Lång väg att vandra » 24 juni | Martins Travblogg - Travstugan.se

Lång väg att vandra

Man levde i villfarelsen att vi år 2019 tagit kliv i vett och etikett. Där vi alla begrep vem som är sportens dragningskraft och största betydelse.
Men vi har uppenbarligen en fortsatt lång väg att vandra...

Ja, vi är där igen. Vid de förbannade drivningarnas vidrighet som förpestar sporten.

Först och främst; Ja. Även svenska kuskar har genom åren sysslat med fruktansvärd drivning. Vad som däremot förenar svenska kuskeliten är att de alla utvecklas och lär sig av misstagen. Det var ett tag sedan Lutfi Kolgjini exempelvis bjöd på samma osmakliga agerande som han gjorde bakom Kit Lobell en gång.

Det är viktigt för mig att belysa detta, då de flesta använder sig av motargumentet "men svenska kuskarna är inte mycket bättre. Kalle Anka drev på Bimbo Boko 1986 en gång".
Typ...
-----

Den senaste på tapeten är Alessandro Gocciadoro.

Det brann till i huvudet på honom under Lotterian med Arazi Boko. Reaktionerna var många och de var uppfriskande ärliga och förbannade. Det gick så långt att Halmstad en kort period inte välkomnade "gul kusk" och Daniel Redén valde att ta ett samtal med Goccaidoro.

Huvudpersonen själv visade ångerfullhet och tog sig tiden att skriva ett långt brev. En slags ursäktssaga där vi sedan skulle glömma och gå vidare.
Alla gör vi fel. Så även jag. Och inser man sitt misstag ska man väl få en chans till tycker man.

I vissa fall känner jag inte så. Exempelvis kring det där med doping i travsporten, som ni kanske märkt av... MEn i det här fallet. Ja, uppenbarligen var Alessandro Gocciadoro djupt ångerfull. Trodde jag.

Nu har Arazi Boko fått smaka på piskrappen igen. Det råkade brinna till i "gul kusk"-skallen igen. vid Gran Premio Costa Azzurra.

-----
Tidigare välkomnade jag Alessandro Gocciadoro och hans hästar i Sverige alla dagar i veckan. Han förgyllde vår svenska travsport med sina fantastiska hästar och en som sätter färg på svensk travsport är en som jag alltid sträcker ut handen till.

För den sakens skull ska jag inte blunda för hans fruktansvärda behandling. Och nu ser jag gärna honom stanna kvar hemma i Italien.
-----

Jag trodde att vi år 2019 kommit längre. Där respekten för travhästen var större än så här. Det är fortfarande så att majoriteten mer tänker på prischecken än på hästen hälsa. I det här fallet är det ganska uppenbart.
Två gånger är två gånger för mycket. Inte minst inom väldigt kort tid mellan varandra.

Vi har en fortsatt lång väg att vandra. Och bespara oss gärna dina ursäkter, Gocciadoro. Du har gjort dig till en mörk fläck i vår travvärld. Någon jag aldrig kommer ha respekt för. Det är så förbannat illa och överdjävligt att vi tvingas ha sådana typer i vår vackra sport.
Eller, ja. En sport vi så gärna förr eller senare vill ha vacker och ren.

Jag blir så förbannad

Martin Engström

Dela inlägg

Kommentera inlägg