Överlag är svenska travbanorna kvar i en svunnen tid.
Lite skämtsamt känner jag var gång jag besökt Jägersro att "jaha, det är så här det såg ut på 70-talet".

• Åby däremot är någonting helt annat. Sedan banan byggde om stallbacken tog de allt till en ny nivå. En nivå få banor än idag är i närheten av.

Och inte minst märker man av intresset från Åby. Hur de vill visa sig på styva linan och vara framtiden för svenska travbanorna. Jag tycker verkligen de gör allting rätt idag.

Stallbacken i all ära. Den har jag besökt flera gånger och det är så klart någonting extra och behagligast är det att man slipper "geggamojja-underlaget" när vädret är risigt.
Efter ett besökt på regnigt Jägersro kan man vid syn på ens skor tro man varit ute i skogen. Riktigt så är det inte på Åby.

• Jag har i ärlighetens namn aldrig hållit i en så kallad selfie-stick. Jag har fortsatt svårt att förstå det vettiga med det, men är där några som tagit sticken till sitt hjärta och gjort någonting bra av det, så är det Åby.

Och ett inslag som verkligen visar att Åby är framtidsbanan är vid deras tävlingsdagar.
Kristofer Jakobsson, som är landets bäste vinnarcirkel-surrare, travar runt på stallbacken med en selfie-stick, trycker på play-knappen och pratar med allt och alla som möter hans blick.

Via Åbys Facebook-konto bjuder Jakobsson in alla till stallbacken någon timme innan tävlingskvällen sätter igång.
Man får lära känna alltifrån kökspersonalen i stallbacksrestaurangen till aktiva som för en gång skull inte bjuder på slentrian-svar. De är sig själva!

Jag tycker det är briljant. Och det är märkligt hur inte fler tar efter.

Martin Engström

Vecka 4 är så veckan som innebär Prix d'Amerique. Men hemma i Sverige har vi som vanligt en del trav att kolla in under veckan gång inför helgen!
Här är lite godbitar dag för dag:

Måndag:

Mantorp arrangerar kvällens V64.

• Joke Face-sonen Rushlight Face blir intressant att se tillsammans med Stefan Söderkvist i V64-4. Optimalt utgångsläge för segerstrid.
• Vingliga spår 7 för Rigoletto Jet i V64-5, som är värd seger nu. I loppet är Supreme Court tillbaka efter två montéstarter.

Lunchloppen från Halmstad kan bli framgångsrik för Christoffer Eriksson. Han kör Olivia Cheri, Okashi Cheri samt Visone Jet. Sistnämnda möter bland annat härdade hästar som Cashback Pellini, Cantona Mearas och New Moon Pellini.

Tisdag:

Lunch-V4 från Jägersro.

• Charmnamnet Ronja Loss med Christoffer Eriksson kan ta ännu en seger.
• V75-vinnaren Yankee Sensation möter Croquet Rose, Come And Dream och i loppet gör kapabla Wallaby comeback efter vila sedan september.

V64 från Solvalla på kvällen;

• Lightning Force återvänder till banan igen i V64-1. Möter bland annat Don’t Mind Me, Jeepster och Juvels Boy.
• Gamle V75-vinnaren Tore gör andra starten efter långa uppehållet. Nu sitter tränare Björn Goop upp i sulkyn.

Onsdag:

Efter förra onsdagens yra är det nu dags för Åby att dela omgången med Solvalla.

• Othello Face gör flesta starten sedan 9 november 2016, i V86-1 mot bland annat kapable Rushmore Face.
• Spår 8 hindrade inte Extra Fudge och Jorma Kontio senast. Nu blir det spår 12 istället i V86-2. Om ens det går att hindra honom...!?
• Kapabla Vichy Grif selas ut i V86-3. Vädret satte stopp för starten förra veckan. Nu blir det stolopp och spår 12 i spårtrappan.
• I Åbys stayerlopp, V86-5, kan Ready Ribb ta revansch på sig själv efter favoritförlusten på V75 senast. I loppet körs även Amour du Coglais, som hamnade i blåsväder senast hästen startade på Åby...

