Fredagskrönikan

Örnen flög över sina byten rekordsnabbt och sekunden efter storloppets slut började man längta till nästa. Trots all misär som möter sporten titt som tätt, är det här ändå en stor tid för travsporten. Våren kan bli den bästa på många år.

Nog hade vi från svenskt håll lite segerförhoppningar. Prix d'Amerique skulle inte bli någon promenad i parken för Bold Eagle, inte. Även så här i efterhand kan jag tycka att förhoppningarna var befogade. Svenskarna skötte sig.
Norske Lionel slutade trea, Propulsion fyra och Call Me Keeper sexa. En fantastisk jackpot för stall Daniel Redén och även fast vi redan visste om det, så var det säkert ett gott kvitto för stallet att hästarna hör hemma i yppersta världseliten.

För övriga var det inte mycket att snacka om. Treasure Kronos fick en värdefull erfarenhet och en ordentlig genomkörare som säkert kommer göra gott för hästen i nästkommande starter. Oasis Bi fick ingen tur i löpningsförloppet och då blir det genast tufft att få en hygglig placering i det här loppet. Och får Wild Honey hade det mycket väl kunnat bli framskjuten placering, men där en galopp sista biten saboterade.
-----
Väntat nog var "Örnen" omöjlig att rubba. Som en kungsörn flög han fram och intog kolstybben och roffade åt sig det han ville ha - segern.
Övriga försökte flaxa runt det lovliga bytet (segern) och in mot sista sväng satt Bold Eagle fast och där Örjan Kihlström med Propulsion täppte igen luckan ut.

Det skulle knappast hindra "Örnen" från sitt byte. Franck Nivard tog på sig boxarhandskarna mot Kihlström och styrde ut sin örn som närmast verkligen flög över Propulsion och fick till sist sin lucka ut.
Efter det var det tack och hej. En något historisk stund infann sig när Bold Eagle åter visade att upploppet på Vincennes är hans. "Örnen" såg ut att vara illa ute, men när det väl gällde var Kungsörnen obarmhärtig mot sina ärliga motståndare.

Slutsnackat, jag är den bäste travhästen i världen. Bold Eagle segrade på 1.11,2/2 700 meter, nytt världsrekord. Bara att sitta och rabbla upp den tiden för sig själv gör en bara mer och mer övertygad om att det här var något historiskt.
Visst har Prix d'Amerique haft sina kungar och drottningar genom åren (Ina Scot!), men det här är ju något över det vanliga. Ett världsrekord i Prix d'Amerique ska hyllas och det ska minnas. Kungsörnen gjorde vad han skulle och lite till. Det blir inte bättre än så.
-----
Men, okej. Det går även att hitta några kritiska punkter i det hela. Att ha en häst som Bold Eagle i travsporten idag är både tacksamt och otacksamt.
Det gör nämligen att motståndet bleknar. Även fast Bold Eagle var oövervinnerlig i loppet, trodde jag ändå motekipagen skulle göra lite bättre ifrån sig.

För, låt oss vara ärliga. Utöver Bold Eagle var det inte mycket att hänga i julgranen det här. Vinnarens världsrekord och upplopp var inte det jag tog till mig allra först när loppet var över.
Det var istället en känsla av "jaha, var det inte mer än så här?". För nog hade jag ångat upp mig själv att det här skulle bli en strid. Sen fem minuter senare tog jag till mig vinnaren...
-----
Vad som dock är ljust är framtiden. Våren som kommer. Samtidigt som Prix d'Amerique avgjordes mös Nuncio hemma i Tarzan-land. Och glädjande nog är siktet inställt på Elitloppet nu för Bold Eagle.
Vi får ta mycket skit, vi sport- och spelälskare. ATG fifflar till det titt som tätt, ST styrs av Kalle Ankas vänner, banunderlagen skiftar i kvalité och på tv-rutan har Vinnie byts ut mot ett gäng pingviner som springer runt. Det är på det sättet travet har försökt locka ny publik.

Nu får vi kavla upp ärmarna under våren och ta vara på tiden vi lever i. Våren kan och borde bli den bästa på många år för travsporten. Vi har en jättechans att göra sporten gigantisk. Det sägs ju att travsporten är bland de största i Sverige, men det märks och syns knappt i sportsändningar i TV-rutan eller i media i övrigt. För den ointresserade Svensson är travsporten minst lika liten och betydelselös som bob.

Sista helgen i maj möts världens just nu bästa hästar. Det kommer vara travhästar som är unika i sitt slag. Visst innehåller historien många fantastiska travstjärnor som strålat på banan, men hästar som Nuncio och Bold Eagle är hästar som knappast kommer vart tionde år. Om ens det.
Låt oss nu ta vara på detta. Elitloppet har aldrig haft problem att locka besökare, även fast besökarantalet sviktat något sista åren. Årets upplaga är den hetaste på många, många, många år.

