Det oönskade barnet


Hästsporten på Åland har en lång historia i bagaget. Att gå från att köra om kaffepaket på bygdetrav till att köra totalisatorlopp såsom V65 och Nordiska Mästerskapen är stora steg att ta för en liten förening. Stora steg som ställer stora krav på utveckling och progression.

Stora steg som kräver stöd från de större, men hur går det om varken moderlandet (Finland) eller fosterpappan (Sverige) inte vill värna om travbarnet?

Jag var inte många år när pappa lastade både mig och hästarna i sin gamla folkvagn för att åka till Sixten Carlsson i Haddnäs för att träna häst. Sixten Carlsson, en legend inom travsporten på Åland, brann för hästarna och för att utveckla föreningen. Jag vill dra mig till minnes när vigrillade korv på travbanan efter att talkoarbetet var klart. Jag vill minnas det ideella arbetetsom föreningens eldsjälar genomförde. Jag vill minnas gemenskapen, samhörigheten och vi-andan. Mot den bakgrunden värnar jag för att lågan inte skall slockna hos Ålands Hästsportförening R.F. Men framtiden känns oviss.

"När jag jobbade som hästskötare i Sverige fick jag ett flertal gånger vittna om personer som inte hade någon aning om Ålands politiska ställning"

När jag jobbade som hästskötare i Sverige fick jag ett flertal gånger vittna om personer som inte hade någon aning om Ålands politiska ställning. Åland är en svensktalande, självstyrd del av det finska riket. Visserligen har vi något som vi kallar självstyrelselagen, men efter corona-pandemin har det nog visat sig att moderlandet visar vägen med hela handen, ibland utan att ta hänsyn till den Åländska särställningen. Detta gäller naturligtvis även för travidkarna.

Eftersom moderlandet och fosterpappan sällan har en transparent dialog, så leder detta till flertalet anpassningar för Ålands del. Gällande travsporten sker konflikter på många plan. Bland annat anmäler man enligt finskt reglemente men tävlar enligt den svenska travbibeln. Detta innebär att det endast får förekomma mörk anmälan samt finns det skillnader i bestämmelserna kring åldersskillnaderna för hästarna. Det betyder att en svensk tränare kananmäla en 13 år gammal häst via ST, men vid införandet i det finska anmälningssystemet såär hästen inte startberättigad.

Om jag exempelvis vill köra min häst i ett lopp med höga prispengar får jag, enligt det finskt reglemente, inte göra det på grund av för få körde lopp. Däremot säger det svenska reglementet att det är möjligt. Om jag istället bestämmer mig för att tävla i monté så gäller det att hålla koll på vilka bestämmelser som gäller undertävlingsdagen. Finland säger att invägningen inte behöver ske efter loppet, medan det förekommer obligatorisk invägning i Sverige. Sammantaget resulterar allt det ovannämnda i extra arbete för de som sitter vid anmälningstelefonen på Ålandstravet. Något som förvärrar situationen är att Hippos Rys och ST:s anmälningssystem inte är kompatibla med varandra.

"I tidernas begynnelse kördes det om kaffepaket på den röda travovalen i Jomala"

Språkförbistringen är heller ingen gynnsam faktor. I tidernas begynnelse kördes det om kaffepaket på den röda travovalen i Jomala. Konstigt nog räcker inte det i dagsläget (skratt!). Hästägarna vill tävla om höga prispengar för att deras häst skall springa på det röda gruset, och det skulle de gärna få om det bara var möjligt. Problemet är bara att inga prisbidrag ges från varken Hippos eller ST. Med andra ord innebär detta att Ålands Hästsportförening R.F. betalar prispengarna ur egen ficka, endast med hjälp av samarbetspartners. Detta medför givetvis svårigheter att konkurrera med de svenska banorna.

En potentiell lösning skulle vara om endera skulle få ensamvårdnad om det utsatta travbarnet. Å ena sidan, såvida moderlandet öppnade sina armar skulle det medföra problem på totalisatorplanet. Veikkaus, en konstitution som har hand om spelet i Finland, är inflätat i finska Hippos. Inget ont om det, bekymret ligger i att Veikkaus inte får verka på Åland då vi har ett eget spelbolag vid namnet Ålandspenningautomatförening – PAF. Å andra sidan, sålunda att fosterpappa tog oss i sina armar kommer diverse lagar och förordningar i konflikt.

