Fredagskrönikan

En drevande vecka där duggregn snabbt görs till en storm - och visst var det ett tråkigt men väntat beslut om Nuncio.

Preparélopp är sedan länge ej tillåtit i Sverige. Istället har vi den väldigt diffusa regeln "köra för bästa möjliga placering".
Men, visst. Det händer även i Sverige, trots allt. Och när det väl gör det tittar man bort eller läser efter vad tränaren sagt inför loppet. Så länge där står "defensivt upplägg" eller liknande, är det okej i den vida kretsen. Då går vi vidare.

I veckan var Sofia Aronsson tydlig vad gäller taktiken kring Anna Mix på Jägersro i helgen.
Att Aronsson meddelar taktiken är tacksamt. Något som spelarna kan och borde ta till sig när tipskupongen ska fyllas i. Och det är även hedersamt och bra gjort att vara den första att rakryggat säga som det är.
Den här diffusa regeln "köra för bästa möjliga placering". Om där finnas någon regel som aktiva tar till sig med en axelryckning så är det den. För visst ser vi flera gånger om hur vissa ekipage bara körs med halvfart hela vägen och vips i nästa start är det full gas och en helt annan prestation.

V75 och Gulddivisionen är tävling. Varje omgång. Våra V75-lopp ska inte behandlas som en träningsrunda, utan en tävling om stora pengar. Låt gå att pengarna inte är i klass med Frankrike, men just det är inte det jag skriver om i det här fallet.

Jag håller inte med om att där skapades ett drev mot Aronsson under tisdagen. Jag förstår faktiskt att folk reagerar. För tusan, lugna ner er. Måste allt vara så dramatiskt hela tiden när det framförs åsikter?
Vad som dock blev fel under tisdagen var att Sofia Aronsson fick bära ett slags hundhuvud. Hon är knappast den första tränaren som riktat in sig på större uppgifter och använder loppen i Sverige som en uppladdning. Hon är däremot den första som inte hymlar med det. Starkt!
Inte minst såg vi Stefan Hultman göra så här med Maharajah. Där och då var det trots allt okej för den vida massan. Vart var "drevet" då? Hela travfolket hade där gått samman i någon slags gemenskap för Marre och hans Prix d'Amerique-jakt.

Det är klart att Sofia Aronssons uttalande landade lite fel. I grund och botten ville hon göra spelarna en tjänst.
Men V75 ska aldrig få vara en träningsrunda. Svensk travsports elitserie. Om så en häst laddas för större uppgifter eller ej. Att förmedla information om kommande start med orden "får gärna gå i mål med krafter kvar", visar att starten på Jägersro är inget annat än en uppvärmning.

Jag är inte ute efter att en häst "måste" köras i absolut hårdaste tempo varenda lopp den startar i. Och, så klart. Sofia Aronsson, Kim Eriksson som kör och Anna Mix själv vill så klart vinna loppet på Jägersro. Och även fast hästen körs på 85% av sin förmåga bak i fältet hela vägen in mot upploppet, kan hon vinna plättlätt ändå. Detta är trots allt ett helt annat motstånd jämfört med Prix d'Amerique, om vi säger så...
Men att V75 används som en träningsplan. Det är sisådär.
-----
Där finns balansgångar som måste redas ut inom travsporten. Förändring eller förbättring finns ej så långt ögat kan nå. Det krävdes inte mycket innan hela den här Anna Mix-grejen blev ett "drev".

Det var ett tag sedan jag skrev det här, men det är verkligen anmärkande och förvånande hur pass lättstötta många är.
Travsporten är långt ifrån enda sporten jag har passion för. Det är min största och främsta passion och det jag ägnar mest tid och energi åt, men så väl fotboll som handboll är något jag ägnar tid och intresse åt. I främst fotboll är kritik "vardagsmat" och framförallt något som tillåts ingå i sporten.
Jag tycker travsporten fortfarande efter alla dessa år är lite... mesig. Eller rent av lite löjlig.
Så fort där kommer en reaktion eller kritik kring en tränare eller kusk och där är fler än tio personer som håller med, är det per automatik en storm. Ett drev mot personen i fråga.

Det är tråkigt att det fortfarande är så här. Där har i vissa fall gått så långt att vissa aktiva under stunder bojkottat media på grund av negativ kritik mot dom - och det verkar onekligen som att det fortfarande är så. Fan den som någon gång klappar mothårs.
Och, visst. Möjligen är det därför det är som det är i TV-rutan eller bland skribenterna. Få som vågar tycka och tänka om sina kompisar. Sporten har på sätt och vis även format media, så sent som i lördags efterfrågade jag exempelvis var hårdheten fanns bland experterna i V75-studion.

