En efterlängtad jagare fick äntligen vinna och i Guldloppet markerade gamlingarna att äldst är bäst.
Personligen såg spelet lovande ut, men för vanlighetens skull blev guldet till sand.

Det är sällan man sitter med ett singelstreck som känns lite vågat i V75-1. Ett singelstreck som för majoriteten mer är ett femte- eller sjättestreck i loppet och som är allt annat än en given vinnare. Men nu hade jag jagat färdigt och i ren tävlingsmässig aggression valde jag att till sist singelstrecka hästen.
Efter många om och men fick äntligen Face Ribb sätta nosen först i V75-1 med Adrian Kolgjini.
Men det såg allt annat än givet ut.
Favoriten Saul (Örjan Kihlström) hade god kontroll på loppet men tröttnade mot slutet. Istället var det Mellby Duke (Peter Untersteiner) som kopplade greppet och såg ut som vinnaren in mot upploppet. Dessvärre får vi vara med om hästar som inte har den riktigt rätta tävlingsgnistan och när Untersteiner begärde det där lilla extra av Mellby Duke valde hästen att bromsa in och kasta in handduken.
Invändigt om Mellby Duke dök så Face Ribb upp återigen och kunde ta sig förbi sista biten, till både stallets och min glädje.

Peter Untersteiner skulle fortsätta att ha en något frustrerande V75-dag, när han sedan i V75-2 galopperade i inledningen med favoriten Thaiger Exclusive.
Främsta motbudet, Master Crowe (Peter Ingves), kunde efter en viss kamp försvara innerspåret och såg lysande ut i ledningen hela vägen in i mål. Petri Puro är en hedersman inom sporten. Och på tal om hedersmän har Puro framförallt fått fram en viss Commander Crowe.
När väl stjärnfuxen lagt skorna på hyllan är det dags för lillebrorsan att hävda sig, och nog verkar Master Crowe vara något extra att se fram emot i framtiden. Petri Puro är en speciell mästare, Master Crowe är något speciellt att skåda på tävlingsbanan och det var oerhört glädjande att få se hästen vinna på det här sättet. Som en äkta vinnare, likt storebrorsan.

I Gulddivisionen såg det upplagt ut för favoriten Volstead (Örjan Kihlström) som tidigt satte sig i ledarpositionen och kontrollerade fältet. Men sista biten tröttnade hästen rejält och hade inte med segern att göra.
Istället var det hedershästen Spring Erom (Christoffer Eriksson) som kämpade ned en annan hedershäst, Nahar (Robert Bergh). Resten av gänget hade inte med det att göra. De båda elvaåringarna stred sista biten emot varandra och man kan lugnt säga att gamlingarna lurade upp ungarna på läktaren i det här loppet.
Gammal betyder inte alltid avdankad inom travsporten. Spring Erom har nu i och med segern sprungit in över sju miljoner kronor och Nahar har med sin andraplats nu över 13 miljoner kronor på kontot. Imponerande hästar som visade att gammal inte alltid är lika med föredetting. Tvärtom kan det vara klassen.

Jag gjorde vad jag kunde. Och jag förstod att det med all förmodan skulle vara förgäves att försöka fälla omgångens stora favorit, Pense Kloster (P Untersteiner).
Efter en halvtaskig inledning på V75:an fick Peter Untersteiner äntligen showa loss och visade att favoritskapet var befogat. Det blev ju ingen match av det här...

...och även fast det på förhand var jämt spelat i V75-5 visade Jörgen Westholm att form är inte att leka med. Hans Alorac Mathbell imponerade senast, men när väl loppet drog iväg var hästen tredjehandare bland vinnar-spelen.
Det här är en mycket intressant fyraåring. Hästen positionerade sig utvändigt ledaren Sadik America (Johan Untersteiner) och kunde avgöra starkt sista biten.

Min tro på tyske segermaskinen Juan (Örjan Kihlström) var stor i V75-6. Det var nästan så jag skulle testa tobak för första gången i mitt liv och ta en segercigarr inför loppet och njuta av tillställningen. Så säker var jag på förhand. Men tji fick jag, och som tur var blev det ett tji som jag var ganska okej med.
Juan sprang utvändigt ledande Seal Kronos (Stefan Söderkvist) som med 650 meter kvar plötsligt föll i galopp och där Juan kopplade grepp om fältet.
Främsta motbudet, Victory Kåsgård (Flemming Jensen), galopperade bort sig till en början och var borta ur loppet - trodde jag.
In mot sista sväng dök hästen upp via tredjespår och kunde ta ned Juan efter sin vassa avslutning och man kan lugnt säga att Nordeuropas kyligaste tävlingssjäl, Flemming Jensen, hanterade loppet med kyla... Trots att jag föll på det var det häftigt att se insatsen från Victory Kåsgård.

