Utstickande travkväll

Att gå på trav är alltid en ynnest. Eller, okej. Det enda mörka undantaget är V86-Expresskvällarna där knappt en "kotte" dyker upp. Och där halva den intressanta tävlingskvällen upplevs framför en tv-skärm från en bana 60 mil norrut.

Men den här tisdagskvällen på Jägersro var något utstickande och speciellt.
Min far, som under 90-talet ägde flera travhästar, hittade för några månader sedan äntligen tillbaka till ägarintresset inom sporten och deläger idag tvååriga stoet, Donna Di Damgård.
Ikväll var det äntligen dags för kval. Och visst var det speciellt.

Även fast jag själv inte står med på några papper, så känns det så klart som att jag själv är en del av gänget. Jag har varit med sedan dag ett när farsan min fastnade för Donna di Damgård.
Och är det någonting min far uppskattar djupt, så är det att dela travintresset med mig och min storebror. Gemenskapen till en sport vi alla älskar.

Jag minns dessvärre inte mycket av tiden under 90-talet när vi åkte omkring på travbanor och där farsan hade starthäst. Tydligen har jag suttit i en barnvagn i vinnarcirklar. Men nu är jag så klart med i matchen i allra högsta grad. Detta var inte vilken travkväll som helst.
Tvååringen kördes av Christoffer Eriksson och sprang över 2 160 meter. Efter att ha rumplat till i galopp en bit efter start var det en något lat Donna di Damgård som sprang men där tiden slutade på 1.22,6/2 160 meter.

Donna

Donna di Damgård

Nu är kvalet överstökat och visst är där förväntningar. Inte minst eftersom det här är första avkomman från Ragna Opal, som hade framgångar i Danmark.
Förväntningar finns där ju alltid, men efter att ha följt och hört hur fort Donna di Damgård sprungit i träningsjobben så är det bara en tidsfråga innan det blir vinnarcirkel. Den här gången utan barnvagnen!

Trav har alltid varit roligt att följa, men det här var någonting alldeles extra!
Martin Engström

Kommentera inlägg

Följ Travstugan på Youtube