Som min lilla Loke växer! Snart nio månader gammal och klok som en bok. Han kan stå uppställd på stallgången, få benen spolade, ha sele på ryggen och ledas i grimskaft. Han gör det mesta utan att protestera. Dessutom har han snart växt om sin mamma i mankhöjd, så det känns som att "lilla Loke" kommer bli en rätt så stor häst ändå! Han tror förövrigt att han är den snyggaste hästen här på jorden och kommer nog bli en liten kaxig typ i framtiden.

Just nu har han dessvärre skadat benet så vi tar det lite coolt ett tag innan det blir att planera vart denna killa ska få spendera vardagen i framtiden.

Vår fina lilla ettåring är väl typ ett äpple hög men trots att så börjar han nog allt växa i kostymen ändå. Next Adventure (e Tobin Kronos u. L.H.Adventure) har stått hos Tomas Rosén sedan mars i år. Han har fått gått i flock tillsammans med jämnåriga grabbar och skolan inför livet som travhäst har påbörjats. Han har hunnit få på sig vagnen och är på god väg i sin utbildning, så himla kul!
”Tobbe” är däremot fortfarande väldigt liten i mankhöjd (precis som sin mamma😅) men jag tycker ändå han börjar se riktigt fin ut. Planen är att han får stå kvar hos Tomas tills att han är tillräckligt körbar för att en annan ska våga sätta sig i vagnen (😂), sen ska vi gasa tillsammans i framtiden!

Nej, det där med Winter Burst är aldrig något jag uppskattat. För ATG:s räkning har det bara skapats av en enda anledning; utnyttja tillfället som ges.

Tyvärr är det ju som så att landet har en eller annan så kallad "speltorsk" som inte kan hålla sig ifrån spelkontot när det vankas V75. Ja, så fort en tävlingsdag har något med V75 att göra är det som att speltarmen får sig ett spratt. Det MÅSTE spelas.
Istället för att umgås med nära och kära vid julgranen ska släkten samlas vid tv:n och jobba in sjuan.

Visst har jag sett V75 som något unikt. Som en dröm för de aktiva. Drömmen alla vill nå till med sin häst. Alla kan inte göra det, men de som gör det har verkligen lyckats i sin tävlingskarriär. Elitens elit gör upp.

Det var åtminstone så jag såg på V75 tidigare. Så är givetvis inte fallet längre. Det är bara att inse att det blivit en produkt endast för spelarna och där den sportsliga aspekten lagts åt sidan. Så är det bara - det är bara att acceptera.

Ser jag dock till årets spelyra så måste jag uttrycka det förbjudna; jag tycker ju faktiskt det ser lite småtrevligt ut, gud förbjude.
Nej, Bjerke och Momarken får ni behålla för er själva, men i övrigt tycker jag det ser riktigt julmysigt ut på sina håll. Det är en förbjuden tanke som vuxit i mig och jag väljer att inte hymla med det.

Vad man än tycker och tänker om Winter Burst så är det viktiga; det är frivilligt att vara med och spela. Man behöver inte om man inte vill.
Man får lov att hoppa över en omgång här och var. Man får till och med lov att sitta och vänta in multijackpotten till Nyårsafton. Inte ens för provisionsjägarna på andelssajterna är det ett måste.

Det är frivilligt - och för er som inte uppskattar Winter Burst finns det säkert mycket annat ni kan göra!

Martin Engström

Tänkte bara dela med mig av lite bilder jag tog på några av alla fantastiska kallblod som joggar runt Hagmyrens travbana om dagarna. Jan-Olov Persson har verkligen ett stall fyllt av ruggigt snygga (och fotovänliga) hästar, och några av dessa fångade jag på bild under en träningsförmiddag på Hagmyren för några veckor sedan.

För att vara något jag sysslar med dagligen så reflekterar jag sällan på hur mycket egentligen travsporten betyder för mig. Ja, egentligen för oss alla med ett intresse i sporten. Ja, sporten.

Jag vill väl ändå påstå att jag på sätt och vis är duktig på att förmedla känslor i mina texter. Nej, jag kommer aldrig tro jag "är något", så ta det inte som något präktigt. Men är det något jag nog inte riktigt kan förmedla så är det hur enormt mycket travsporten betyder för mig.

Det är märkligt hur sällan jag tänker på det. Utan att gå in på detaljer så har år 2020 rent privat varit ganska så pissigt, om man får uttrycka sig så. Med eller utan corona-pandemin. Nej, det har inte alls varit något kul det här.
Nörd som man är så hittar man därför sina små lösningar på bekymmer som möter en i vardagen. Travsporten har varit en sådan för mig.

När saker och ting varit lite mindre bra har jag vänt mig åt att grotta ner mig i lopparkiv eller försökt analysera nästa V75-omgång. Plötsligt är jag på humör igen. Glömt bort allt det djävliga.

Och ser man till gemenskapen den här sporten bidragit med så är jag evigt tacksam.
Nej, sociala medier är inte alltid det bästa forumet och kan onekligen få ens inre glöd att brinna över, men den har också enormt många bra människor som man lärt känna via travsporten.

Jag tänker alldeles för sällan på hur tacksam jag är som fick sådant intresse för travsport. Jag närmast förbarmar mig över de som inte givit den en chans.

För att vara något jag sysslar med dagligen så reflekterar jag sällan på hur mycket egentligen travsporten betyder för mig.
Jag ska börja göra det oftare!

I torsdags var det återbesök hos veterinären som gällde för Xlnt Chili Tripel. Vi var in för två veckor sedan för att kolla upp hur benen såg ut efter operationen han gjorde i höstas och kunde då se att allt från operationen läkt bra, men att han dessvärre var halt på en kota så han blev behandlad för det. Och även nu på återbesöket blev det att behandla om, men det går i varje fall åt rätt håll. Så om 12 dagar har vi fått order om att köra igång lite lätt för att se hur han känns för vagn! Är allt bra då är det bara att träna på inför sommaren, så det får vi verkligen hålla tummarna för. Chili har tröttnat på att vila och försöker berätta att han är för ung för att gå i pension, haha.

Chili hade även med sig brorsan, Devs Daredevil, som hängde med för att kolla upp sig efter säsongen som varit. Han tog sig igenom böjprov och allt helt utan problem, så skönt! Men en vintervila börjar det bli dags för ändå, så han får nog vila några veckor nu i december så kör vi sen igång och laddar upp inför sommar säsongen 2021 även med honom. 💕