I avslutande V75-7 var det just Jensen som stod för favoritskapet med Slide So Easy som tidigt tog hand om ledningen. Favoriten kontrollerade fältet större delen av loppet och såg ut att glädja favoritspelarna.
Men så via tredjespår dök till sist Carabinieri (P Untersteiner) upp efter resa i rygg på Bartender In sista varvet och kunde spurta ner Slide So Easy i en imponerande stil och visade att formen är på topp.
Wellino Boko minns man mycket väl. En häst som alltid hade en otrolig finish, men vars tävlingskarriär tog slut alltför tidigt på grund av skador. Nu får sonen Carabinieri visa farsans resurser återigen och är rent av en njutning att skåda sista biten...

• Speciell dag för Peter Untersteiner att både sitta bakom en häst som Mellby Duke och Carabinieri. Som dag och natt.
• Top 7 fortsätter kämpa i motvind och idag landade omsättningen på fem miljoner kronor vilket är långt under målsättningen.
  Det är ett skämt att uppleva var lördag i tv-soffan och inte minst när de diskuterar vem som kom sjua i loppet. Det är nästan som att travsporten blir ett skämt.
• Face Ribb satt som en fröjd på V75-förslaget, men dessvärre svek mina andra två singelstreck Volstead och Juan. Frustrerande att äntligen få in en efterlängtad vinnare till 8% på V75 men inte få någon glädje av det till sist. Nåväl, vi kämpar vidare...!
• Två oerhörda insatser av Victory Kåsgård och Carabinieri. Lägg därtill Spring Erom mot sin gubbe-kamrat Nahar. Det blev en fin omgång.
• 3 205 besökare på Åbytravet idag.

Tyckte ni V75-krönikan blev lite osammanhängande eller slarvigt skriven kan jag bara beklaga mig genom att meddela att mina anteckningar från tävlingsdagen försvann under V75-7 när min dator plötsligt valde att köra en automatisk omstart. Motvind.

Martin Engström

Några storstjärnor vars glimtar inte är fullt så starka som yppersta toppen har utmärkt sig senaste dagarna. Några rader om "lika för alla", travhatet och en högt respekterad travtränare har skapat sig en uppförsbacke.

Veckans fredagskrönika ska först och främst handla lite om det obehagliga näthatet. Ordet näthat är mer eller mindre vardagsmat idag och förekommer titt som tätt överallt. Och nu verkar det även bli vardag inom travsporten.
Självfallet har besvikna travtippare yttrat sig sedan länge och visst har en del aktiva fått utstå en del kritik genom åren. Men nu verkar det ha blivit mer och mer vanligt än tidigare och visst är det allvarligt.

Daniel Redén lade ut för någon vecka sedan på sociala plattformen Twitter, där han visade ett SMS en bitter och ilsken travspelare hört av sig till honom på ett högt oacceptabelt sätt.
Thomas Uhrberg skrev i sin V75-text förra fredagen att en spelare varit på honom för hans travtips som spelaren var långt ifrån nöjd över.

Det är skrämmande att sådant finns i travvärlden idag, och dessvärre är det oundvikligt. Det är en del i det hela. Och visst är det delvis rätt att man bara ska strunta i rötäggen som yttrar sig på vanvettiga sätt. Man ska sällan ge sådana typer någon uppmärksamhet eller energi.
Dock tycker jag likväl att man inte ska hymla med det. Hade jag varit travtränare eller kusk som fått utstå obehagliga sms eller röstmeddelanden på min telefon hade jag utan tvekan hängt ut personen i fråga. Inte mer än rätt.

Näthatet är i ett skede där det skadar på ett sätt som kan påverka vem som helst på ett allvarligt sätt. En travtränare eller kusk som på förhand redan har en dålig dag eller varit med om något tragiskt bland nära och kära, kan förlora med en storfavorit, motta rejäla påhopp i sin telefon och få nys om det vid helt fel tillfälle. Det kan ge rejäl skada för psyket.
Det är lätt att säga att man inte ska bry sig, men det är lätt att säga och sällan lätt att ta till sig på riktigt när det väl inträffar.

