Smolk i bägaren när jag fick stipendium

Det här inlägget kommer att bli ett aning längre än vanligt. Till att börja med så har jag varit på 3 dagars semester i Halmstad. Dit har jag och mina nära vänner åkt 8 år i rad. Vi bor gott, äter gott och mår gott helt enkelt. Det är en samlingspunkt där flera aktiva inom travet träffas, vänner och bekanta man inte ser så ofta. Vilket gör det hela till en fantastiskt rolig helg.

I år blev det väldigt speciellt och känslosamt. Under Lördagens V75 tävlingar så blev jag tilldelad Joakim Sandkvist stipendium. En kille som jag kanske inte kände jätte väl. Men en kille som alltid var glad och positiv, en kille som alltid hälsade glatt och som man slängde några ord med på stallbacken. (Jag är också en ganska glad och positiv person för det mesta, även om vissa inte verkar tro det).

Han hade dessutom körhänder utöver det vanliga och jag kan nog påstå att han var en riktig kusktalang. Joakim gick hastigt bort under en motionstur genom ett hjärtfel. Oerhört tragiskt.

Därför blev jag väldigt glad och förvånad när MITT namn ropades upp i högtalarna på Halmstad denna Lördagen. Varken jag eller någon i min vänskapskrets visste om att jag skulle tilldelas priset. När jag kom till vinnarcirkeln och skulle ta emot mitt pris så var jag faktiskt lite rörd. Jag som brukar vara ”stenhård” och inte ha speciellt nära till gråt. Men att få ta emot pris av Joakims familj samt höra motivering som Johan Lindberg läste upp träffade rakt in i hjärtat.

Tyvärr fick jag dock lite smolk i bägaren idag när mitt namn taggats på Facebook i samband med en tråkig artikel som Dennis Engelbo på travronden skrivit. Där stod det att under prisutdelning så skall ”någon” fd högt uppsatt person på ST kläckt en olämplig kommentar i stil med att ”Jag vet inte vem hon är, men snygg är hon i alla fall”.

Man kan välja att ta det som en förolämpning att jag fått priset, uppenbarligen pga mitt utseende och inte för den jag är eller det jag gör. Eller så tar man det som en sporre att jobba ännu hårdare ….jag är den sistnämnde. För det är sällan jag är så ”glammig” som jag var på travet i Lördags. Att man för en gångs skull får ha klänning, rent hår och lite smink är rena lyxen!

Kan berätta att 360 dagar av mitt år består av jobb. Dvs skit under naglarna, foppatofflor, slitna stalljeans och oftast med en lerinpackning i ansiktet. För det är DET jag gör. Sedan att folk uppenbarligen inte vet vem jag är , det är upp till dom. Jag är egentligen folkskygg, har en enorm rampfeber och kan lida av prestationsångest emellanåt.

Men det är något jag fått jobba stenhårt med och lära mig…håller på att lära mig genom bla mentalcoachen Stig Wiklund. Dessutom är det andra omständigheter som gjort att jag inte ”synts” trots att jag jobbat professionellt med hästar sedan jag var 18 år.

Men en sak kan jag stå för, och det är att jag aldrig någonsin har dragit fördelar av mitt utseende i den här sporten. Snarare tvärtom……dom som känner mig vet också att det är sant. Resten får jag väl helt enkelt bevisa det för.

Och ska jag vara helt ärlig så kan jag känna att det blivit en storm i ett vattenglas, om än att frågan är relevant och högst viktig att lyfta. Det är även viktigt att tjejerna står på sig själva och inte faller för smicker och komplimanger….vilket är väldigt lätt att göra i den här branschen när det är pengar och framgång inblandat. Kanske därför jag aldrig får några sms eller kommentarer heller för den delen…… Var och en står för sina handlingar , och hoppas att killarna (gubbarna) har fattat att många kvinnor har kommit till sporten för att stanna. Så gilla läget…

Till sist så är det Jockes familj som hamnat mest i kläm av den här tråkiga händelsen. Hoppas att dom får en ursäkt !!

Länk till artikeln om stipendiet : https://www.travsport.se/artic...

Kommer en del roliga saker i Fredagsklippet , så denna veckan får ni hålla koll !

En starthäst på Fredag. Önas Ida. ÄNTLIGEN bra spår. Hon gör sin näst sista start innan hon går till stuteriet för att bli mamma på heltid. Spännande värre..