Skarmavbild 2022 02 11 kl 17 42 40

Det problematiserar alltså en fusion mellan Ålandstravet och ST. PAF har i många år stått trogen vid Ålandstravets sida. De är ansvariga för ATG spelet på Åland; de har gett ekonomiska medel till Ålandstravet i form av andel av spelöverskottet. Lagar har ändrats som medfört att nya avtal har utformats, vilka resulterat i andra ekonomiska förutsättningar. Vidare för Ålandstravets del betyder det att även ett nytt avtal med PAF har undertecknas. En synnerligen ekonomisk osäker framtid står för dörren; x procent av 0. Överskott är ekvivalent med 0.

Sammantaget är jag bekymrad över travsportens framtid på Åland. Som tidigare nämnt är den Åländska travhistorian djupt rotad i kulturen och i dagsläget finns fortfarande duktiga, erfarna och framtidstroende travmänniskor. Min rädsla är att om dörrar stängs och broar rivs, sker en stagnation och regression i travkulturen.

Dags för utvecklingssamtal!

Skötaren är hästens bästa vän; hästens välmående, form och prestationer speglas i mångt och mycket i skötarens välbefinnande. I en viss utsträckning biter skötaren ihop för sina passhästar, men på en arbetsplats är det även viktigt med pedagogiskt ledarskap och dynamiska grupprocesser som bidrar till en trygg arbetsplats.

Efter att den vita mössan sattes på mitt huvud begav jag mig till Sverige för
att prova mina vingar som hästskötare. Två år blev min vistelse, å ena sidan
fick jag med mig mycket lärdomar och fick uppleva framgångar på
travovalen, å andra sidan vad det även mycket blod, svett och tårar – allt för
mina fyrbenta kompisar. Efter att jag sadlade om till läraryrket, har jag
kommit underfund med att många tankesätt som jag har i mitt jobb och på
min arbetsplats, även kunde appliceras på mitt föregående yrke – för att
skapa en trygg, välmående och inspirerande arbetsplats.

Formativt ledarskap

Som lärare är det ändamålsenligt att individualisera undervisningen, där jag har en dialog med varje enskild elev om var denne befinner sig i sitt lärande – vilka färdigheter och eventuella svagheter individen har, och förslag på hur man skall gå till väga för att lösa eventuella kunskapsluckor. Hur svårt skulle det här vara att göra som travtränare? – Inte alls! Det handlar om att ta sig tid, om det så är under en fikastund, en eftermiddag eller under en körtur, det spelar ingen roll. Jag vill som skötare höra, framförallt, vad jag gör bra (!) men även saker som jag kan förbättra. Dels för att utveckla mig själv som skötare, dels för att jag kan förbättra mitt jobb så hästarna presterar bättre och dels för att jag skall kunna känna att min chef är nöjd med mitt arbete. Den här metoden kallas för två stjärnor (beröm) och en önskning (förslag på förbättring). Det är formativt och sporrande. Personligen blir jag väldigt avtrubbad om min chef exempelvis skulle skälla ut mig efter noter för något jag kunde ha gjort bättre för en månad sen. Jag sätter då taggarna ut och tar inte alls till mig ett dugg. Alltså - även om chefen just vid den här situation har ett budskap, så når det inte fram.

"Det är väldigt
lätt att som travtränare gnälla på sin hästskötare"

Var tydlig med förväntningar

I mitt nuvarande yrke är det väldigt viktigt att synliggöra och lyfta fram
förväntningar och målsättningar för eleverna. Allt detta för att vara en
pedagogisk kompass i deras livslånga lärande. Jag hade bra relationer med
båda mina arbetsgivare i Sverige, men det som nämns ovan saknade jag. Det
skapade en osäkerhet när jag inte fick klart för mig vad mina chefer förväntade
sig av mig. Detta gjorde mig osäker och jag fick med små kliv prova mig
fram och försöka läsa av minspelet huruvida mina arbetsinsatser var i positiv
eller negativ bemärkelse? Jag hade hellre sett en diskussion vid arbetets
inledande skede, med teman såsom exempelvis: ”jag förväntar mig att du
bandagerar hästarna efter varje snabbjobb, och tre dagar innan start”… ”Jag
vill att du är noga med att hålla hästägarna uppdaterade minst en gång i
veckan”. Sammantaget kan man konstatera att det är relativt konkreta men
framförallt väldigt tydliga instruktioner, men som hade gjort mig trygg. Det i sin
tur hade resulterat i kvalitativa arbetsinsatser från min sida. Det är väldigt
lätt att som travtränare gnälla på sin hästskötare att de är slarviga, att de
brådskar eller att de glömmer. Men har de då fått tydliga instruktioner?