Torsdag:

V64 från Axevalla där avslutningen är bäst till sist:

• Bacan Degato med Kim Eriksson gör andra starten efter uppehåll. Möter hårt motstånd såsom Great King Wine, Ritzo, Te Quiero Grif, Santiago Kyu och tuffa märren Donatella Center.

Martin Engström

Vi är i galatider och imorgon kväll har hemmabanan Jägersro sin travgala där fjolårets bästa ska prisas.
Så klart har jag mina val kring vilka som ska hyllas!

Årligen är det ganska svårt att välja den ene eller andra, då prestationerna oftast är likvärda och där till sist små marginaler avgör. Därav kanske en del av mina val är helt åt helsike fel enligt andra.
Men det är väl som vanligt.

Årets tvååring: Smokin Joe (Lutfi Kolgjini), Tae Kwon Deo (Lutfi Kolgjini), Önas Nougat (Per Nordström) och Ajabaja (Tomas Malmqvist).

• Tae Kwon Deo.
  Det här är helt en Kolgjini-kamp mellan min vinnare och Smoking Joe. Och även fast Smoking Joe visat rejäla fartresurser under debutåret, så blev jag lite svagare för Tae Kwon Deos insatser. Breeders'-segern hemma på Jägersro i överlägsen stil var femstjärnig.

Årets treåring: Executive Caviar (Joakim Lövgren), Calle Crown (Tomas Malmqvist), Husse Boko (Joakim Lövgren).

• Calle Crown.
  Snöpligt nog hamnade hästen i samma uttagningslopp till Kriteriet som slutlige segraren Villiam samt Very Kronos. Tredjeplatsen där blev sedan istället seger i Kriteriet Consolation. Hästen har förutom den segern även vunnit Jägersros Stora Treåringspris i övertygande stil och avslutade säsongen med två raka segrar där sista togs i Kriterie revanschen på Solvalla.

Årets fyraåring: Mulligan (Thomas Uhrberg), Gareth Boko (Conrad Lugauer), Rajesh Face (Lutfi Kolgjini).

• Rajesh Face.
  Även fast jag är svag för Mulligan, så råder det ingen tvekan vem som är fyraåringstoppen på Jägersro. Den ståtlige Rajesh Face har, när han fungerat, varit närmast oslagbar. Det loppet jag främst minns är Breeders'-semifinalen på Solvalla där hästen visade vad han kan uträtta på en travbana.

Årets montéhäst: Olympic Kronos (Lutfi Kolgjini), Caddie June (Conrad Luguaer) och Lawyer Lohr (Gitte Stafström)

• Olympic Kronos.
  Jag minns när hästen startade på V75 förra vintern hemma på Jägersro. Efter en genomsvag insats dömde jag ut hästen för all framtid och var säker på att han sett sina toppdagar. Sen testades han i monté.
  Tillsammans med Stephanie J Werder visade Olympic Kronos plötsligt upp sina grymma takter igen och framförallt montésegern under V75-dagen på Jägersro i april var han ståtlig. Slutade senare även trea i montéeliten under Elitloppshelgen på Solvalla.

Årets häst (utses på galan): Dante Boko

• Dante är helt klart värd utmärkelsen. Även det här året har varit höga berg och djupa dalar, men när han varit uppe på bergen har han varit oslagbart fin.
  Hösten och vintern har på V75 varit segerrik men framförallt V75-segern på Örebro i våras var av bästa sort. Trots utvändig resa om ledaren, kopplade Dante Boko greppet in mot sista sväng och vann till sist med flera längder. Se det loppet här!