Jag gläds trots allt åt en sådan som Redén som med en klackspark lade ut SMS:et och inte tog till sig det för fem öre. Det var helt rätt gjort av honom.
Personligen är jag fortfarande en väldigt liten prick i den här travvärlden. Jag har bloggat på olika travsidor och yttrat mig om sporten på sociala medier i flera år nu och bara varit med om det här hatet några fåtal gånger från anonyma rötägg.
Jag är knappast den med hårdast skal i världen, tvärtom faktiskt. Men lyckligtvis valde jag att inte ta åt mig där och då. Men en dag när jag läser det vid fel tillfälle kan det göra ont. Låt hoppas den dagen inte kommer.

Jag uppmuntrar aktiva att hänga ut de som hatar. Dom ska aldrig få komma undan och det är först på det sättet som de till sist sätter sig i skamvrån och stänger ner SMS-funktionen i mobiltelefonen.
-----
Stefan Melander flyttade sin guldstjärna Digial Ink till Robert Bergh som en del i att kapa sin verksamhet. Tarzan har i flera år meddelat att han i framtiden ska dra ner på sin rörelse - något som nu alltså är ett faktum.
I veckan lämnade ytterligare en profil stallet, nämligen franska talangen Calizza Boko. Det fyraåriga stoet har under sitt debutår på tävlingsbanan vunnit sju av elva lopp och sprungit in 292 111 kronor. Definitivt en häst för framtiden.
För oss svenskar blir det dessvärre inte på våra banor, utan i hennes födelseland Frankrike. I och med att hon är franskfödd är hon även given för flera stora lopp där nere och därför är det bara att hoppas Tarzan fick sig en rejäl sedelbunt.

Som om det inte vore nog är det även mer eller mindre konstaterat att årets sprintermästare, Uncle Lasse, gjort sin sista start. Hästen kommer verka inom aveln, vilket även ser ut att bli enda vardagssysslan för hästen. Tråkigt för oss älskare inom sporten givetvis, men nog hoppas och tror jag att han kommer visa upp sig på tävlingsbanan igen.
-----
Johnny Takter har varit segerkungen av Jägersro mellan åren 2012-2015. Relativt ohotad har han blivit kuskchampion under dessa åren, men i år kan sviten bli bruten.
Inför onsdagens lopp på Jägers ledde Christoffer Eriksson ligan med 45 segrar mot Takters 43. Eriksson fortsatte där dryga ut sin ledning och när loppen var avklarade leder han nu med 47-43.
Jägersro har två tävlingsdagar kvar det här året, men nog kan Eriksson sätta champagnen på kylning...!?
-----
Som en löpeld genom landet har uttrycket "lika för alla" spridit sig runt om i landet bland travtränarna. Uttrycket hör ihop med skotvånget där sisådär 95% av tränarna svarar med orden "men det är lika för alla".
Det är ren och skär humor. Personligen är jag emot skotvånget och minst lika emot det här uttrycket. Ja, det är lika för alla sett till spelarna på förhand. Men att det rent tävlingsmässigt skulle vara lika för alla hästar håller jag inte med om.

Där finns dom som blir bättre och där finns dom som blir sämre med skor. Det är knappast rättvisa förutsättningar.
Och skulle det vara "lika för alla", varför kör man då inte med skor året runt? Det bästa och vettigaste som finns är väl om det varit lika för alla alltid? Om nu skor var lika bra och rättvist mot alla skulle man ju knappast ändra till barfota runt om vid lopp man siktat mot.
Och vad gäller skotvånget så tycker jag det är lite att se ner på tränarnas kompetens. Trots lite mer ändrade och oförutsägbara förutsättningar under vintern både ska och är dom kompetenta nog att veta vilken balan som är bäst för dagen på deras häst.
Det är även väldigt intressant att se hur pass olika åsikter tränarna har i frågan.
-----
On Track Piraten vann som väntat Gulddivisionen i lördags och den vackre valacken har snart sprungit in fyra miljoner kronor i år. Det är en fantastisk tävlingshäst som är lätt att ta till sig nära hjärtat och i och med segern i lördags har Piraten nu vunnit 19 V75-lopp i karriären.