Andreas Soderstrom

Planering och struktur

Som alla säkert redan vet går mycket av en lärares tid åt till att planera och
strukturera. Allt för att skapa en dynamisk, trygg och stadig grund för
eleverna – både individuellt och kollektivt – för att de skall ha
förutsättningar och motivation för att prestera på bästa sätt. Det här borde
travtränarna ta lärdom av. Börja varje vecka med ett möte, det spelar ingen
roll om det är 10 minuter, vid frukosten eller en timmes sammankomst. På
agendan bör veckans schema och händelser avhandlas såsom vilka dagar
hästarna skall tränas, travdagar och när veterinär/massörer besöker stallet.
Det skall även finnas utrymme där personalen får lyfta fram övriga ärenden.
Detta medför att personalen får referensramar, utifrån vilka de kan lägga
upp en individuell plan för veckan utifrån den ram som chefen försett dem
med.

"Mår skötarna bra, så mår hästarna bra. Mår hästarna
bra, så presterar de därefter"

Att jobba med hela gruppen

Lärarens jobb går i det stora hela ut på att alla elever skall uppnå
kunskapskraven som finns för varje kurs. Men vad spelar det för roll om
man undervisar om ett ämne, om gruppdynamiken inte fungerar? Om
gruppen är otrygg, osäker och ofokuserad så är lärmiljön allt annat än
optimal. Även det här gäller för travstallen; det handlar om att bygga broar
och öppna dörrar mellan individerna i gruppen – att jobba som ett team. På
proffstränarutbildningen läggs allt för lite fokus på att leda en grupp och
jobba med de processer som tillhör den. Mot den bakgrunden kan man inte
förvänta sig att en travtränare kan just dessa punkter utan och innan. Men
man kan faktiskt ta hjälp utifrån också! Det finns flera coacher som kan
jobba på både grupp-nivå och individnivå. Coacherna i fråga kan även
utveckla, utbilda och forma ledaren i deras ledarskap. Är ledaren trygg, så
blir personalen trygg. Mår skötarna bra, så mår hästarna bra. Mår hästarna
bra, så presterar de därefter.

Sammantaget, vill jag lyfta fram att jag inte står med pekfingret och på
något vis vill säga att travtränarna generellt sett gör ett dåligt jobb. För de gör de inte.
Utan tanken bakom krönikan är att delge perspektiv från en före detta
skötare som nu jobbar som lärare och som utifrån den erfarenheten kan
delge några enkla tips som kan bidra till en tryggare arbetsplats. Att vara
travtränare är inte att peka med hela handen!

Motgång som gör en stark

Det var förra tisdagens om Johan Karnevi lite ofint gjorde sig ett namn i trav-Sverige. Motgången där kommer garanterat göra honom starkare!

En motgång går att hantera på två sätt:

  1. Ta lärdom av skiten, gräva ner sig två sekunder för att senare bli starkare. I det långa loppet bästa alternativet
  2. Kasta in handduken fullkomligt. Döma ut sig själv och aldrig ge sig själv revanschen/chansen igen

För Johan Karnevi fanns valet förra tisdagen. Med Wish Me Magic i lopp 4 på Axevalla bjöd han på en sannerligen händelserik upploppsraka som i efterhand resulterade i avstängning mellan 30 november-10 januari. Det blev straff för vårdslös drivning.

KARN1

Wish Me Magic-incidenten

Redan dagen därpå var det en förbannat stark Johan Karnevi som uttalade sig för Travronden.
Han lade sig platt och förstod sitt misstag. Vad som hedrade honom och som gör att jag sedan den dagen har stor respekt för honom som yrkesman inom travsporten är hur han hanterade det hela.

