Dagsformen? Urstark

Att storebror fått stått i skuggan av lillebror har varit givet en längre tid. För dagen håller dock V75 en urstark form.

V75 är vad V75 är, visst är det så. Spelformen lever mycket på sin slagkraftiga historia och är travspelets stora flaggskepp.
De senaste två åren däremot har det för mig varit givet.

V86 har blivit så mycket roligare på så många sätt. Oftast jämna och spelvänliga lopp med riktigt fin utdelning vecka efter vecka. V75 däremot har varit en iskall jackpott- och favoritparad där ihåliga och tunna Gulddivisionsfält fått en att somna framför tv:n.
Lillebror V86 har en längre tid fört bak V75 in i skuggan.

Men det gläder mig att saker och ting ändå kan förändras. Som det ser ut idag håller V75 en urstark dagsform.

Plötsligt har det blivit kittlande att gå igenom omgångarna under veckan. Man har verkligen behövt använda hjärnan igen.
Förra lördagen på Solvalla med massvis av femtonhästarsfält var rena rama drömmen. Och att vi allt oftare nu bjuds på längre distanser kom inte en dag försent.

Det där med korta distanser är något jag allt mer blivit allergisk mot. Dagens travsport på de svenska ovalerna är i behov av fler långdistanslopp. För tävlingen och spelets skull.

• Har man inte önskan eller möjligheten att få till fler open stretch-banor är nästa mycket billigare lösning att utöka distanserna.

Och nästa lördag på Axevalla är det både Gulddivisionen med 2 640 meter, inledande Klass 2-lopp med 2 640 meter och en Bronsdivision över 3 140 meter. Precis så det ska se ut.
Lägg därtill ett stolopp med femton hästar och återigen blir det en V75-omgång som känns väldigt öppen och oviss så här några dagar till inlämning.

Storebror har börjat dra sig ur skuggan. V75 är på väg tillbaka in i rampljuset igen.

Martin Engström