Årets komet: Robert Andersson (Silver Annie), Nicklas Dyrberg (Kung Edward), Marcus Jönsson (Volontary Simplicity)

• Min vinnare: Robert Andersson. Valet är inte helt givet, då både Dyrberg och Jönsson svarat för ett härligt år med sina hästar. Men så som Silver Annie sett ut under hösten och in mot vintern, både inom V75 och V86, är det till sist klart för mig att Andersson är årets komet.

Årets kusk: Christoffer Eriksson

• Christoffer Eriksson försvarade kuskchampionatet och är idag utan tvekan den främste kusken från Jägersro. Levererat på flera håll, och inte bara hemma på Jägersro, och är solklart årets kusk.

Årets tränare: Lutfi Kolgjini

• Med prestationer från Smokin Joe, Tae Kwan Deo, Rajesh Face och Dante Boko har stall Kolgjini bjudit på flera shower på hemmabanan. Lutfi Kolgjini är fortsatt ohotad etta som tränarkungen.

Vad tycker ni? Håller ni med!?
Martin Engström

Den här blogg-texten ni nu kommer läsa skrev jag ned en stund innan jag möttes av meddelandet att ATG nu kör en V75-fest även under våren.
Det blev lite av ödets ironi att det kom just då. Men, jaha. Så är det...;

V75 är travets gigantiska skepp. Övriga spelformer är små som trampbåtar i jämförelse. Och det märks!

Från andra sidan jordklotet märker jag av sådant som tas för givet på hemmaplan. Hur stort V75 är. Och hur mycket spelformen måste värnas om.

På en svenskägd restaurang i Karon Beach, Thailand fick jag och sällskapet möjligheten att se V75 på deras tv-skärmar.
Service av högsta klass.

• Och V75 är verkligen något som förenar. De mest ointresserade fångas av det vare sig de vill det eller ej. ”Kan inget om trav, men jag har spelat på det där V75”.
• Och plötsligt sitter man där och bekantar sig och försöker flörta in sporten ytterligare. Ögonblick som dessa är verkligen påminnelsen av hur viktigt V75 är.

Sedan har allting sitt pris. Och så även V75. Man ska ta vara på dyrbara ting och det är just vad V75 är för travsporten.
Sen är det ju som så att speltorskarna är av majoritet i Sverige. Det kommer alltid spelas på V75-omgångar och bli en hyfsad omsättning. Ordinarie som extra.
Men visst är jag emot att där spottas ut omgångar och där sporten inte tas i åtanke.

Men å andra sidan;

Gemenskapen, nyfödda intressen för travsporten som i längden ger pengar åt travsporten — ett V75 med stor betydelse.

Martin Engström

Ja, åt vilket håll ska vi gå? Ska vi fortsätta tillåta dagens osäkra lek mot spelarna? Det känns knappast rättvist för någon.

Och med någon menar jag både spelarna och aktiva. Det vill jag vara noga med att poängtera.

Jag är inte aktiv inom travsporten. All skicklighet och kunskap tränare har är något jag högst respekterar. Och jag kan därför förstå de som vill ge sina hästar ett lopp i kroppen inför större uppgifter.
Problemet är dock idag att det är strikt emot reglerna och därmed även något som skadar spelet. Hur kan detta gynna någon? Ja, bra fråga.

I lördags fick vi se Oasis Bi strosa runt på innerspåret i Gulddivisionen. Hästen såg väl inte ut som en stjärna direkt, men efteråt stod tränare Pettersson och kände sig nöjd.
Och bokade biljetten mot Prix d'Amerique, belåten med välbehövlig genomkörare för sin italienare.

• V75 och passande geografiska Malmö användes som ett preparé. Och visst kan jag förstå att de vill ge hästen det här loppet. Men problemet är att spelare tar skada av det. Och så ska det inte få vara.

Preparé är inte tillåtet i Sverige, men likväl är det något vi får uppleva titt som tätt.
Vilket förbannat blurr det är. Och spelarna fortsätter tvingas ta skadan.

Martin Engström