Flygplatstankar och trikåbesvikelse

Det är dagen efter. Det är en solig flygplats utanför Paris och det är intryck som samlas in.

Det är typiskt så här dagen efter.
Paris vaknade idag upp i vackert vinterväder. En behaglig temperatur med en ståtlig och skinande sol över staden. Något vi knappast bjöds på under helgen som var.

• Men det hörde ju till. Det ska vara överdjävligt att stå vid banan och följa Prix d'Amerique. Annars är det inte på riktigt.

Det är en typiskt dagen efter-dag idag. Ja, inte för jag druckit starkare drycker än mineralvatten, men nog är man både tom och full av energi på samma gång.
Just nu sitter jag vid gaten på väg hemåt mot Sverige igen. Det är bara att ge sig in i verkligheten med svenskt vardagstrav igen.

På onsdag är det dags för ny V86-hemmaomgång från Jägersro...
-----
Helgens minnen kretsar givetvis främst kring Jean Michel Bazire.
Konungen över världens travsport just nu. Och frågan är hur någon ska kunna stoppa honom.
Och givetvis har jag flera andra intryck och saker jag vill dra upp, men det kommer i ett senare skede.

Helgens besvikelse då?
Ja, givetvis är det att jag inte packade ner dansskorna och trikåerna. Och visa danstöntarna hur man ska röra sig på golvet.

Nej fan. Jag har aldrig känt mig så gammal som dessa dagarna.
Min stela och sköra 30-åriga kropp vandrade runt dansanta och energiska fransoser som hade dansfestival på hotellet.

Möjligen är det avund jag kände. Men vilket liv de förde, samtidigt som gubben skulle försöka koppla av.

Under tiden som jag skrivit har molnen börjat dra in över den franska huvudstaden. Och tro fan det. Om någon timme är det trav från Vincennes igen, med bland annat Björn Goop med Caresse och Peter Untersteiner-tränade Kash Brodda i lopp 1.

Typiskt värre. En solig måndag morgon ändras lagom till en molnig eftermiddag - men så ska ju sådant tydligen höra till när det är dags för Vincennes-tävlingar...

Martin Engström