Singelstrecken svek, men det är trots allt en liten nöjd känsla inombords så här några minuter efter att V75 är över. Möjligen är jag härdad av misären, men inte minst avslutningen med Petri Puros storstjärna fick en att le.

Jag var aldrig ens halvnära att singelstrecka inledningens favorit, Even's First Boy. Som Origo Tilly varit på slutet och tongångarna från Torbjörn Jansson, var helt given att låsa loppet med - och det var fullt befogat.
Favoriten svek och istället var det Origo Tilly som tampades hela vägen in mot Emmett Brown (Johan Untersteiner), där endast målfotot till sist skiljde de båda åt. Seger för Origo Tilly...!

...men Johan Untersteiner skulle ta snabb revansch i V75-2.
Med sin M.T. King of Cash visade han återigen att hästen är bästa hästen i fältet, liksom senast på Jägersro. Det blev aldrig särskilt spännande det här. Partizan Face (Adrian Kolgjini) styrde och ställde fältet större delen av loppet, galopperade till sist bort sig.
En av mina två följeslagare, Amphibian Madness, föll i galopp innan loppet ens gick iväg och där dagens start förstördes innan det ens hade startat.

I stoloppet hade jag goda förhoppningar på omgångens måstestreck, Pearl Face (Erlend Rennesvik). Hästen fick en lugn inledning, men föll liksom många övriga till sist i galopp. Pearl Face stod sedan för en stark upphämtning och kunde sluta trea.
Vann loppet gjorde istället en svepande Makera (Peter Untersteiner) tätt före stallkamraten Lonely Star (Jörgen Sjunnesson).

Många spelare höjde lite frustrerat på ögonbrynen när ledande Alwaysinblackpedia (Frode Hamre) släppte över ledningen till storfavoriten Basic (Björn Goop) med varvet kvar. Tji fick dom.
Basic var långt ifrån lika bra som hon kan vara och istället var det Alwaysinblackpedia som kunde spurta förbi över upploppet, efter en perfekt resa i rygg sista varvet. Väl kört, Hamre.

I Gulddivisionen repriserade Flemming Jensen senaste insatsen på Jägersro för Obi-Wan och spurtade ned hela fältet över upploppet. En aningen svag Gulddivision där ledande Nothing But Class sjönk bak i fältet mot slutet och var långt ifrån så bra som spelarna hoppades på.

Rikshästen, Can Lane (Johan Untersteiner), hoppade bort sig när bilen släppte fältet i V75-6. Persimmon Face (Stefan Söderkvist) tog direkt hand om ledningen, men hoppade även han. Istället var det Magic Happens (P Untersteiner) som tog hand om ledningen, och där Björn Goop bakom Bowling Triple X. övertog efter en vaken svepning som såg ut att överrumpla Peter Untersteiner.
Med varvet kvar valde en lugnt körandes Qahar Q.C. (T Jansson) att köra framåt, men föll återigen i galopp. Frustrerande! Över upploppet ledde fortsatt Bowling Triple X., men den tidigare överrumplade Peter Untersteiner var den som skrattade sist. Med sin Magic Happens kunde han ta sig förbi ledaren över upploppet och vann till sist enkelt.

Avslutningen blev dock en mörk historia för herre Untersteiner, där han med sin Hades Håleryd galopperade.
Tog över ledningen gjorde istället dödenspositionerade Hank von Håleryd (J Untersteiner) (min andra följeslagare!) som lämnade övriga fältet något i sista sväng med Master Crowe (Peter Ingves) utvändigt om sig.
Petri Puros näste storstjärna visade just vilken talang hästen besitter, när han enkelt gick förbi en trött Hank von Håleryd och där Ingves bjöd på sin klassiska segergest.

Till sist:

• Fem rätt på systemförslaget. Föll alltså på singelstrecken Basic (V75-4) samt Qahar Q.C. (V75-6). Självfallet oerhört dystert.
  Samtidigt får jag väl i dessa härdade V75-tider hitta något positivt, och det är nämligen att mina kaxiga avslag på förhand var rätt. Varken Art On Line eller Digital Archive hade med segern att göra i sina vardera lopp. Alltid något det...
• Senast Åby arrangerade V75 var 17 december. Då kom där 3 205 besökare. Idag dök där upp 2 719 enligt Svensk Travsport.

