Fredagskrönikan

Jag kom på mig själv så här i juletider sittandes med blicken fast mot väggen där hemma fast i en dröm som inte ens tomten kunde lösa åt mig. Det är alltid viktigt och uppmuntrande att ha drömmar i livet.
Det för en framåt och ger en jävla anamma att jaga något man strävar efter. Men så finns där också drömmar som bara stannar vid att just vara drömmar. Sådant som aldrig går att uppfylla.

Efter V75-omgången i söndags fastnade jag i en fantasivärld där jag konverserade med mig själv i skallen och drömde om sådant inte ens jultomten kan ge mig hur många önskelistor jag än skriver.

Spelet har varit det centrala sedan många år sedan. ATG har valt att storsatsa år efter år på att locka fler spelare till travsporten, inte bara för att få fler intressenter utan så klart även så att en sådan som Hans Skarplöth fortsatt kan kamma ut sin månadslön utan problem.
En kväll den här veckan kom jag att fantisera i min egna lilla värld, som jag brukar göra skall tilläggas.Tänk om alla pengar som lagts på satsningar till höger och vänster, istället hade lagts åt sporten.

Var och varannan dag får vi se lopp från Frankrike och främst Vincennes där flera svenskbekantningar springer för antingen svenska tränare eller utländska som sålts ned till Frankrike.
Flera hästar som tillhört svenska stall har sålts eller flyttats ned till Frankrike senaste året för det är just där de stora pengarna finns. Pengarna som gör möda åt det hårda arbetet som både hästen och stallet gör.
En fjärdeplats nere i Frankrike kan ge mer än en förstaplats i Sverige.

Sverige är trots allt bland de största travländerna i världen, minst tvåa på listan bakom Frankrike. TÄNK om prispengarna var detsamma i Sverige som i Frankrike. Vilken dröm sporten hade varit då. Vilka stjärnor som hade kunnat stanna kvar.
Och även fast spelet är det mest centrala i Sverige idag, så är jag garanterad på att besökarna hade varit fler då på banorna.
Som sagt. Jag satt och fantiserade en kväll. Det var trots allt värt det.Jag levde i en dröm som var alltför stor. Så i detta sammanhanget har Vinnies tänk om att en dröm är aldrig för stor, inte gått hem.

Pengarna kommer aldrig bli som i Frankrike. Det vet vi alla.
Men vi måste göra något åt travsporten i Sverige idag. Vi måste göra något åt det vi har och göra det bästa av det. För mig är det fortsatt en obegriplig gåta varför vi inte har fler banor likt Tingsryd.
Det enda som sticket ut i trav-Sverige idag är att Åby har dubbla open stretch och attAxevallas upplopp är långt. Det räcker inte.
Där måste till en förändring som gör rejäl skillnad. Som framförallt sticker ut.

Jägersro hade en period där de dagdrömde om en ny och längre oval som hade utvecklat och fört fram sporten, samtidigt som Jägers hade stått ut bland travbanorna i Sverige. Drömmen dog till sist, och som allt annat i det här landet har det även inom travsporten på Jägers bara blivit vardag, och en utveckling för framtiden finns där ingen signalering om.
Vi har inte prispengarna som nere i Frankrike, men varför inte försöka göra någonting nytt och annorlunda ändå åt det vi har?
Rent spontant hade det ju först och främst varit att låta fler banor ha open stretch. Det är först där och då vi får uppleva lite nytt i travloppen och allt utom vardagen. Om vi nu ska göra en billig och snabb investering.
Men givetvis vore den bästa lösningen att istället bygga banor på 1 400 eller 1 600 meter.

• Skall sägas att det bara är att lyfta på hatten åt Örebrotravet som verkar ha förstått att en ändring måste till. Det ska bli intressant att följa hur planerna går där.

-----
Christoffer Eriksson har haft ett kanonår på hemmabanan Jägersro där han i år till sist blev kuskchampion, en titel Johnny Takter prenumererat på senaste åren.

