I dagens V75-sändning höll Per Skoglund tittaren runt sitt lillfinger. Han avslöjade tidigt att där skulle komma ut en så kallad "astronomisk" nyhet under kvällen och visst blev det så.

• En kusk per häst. Det vill säga att en kusk inte längre kan köra i båda försöken.

Jag tycker det är en klockren regel. Och jag tror även 90% håller med. Det har varit sisådär hela tiden med seedningen och där försöken lottats efter kuskarna. Ena försöket har blivit hårdare än det andra och så vidare.

På detta sättet blir Elitloppet på riktigt. Äntligen. Och där det blir en ekipagetävling. Och kuskarna bara får en enda chans. Ett misstag i försöket saboterar deras möjlighet att vinna storloppet. Kan tyckas vara orättvist enligt vissa, men det är just så här storloppen ska vara.

• Man ska få en chans. En enda chans. Och på så här sätt får dessutom fler kuskar möjligheten att uppleva Elitloppet.

Klockrent, Malmrot. Än så länge är du fläckfri...!
Martin Engström

Fjolåret gav mig något fantastiskt. Något jag tidigare inte upplevt och det gav mig det slutgiltiga svaret på meningen med travlivet.
Det blev ett glatt 2017 i travlivet för mig.

• Farsan min beslutade sig för att åter gå in i hästägandet och blev delägare i danska stoet Donna di Damgård.

Min far är väldigt mån om sin familj. Och i travsporten har han, jag och min bror ett gemensamt intresse. Däri har han gjort att hästägandet blivit en gemensam sådan för oss alla.
Donna har blivit hela familjens häst, på något sätt. Och travsporten höjde mitt intresse ytterligare nivåer.

Jag har alltid älskat hästar. Och även haft och har favorithästar man tagit till sig lite mer än andra. Sådana hästar man dras till var gång man besöker travbanan och boxen de befinner sig i.
Med Donna di Damgård har det blivit någonting helt annat.

• Där finns bucketlists. Sådan lista där man skriver ner upplevelser man måste vara med om under sitt liv. Och att äga häst är verkligen en punkt för alla som tycker om trav.
  Det är en speciell känsla. Ett starkt och känslomässigt starkt intresse man inte känt tidigare.

Det är något speciellt över hela grejen. Och visst gläds jag åt att få vara med om det.
Att jag älskar hästar har så klart gjort att jag gärna velat ha "min egen" häst. På sätt och vis är det så nu, om jag ska vara lite enkel.

Är ni intresserade av travsport och spelet är rekommendationen stor att bli en andel i en travhäst.
Det ger en känslor som ingen spelbong i världen kan ge en.

En riktig bucketlist-punkt för travfolket,
Martin Engström

Överlag är svenska travbanorna kvar i en svunnen tid.
Lite skämtsamt känner jag var gång jag besökt Jägersro att "jaha, det är så här det såg ut på 70-talet".

• Åby däremot är någonting helt annat. Sedan banan byggde om stallbacken tog de allt till en ny nivå. En nivå få banor än idag är i närheten av.

Och inte minst märker man av intresset från Åby. Hur de vill visa sig på styva linan och vara framtiden för svenska travbanorna. Jag tycker verkligen de gör allting rätt idag.

Stallbacken i all ära. Den har jag besökt flera gånger och det är så klart någonting extra och behagligast är det att man slipper "geggamojja-underlaget" när vädret är risigt.
Efter ett besökt på regnigt Jägersro kan man vid syn på ens skor tro man varit ute i skogen. Riktigt så är det inte på Åby.

• Jag har i ärlighetens namn aldrig hållit i en så kallad selfie-stick. Jag har fortsatt svårt att förstå det vettiga med det, men är där några som tagit sticken till sitt hjärta och gjort någonting bra av det, så är det Åby.

Och ett inslag som verkligen visar att Åby är framtidsbanan är vid deras tävlingsdagar.
Kristofer Jakobsson, som är landets bäste vinnarcirkel-surrare, travar runt på stallbacken med en selfie-stick, trycker på play-knappen och pratar med allt och alla som möter hans blick.

Via Åbys Facebook-konto bjuder Jakobsson in alla till stallbacken någon timme innan tävlingskvällen sätter igång.
Man får lära känna alltifrån kökspersonalen i stallbacksrestaurangen till aktiva som för en gång skull inte bjuder på slentrian-svar. De är sig själva!

Jag tycker det är briljant. Och det är märkligt hur inte fler tar efter.

Martin Engström

Vecka 4 är så veckan som innebär Prix d'Amerique. Men hemma i Sverige har vi som vanligt en del trav att kolla in under veckan gång inför helgen!
Här är lite godbitar dag för dag:

Måndag:

Mantorp arrangerar kvällens V64.

• Joke Face-sonen Rushlight Face blir intressant att se tillsammans med Stefan Söderkvist i V64-4. Optimalt utgångsläge för segerstrid.
• Vingliga spår 7 för Rigoletto Jet i V64-5, som är värd seger nu. I loppet är Supreme Court tillbaka efter två montéstarter.

Lunchloppen från Halmstad kan bli framgångsrik för Christoffer Eriksson. Han kör Olivia Cheri, Okashi Cheri samt Visone Jet. Sistnämnda möter bland annat härdade hästar som Cashback Pellini, Cantona Mearas och New Moon Pellini.

Tisdag:

Lunch-V4 från Jägersro.

• Charmnamnet Ronja Loss med Christoffer Eriksson kan ta ännu en seger.
• V75-vinnaren Yankee Sensation möter Croquet Rose, Come And Dream och i loppet gör kapabla Wallaby comeback efter vila sedan september.