Avslutningsvis ska jag reagera lite på det vi fick höra i V75 Direkt idag.
Micke Nybrink lämnade som vanligt ett Top 7-förslag och när väl loppet var över såg det länge ut som att hans förslag hade gått in. Per Skoglund studsade runt i studion glad som en speleman - samtidigt som Nybrink stod still med en uppgiven blick. Han hade nämligen spelat helt annorlunda.
Istället sade Micke Nybrink: "Nej, jag lämnade inte in. Jag körde lite annorlunda på mitt egna".

Jag tycker om Nybrink. Han har alltid varit uppskattad i mina ögon. En frisk fläkt som inte är rädd för att säga vad han tycker och tänker.
Däremot har jag inget direkt förtroende för honom längre som spelexpert i tv-rutan. Efter det citatet finner jag det obegripligt hur han i fortsättningen kan stå där obekymrat och gorma ur sig systemförslag hit och spelförslag dit. Personligen kommer jag i alla fall ta spelexperten Nybrink med en rejäl klackspark.
Nu var det inte förvånande, men jag tycker minst sagt det hade varit på sin plats ifall Per Skoglund hade ifrågasatt Nybrink i studion - istället för att lida med honom. Han hade ju inte lämnat in...

Martin Engström.

Örnen flög över sina byten rekordsnabbt och sekunden efter storloppets slut började man längta till nästa. Trots all misär som möter sporten titt som tätt, är det här ändå en stor tid för travsporten. Våren kan bli den bästa på många år.

Nog hade vi från svenskt håll lite segerförhoppningar. Prix d'Amerique skulle inte bli någon promenad i parken för Bold Eagle, inte. Även så här i efterhand kan jag tycka att förhoppningarna var befogade. Svenskarna skötte sig.
Norske Lionel slutade trea, Propulsion fyra och Call Me Keeper sexa. En fantastisk jackpot för stall Daniel Redén och även fast vi redan visste om det, så var det säkert ett gott kvitto för stallet att hästarna hör hemma i yppersta världseliten.

För övriga var det inte mycket att snacka om. Treasure Kronos fick en värdefull erfarenhet och en ordentlig genomkörare som säkert kommer göra gott för hästen i nästkommande starter. Oasis Bi fick ingen tur i löpningsförloppet och då blir det genast tufft att få en hygglig placering i det här loppet. Och får Wild Honey hade det mycket väl kunnat bli framskjuten placering, men där en galopp sista biten saboterade.
-----
Väntat nog var "Örnen" omöjlig att rubba. Som en kungsörn flög han fram och intog kolstybben och roffade åt sig det han ville ha - segern.
Övriga försökte flaxa runt det lovliga bytet (segern) och in mot sista sväng satt Bold Eagle fast och där Örjan Kihlström med Propulsion täppte igen luckan ut.

Det skulle knappast hindra "Örnen" från sitt byte. Franck Nivard tog på sig boxarhandskarna mot Kihlström och styrde ut sin örn som närmast verkligen flög över Propulsion och fick till sist sin lucka ut.
Efter det var det tack och hej. En något historisk stund infann sig när Bold Eagle åter visade att upploppet på Vincennes är hans. "Örnen" såg ut att vara illa ute, men när det väl gällde var Kungsörnen obarmhärtig mot sina ärliga motståndare.

Slutsnackat, jag är den bäste travhästen i världen. Bold Eagle segrade på 1.11,2/2 700 meter, nytt världsrekord. Bara att sitta och rabbla upp den tiden för sig själv gör en bara mer och mer övertygad om att det här var något historiskt.
Visst har Prix d'Amerique haft sina kungar och drottningar genom åren (Ina Scot!), men det här är ju något över det vanliga. Ett världsrekord i Prix d'Amerique ska hyllas och det ska minnas. Kungsörnen gjorde vad han skulle och lite till. Det blir inte bättre än så.
-----
Men, okej. Det går även att hitta några kritiska punkter i det hela. Att ha en häst som Bold Eagle i travsporten idag är både tacksamt och otacksamt.
Det gör nämligen att motståndet bleknar. Även fast Bold Eagle var oövervinnerlig i loppet, trodde jag ändå motekipagen skulle göra lite bättre ifrån sig.

