Här går det fort i svängarna! Jag som varit lite förberedd på en längre tids arbetslöshet hann knappt packa upp väskorna här hemma innan det var dags att mer eller mindre kasta sig in på något nytt. I tisdags, knappt en vecka efter att jag flyttat hem igen, fick jag hoppa in och hålla min första kurs på travskolan. Dagen efter bestämdes det att jag blev kvar och nu sitter jag här som travskoleansvarig på Hagmyrens travskola!

Jag ville ju helst kunna fortsätta jobba med hästar samtidigt som jag skulle kunna fixa med mina egna hästar på sidan av, och såklart bo närmre familjen. Så detta löste sig ju både bra och snabbt, även om det kommer bli mycket att sätta sig in i på kort tid.

Jag kommer ha hand om travskolan, planera kurser och rekrytera in fler till travsporten samtidigt som jag har ansvaret över travskolans hästar och hästhotellet som finns på travskolan. I travskolans verksamhet finns tre shetlandsponnysar samt ett russ och två varmblod. På hotellet finns det 8st boxar som travet hyr ut till amatörer, ponnykuskar osv. Av dessa boxar är fem uthyrda så totalt står det nu 11st hästar i stallet.

Allt känns verkligen så spännande, nervöst och kul!

Såå vill du lära dig mer om trav? Klappa på en ponny eller ta en rid eller körtur med stallets hästar? Välkommen till mig på travskolan! Vi har kurser för gammal som ung, för dig som inte kan någonting och för dig som redan har licens. Sitter du i rullstol eller har andra rörelsesvårigheter? Inga problem! Vi har en anpassad vagn som gör att du inte ens behöver kliva ur rullstolen. Kurserna inför vårterminen planeras just nu så hör av er till mig om ni vill va med!

I fredags gjorde jag min sista dag som anställd hos Fredrik Persson och under helgen har flyttlasset gått upp till Hudiksvall igen.
Jag har haft två riktigt roliga och lärorika år, jag har utvecklats och lärt mig mer inom sporten och jag har trivts hur bra som helst. Men jag kände också att det började bli dags att leta sig närmar hem och lägga mer fokus på mina egna hästar ett tag. Så det fick helt enkelt bli så.

Sista jobbveckan var verkligen så himla fin, jag blev överraskad av hela stallet som kom och knackade på i stugan för avskedsfest och jag har haft hästägare förbi stallet som tackat av mig. Att efter två år tillsammans säga hejdå till såväl tvåbenta som fyrbenta kollegor var inte det enklaste och det kändes rätt vemodigt att lämna allt.
Och det känns så himla konstigt att lämna alla mina fina, fina hästar som varit hela mitt liv här nere. Gud vad jag kommer sakna dem!

Men nu väntar nya utmaningar! Jag vet däremot inte riktigt vad ännu. Jag hoppas i varje fall att jag någon dag får chansen att jobba i ett stall igen för detta är verkligen en av de häftigaste sakerna jag fått göra i livet.
Vi får helt enkelt se vad livet har att erbjuda. Jag söker lite olika jobb och fokuserar på mina egna fyrbenta ett tag så hoppas jag på att allt löser sig till det bättre med tiden.

År 2020 har varit prövningarnas år, vare sig man velat det eller ej.
Det går lätt att konstatera att det varit ett eländigt år för oss flesta. Därför måste man ta vara på ljusglimtarna när de väl dyker upp!

Nej, det har verkligen inte varit ett år man tar till minnet med värme när väl år 2020 är över. Vilket förbannat helvete alltihop, rent ut sagt. För världen har det varit ett evigt fördärv som ännu inte ser sitt slut. Inom travet har vi även haft våra rejäla duster, med Propulsion-härvans om ohotad etta på tronen.

Senaste veckorna har även de varit tunga med Järvsöfaks-avskedet, sociala medier med travintresserade som dömer ut varandra till höger och vänster inom allt och ingenting, aktiva sitter som vanligt och gnäller i sina kolumner i riksmedia - och så verkar det bli mer och mer vardagsmat att man ska få ge igen i loppen.
Vad är det som pågår, egentligen?

Jag bryr mig inte särskilt mycket om vad den ena tycker eller tänker eller hur de inblandade resonerar - men kommer det fram att man på sätt och vis "ger igen" under loppet är det för mig en självklarhet att man ska dömas. Rejält.
-----
Söndagstrav har aldrig varit min grej och det var det väl egentligen inte igår heller. Nej, det är inte alls den där exalterande känslan som man upplever vid framförallt lördagar. Det låter inte klokt, men så är det.