Och är där någon som formats så är det Micke Nybrink. Jag har alltid tyckt om Micke och gör det fortfarande väldigt mycket. Men att just han är en sådan som kallar folk för "pretton" efter att de reagerat mot Sofia Aronssons uttalande - det är lite skrattretande.
Är där någon som kan stå i tv-studion och gnälla om blufflopp och "dom tävlar ju inte" och så vidare, så är det Nybrink.
Jag väntar fortfarande på hans reaktion kring Klaus Kern från Gulddivisionen i lördags. Det om något borde han lagt sin energi åt.
-----
Näthatet har lyfts fram lite mer. Det är väldigt bra. Och det är här balansgången måste finnas. Där finns en stor skillnad mellan näthat och kritik.
I V75-programmet från i lördags stod Åsa Elmroth och Jennifer Tillman och diskuterade just näthat med tidigare utsatta Angelica Klockar.
Det är ett viktigt ämne som alltid måste lyftas upp och något som vi alla inom travsporten måste jobba hårt för att få bort. Näthat ska ej förekomma på något sätt.
Men däremot måste där alltid finnas utrymme till kritik. Kritik ska inte per automatik vara synonym med "drev".
Tillman förklarade att hon ej finns på sociala medier på grund av näthatarna. Som om Twitter och liknande är lika med näthatarnas paradis. Det är inte riktigt så, även fast sociala medier är ett stort forum för starka åsikter, inte minst för insatser på travbanorna.

Media måste finnas till på andra sätt än bara fråga om utrustningsändringar och segerchanser. Där måste finnas de som vågar kritisera och inte räds från att skriva eller säga vad de tycker och tänker.
Men idag är det inte riktigt så. Den som månne skulle våga sig på det skapar antingen ett drev eller lockar fram en bojkott, i "bästa" fall".
-----
Det slog ner som en liten bomb under lördag kvällen. Just när V75-krönikan från Romme var publicerad tog Nuncio-snacket ytterligare en vända och nu var det definitivt. Det blir inget Prix d'Amerique.
Det har knappast varit optimala förutsättningar för Nuncio och Stefan Melander under senhösten och vintern. Tänka sig att det är oförutsägbara väderförhållanden i Sverige så här års!

Sedan febern inför tilltänkta starten i början av december har det blivit mer och mer ovisst, men så har Tarzan varit sådär som bara han kan vara i media med sina luriga kommentarer - och travälskarna har fortsatt hoppas. Tills nu.
Trots att Nuncio säkerligen är hårt tränad och förberedd, så har han inte startat på ett tag och någonstans ska hästen få chansen att få en optimal uppladdning inför storloppet sista helgen i januari. Låt hoppas på 2018.

Är Tarzans beslut tråkigt? Självfallet. Går det att hitta någonting bra med det? Självfallet.
Vinnaren i beslutet är utan tvekan hemmabanan Solvalla. Nästa troliga mål lär bli Olympiatravet, men 2017 års stora mål kommer bli att försvara Elitloppssegern från ifjol. Nu är siktet rejält inställt på Elitloppet och även fast vi gärna hade sett Nuncio ta upp kampen mot Bold Eagle nere på Vincennes får vi nu istället drömma och hoppas Solvalla lockar hit Bold Eagle till Elitloppet istället.

Dörren är inte stängd och visst kan vi fortfarande hoppas den franske storstjärnan kommer hit. Nu är det bara att göra jobbet.
Gör vad fasen som helst. Skicka ett, två, tre eller varför inte åtta plan ner till Frankrike för säkerhets skull. Ett plan till varje kotte som ingår i kretsen kring hästen. Få dom att inte kunna säga nej. Försäkra att de slipper hamburgaren. Ge dom grodlår, champagne och baguetter i mängder.

Mötet Nuncio-Bold Eagle på Solvalla kan bli det största mötet på väldigt länge. Och då har jag inte nämnt någon från stall Daniel Redén...
-----
Nomineringarna till travgalan kom ut under veckan, och visst går det att säga en del om det.
Jag ska inte vara en sådan som hittar någonting negativt i allt - men förlåt. Jag är sådan som person.

Att inte Oasis Bi finns med bland de fyra i "årets häst" är mycket tråkigt.
Jag har pladdrat på här om On Track Piraten senaste månaden. Vilken otrolig storstjärna han är och att vi bara måste påminna varandra om det och njuta av hästen.

Jag känner samma sak kring Oasis Bi. Han är inte helt bekräftad i alla travstugor runt om i landet är min känsla. Men det är så klart en storstjärna, en av de bästa vi har inom travsporten och 2016 gjorde han mycket bra ifrån sig.
Att sluta trea i Prix d'Amerique, segra i Lotterian och sluta tvåa i både VM-loppet och Masters är starka prestationer och även fast galan gärna vill ha med hästar i olika åldrar inom kategorin, borde han så klart haft nomineringen inom "årets häst" före Coin Perdu (som ändå lär vinna priset i framtiden).

Vi ses på Jägers under lördagen,
Martin Engström