För, låt oss vara ärliga. Utöver Bold Eagle var det inte mycket att hänga i julgranen det här. Vinnarens världsrekord och upplopp var inte det jag tog till mig allra först när loppet var över.
Det var istället en känsla av "jaha, var det inte mer än så här?". För nog hade jag ångat upp mig själv att det här skulle bli en strid. Sen fem minuter senare tog jag till mig vinnaren...
-----
Vad som dock är ljust är framtiden. Våren som kommer. Samtidigt som Prix d'Amerique avgjordes mös Nuncio hemma i Tarzan-land. Och glädjande nog är siktet inställt på Elitloppet nu för Bold Eagle.
Vi får ta mycket skit, vi sport- och spelälskare. ATG fifflar till det titt som tätt, ST styrs av Kalle Ankas vänner, banunderlagen skiftar i kvalité och på tv-rutan har Vinnie byts ut mot ett gäng pingviner som springer runt. Det är på det sättet travet har försökt locka ny publik.

Nu får vi kavla upp ärmarna under våren och ta vara på tiden vi lever i. Våren kan och borde bli den bästa på många år för travsporten. Vi har en jättechans att göra sporten gigantisk. Det sägs ju att travsporten är bland de största i Sverige, men det märks och syns knappt i sportsändningar i TV-rutan eller i media i övrigt. För den ointresserade Svensson är travsporten minst lika liten och betydelselös som bob.

Sista helgen i maj möts världens just nu bästa hästar. Det kommer vara travhästar som är unika i sitt slag. Visst innehåller historien många fantastiska travstjärnor som strålat på banan, men hästar som Nuncio och Bold Eagle är hästar som knappast kommer vart tionde år. Om ens det.
Låt oss nu ta vara på detta. Elitloppet har aldrig haft problem att locka besökare, även fast besökarantalet sviktat något sista åren. Årets upplaga är den hetaste på många, många, många år.

Istället för pingvin-race i tv-rutan vill jag se välgjorda och magiska inslag i tv-reklamen med våra unika travstjärnor. Det är så vi ska locka besökare och även spelare till sporten. Är där något som frustrerar mig är det alla ointresserade som inte ger travsporten en chans. De jag tagit till banan som inför varit enormt pessimistiska, har lämnat den med en ny kärlek i hjärtat. Och med hästar som Bold Eagle, Nuncio och förhoppningsvis Delicious har vi världens chans att skapa den största sporthändelsen i Sverige år 2017.
-----
Mycket kul att se så många svenskar nere på Vincennes. Själv har jag legat i en envis influensa ett tag nu, men det gav mig bara än mer tid att kunna ta in helgens lopp. Överlag vad jag läst så verkar arrangemanget nere i Frankrike vara tusen gånger bättre än det brukar vara på Solvalla.
Entrépriset är en sak, det är så klart anmärkande hur billigt det är att gå på världens tuffaste och största travlopp. Fast är där något jag inte tycker varit illa med Elitloppet, så är det entrépriset. Jag förstår att det kostar några hundralappar. Det borde det göra när världseliten är på plats.

Däremot borde Solvalla verkligen ta till sig och lära sig vad Vincennes lyckas göra. Och varför inte även kolla efter hur de gör i Berlin. Man behöver inte alltid vara unik i sitt slag, det är minst lika bra att ibland kopiera. Något framförallt Solvalla borde göra med sin Elitloppshelg.
Mat- och dryckpriser borde ses över, inte minst. Även fast det är svårt att tillfredsställa 30 000 människor på en och samma gång, så borde man åtminstone försöka göra så alla känner sig välkomna. Det är något jag inte känt av senaste åren jag varit på Elitloppet.
Och det är just det som gjorde att jag till sist ifjol inte ens åkte upp. Jag hade tröttnat på den torra burgaren och köerna.