Eriksson har även tagit plats i lite större lopp och nu även vunnit på Vincennes. Det var en imponerande seger tillsammans med Treasure Kronos. Hästen, då? Ja, vad ska man säga. Jag har haft svårt att förstå att där finns en storhet i Jerry Riordans italienska, men när man åker ner till Vincennes och springer in sig i Prix d'Amerique - ja, då är man ganska bra...!
-----
Det blev ingen jättespänning i finalomgången på Solvalla. On Track Piraten har imponerat i sina senaste starter och varit rent av otrolig. Men på det sättet han i ståtlig stil löpte runt på nationalbanan och vann Gulddivisionen, det var ren och skär klass. Han är bättre än någonsin och har nu under 2016 sprungit in över fyra miljoner kronor.

Anna Mix vann återigen och enligt källor på sociala plattformen Twitter, är nästa tänkta start på Jägersro 14 januari under V75.
Nog hoppas vi på en Piraten i det där fältet då med...
Magnus Jakobsson firar triumfer med Fossens Bonus som likt Piraten ser ut att vara bättre än någonsin. Det är lätt att tycka om en sådan häst som ger ett intryck som ser nästintill oslagbart ut. Jakobsson kommer fira än större triumfer under 2017.
-----
Winter Burst-veckan med tusen V75-omgångar på en vecka var så klart en urtokig idé till en början. Och mitt i den här V75-yran tycker jag det fortfarande. Däremot verkar spelet gå kraftigt framåt och ATG är säkerligen helnöjda.

Men jag känner ändå att det är dags att tänka om inför kommande år. Att skydda märket V75. Det ska vara en ära att få starta i V75, det ska få vara en långlivad dröm att äntligen få vinna på V75 och motståndet ska vara av god klass var gång travets elitserie körs.
Så är inte riktigt fallet idag. Äran att vinna på V75 idag är god i fem minuter, men inte mer. Speciellt inte vid extraomgångar som känns som en V65-kväll.

Sedan är det självfallet så att först och främst ska svenska banor få chansen att arrangera V75, innan grannländerna får göra det.
-----
Fabrice Souloy stängs av ett år utan möjlighet till överklagning, samt får beträdelseförbud till franska banor under avstängningen.
Avstängningen gäller ej för dopingfallen i Norden, utan för svenskbekante Lover Face som testades positivt i somras.

Nu tar Souloys svåger över rörelsen, så visst lär Fabrice Souloy ha möjlighet att styra och ställa under avstängningen.
För ägare Bengt Olsson till Lover Face blir det desto smärtsammare. Hästen förbjuds att tävla under ett år, vilket så klart är ett rejält kännbart straff mot hästägaren, som beklagar sig att han inte bett om att få hästen dopad. Men regler är regler.
Däremot är han ansvarig var han sätter hästen i träning, och Olsson har trots allt valt Fabrice Souloy. Det medför sin risk och mina sympatier för hästägaren kommer först den dagen Lover Face flyttas till ny tränare.

Där finns alltid snabba genvägar till stora pengar, men det kommer sällan problemfritt. Nu har verkligheten och rättvisan kommit ikapp Souloy, samt ägarna som valt att lita blint på fransmannen om guld och gröna skogar.

Franska domen och avstängningen mot Fabrice Souloy inleds 2 januari och om någon månad ser vi fram emot hur Kobolt-ärendet i Norden blir. Gissningsvis blir det ytterligare ett hårt slag mot den kontroversielle tränaren.
-----
Annandagen på Solvalla är en stor höjdpunkt under vintern. Men trots att omgången höll bra klass i måndags, var det knappast så man kände något stort under dagen.
3 000 besökare tog sig till Valla, vilket är en rätt underkänd siffra för huvudstadsbanan.

Börja satsa lite mer på Annandagen, Solvalla. Potentialen att göra det till en stordag är trots allt stor, för visst finns där fler än 3 000 personer att locka till Solvalla under en röd dag, trots att det är i juletid.
Drömmen hade givetvis varit att möjligen ha ett 3 140 meters-lopp eller liknande där en seger innebär en plats i Prix d'Amerique. Det hade lockat stjärnor till loppet och högst säkerligen fler besökare till banan.

Och som det är idag, när vi ser svenska hästar skörda framgångar nere i Frankrike nästan dagligen under vintermeetinget, är det helt rätt tid och läge att ordna.

God fortsättning,
Martin Engström