Det var helt klart en motgång som kan få en körsven med goda ambitioner att sluta köra travlopp. Jag är väldigt glad över att Karnevi hanterade motgången på det rätta sättet. Han tog lärdom av misstaget och väl i går kväll fick han betalt.

Johan Karnevi satt upp bakom högkapabla Cash And Carry och det hela resulterade i uppvisning med en segergest-rusig Karnevi över målgången.

Jag gläds verkligen åt att han så här dryga veckan senare fick uppleva detta.
Jag är även fullt övertygad om att han är en att se upp med framöver. Motgången han fick förra veckan gör honom starkare framöver.

Grymt, Karnevi

Martin Engström

En dag som hästskötare hos Peter Untersteiner

I fredags hade jag på mig min GoPro mer eller mindre hela dagen för att kunna visa er hur en dag i stallet kan se ut.

Som ni kanske vet har jag nu jobbat i 1,5 vecka hos Peter Untersteiner och trivs fint! Det är högt tempo och mycket att lära men går ändå rätt bra kan jag tycka 😅

290 B3 B59 F30 F 476 A 99 CB 51 DAD6 D9 D897

Nedan följer en liten film hur en dag som hästskötare kan se ut, hoppas ni tycker att det är intressant! 😄

Fördel att se i spegeln först

INNAN MAN RYTER IFRÅN - SE EFTER IFALL SPEGELN ÄR FINPUTSAD

Det kvittar hur många år jag nu upplevt den obarmhärtiga hösten. Ett ständigt mörker med blytungt molntäcke över oss. En bordslampa vid kontorsbordet som ständigt måste stå tänt så man inte tvingas sitta i ett mörker. Trots att det är mitt på dagen. Denna obarmhärtiga hösten. I år igen.

Obarmhärtighet möttes vi även av vid lördagens tävlingar på Sundbyholm. Ja, tänka sig vilka dramatika och skandalösa ögonblick vi möttes av. Låt gå att det på sitt sätt var värdelöst, men en del av mig satt ändå och gladdes åt att aktiva plötsligt stod med eld i blicken framför tv-kameran.
Av ren slentrian kan de passera mållinjen som vinnare och i 99% av fallen lyfter de knappt näven i luften. Segergester hör sällan till. Stenansiktet Stig Henry Johansson över målgången. Därför var det lite uppfriskande att se och höra Carl Johan Jepson och Ulf Ohlsson i lördags. Det var minsann eld och lågor.

Lika slentrian med att knappt bjuda på segergester - ja, lika slentrian är det att varje tisdag läsa Stefan Melanders spalt i Expressen.
Sällan är det att han gör vågen åt verkligheten. Det mesta är bedrövligt och de enda som sköter sig är minsann jänkarna på andra sidan Atlanten. Om nu vi ändå var lite mer som USA, bara. Där man obekymrat tillåts överanvända körspöet. Det är minsann travsportens paradis.

Självfallet var det en något ilsken Tarzan som skrev om helgens händelser på Sundbyholm. Det går på sitt sätt att förstå då hans Disco Volante var mitt i händelsernas centrum.
Nu tror jag väl ändå att Melander varit irriterad, men det var som ett brev på posten att han dömde ut allt och alla. Jag uppskattar givetvis hans ärlighet, men kan väl samtidigt ändå uppleva att han först borde putsa spegeln sin innan han ser sig själv i den och skriver ofint om andra.

Stefan Melander är en stor profil i svensk travsport. En av de mest respekterade yrkesmännen vi har. Vad han dock även tenderar att driva är en form av lek mot intressenter och spelarna.
Det är sällan han informerar klart och tydligt vad som gäller kring hans starthästar. Det mesta är bara en lek. Och den som närmast överanvänder ändringsknappen inför tävlingarna är Stefan Melander.

Jag kan tycka att man först bör se sig själv i spegeln innan man dömer ut andra. Melander är en stor yrkesman som jag högt respekterar. Jag kan dock inte ta honom fullt på allvar när hans beteende är långt ifrån det acceptabla.
Innan du ryter ifrån - se efter fall spegeln din är finputsad. Det är alltid en fördel.

Ralf.