2020 blir en profil fattigare

När man väl sitter och pustar ut efter Winter Burst-yran. Kollat färdigt på tävlingarna till Lunden på söndagen. Först då kommer värsta chocken. Profilen försvinner.

Det är sent när jag skriver det här. Lördag kväll och utanför irrar folk omkring i en malmöitisk vinterkyla. Personligen känner jag lika vilsen kyla inombords. Vad var det som nådde mig den här kvällen?

Är det något jag vuxet upp med i travsporten så är det mer eller mindre samma namn år efter år. Och de har även funnits där även vid tillfällen jag trott de åtminstone ägnat åt lite ledighet. Men som allt annat. Tider förändras. Så även inom travet.
Sportens främsta räddning, med alla sina idiotiska upplägg som senareläggning av V75 och V86 Xpress, har varit att frontlinjen funnits där.

De som varit med oss under alla åren.
Nu är som sagt tiderna annorlunda. Även inom travsporten går tiden framåt, trot eller ej. Nu är vi utan Stefan Söderkvist. En jätteprofil fattigare.

Söderkvist är en sådan man tagit för givet. Visst fanken är han en del av kuskarna under en tävlingsdag- eller kväll. Helt plötsligt sitter man här nu och känner en rejäl tomhet inombords. Söderkvist var ju en av alla de givna man inte ens hade i åtanke. Han var en del av travlivet.
Helt plötsligt försvinner han.

Plötsligt kommer värsta chocken över en.

Martin Engström.