Det var speciellt att kolla över den statistiken. Som ohotad etta bland V75-vinnarna har vi kallblodskungen Järvsöfaks. Men det mest anmärkningsvärda för mig var att On Track Piraten var den ende bland topp-10 som är aktiv idag. Han är alltså utan tvekan en del i historien och bland de bästa travhästarna som finns i världen idag.

Men märks det? Njae, inte särskilt. On Track Piraten har alltid känts lite som den där Gulddivisionaren som aldrig riktigt erkänts som en storstjärna. Och även fast han fått sina hyllningskörer på slutet känns det fortsatt som han inte riktigt är den där glänsaren. Måhända att det kan vara för att hästen inte tillhör storstallen och hör till i Dalarnas skogar, men nog är det här en riktig världsstjärna folk bara måste ta till sig nu på riktigt.
On Track Piraten är en ståtlig och vacker travare som dessutom har kraft och tävlingsskalle utöver det vanliga.

Och när vi ändå är inne på det där med stjärnor och icke stjärnor. En jag även började tänka på i lite samma banor är Thomas Uhrberg.
Under onsdag kvällen på V86 segrade han med Västerbo Exact.Uhrberg är gammal i gamet och varit med i flera år nu. Han tillhör sällan toppen av vinstlistorna, syns sällan i storloppen, och nämns aldrig bland toppkuskarna, men när Uhrberg sitter i spetspositionen i lopp över långa distanser är det en fröjd att skåda hur han kontrollerar farten och motekipagen.
Precis som han gjort flera gånger förr och som han gjorde i onsdags. Detta är nog Uhrbergs skickligaste egenskap som travkusk och det är stjärnglänsande häftigt var gång.

-----
Under onsdagen var dessutom Jörgen Sjunnesson tillbaka på tävlingsbanan, något som jag även skrev om här under onsdagen. Veijo Heiskanen sjukanmälde sig med förkylning och satte upp Sjunnesson på alla sina sju startande på Jägersro. Jörgen Sjunnesson, som innan sin avstängning och trakasseringsavslöjandet, var lite av en förstakusk åt Heiskanen när Veijo själv ej körde. Däri förstod man valet. Men det är också det enda man förstod.

Veijo Heiskanen är en högt respekterad aktiv inom sporten och en man har rejäl respekt för. Där finns få som tränar sina hästar lika bra som Veijo. Men under onsdagen gjorde han mig besviken och rubbade lite av respekten jag har för honom. När Heiskanen fick ge svar åt sitt kritiserade kuskval gav han rent av skrämmande resonemang.
Till Trav 365 menade han på att där inte fanns några konstigheter samt att Sjunnesson tidigare kört hans hästar bra. Veijo avslutar sedan med uttalandet:
"Till mig eller människorna i min närhet, har han inte skickat något. Det här var det bästa möjliga när jag inte mår bra".
Jag lämnar det så...Och nog var det lite av ödets ironi att hästarna Sjunnesson körde inom V86 hette Bikini So Teeny samt Please Mr Please.

Däremot var det väl hanterat av ägarkretsen till Heiskanen-tränade Bacan Degato som agerade mot kuskvalet under onsdagen och bytte bort Sjunnesson mot Joakim Lövgren istället.
Få gånger man får uppleva människor inom den här sporten som har lite kurage, mod och ser en skillnad mellan rätt och fel.

Och återigen; ja, man ska förtjänas en andra chans. Jag fortsätter att skriva det så ingen går runt och tror att jag är en långsint jäkel som vägrar se framåt även åt sådana som gjort misstag. Men att välkomna in Jörgen Sjunnesson in i sporten redan nu är på tok för tidigt, fel och åter väljer jag att se det som ett hån mot de som utsattes.
-----
Söndagen på Vincennes var som man på förhand redan var beredd på en sportslig höjdare. Kungen på tronen, Bold Eagle, var tillbaka i vinnarcirkeln. Den som imponerade allra mest under söndagen var Carat Williams.

Glöm ej kolla in tipsartikeln inför V75 på Åby samt V75-krönikan senare under lördagskvällen.
Martin Engström

Vilka lopp vi hade igår på Jägersro/Solvalla och vilka prestationer vissa av hästarna gjorde! Det är väldigt roligt att se så många fina hästar, som visar upp sig från sin bästa sida även under vinterhalvåret.

