Ångestfilten i efterskalvet

Ja, det var ingen vidare härlig lördag.
Efter incidenten med lärlingen från Gocciadoro har många reagerat. I efterskalvet av allt känner jag blytung ångest.

Liksom många andra reagerade jag kraftigt under lördagen.
Jag har alltid känslorna utåt och hade svårt att kontrollera mig själv under lördag kvällen. Jag mådde förbannat dåligt.

Inte har det blivit bättre under söndag och måndag. Snarare värre. Det är som en blytung filt av ångest som svept in sig i mig. Den har sitt grepp och jag får väl ta några dagar att kämpa med det där.

Det är aldrig för sent för att reagera. Jag gläder mig på så sätt att "alla" äntligen vaknat till liv och tar sitt avstånd. Men det är som att hela händelsen förändrat trav-folket.
Från riksmedia har travsporten blivit hett ämne. På Sportbladets förstasida under gårdagen möttes man av betalartikel om skandalstjärnan som är "den mest hatade".

I grund och botten är jag övertygad om att vi alla står på samma sida vad gäller drivningar. Djurskyddet är det viktiga och kommer så alltid vara.

Men det är verkligen som att lördagen förändrat människor i grunden.
Nu är det som ett kosläpp där grinden är öppnad och alla kan veva runt lite hur de vill. Vi kör allt på en och samma gång.

Dennis Engelbo är uppskattad skribent hos Travronden som ägnar stor tid kring travsportens väl och ve. Han vill ha så ren sport som möjligt. Visst låter det rätt bra ändå?
Att Claes Freidenvall därför ängar en tid bakom skrivbordet att släppas loss i kosläppet och i smyg attackera Engelbo är högst osmakligt.

Lägg tid på det som vi alla kämpar för istället. Alla är fria att göra vad de vill, men sådant inbjuder även till att man har sina åsikter tillbaka.
Och vad Freidenvall ville uppnå med sin riddar-text vet nog knappt han själv.

Nu ska jag tillbaka till ångesten. Sex rätt på V64 igår var väl litet steg på vägen...

Martin