I den helt virvlande, oemotståndliga och i sanning helt fantastiska romanen ”Tre” av den franska författaren Valérie Perrin, finns på sidan 48 en beskrivning som är intressant. Den knappt 600 sidor långa skapelsen som till sist känns för kort handlar inte på det minsta vis om travsport, utan är en berättelse om barndomsvänskap, livsval och hemligheter. Handlingen kretsar kring Nina, Étienne och Adrien som möts som tioåringar 1986. De blir oskiljaktiga, ingår en pakt om att alltid hålla ihop och lovar att en dag flytta till Paris. Hur det blir med den saken får man som läsare sväva sig igenom (ja, läs den!), men hur som; en av huvudpersonerna – sedan länge utan någon parrelation – spekulerar nånstans här huruvida om hon ändå skulle tänka sig ”en man vid sin sida”. Och spekulerar bland annat då om denne X skulle kunna vara nån som ”sitter i soffan och tittar på V75”.
Inte i några positiva tankegångar ska sägas, och däri kan vi väl alla ha olika uppfattningar. Men det är inte det som är grejen här, det handlar alltså om en översättning som i detta fallet en Sara Gordan gjort. Från en originaltext på franska där ju omöjligen V75 har kunnat existera. Denna Sara Gordan har alltså valt att översätta typ hästkapplöpning, eller travlopp, till ... V75.
Och det säger ju nånting. Hur även den – förutsätter jag här – minst oinsatta (nämnda översättare) tycker att hästkapplöpning i Sverige är likhetstecken med, just det, V75. Hur benhårt ingrott, hur starkt varumärket V75 var. Hur synonymt med travsporten i Sverige det var. Ungefär lika bastant det var att ”alla” vet/visste vem Stig H Johansson var. Travsport? Jamen Stig H har jag ju hört talas om. Och V75 ... ja jag spelar ibland faktiskt.
Det var det varumärket som ATG valde att skicka iväg för vinden, för det dubbelt så dyra vansinnet V85. En spelform som uppenbart allt fler sviker. I söndags kom man med nöd och näppe över skamgränsen 70 miljoner i omsättning, och har det inte varit krismöten på ATG typ dygnet runt efter det så vet jag inte ... När det dessutom var under 2.000 personer som besökte Kalmartravets heliga midsommartrav – en siffra man vid sin tid här på jorden inte trodde man skulle få uppleva – så är det bara att konstatera: att det i princip är fritt fall för travsporten just nu.
Och att det är hiskeligt bråttom med att stoppa blödningen.
_________________
Annars är ju det mest smärtsamma i sporten just nu omständigheterna kring jättelöftet Time the Hill. Treåringen efter Face Time Bourbon som hos Johan Untersteiner kom till E3-uttagningarna med tre segrar så övertygande och så majestätiska att man började tro på nåt slags ny ras – en ny nivå av travhäst. Jag överdriver kanske, men något alldeles extra var åtminstone intrycket han gav, innan han alltså fullständigt säckade ihop i Örebro förra måndagen. Jag skrev förra veckan att genomklappningen var av de mer läskigare slagen och uttryckte ”Pixie-oro”, och den visade sig vara befogad. Ledsamt nog.
Till trav365.no säger ägaren Kjell Magne Andersen att ”det är högst tveksamt om han startar igen, nånsin”. Och att Time the Hill har ett allvarligt halsproblem som fortsatt är akut, med fler undersökningar som väntar.
Brutalt, som sagt. I den ständiga påminnelsen om att det är levande individer vi håller på med, att det gäller att njuta de stunder solen råkar skina på en i vinnarcirkeln, och att vi väl alla som ägt häst har åtminstone en gaffelbandsskada i bagaget (hepp!). Visst, om sporten i sig nu överlever, så gör Johan Untersteiner det också, och ägare Andersen har fler stjärnor, men det var nånting med den här hästen och ödet som grep tag i mig. Pixie-ödet, som sagt. Och som återigen blev en livspåminnare.
Att aldrig ta något för givet.
Aldrig ha en champagne-flaska på kylning det allra minsta för länge.
I övrigt:
- När till och med Daniel Berglund på Travronden, som väl en de mest pålästa på travlopp och hästar vi har i det här landet, känner sig uppgiven inför en V85-omgång (Travrondens senaste podd) han inte privilegierat råkat ägna en veckas jobbtid på – då förstår man vilken uppförsbacke spelformen har.
- Megarufflaren Holger Ehlert med ny seger i Halmstad i måndags. Skulle han inte stängas av åtta månader efter ännu ett dopingfall? Jo, men det hela är överklagat och besked kring detta kommer i början av juli, berättar Robert Karlsson för Travstugan.
- Solvallas vd Emmelie Arneng svarar här på hur de resonerat när de ställt reklamplats till förfogande för Sverigedemokraterna. Ett sällsynt ljummet svar från en plats – Solvalla – som väl aspirerar på att vara den vitaste arena för idrott på denna jord. Och många vita (företrädesvis män) rasar mycket riktigt – nåt mer förutsägbart finns ej att uppbringa – mot min och andras kritik. Men bara det faktum att en ENDA ung aktiv i sporten har hört av sig och upplever att hen själv inte riktigt fyller SD-idealen och att det fått hen att ifrågasätta om hen kommer att ha någon riktig chans inom travet, eller inte riktigt är välkommen. Ja, bara det borde vara skäl nog för skylten att inte lysa på Sveriges största arena.
- Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
