Hoppas på belåten Johnny

Efter lördagens gala på Jägersro var det svårt att inte tänka på Johnny. Jag hoppas han var belåten.

Inte heller det här året fick jag en inbjudan på posten till Jägersros travgala. Jag antar att jag nog måste fixa mig en biljett personligen för att vara välkomnad dit. Inte mer än rätt, egentligen.
(Och jag är klart ironisk här, för er som tog det där på allvar).

Efter att travgalan varit klar och priserna delats ut var det inte särskilt svårt för mig att tänka på en enda själ; Johnny Takter.
Denne store artist och värdefulle man för travsporten under så många år.

Takter var unik på många sätt, både på och utanför travbanan.
Han hade en unik körstil och utanför en speciell personlighet framför tv-kameran och framför journalisterna. Visst är han så oerhört saknad. Därför gör det lite ont att han blivit så... glömd. Så tidigt och så fort. Som om han inte var någonting.

Under fjolåret hade han sina värsta bekymmer. Bekymmer som tvingade honom att ge upp travlivet för gott. Men han hann ändå med en del ljusglimtar. Segern med Inti Boko var så klart stor på sitt sätt, men den hästen som fångade Takters hjärta allra mest var A Sweet Dance.

På Jägersros travgala tog hon en rejäl storslam i form av årets sto, årets häst och årets treåring.

Stora gratulationer åt stall Helena Burman och kretsen kring stoet - men även åt Johnny Takter.
Han må haft några rejäla motgångar under fjolåret. Bakom A Sweet Dance glömde han bort dessa för tre minuter. Några väldigt värdefulla sådana.
Och bakom stoet var Johnny Takter en artist tills slutet av kuskkarriären.

Jag saknar Johnny. Det gör nog vi allihopa. Men den här helgen hoppas jag han känner en rejäl belåtenhet. Och stolthet.
Han gjorde avtryck även år 2018, bakom Jägersros bästa häst.

Martin Engström