Går det att ranka vem eller vad som varit bäst under året?
Ja, visst gör det det. Och inte minst är det något som engagerar då exakt alla tycker olika. Så att folk kommer se ner på min text ser jag som en självklarhet, mer eller mindre.
Och, nej. Jag ska inte vara särskilt långrandig utan bara kort och gott bjuda på lite av vad jag minns mest av travåret!
- Årets tränare: Jerry Riordan.
Så klart finns där en del konkurrens i tränarfrågan. Men Riordan har haft ett alldeles lysande år. Även fast han sedan några år tillbaka tillhört stortränargänget, så var det först i år som han på riktigt tog sig fram som en av landets och världens bästa.
Vamp Kronos, Vanquish Kronos, Twister Bi och Ringostarr Treb är alla fyra toppar som på sina sätt stått ut under året. Och i vinter väntar en framgångsrik period nere i Frankrike får vi hoppas.
Bakom?
Ja, Daniel Redén med sina fantastiska djur är inte långt ifrån och Timo Nurmos år med Readly Express och Villiam som utropstecken är även något som gjort hans tävlingsår till väldigt vass. - Årets häst: Timoko.
Främst riktar jag blickarna mot Sverige när jag ser över travåret, men där finns ett stort undantag och det är årets häst. För mig är det ingen annan än Timoko.
Under årets sista tävlingssäsong fick han på hemmabana nummer två, Solvalla, vinna Elitloppet ännu en gång och där åldersmannen tillsammans med Björn Goop satte ungtupparna Bold Eagle och Nuncio på plats rätt rejält.
Med tanke på hur orättvis travsporten kan vara, har just den här segern satt sig i minnet på mig. En perfekt och värdig avslutning en fantastisk travhäst!
Bakom?
Givetvis Propulsion som inte minst imponerade på en i Hugo Åbergs men även Norrlands Stora Pris. Twister Bi, den så kallade VM-segraren, hade ett lysande tävlingsår och Readly Express! - Årets Clown: Fabrice Souloy.
Efter år av skandaler och attacker sattes det till sist stopp för Souloy. Fina hästar i träningen i all ära, men Fabrice Souloy har inte varit annat än ett mörkt inslag inom sporten som äntligen fick sitt straff till sist.
Årets Clown 2: Svenskägarna som stannar kvar.
Trots all skit som kom fram och trots att Souloy sattes dit så finns där trots allt hästägare som har kvar sina hästar hos honom. Eller, förlåt. Hos Phillipe Billiard som åtminstone på papperet står som tränaren.
Svenskhästar som Speed Delicious, Cash Gamble och Lover Face tävlar fortfarande för skandaltränaren och där hästägarna gärna ser bortom allt som hör till med moral att göra
Elitloppet var liksom övriga år något som står ut lite extra. Möjligen den enda helgen om året då majoriteten av travälskarna föredrar att vara på plats istället för tv-soffan
Där finns så klart mycket att minnas från helgen, men främst är ju så klart den så kallade:
- Årets vad i hela friden: Bold Eagles försökseger.
Mycket har man fått uppleva och jag har under alla mina år som travintresserad hållit Hugo Åbergs-insatsen av Commander Crowe år 2012 som det mest svettigaste som uträttats på en travbana.
Bold Eagle fick mig att tänka om. Sättet han bjöd på show och visade klasskillnad var på ett sätt man aldrig sett förut. Låt gå att finalen gick åt helvete, men vi är nog alla överens om att det här ändå var helgens och kanske årets värsta insats.
Och eftersom jag under stora delar av helgen spenderade tiden på stallbacken fick jag även möjligheten att se honom och kretsen runt om på nära håll. Det var något speciellt... - Årets vad i hela friden 2: Ringostarr Treb
Under sommaren lämnade hästen skandaltränaren Holger Ehlert för Halmstad och Jerry Riordan. Hästen regidebuterade på nya hemmabanan i Gulddivisionen 8 juli och svarade för en makalös prestation.
Med Wilhelm Paal i sulkyn laddades hästen iväg mot ledningen från spår 4 men där han in mot första sväng galopperade och där nog alla sedan dömde ut honom.
In mot upploppet såg det ut att bli en uppgörelse mellan Cruzado dela Noche och Day Or Night In men lite längre ut i banan flög Ringostarr Treb fram och visade att han där och då tillhörde en av världens bästa travhästar. Se om loppet här! - Årets vad i hela friden 3: Spring Erom
Jag var nog inte ensam om att döma upp Spring Erom som en del av eliten när vi gick in i 2017. Ett år som dessutom skulle vara hästens allra sista och lite av en avskedsföreställning.