Ta till er av trav-Europa, Solvalla. Gör Elitloppshelgen till ett kanonarrangemang. Jag vet att ni kan!
-----
Läste om en dom under torsdagen, där en travhästuppfödare blivit dömd för djurplågeri där domen bland annat blev 5 000 kronor i dagsböter.
En fullkomligt vanvettig summa utan begripligt förstånd.
-----
Där fanns så klart flera ljusglimtar från Vincennes, men så klart även en del mörker. I hopplös frustration skrek jag fram Jörgen Westholm-tränade, Apollon de Kacy, när hästen såg ut att vinna Prix Maison Caulieres, men blev till sist besegrad av Cash Gamble.
Cash Gamble, ni vet den där hästen som tidigare tränades av Per Lennartsson men som ägarna flyttade till Fabrice Souloy.

Trots sin avstängning mös Souloy uppe i restaurangen, och lät Phillipe Billiard stå som tränare på hästarna, även fast vi vet att just det är lite på låtsas. Tro fan att Souloy styr båten ändå. Och i vinnarcirkeln fick vi sedan se Cash Gamble med Fabrice Souloy-täcke.
Det är en skymf mot sporten. Det är ett stort fuck you till hela travsporten på största helgen för året. Fabrice Souloy är ett hjärtlöst mörker för travsporten och jag blir genombesviken och låg var gång jag påminns av honom - inte minst just nu när han borde vara historia. Det vore ju på sin plats ifall fler kände så, alla ni svenskägare som fortfarande håller honom i handen.
Ni är minst lika stora hjärtlösa mörker som honom.

Jag läste i uppskattade bloggen Trottosport, som drivs av Henrik Ingvarsson och Lennart Persson, att de varit i kontakt med svenska ägare som stannat kvar hos Souloy. Cash Gambles företrädare, Jim Ekstam, just var den som gjorde mig mest frustrerad i citatet:
"Jag fördömer doping, men alla gör vi misstag i livet", och menade dessutom på att media varit för hårda mot Souloy.

Fel. Att plåga ett djur är inte ett misstag. Det är ett agerande. Och tro det eller ej, men Fabrice Souloy är inte dum i huvudet. Han visste precis vad han gjorde.
Och det gör dessvärre även svenska ägarna som väljer att stanna kvar. För er är det struntsamma hur pengarna kommer in, så länge dom gör det.
Det är inhumant, det är fel och det närmast plågar mig att sådana typer finns i vår vackra sport.

Jag avslutar veckans krönika så,
Martin Engström

Prix d'Amerique-dagen är här. Nu är det slutsnackat till höger och vänster, nu ska sjutton av de bästa hästarna i världen göra upp tillsammans mot den av många obesegrade och ensamme konungen på tronen, Bold Eagle.
Självfallet har jag mina funderingar kring loppet, men det skiljer en hel del mellan hoppet och tron.

Först och främst;
Gårdagens V75-omgång på Bergsåker gav sex rätt på V75-förslaget, där jag föll på inledande spiken Aileron. Hästen var aldrig riktigt nära att göra upp mot ledaren Västerboblackmoney, och den av Berghs hästar som jag trodde näst minst på i omgången, Angel Rain, visade sig vara hur klar som helst i V75-2.
Västerbo Loveboat blev en för hård nöt att knäcka för hedershästen Nahar i V75-3, och Torbjörn Jansson visade upp sina skickliga körhänder med kallblod i V75-4 där han vann med Ulsruds Troll. Hästen, som startade förra veckan som väldigt lågt betrodd, blev plötsligt favoriten bland spelarna inför loppet. Befogat!
Bergh-takterna skulle fortsätta sitta i under V75-5. När inte pappa sitter bakom vinnaren, är det istället sonen Nicklas Westerholm. Tillsammans med Jessica Simpson-tränade, Lövdala Principito, vann han på ett mycket starkt och övertygande vis.