Istället för pingvin-race i tv-rutan vill jag se välgjorda och magiska inslag i tv-reklamen med våra unika travstjärnor. Det är så vi ska locka besökare och även spelare till sporten. Är där något som frustrerar mig är det alla ointresserade som inte ger travsporten en chans. De jag tagit till banan som inför varit enormt pessimistiska, har lämnat den med en ny kärlek i hjärtat. Och med hästar som Bold Eagle, Nuncio och förhoppningsvis Delicious har vi världens chans att skapa den största sporthändelsen i Sverige år 2017.
-----
Mycket kul att se så många svenskar nere på Vincennes. Själv har jag legat i en envis influensa ett tag nu, men det gav mig bara än mer tid att kunna ta in helgens lopp. Överlag vad jag läst så verkar arrangemanget nere i Frankrike vara tusen gånger bättre än det brukar vara på Solvalla.
Entrépriset är en sak, det är så klart anmärkande hur billigt det är att gå på världens tuffaste och största travlopp. Fast är där något jag inte tycker varit illa med Elitloppet, så är det entrépriset. Jag förstår att det kostar några hundralappar. Det borde det göra när världseliten är på plats.

Däremot borde Solvalla verkligen ta till sig och lära sig vad Vincennes lyckas göra. Och varför inte även kolla efter hur de gör i Berlin. Man behöver inte alltid vara unik i sitt slag, det är minst lika bra att ibland kopiera. Något framförallt Solvalla borde göra med sin Elitloppshelg.
Mat- och dryckpriser borde ses över, inte minst. Även fast det är svårt att tillfredsställa 30 000 människor på en och samma gång, så borde man åtminstone försöka göra så alla känner sig välkomna. Det är något jag inte känt av senaste åren jag varit på Elitloppet.
Och det är just det som gjorde att jag till sist ifjol inte ens åkte upp. Jag hade tröttnat på den torra burgaren och köerna.

Ta till er av trav-Europa, Solvalla. Gör Elitloppshelgen till ett kanonarrangemang. Jag vet att ni kan!
-----
Läste om en dom under torsdagen, där en travhästuppfödare blivit dömd för djurplågeri där domen bland annat blev 5 000 kronor i dagsböter.
En fullkomligt vanvettig summa utan begripligt förstånd.
-----
Där fanns så klart flera ljusglimtar från Vincennes, men så klart även en del mörker. I hopplös frustration skrek jag fram Jörgen Westholm-tränade, Apollon de Kacy, när hästen såg ut att vinna Prix Maison Caulieres, men blev till sist besegrad av Cash Gamble.
Cash Gamble, ni vet den där hästen som tidigare tränades av Per Lennartsson men som ägarna flyttade till Fabrice Souloy.

Trots sin avstängning mös Souloy uppe i restaurangen, och lät Phillipe Billiard stå som tränare på hästarna, även fast vi vet att just det är lite på låtsas. Tro fan att Souloy styr båten ändå. Och i vinnarcirkeln fick vi sedan se Cash Gamble med Fabrice Souloy-täcke.
Det är en skymf mot sporten. Det är ett stort fuck you till hela travsporten på största helgen för året. Fabrice Souloy är ett hjärtlöst mörker för travsporten och jag blir genombesviken och låg var gång jag påminns av honom - inte minst just nu när han borde vara historia. Det vore ju på sin plats ifall fler kände så, alla ni svenskägare som fortfarande håller honom i handen.
Ni är minst lika stora hjärtlösa mörker som honom.

Jag läste i uppskattade bloggen Trottosport, som drivs av Henrik Ingvarsson och Lennart Persson, att de varit i kontakt med svenska ägare som stannat kvar hos Souloy. Cash Gambles företrädare, Jim Ekstam, just var den som gjorde mig mest frustrerad i citatet:
"Jag fördömer doping, men alla gör vi misstag i livet", och menade dessutom på att media varit för hårda mot Souloy.

Fel. Att plåga ett djur är inte ett misstag. Det är ett agerande. Och tro det eller ej, men Fabrice Souloy är inte dum i huvudet. Han visste precis vad han gjorde.
Och det gör dessvärre även svenska ägarna som väljer att stanna kvar. För er är det struntsamma hur pengarna kommer in, så länge dom gör det.
Det är inhumant, det är fel och det närmast plågar mig att sådana typer finns i vår vackra sport.

Jag avslutar veckans krönika så,
Martin Engström