samma sak...
-----
Nu ska jag gömma undan mina gråa hår och ha en riktigt trevlig lördag på Jägersro!
Martin Engström