• Stall Daniel Redén har haft ett bottenlöst mörker med allt som rör Propulsion och sådant är onekligen en prövning. Oavsett vem som har rätt eller fel i hela den där härvan så är det givetvis något som tar hårt på de inblandade.
  Med det sagt är det därför viktigt att hela stallet tar vara på ljusglimtarna som de bjöd på igår. Stall Redén mår fortsatt helt vansinnigt bra och visade även under söndagen på Sundbyholm att de är en klass över konkurrenterna.
  
  Milady Grace segrade före stallkamraten Golden Tricks och i avslutningen lekte Mister Hercules runt om.

• Robert Bergh-stallet är de som utmanar stall Redén om vem som är bäst i år. Nu var Power i skymundan under gårdagen med vass avslutning ute i spåren - men kolla in Hail Mary. Vad är det där ens för något?
  Hail Mary har väl sedan karriärens start varit bra, men den utvecklingen och de kliven han tagit under hösten har varit närmast skrämmande att bevittna. Det är kraftpaket till häst som hånflintat åt ett gäng ponnys.

-----
Det blev en väldigt fin dag från Sundbyholm igår med topptrav. Utöver detta fick jag personligen även uppleva ännu ett SM-guld med mitt Malmö FF. För travintressenter är det av ett totalt ointresse, givetvis. Men så är det lite det som år 2020 handlar om. Ta vara på de få ljusglimtarna man får. I det här förbannade eländet.

Söndagen blev trots allt ganska bra. Plötsligt var jag ganska glad över tillvaron. Ett undantag det här året och det tackar jag för.

Martin.

I onsdags tog vi båten över till Visby med 6 st hästar för att starta på Visbytravets lunchtrav har. Jag hade med mina två passhästar Gigant Coger och Universal Face. Och ni ska bara veta hur duktiga de var!

Först går Universal ut och han VINNER efter att ha fått gått ett tufft lopp ute i spåren. Han har strulat mycket men nu gjorde han det så fruktansvärt bra! Segertiden blev 1.16,4/2140m och det kändes verkligen som att han äntligen hittat rätt.

Direkt efter var det dags för Gigant Coger att göra montédebut. Och som han gjorde det!
I värmningen tog han två stora galopper och allt kändes minst sagt osäkert, men när det väl var dags för lopp var han så fruktansvärt bra. Sprang i dödens nästan hela vägen i ett lopp där det aldrig bromsades utan det var full gas hela vägen. Giganten blir tvåa, endast en längd bakom vinnarhästen. Tiden blev 1.13,8a/2120m - i sin montédebut! Wow vad bra han var. 💕

De flesta av hästarna gjorde det faktiskt väldigt bra, även Monark Newmen vann sitt lopp och Cedric Diggory överraskade efter lång frånvaro och tog en andraplacering. Så resan kan man ju absolut säga var lyckad.

Bortgången av Järvsöfaks påverkade en på ett sätt som man tidigare aldrig varit med om. Han var onekligen en storhet av helt annat slag.

Personligen fick jag aldrig följa hela kallblodsfenomenets tävlingskarriär. Jag hann dyka upp mot slutet och följde avskedsturnén år 2009. Visst kan jag sitta här och försöka låtsas som att jag var med hela vägen. En gammal gubbe som varit med sen förritiden, men riktigt så är det inte.

Så fort jag hör namnet Järvsöfaks ser jag ett upplopp framför mig där en häst defilerar in mot målgången i ensamt majestät. Och det var precis sådan han var under tävlingskarriären.
Det är bara att acceptera faktumet att en liknande typ av tävlingshäst aldrig kommer dyka upp igen. Så är det bara.

För er som brukar läsa mina rader är säkert väl medvetna om mitt eviga gnäll om hur liten travsporten är i folkets ögon. "Vi" får aldrig synas i de lite finare rummen och gällande sportsändningarna i tv är travet ett slags ingenting.
Med det här gnället gnagandes i bakhuvudet på mig blev min måndag eftermiddag en enda stor förvåning. Järvsöfaks är någonting annat - en storhet som ingen annan.

När jag på sen-eftermiddagen vandrade genom Malmö centralstation fastnade blicken på en av deras nyhetsskärmar som scrollar lite överallt runt stationen.

Bland alla toppnyheter som allt mellan himmel och jord såg jag plötsligt en travhäst på tv-skärmen. Travhästen var Järvsöfaks. Travet blev ett allmän intresse och de få som lyckas nå ut dit är någonting alldeles extra.

Jag kommer aldrig riktigt begripa aktiva Järvsöfaks-tiden. Jag är däremot väl medveten om vilken enorm bidragskraft han haft för travsporten.
Genom sina egna insatser och sedan genomkraft inom aveln för kallblodssporten. Han kommer alltid vara bland sportens allra viktigaste och största vi haft.

------
På tal om det här med hästar som går bort är det ett ämne jag ska gå in lite mer på i kommande fredagskrönika.

Martin.