Vill börja med att nämna Executive Caviar med Joakim Lövgren som startade i den tredje V86-avdelningen, en TVÅÅRING som imponerade väldigt mycket när han bara stack ifrån dem på upploppet! Det såg ut att finnas en hel del kvar också i mål, fortsätter han i denna takt får nog Jocke en ny stjärna i sitt stall. Hästen har nu sprungit in runt 1,5 miljoner enbart som tvååring. Otroligt imponerande!

Givetvis måste jag också nämna Rainbow of Nando som Örjan körde åt Sofia Aronsson i den sista V86-avdelningen. Vilken prestation det också var, grymt! Det 6-åriga stoet plockade ner dem från dödens (förstahäst i andraspår), vann ohotat och var bara bäst i detta loppet. Måste också nämna skickligheten hos Örjan, som karln kör häst men också vilken kontroll och skicklighet denna mannen har när han kör i "dödens"-positionen. Hatten av för detta ekipaget!

Oceanic Clearance, i den fjärde V86-avdelningen ska också självklart nämnas, denne vann också enkelt från dödens och var också grymt fin igår. Vem tror ni körde förresten? Jo, självklart Örjan.

Tyvärr bara ett rätt på Dagens Dubbel men var inte helt fel ute ändå. Skrällen Aron the Baron slutade trea med gott om krafter kvar, tyvärr hittade inte Birger Jörgenssen lucka och det är alltid tråkigt när man lirar och hästarna sitter fast med mycket sparat. I andra vann som nämndes förut Rainbow of Nando och den trodde jag en hel del på. Så är det, vi tar nya tag!

Vi lämnar gårdagen och tar sikte mot helgen där V75:an ska avgöras på Åby. Även där har vi flera fina lopp trots årstiden, i gulddivisionen gör bl.a Volstead, Nahar, Spring Erom m.fl upp. I Silver hittar vi fina hästar som Slide So Easy, Frozen, Carabinieri. Jag tror det blir en intressant omgång och det kan mycket väl bli fin utdelning på sjuan återigen.

Alltid kul att följa hästar och Peter Untersteiners sto Pense Kloster, som har utvecklats fint ser ut att bli klar favorit i stoloppet på lördag. Denne såg undertecknad i Årjäng i somras då stoet gjorde en fin prestation som lades på minnet. Blir intressant att följa henne på lördag!

Hoppas ni får en fin torsdag och en trevlig helg! Själv ska jag nu ta lite kaffe, lyssna på V75-podden och ladda inför lördagen. Peace!

Från 23 till 31 december körs åtta V75-omgångar. Häromveckan genomförde vi en undersökning på Twitter med frågan huruvida det är bra eller dåligt. En klar majoritet ansåg att det är dåligt. Men vilka för- och nackdelar finns det med många V75-omgångar? Som jag ser det överlappar de varandra.

V75 är travets elitserie. Med allt vad det innebär. Vi spelare får fler möjligheter att spela på travlopp av hög kvalitet i jul och nyår, även om många av landets bästa hästar inte kommer till start. Det öppnar för mindre tränare – eller i alla fall fler – att tjäna fina prispengar. För- och nackdelar överlappar varandra.

Nog blir det svårt att fylla så många V75-omgångar med bara namnkunniga hästar. För min del gör det ingenting. Charmen med travsporten försvinner inte med stjärnor som Nuncio och Propulsion. Nu får den bredare publiken chansen att lära känna nya bekantskaper som annars inte syns på V75.

Konservativa hävdar att V75 urholkas som varumärke med många omgångar i jul och nyår. Det må så vara. Samtidigt är det frivilligt att spela. Och det får vi inte glömma bort. Tanken ATG har är sannolikt att locka personer som annars inte brukar spela på trav. Det skulle i så fall gynna travsporten.

Mest intressant är hur omsättningen påverkas. Från ATG-håll säger man att det finns mer tid för nöjen – som att spela på trav – på storhelger. Det skulle i såna fall i betyda att omsättningen kommer vara förhållandevis hög jul- och nyårshelgen igenom. Så kommer det förstås inte vara.

Frågan är bara om det gör något?

Så här körs V75 från 23 till 31 december 2016

• 23 december Örebro
• 25 december Umåker
• 26 december Solvalla
• 27 december Momarken
• 28 december Halmstad
• 29 december Uleåborg
• 30 december Bjerke
• 31 december Mantorp

Vilka för- och nackdelar ser du med antalet V75-omgångar i jul och nyår?