Avslutningen föll mig i smaken. Mitt måstestreck i omgången, Globalsatisfaction, presterade precis på det sättet som jag hoppades på i V75-6, där hästen spurtade hem segern förbi storfavoriten Digial Archive. Det är precis sådana segrar som denna man njuter lite extra av som spelare, när man för en gång skull har rätt i sin analys. Däremot tar det inte lång tid förrän man grämer sig att man ej singelstreckade. Man är aldrig riktigt nöjd...
V75-7 blev, som jag även där förutspådde, en skrattmatch för Zenit Brick och det var glädjande att få se Jorma Kontio ta en dubbelseger på V75 - något som sker mer sällan än ofta idag.
-----
Nere på Vincennes under lördagen övertygade Row Stewart och Rocky Winner i Prix de Luxembourg, där förstnämnde blev trea och Rocky Winner femma.
Övriga svensktränade hade det svårt. Radieux fick en tung resa större delen av loppet och tröttnade till sist. Dante Boko kördes i tredje invändigt, men kunde till trots inte utnyttja luckan över upploppet. Sauveur kördes lugnt bak i kön och när hästen väl skulle avancera framåt in mot upploppet föll hästen i galopp. Vann loppet gjorde Aubrion du Gers på ett mycket övertygande vis.

I övrigt glädjande att få se Ochongo Face!
-----
Men så idag. Prix d'Amerique.
Jag hade inte tänkt vara särskilt långrandig över loppet och gå igenom allt. Det får ni så bra på andra ställen.

Jag ska istället märka av skillnaden på tro och hopp. Som jag tidigare skrivit hoppas jag väldigt mycket på Oasis Bi. Hästen har verkligen blivit väldigt bortglömd, vilket i sig kanske inte är så märkligt när det är ett så speciellt år med Daniel Redéns starthästar i loppet.
Men nog tusan hoppas jag väldigt mycket på Oasis Bi och jag ska åtminstone lira en liten peng på seger, och så lite mer på plats. Hästen ska bli mycket intressant med Johnny Takter.

Och det gäller för Takter att göra just det jag inte riktigt kan göra; att tro på det.
Johnny har kört flera storlopp under sin karriär och kommer knappast köra ut på Vincennes med fjärilar i magen. Han är cool-lugn och att få se Johnny Takter i Prix d'Amerique ska bli häftigt.

Det gäller att bara tro på det, Johnny. Själv kommer jag sitta i min influensa-dimma och hoppas. Det är det minsta jag kan göra.

I övrigt; Timoko!

Martin Engström.

Och så är den här. Helgen alla längtat efter, Prix d'Amerique-helgen. Dagarna inför storloppet är spekulationerna miljontals från alla håll och sportens största lopp för året står runt hörnet.
Nog tusan skulle där bli mörka rubriker i veckan ändå.

Ja, inte har det varit en njutbar vecka inom travets värld. En vecka där vi skulle underhållas av roliga lopp från Åby och Solvalla under onsdagen bland annat, och där allt skulle bli en perfekt uppladdning inför helgens stora fest, Prix d'Amerique.

ATG är vad det är. Det är ett gäng clowner som går runt med två vänsterfötter, om vi säger så. Och att de finns på sociala medier och erbjuder kunder att ställa frågor är självfallet välkommet och mycket bra. Dessvärre sköts dock ATG:s Twitterkonto av ett gäng lågstadieelever, tydligen.
Stundtals bjuds kunder på rent av nonchalanta svar och mestadels är svaren tillbaka skrämmande.

ATG borde verkligen ta tag i det där med sociala medier. Men, visst. Även fast de ibland kan göra spelarna frustrerade och irriterade, så återkommer kunden likväl nästa dag. Pengarna håvas in ändå i bolaget. Men lite bättre skötsel av sociala medier är ett måste.
-----
Under onsdag kvällens V86-omgång på Solvalla och Åby inträffade en stor domarskandal på Åby. Givetvis oerhört olyckligt och för spelarna som förlorade en massa pengar på misstaget går det givetvis inte att säga så mycket för att göra deras irritation mindre. Jag förstår raseriet från spelarkåren, men tyvärr är det samtidigt så att misstag sker. Misstag är en del av vardagen och något vi alla gör då och då.
Den här gången var det måldomaren på Åby som gjorde det, och även fast han arbetade i en position där man inte "får" göra misstag, så inträffar det även där.

