Fredagskrönikan

Travfamiljen är inte den familjen jag tidigare så gärna var en del av. Det är en skrämmande känsla och upplevelse att se hur familjen ser ut att formas till något man inte vill vara en del av längre.

Jag älskar travsporten och skulle aldrig förmå mig att stänga ute den ur mitt liv. Vi är som en slags familj. Men så som sporten är för dagen har jag väldigt svårt att troget mena på att det är den vackraste sporten som finns.
Tidigare har jag med stolthet i ryggraden stått upp för sporten mot så kallade "motståndare" och menat på att fusk och smuts ej existerar i travet minsann. Men så är det självfallet inte. Den är smutsigare än någonsin, och även fast jag älskar travsporten så har jag mycket svårt för den i dagsläget. Jag känner inte igen den här familjen längre.

Ytterligare ett uppmärksammat fall har dykt upp under veckan. Amatörtränare fick sin licens indragen och till vissa medier och i bloggar har hon brustit ut sina förtvivlade känslor. Sin älskade hobby har tagits ifrån henne för tillfället. Hon anses inte välkommen.
Jag kan inget annat än tycka väldigt mycket synd om henne. Det är helt förfärligt.

Samtidigt läser jag även under veckan hur montéryttarna tappar sina sponsorer. Sponsorer som är så otroligt viktiga att ha idag. Men de tappar inte sponsorerna för att monté är ointressant. De tappar sponsorerna eftersom ST ej tillåter sponsring som trycks på ryttarnas rumpor.
Hela den där debatten har jag valt att följa utan att själv blanda mig i, men det är så idiotiskt och dumt att jag har svårt att kunna beskriva det något vidare vettigt.
Även fast dagarna blir längre och ljusare, så verkar travsporten vilja stanna kvar i något slags mörker. Jag har väldigt svårt att känna att det är en familj jag vill vara en del av.
Hårt arbetande folk som gör allt för sina hästar och för sporten möts av kalla handen, samtidigt som smuts välkomnas.

Lärlingen som bidragit med mer ont än gott till sporten välkomnades in i familjen fort igen och samtidigt som där var rubriker, vandrade han runt på stallbackarna som om ingenting hade hänt. Och lite samma tänk hade hans arbetsgivare, en av Sveriges största tränare, som ej heller har fått motta några kritiska toner mot sig. Han välkomnade in lärlingen igen med öppna armar och menar på att misstag gör väl alla...
Jörgen Sjunnesson var ifrån sporten i några veckor, men det dröjde inte länge förrän hans namn syntes i listorna igen och idag är hans smutsiga agerande sopat under mattan.

Vad som gör att jag ej känner igen den här sporten idag är att personer som dessa två obekymrat fått stanna kvar och välkomnats in i familjen, samtidigt som hårt arbetande själar behandlas som hästskit.
Det är inte den här familjen jag vill tillhöra, men uppenbarligen är det så här travfamiljen ser ut 2017.
-----
Det är sunt och viktigt att då och då ta sig ut till stallen. Följa hur verksamheten sköts och hur det ser ut en helt vanlig arbetsdag för de som lägger ner hela sin själ i sporten.
Jag tycker det är viktigt. Ska jag sitta här och tycka och tänka om allt mellan himmel och jord inom travsporten, ska jag även då och då ta mig ut till aktiva och beundra deras arbete. För helsike vilken energi de lägger ner. Jag blir lika... chockad var gång.

Hästskötarna kommer alltid vara viktigare för mig än vad ATGs alla spelformer är. Även fast spelet är centralt och behövs för att travsporten ska existera och skötarna ska få ha kvar sina jobb, är just hästskötarna vad travsporten verkligen är.
De älskar hästarna och vilket enormt arbete de gör dag ut och dag in utan att gnälla. Något vi andra är väldigt bra på att göra mot allt från tusen omstarter i ett lopp, till hur kuskar kör bort favoriter.

För att en häst ska kunna må bra och kunna ha tävlingskarriär behövs där så klart en skicklig tränare och kusk. Men vad som är minst lika viktigt är att hästen även mår bra dagarna det ej är tävling. Och för att hästen ska kunna vinna lopp, må bra och kunna tävla behövs där en skötare som tar hand om hästen.
Så, jodå. Ni är minst lika viktiga - OM INTE VIKTIGARE - än tränarna och kuskarna. Ni är hjältar, hästskötarna.
-----
Jag tycker travsändningarna i tv-rutan borde ha som regel att ha minst en sportexpert i studion intill den obligatoriska spelexperten.
Det blir liksom inte samma sak när Micke Nybrink ska svara på frågan om Nuncio ser ut att ha lagt på sig mer muskler under vintern eller ej. Med all respekt till Nybrink, men det är knappast hans område... Men då Micke är expert på att prata så har han givetvis svar på det också.
-----
Överlag brukar jag vara emot det där med extraomgångar. Framförallt sådana som äger rum när det är lönehelg. Omgångar som är "bara för att", och indirekt endast för att spelarna just fått in lönen - något ATG så klart vill utnyttja.

Extraomgångarna brukar sällan vara något att hänga i julgranen, eller okej, något att klippa gräset för... (det är trots allt vårtider nu).
Men omgången som äger rum på söndag på Halmstadtravet blev riktigt trevligt och innehåller flera sportsliga höjdare. Så för en gång skull ska jag se fram emot en extraomgång och omfamna den!

Travhelgen blir riktigt go' med fina V75-omgångar lördag och söndag, fina lopp nere i Frankrike - och så sist och minst på banan, Delicious under fredag kvällen!
-----
Och på tal om helgens omgångar så är lördagens på Mantorp även den mycket sevärd. Och det är ungefär så det kommer bli nu framöver känns det som. Flera intressanta hästar gör årsdebut och det är helt enkelt den tiden på året.
På tisdag hemma på Jägersro årsdebuterar Edward Ale och Solvato mot varandra där även Flex Lane är med.
Vi får även se Comanche Moon för Conrad Lugauer. Hästen hade ifjol ett framgångsrikt år för stall Stig H Johansson, dit den flyttades från just stall Lugauer. Nu är hästen tillbaka på Jägersro igen och årsdebuterar på tisdag i ett, till antalet tunt fyraåringslopp, men där även Donatello Sisu och Racing Mange selas ut för årsdebut.
-----
Om jag ska vara lite personlig för en gång skull så är det mycket glädjande att min far tagit sig in i sporten på riktigt igen. Under 90-talet ägde han flera hästar. Min far har varit ifrån hästägandet sedan dess, men alltid haft kvar passionen för hästarna och har talat sig varm under senare åren om att få vara med på en unghäst som ska börja tävla.

Efter många om och men blev det så klart att farsan blivit delägare i tvååriga stoet, Donna di Damgård. Hästen tränas av Tomas Malmqvist och är bland annat halvsyster till Rusty Dust och Alex Tröjborg.

Vad som är mest intressant med Donna di Damgård är mamman Ragna Opal.
Ragna Opal segrade i danskt stoderby 2012 samt Danskt Mästerskap för ston 2013 och avslutade sin karriär 2014 för att gå till avel, och där nu Donna di Damgård är första avkomman.
Förhoppningen är så klart att vi ska få njuta av hästen i danska årgångsloppen på ett charmigt Lunden.

Martin Engström