Fredagskrönikan

En fredagskrönika som handlar lite om varje. Självfallet V75-omgången på hemmabanan Jägersro, men också en insikt att saker och ting inte är så jäkla mörkt som jag trott.
För en gång skull känns det ju skönt att vara lite positiv. Men visst kan en lillgammal hund som jag finna nånting negativt.

Ja, när det här publiceras var det sex dagar sedan V75-omgången på Jägersro kördes. Så visst är det lite inaktuellt allt det här, men eftersom jag inte hade möjlighet att publicera någon V75-krönika blir det en kortis åtminstone.

Omgången avnjöts inne på restaurangen på Jägers. Vad som är speciellt med den restaurangen är inte minst att den inför varje V75-dag är fullbokad flera, flera veckor innan tävlingsdagen. Med andra ord är det mer eller mindre omöjligt att boka bord utan rätt kontakter.
Och visst. På själva dagen är den högst 70% fylld med gäster. En hel del missbrukar sin stående bokning alltså och den stora förloraren är så klart Jägersro. Även fast de så klart tar in drop in-kunder under dagen, förlorar de en del på detta då den aldrig fylls upp helt och hållet. Maten håller god kvalité, så det borde vara mer eftertraktat än vad det är.
Även fast maten på Jägers håller god kvalité och personalen ger en god service, är det ändå anmärkningsvärt att inte ens personalen själva vet vad menyn för dagen är.
"Ursäkta, jag jobbar aldrig här, så jag har ingen aning om vad vi erbjuder idag", meddelade servitören oss när vi efterfrågade om dagens trerätters.

Jag låter det gå förbi. Det är förståeligt att travbanorna hyr in folk när där väl kommer besökare till banan - vilket i stort sett bara sker vid V75.
-----
Vi bjöds på rejäl underhållning under lördagen, inte minst i Uppfödningslöpningen. Coin Perdu var sannerligen värdig vinnare. Nu hoppas vi bara hästarna fortsätter utvecklas och bli så framgångsrika och bra som deras potential idag visar.
-----
Ju närmre vi når vintern, ju närmare är Prix d'Amerique. I somras satt vi svenskar lite uppnosiga och log mot fransmännen. Delicious och Nuncio skulle ner och krossa grodätarna, och i gänget slöt sig senare även Propulsion. Dessvärre ser det mörkare ut idag när vi med sju veckor kvar till storloppet bara har en kvar i gänget som garanterat kommer delta.

Delicious har sina bekymmer och visst är det så att stall Daniel Redén är försiktiga med deras drottning. Nuncio går för dagen runt och snörvlar och även fast det kan vara sjukdomsbekymmer som går över inom ett par dagar så är det ändå ett planerat schema som går i stöpet för 'Tarzan' i hästens uppladdning.
Nåväl, nu hoppas vi att Nuncio snart är tillbaka igen, för trots att fransmännen har omöjlige Bold Eagle så står sig den svenska eliten väldigt starkt. På söndag är det Prix du Bourbonnais där svenskhoppet står till Call Me Keeper. En annan jag ser fram emot att se på söndag i loppet är för övrigt hedershästen Timoko - fast visst blir Bold Eagle väldigt svårslagen.
-----
Och på tal om grodätarna. Nu har där dykt upp fler dopingmisstänkta tränare och det är inget annat än sorgligt och vedervärdigt. Dopingpolisen nere i Frankrike verkar ha utvecklats under året och nu tas fuskarna på ett löpande band.

Det är ledsamt att sånt här förekommer inom sporten. Och lika ledsamt är det att det kvittar hur otillåtet man än agerat där nere, innan processen kring de misstänkta är utrett är det nämligen fortsatt fritt att tävla och tjäna pengar med sina hästar.
Det ser vi inte minst i fallet Fabrice Souloy som trots sitt otillåtna smuts fortfarande skrattar hela vägen till banken.