Sedan är det givetvis så att om jag varit en av de utsatta spelarna hade jag troligtvis resonerat helt annorlunda...
-----
Och så lite gladare nyheter från veckan;
Fabrice Souloy åtalas i kobolt-härvan och det ser ut att kunna bli rejält kännbart för fransmannen. För mig är det ingen som helst tvekan. Det undgår mitt förstånd om han slipper undan livstids avstängning. Ser jag Souloy's namn i startlistorna igen, eller för den delen honom personligen på stallbackarna i Norden igen, lär jag tappa allt hopp till den här sporten.
-----
"Världens bästa sport i Frankrike, världens bästa spel på Solvalla", så annonserar ATG ut söndagen där vi från Vincennes bjuds på Prix d'Amerique och där Solvalla arrangerar extraomgång V75.
Det har ju blivit så nu senaste åren. En extraomgång har skjutits in på nationalbanan för att göra söndagen till en sjudundrande fest.

Jag har väl inte varit särskilt förtjust i denna extraomgången, då den mer eller mindre stör storloppen nere i Frankrike. Men som så mycket annat är det självfallet frivilligt att både spela och se på loppen från Solvalla. Helgens extraomgång skulle jag dock vilja säga är ganska intressant ändå. Sportsligt håller den okej klass, inte mer. Men framförallt får jag se New Cash igen.

Sen att speldagen på Solvalla blir lite av en parentes mycket för att kuskeliten inte är på plats ens, må vara hänt...
-----
Prix d'Amerique ja. Äntligen är det dags. Från att ha känt en hopplöshet att hitta en seriös utmanare till Bold Eagle, så känns årets lopp mycket öppet och intressant.
Bold Eagle blir väldigt svårslagen, javisst. Men där finns ändå befogad anledning att känna lite hopp att årets vinnare kan komma från Sverige.

Daniel Redén selar ut hela fyra hästar i loppet, vilket är imponerande. Och man kan nästan påstå att alla av dom har liten vinstchans. Jag har nämligen svårt att hitta någon botten i hans hästar.
Wild Honey, som jag hade väldigt svårt att se som en Prix d'Amerique-häst, svarade för ett mycket vasst lopp senast och ser ut att vara i toppform. Lionel har nästan blivit lite bortglömd i skuggan bakom de andra, men är för mig den av Redéns hästar med bäst segerchans. Propulsion med Örjan Kihlström är en segerkombo som mycket väl kan gå hem, och Call Me Keeper är väl den med lägst vinstchans enligt mig av hans fyra. Dock vet vi hur bra den här hästen kan vara och jag vågar ju verkligen inte räkna ut honom.

Treasure Kronos är en stor överraskning i startfältet så klart, lika mycket som Tumble Dust för två år sedan. Slutar hästen bland de åtta främsta ska kretsen vara mycket nöjda. Jag tror de redan är nöjda som får se sin häst i det här loppet i år.
Oasis Bi har jag redan skrivit mig varm om förra veckan och jag har fortsatt en envis skrällkänsla i mig. För mig är Oasis Bi främsta svensken som ska utmana Bold Eagle och det ska bli oerhört intressant med Johnny Takter på Vincennes. Självklart blir där ett stöttande vinnarspel på hästen!

Bold Eagle är den självklare favoriten, den som alla ska slå och den som alla förväntar sig ska vinna. Men den uppställningen som svenskarna ställer upp med i år ska ge oss ett litet, litet hopp. Nog tusan kan det gå. Låt örnen få jobba.

• ...och, visst. Om nu ingen av svenskarna vinner står mitt hopp till Timoko. Det skulle vara väldigt roligt att se hedershästen ta hem loppet.

-----
Nu hoppas vi i Sverige på fina banunderlag till helgens tävlingar och att svenskekipagen nere på Vincennes gör bra ifrån sig (Venkatesh!),

Martin Engström

Färjestadsomgången bjöd på lite av det mesta. En Pirat-stjärna strålade återigen på banan och en av världens bästa kuskar hade för en gång skull en tävlingsdag som var allt annat än lyckosam.