Jag har alltså blivit en sådan där V86-gillare. Numera är onsdagarna rena rama julafton varje vecka. Ikväll bjuds vi på en sportslig höjdare på Solvalla och Jägersro. Dessvärre blir min julafton inte utan en 'Grinsch'.

Fredagskrönikan förra veckan innehöll ett stycke där jag blev en i gänget. En i V86-gänget. Jag skrev om min förtjusning för onsdag kvällarna, som både spelmässigt och sportsligt överlag håller väldigt god klass. Och i och med att banorna inte är så prioriterade längre för framtiden är det bara att glömma och gå vidare.
Dags att njuta av nutiden och då inser jag att V86-kvällarna är rena rama julafton varje onsdag.

Kvällens expressomgång körs på nationalbanan Solvalla och min hemmabana Jägersro. Och i en vecka där Lucia strosar landet runt är det som att en ljuskrona skimrat upp och bjudit på en rejäl show.
Omgången håller väldigt god klass och där finns flera lopp jag ser fram emot. Det allra mest skimrande blir fyraåringstoppen på Jägersro. Vilket fält så här års.
Jerry Riordans båda bidrag i loppet, Treasure Kronos och Twister Bi, blir favoriterna som sticker ut bland spelarna, men nog kan det här bli öppet. En jag alltid fastnar för är Pajas Face och inte minst Princess Face som syns här på bilden som dessvärre förstörs av att jag ingår.

På både Valla och Jägers körs varsitt fint tvååringslopp. På Solvalla ser vi Dats Caballo som storfavorit, men nog blir det dyrt att missa Mattias Djuses båda i loppet, Harmon Boko och Helloise Boko.

På Jägers blir Executive Caviar stor favorit och berättigad sådan. Däremot är jag väldigt försiktig vad gäller tvååringar och bakom ser det vidöppet ut. Jag kommer strecka på där och hoppas Vagabond Vik sköter travet den här gången. För övrigt lär Heartbreaker V.S. segra tämligen enkelt och tacksamt att Pokemon Ås för en gång skull fått framspår. ----- Men, som sagt. Sällan är saker och ting bara ljusa. Min så kallade julafton ikväll kommer störas av ett 'Grinsch'-inslag. Döm om min förvåning när jag tidigt i morse spanade över startlistorna ännu en gång och upptäckte kuskändring på Veijo Heiskanens samtliga hästar för kvällen på Jägersro. Istället för Heiskanen kör Jörgen Sjunnesson på samtliga sju uppsittningar, vilket innebär att Sjunnesson alltså gör comeback. Jörgen Sjunnesson har inte kört lopp sedan 8 november och i måndags fick han ett snabbt genrep när han kvalkörde häst åt Peter Untersteiner. Jag kan inte känna något annat än avsmak.

Jag har väldigt svårt att se fram emot kvällen på samma sätt som tidigare. Det här skulle bli en trevlig kväll innehållandes fin travsport och spännande tävlingar. Men nu fylls jag istället av ett envist illamående som kommer sitta kvar dagen och kvällen ut. Uppenbarligen behövdes det bara en knapp månad för att ta tillbaka Jörgen Sjunnesson in i sporten. Eller ja, ST välkomnade honom in i gemenskapen redan för två veckor sedan, och nu väljer Sjunnesson glädjande att ta emot famnen han så obegripligt mottog i tidigt skede.

Alla förtjänar en andra chans, självfallet är det så. Men hela det här ärendet har varit så stinkande ofräscht från alla håll och kanter och att låta Jörgen Sjunnesson komma tillbaka som om ingenting har hänt, redan nu, är för mig helt obegripligt och inte minst även allvarligt.

Det ger ännu ett bevis att travsporten idag inte mår särskilt bra. Ansvarstagandet är svagt och organisationen som sköter vår sport och ska föra den framåt uppvisar åter ett dåligt omdöme. Nåväl. Bland de stora travmedierna, Expressen och Trav365, lär där garanterat vara knäpptyst i ämnet. Och för att inte säga studion ikväll. Nog tusan kommer Jörgen intervjuas av stallbacksreportrarna som om ingenting har hänt. Han kör trots allt en del betrodda i afton....

Martin Engström