Det omöjliga uppdraget

Efter V75-omgången hemma på Jägersro är det klart blandade känslor. Det är som att vad banan än gör är uppdraget omöjligt.
Att göra alla till lags.

Visst är det så att även jag varit av typen som närmast skrattat åt den miserabla utvecklingen. Det som lett till banbesökets... ja, död.
Det är väl knappt någon skillnad numera på hur Jägersro upplevs under en tisdag kväll eller när det är V75-lördag. Det är lika öde.

Visst, några fler kottar är på plats. Men stämningen känns som densamma. Inte minst utomhus på publikområdet.
Det är dessvärre inte lika hett att gå på trav idag. Och det är en utveckling som både ST och ATG verkar ha velat riktas åt. TV-publiken.

Per automatik besöker jag en travbana med ett kritiskt öga. Det är väl inte så att jag letar efter felen, men även fast Jägersro är närmast hjärtat är det ändå så att jag obekymrat kan kritisera banan om jag upplever att någonting är snett.
Men jag måste säga att Jägers verkligen gör precis vad de kan.

Problemet idag är att de har ett fullkomligt omöjligt uppdrag. Att göra alla till lags.

I lördags var inte ens hela restaurangen tillgänglig. Uppe i högra delen av restaurangen var inte ens borden öppna för att ta emot gäster. Och så heller inte totoluckan som finns högst upp på våningen. Det är en annan tid att gå på V75 numera.

Och, visst. Jag kan sitta här och skylla allt på banan. 515 kronor för trerätters där varmrätten består av schnitzel kan få en att skygga. Men faktum är att varmrätten i fråga verkligen var värd pengen. Och där jag inte ens klarade av att äta upp.

Servitörerna gör vad de kan. Jag har under senaste kanske två åren upplevt ett slags kaos i restaurangen på Jägersro. Servitörerna rusar hit och dit och där majoriteten gör sitt försöka besök på banan och inte riktigt har koll på saker och ting. Men det har helt klart blivit bättre.

Gästvänligheten och servicen i lördags är den bästa jag och mitt sällskap fått. Det var lättsam stämning, där var alltid någon som var tillgänglig och man slapp sitta och bli irriterad av att man inte bli sedd.

Jag tycker inte man kan begära mer av banan. Åtminstone inte Jägersro. Jag tycker de gör allt i deras makt för att besökaren ska gå därifrån nöjd och med en känsla av att vilja återkomma till nästa V75:a.

Servicefolket håller ett 110%-igt högt tempo och där besökaren möjligen borde vara lite mer tacksam mot servicen de får.
På sina håll upplever jag ofta helt tvärtom.

Man är som allra hårdast och kritisk mot den man håller sig närmast. För mig är det Jägersro. Men jag tycker verkligen banan gör allt vad de kan idag. Problemet är bara att uppdraget är omöjligt. Där ett travbesök, till följd av sen starttid framförallt, blir allt mindre populärt.

Martin Engström