När vi avslutar året har Spring Erom varit ett av årets främsta utropstecken. Hästen skulle minsann visa en gång för alla att han är någonting alldeles extra och under våren rusade han runt ovalerna och kom till sist med i Elitloppet.
Tolvåringen har inte sett så fin ut som i år och jag förstår nog fortfarande inte riktigt vad han höll på med det här året. Men en sak gör jag och det är att tacka Spring Erom för hans otroliga karriär som avslutades på topp. - Årets frågetecken: Nuncio.
Efter ett toppår ifjol blev 2017 inte vad vi hoppades på vad gäller Nuncio.
Det hela började med att Stefan Melander ställde in Prix d'Amerique-planerna på grund av snöovädret (under vintern!?) hemma på gården och även fast det bland annat blev en försöksseger till Elitloppet blev säsongen inte riktigt som vi förutspådde när året inleddes. Nu är framtiden högst osäker, men vad som än händer är det en häst vars tävlingskarriär varit fantastisk.
- Årets bästa lopp:
1) Bold Eagles försökseger i Elitloppet.
2) Upploppsstriden mellan Twister Bi och Readly Express i Jubileumspokalen.
3) Propulsion i Hugo Åbergs.
4) Villiams Kriterieseger.
5) Avslutningen från Caddie Lisieux som ledde till seger i Stosprintern.
Årets tårar: Timo Nurmos.
När det bjuds på känslor reagerar man - när personer som sällan bjuder på känslor bryter man nästan ihop själv.
Efter att Villiam sprungit hem Kriteriet visade tränare Nurmos upp en sida vi aldrig fått uppleva förut. En rejäl känslostorm som förde honom till sin morfar som han döpt hästen efter.
- Årets driftstörning: ATG, i år igen.
Ja, tyvärr har vi även under 2017 fått uppleva ett ATG.se som bjudit till frustration och störningar och där sajten legat nere under tidpunkter då sidan används som mest.
Driftstörningarna har även det här året varit alldeles för många och där vi till och med fått vara med om V75-starter som försenats på grund av sajtens Kalle Anka-system. - Årets mest infekterade: Diamanten
Som en blixt från en klar himmel flyttades stjärnhästen från Robert Bergh till Stig H Johansson. Geografiska förklaringar sa ägarkretsen men det var något som nog inte ens den mest trögtänkte i världen köpte. - Årets långfinger: Aktiva på Jägersro.
V86 Express ska gå undan. Ingen tid ska få spillas och tv-sändningen styr hela kvällen med en järnhand. Varenda sekund är värdefull och det är nästan viktigare att visa reklam än själva loppen.
Minuterna innan defileringen av V86-1 stängdes plötsligt banan på Jägersro och där alla aktiva istället för att köra ut i lopp stod och pillade sig i naveln. De gav ST kort och gått ett enda stort långfinger mot hur förbundet sköter travsporten idag. Det fick vara nog.
Om strejken gav någonting gott så här i efterhand vet jag inte, men däremot var det ett nöje att följa Lutfi Kolgjini och Robert Bergh i deras krönikor efteråt - där båda satt i varsin båt.
Årets avsked:
- Travvärldens drottning Delicious skulle ha ett lysande tävlingsår. Som en av världens snabbaste hästar hade hon god möjlighet till att ta ner grabbarna i världseliten men där till sist hälsan satte stopp.
Ett tungt slag för kretsen kring hästen och inte minst tränare Daniel Redén. Och visst hade vi gärna velat se henne på banan något år till, men lyckligtvis får ni nu istället vänta på hennes kommande avkommor. - Som tolvåring gick Nahar in i den här säsongen som sin allra sista i tävlingskarriären. Den gamle Elitloppsvinnaren avslutar karriären med två lopp under sista tävlingsveckan och att hästen gjort avtryck är givet. Förutom att han ägs av hockeystjärnor, så har han tillhört yppersta eliten de senaste åren.
Mosaique Face blickar ut över Vomb.
Från Jägersro-hållet är det så klart så att jag allra främst minns Mosaique Face.
Efter år av krigarresor i topploppen fick det till sist vara nog för "Musse" som under sommaren satte stopp för en stark karriär.