V75-festen skulle dra igång direkt i V75-1.
Johnny Takter hade åkt till Färjestad med ett tävlingssug till tusen. Med Önas Igor kunde han ta sig förbi Charming Soldier i en rapp startrusning och själva spetsstriden blev en enkel kamp för Önas Igor. Det skulle visa sig vara vinstgivande.
Ekipaget ledde loppet från start till mål, före en vilt spurtandes Xanthis Amazing (Carl Johan Jepson).

I V75-2 startade betrodde och högkapable Titan Brodde (Örjan Kihlström). Hästen är känd för sitt enorma kunnande men framförallt för sitt opålitliga humör.
Just humöret skulle häxa något i starten där Titan Brodde tog några felsteg, men kom iväg efter många om och men och kördes lugnt bak i kön. Med 700 meter kvar gick hästen ut i tredjespår och liftade med i rygg på Yoghurt Composite (Björn Goop) och Mood Indigo (Per Nilsson). In över upploppet gick Kihlström ut i fjärdespår och spurtade hejvilt i jakt på Tournado Dream (Ulf Eriksson), som hade kopplat grepp på ledaren.
Titan Brodde avslutade starkt men klarade inte riktigt av fartökningen och föll till sist i galopp återigen med 50 meter kvar och där istället Robert Bergh-tränade Tournado Dream segrade, som jag hade som sjätterankad och sista streck på systemförslaget.

Gulddivisionen. Ja, vad ska man säga...? Det blev favoritseger, men samtidigt blev det ändå ett aningen sevärt lopp av det här ändå.
Loppet fick ett helt annat scenario än vad man hade förutspått. Highspeed Call (Daniel Olsson) var kvickast iväg och släppte direkt när elithästen, Royal Fighter (Jennifer Tillman) kom upp utvändigt och ville överta.
Med varvet kvar dundrade storfavoriten On Track Piraten (Takter) framåt och positionerade sig utvändigt ledaren. Loppet höll ett gott tempo, men icke blev det någon strid den här gången heller när Piraten till sist med sitt majestätiska kliv tog sig förbi Royal Fighter över upploppet och vann sitt 21:a V75-lopp i karriären.
En lysande dalastjärna är vad det är - och visst var det roligt att få se ett oväntat Gulddivisionslopp. Tänka sig att Gulddivisionen kan vara något för V75 ibland, trots allt...!

Billy Svedlund höll ordentlig show i kallblodsloppet, V75-4, där han med Gärdsjö Aragon styrde och ställde hela vägen. Mycket fin körning!
Fossens Bonus (Magnus Jakobsson) fick en tung resa utvändigt om motbudet Thai Navigator (B Goop) i V75-5 och tröttnade till sist och där istället Goop enkelt segrade.
En mycket fin prestation av Thai Navigator, men nog kunde man lätt hålla inne på leendet med tanke på att den gladde Bo Westergaard.

Carl Johan Jepson föll snöpligt i V75-1, men avslutade omgången på bästa sätt med dubbelseger.
I V75-6 vann han med Barkevious Mingo och där tränare Nils Norelius tillsammans med Matteus Lillieborg bjöd på en tårfylld och mycket glädjande intervju efteråt.
I avslutande V75-7 vann Jepson med Baharat efter en vass spurt där hästen med nöd och näppe tog sig förbi Fika (Anders Svanstedt) som man numera nog verkligen får unna en V75-seger snart.

Till sist:

• Örjan Kihlström är för många världens bästa travkusk och jag är inte den som säger emot. Visst är han det.
  Förvånande nog var dock dagen på Färjestad allt annat än framgångsrik för Kihlström som stod för en tveksam styrning bakom Titan Brodde, hade ingen lycka med Qahar Q.C. och där det mesta gick fel för stjärnkusken.
  Inte var dag det inte...
• 2 302 besökare på Färjestad idag. En usel siffra.
• Fem rätt och 101 kronor tillbaka på systemförslaget. Snyting, min chansspik, fick en tung resa i tredjespår sista varvet och tröttnade till sist. Liksom Fossens Bonus. Tungt att förlora på två singelstreck när man låg bra på det i övrigt. Men, trav är trav och så vidare.

Räcker så,
Martin Engström