Och visst är dessa dopingskandalerna även ett djurplågeri på hästarna som drabbas. Där står jag bakom Johan Lindberg till hundra procent.
Och det var nästan lite befriande att läsa Lindbergs citat - då vet jag att folket på ST tänker rätt för en gång skull.

På tal om rätt ute var ST's jurist, Göran Wahlman, skrämmande i sina uttalanden här.
-----
Inne i Tomas Malmqvist stall fick jag förra helgen stöta på två bekanta, nämligen Backfire och Eagle Shot. Båda har haft sina små bekymmer som hållit dom borta från banan, men nu verkar båda vara på väg tillbaka. Backfire har inte jättelångt kvar till start och för Eagle Shot verkar våren vara lämpligt för comeback.
-----
Jag måste säga att jag vänt lite försiktigt i min kritik mot V86 Xpress. Vad fanken, det är ju ändå inte så farligt!
Som sportälskare och banbesökare har jag sedan dag ett mer eller mindre varit fientlig mot V86 Xpress. Jag har drömt mardrömmar, svurit både framför tv:n och inte minst på Jägersro, och känt avsmak kring hela upplägget. Banorna har fått ta alldeles för mycket stryk.

Men jag vet inte vad som har hänt. Under hösten har jag blivit... frälst. Jag tycker rent sportsligt att omgångarna överlag håller väldigt god klass. Oftast bjuds vi även på väldigt bra tävlingar som både är sevärda och spelmässigt väldigt intressant.
Givetvis finns baksidorna kvar. V86 Xpress är inget som drar besökare, men vad gör det idag inom travsporten egentligen, mer än storloppsdagarna? Nej, precis. Inte mycket. Och inte verkar många vilja göra någonting åt det, så jag får försöka finna lyckan i misären, och sagt och gjort så...!

V86 Xpress är lika mycket illa som gott i mina ögon idag. Potentialen att vinna stora pengar är större än på V75 och sportsligt tycker jag loppen håller god klass. Jag begär inte mycket mer än så... Chans på spelpengar och kvalitativ sport.
Och det kändes nästan lite läskigt att äntligen få vara lite positiv. Inte trodde jag att det skulle vara till V86 Xpress.
-----
Det slog ner som en bomb att Digital Ink flyttas från stall Stefan Melander till Robert Bergh. Men nog ska det bli spännande att se vad hästen kan leverera nere i Frankrike. Där finns väldigt mycket mer att ge för 'Inken' på banan. Det får han gärna visa nere i Frankrike.

Tyvärr är det samtidigt tråkigt att läsa 'Tarzan' och hans tankar kring framtiden. Han kapar mer och mer på sin verksamhet och en som lär följa honom är Lutfi Kolgjini. Nu åker sonen Adrian över till staterna och utvecklar sig än mer och får prova på en ny miljö. Även fast pappa Ludde lär få jobba lite hårdare hemma på Vomb under en period lär det säkerligen bara göra stall Kolgjini en tjänst för framtiden. Jag litar nämligen på att Adrian Kolgjini inom ett par år tagit över verksamheten på Sveriges bästa träningsanläggning helt och hållet.
-----
Att vara travtränare är säkerligen lika kul som otacksamt. Marcus Lindgren blev i veckan av med två toppar i stallet, nämligen Disco Volante (Stefan Melander ny tränare) och Bravo Navaronne (Lutfi Kolgjini).
Man kan förstå frustrationen och ledsamheten som vissa tränare känner ibland, inte minst Åke Lindblom när Sauveur togs ifrån honom.

Det var dock väldigt hedersamt och fint av Lindgren att önska hästarna och dess ägare all lycka till i framtiden, trots att dom togs ifrån honom. Där visade Marcus Lindgren återigen att han är en väldigt ödmjuk travtränare.
-----
Det var allt för mina tankar den här veckan. Nästa vecka ska jag gå in på det där obehagliga, nämligen näthatarna.
Ta hand om er, travälskare.

Martin Engström