V64 från Solvalla på kvällen;

• Lightning Force återvänder till banan igen i V64-1. Möter bland annat Don’t Mind Me, Jeepster och Juvels Boy.
• Gamle V75-vinnaren Tore gör andra starten efter långa uppehållet. Nu sitter tränare Björn Goop upp i sulkyn.

Onsdag:

Efter förra onsdagens yra är det nu dags för Åby att dela omgången med Solvalla.

• Othello Face gör flesta starten sedan 9 november 2016, i V86-1 mot bland annat kapable Rushmore Face.
• Spår 8 hindrade inte Extra Fudge och Jorma Kontio senast. Nu blir det spår 12 istället i V86-2. Om ens det går att hindra honom...!?
• Kapabla Vichy Grif selas ut i V86-3. Vädret satte stopp för starten förra veckan. Nu blir det stolopp och spår 12 i spårtrappan.
• I Åbys stayerlopp, V86-5, kan Ready Ribb ta revansch på sig själv efter favoritförlusten på V75 senast. I loppet körs även Amour du Coglais, som hamnade i blåsväder senast hästen startade på Åby...

Torsdag:

V64 från Axevalla där avslutningen är bäst till sist:

• Bacan Degato med Kim Eriksson gör andra starten efter uppehåll. Möter hårt motstånd såsom Great King Wine, Ritzo, Te Quiero Grif, Santiago Kyu och tuffa märren Donatella Center.

Martin Engström

Vi är i galatider och imorgon kväll har hemmabanan Jägersro sin travgala där fjolårets bästa ska prisas.
Så klart har jag mina val kring vilka som ska hyllas!

Årligen är det ganska svårt att välja den ene eller andra, då prestationerna oftast är likvärda och där till sist små marginaler avgör. Därav kanske en del av mina val är helt åt helsike fel enligt andra.
Men det är väl som vanligt.

Årets tvååring: Smokin Joe (Lutfi Kolgjini), Tae Kwon Deo (Lutfi Kolgjini), Önas Nougat (Per Nordström) och Ajabaja (Tomas Malmqvist).

• Tae Kwon Deo.
  Det här är helt en Kolgjini-kamp mellan min vinnare och Smoking Joe. Och även fast Smoking Joe visat rejäla fartresurser under debutåret, så blev jag lite svagare för Tae Kwon Deos insatser. Breeders'-segern hemma på Jägersro i överlägsen stil var femstjärnig.

Årets treåring: Executive Caviar (Joakim Lövgren), Calle Crown (Tomas Malmqvist), Husse Boko (Joakim Lövgren).

• Calle Crown.
  Snöpligt nog hamnade hästen i samma uttagningslopp till Kriteriet som slutlige segraren Villiam samt Very Kronos. Tredjeplatsen där blev sedan istället seger i Kriteriet Consolation. Hästen har förutom den segern även vunnit Jägersros Stora Treåringspris i övertygande stil och avslutade säsongen med två raka segrar där sista togs i Kriterie revanschen på Solvalla.

Årets fyraåring: Mulligan (Thomas Uhrberg), Gareth Boko (Conrad Lugauer), Rajesh Face (Lutfi Kolgjini).

• Rajesh Face.
  Även fast jag är svag för Mulligan, så råder det ingen tvekan vem som är fyraåringstoppen på Jägersro. Den ståtlige Rajesh Face har, när han fungerat, varit närmast oslagbar. Det loppet jag främst minns är Breeders'-semifinalen på Solvalla där hästen visade vad han kan uträtta på en travbana.

Årets montéhäst: Olympic Kronos (Lutfi Kolgjini), Caddie June (Conrad Luguaer) och Lawyer Lohr (Gitte Stafström)

• Olympic Kronos.
  Jag minns när hästen startade på V75 förra vintern hemma på Jägersro. Efter en genomsvag insats dömde jag ut hästen för all framtid och var säker på att han sett sina toppdagar. Sen testades han i monté.
  Tillsammans med Stephanie J Werder visade Olympic Kronos plötsligt upp sina grymma takter igen och framförallt montésegern under V75-dagen på Jägersro i april var han ståtlig. Slutade senare även trea i montéeliten under Elitloppshelgen på Solvalla.

Årets häst (utses på galan): Dante Boko

• Dante är helt klart värd utmärkelsen. Även det här året har varit höga berg och djupa dalar, men när han varit uppe på bergen har han varit oslagbart fin.
  Hösten och vintern har på V75 varit segerrik men framförallt V75-segern på Örebro i våras var av bästa sort. Trots utvändig resa om ledaren, kopplade Dante Boko greppet in mot sista sväng och vann till sist med flera längder. Se det loppet här!

Årets komet: Robert Andersson (Silver Annie), Nicklas Dyrberg (Kung Edward), Marcus Jönsson (Volontary Simplicity)

• Min vinnare: Robert Andersson. Valet är inte helt givet, då både Dyrberg och Jönsson svarat för ett härligt år med sina hästar. Men så som Silver Annie sett ut under hösten och in mot vintern, både inom V75 och V86, är det till sist klart för mig att Andersson är årets komet.

Årets kusk: Christoffer Eriksson

• Christoffer Eriksson försvarade kuskchampionatet och är idag utan tvekan den främste kusken från Jägersro. Levererat på flera håll, och inte bara hemma på Jägersro, och är solklart årets kusk.

Årets tränare: Lutfi Kolgjini

• Med prestationer från Smokin Joe, Tae Kwan Deo, Rajesh Face och Dante Boko har stall Kolgjini bjudit på flera shower på hemmabanan. Lutfi Kolgjini är fortsatt ohotad etta som tränarkungen.

Vad tycker ni? Håller ni med!?
Martin Engström