Så sent som fredagskrönikan den 14 augusti var jag inne på underhållningsvinkeln.
Idag är det inte högsta möjliga klass som avgör, utan vilka som sitter bakom hästarna.
En söndag på Östersund gjorde mig högst belåten då majoriteten i catchdriver-släktet inte var på plats.
Läs gärna den krönikan här.
Travkalendern för året har sina intränade citat som dras vid samma tillfälle varje år.
Derbyuttagningarna på tisdag är alltid "en av årets bästa kvällar" jada-jada.
Ja, men visst är det bra klass på tävlingarna men det har ofta tenderat i att man sällan tar risken och något vidare händelserika tillställningar är det sällan vi bjudits på.
I tisdags var det så dags igen. Och det blev en mänsklig sådan - som i förbannat bra!
Catchdriverfamiljen var på plats och de lyckades utmana varandra och i majoriteten av loppen blev det tävling med stort T.
Att sluta bland de två främsta var givetvis i bakhuvudet på alla. Det märktes från start till mål.
- Man fick plötsligt se "gamla rävar" visa en slags mänsklighet. De kan verkligen underhålla oss - om de tvingas till det, vill säga!
Från många utropstecken och skeenden under kvällen tar jag nästan med mig Robin Bakker allra mest. Som agera möteskraschare.
När André Eklundh och Markus B Svedberg hade ett surr i loppet och försökte få till en deal så såg Bakker rött. Och rusade in på deras möte, hoppade upp på bordet och tog över hela alltet.
- Daniel Wäjersten.
Han är en gigant i sporten, men något Derbyt har har ännu inte vunnit. Att lyckas kvala in fyra hästar är imponerande. Samtidigt som han säkert var brydd kring Omega River.
Av hans hästar är Golden Kronos min grabb, men nog kör Wäjersten Zarex.
Det kördes hejvilt på många händer under kvällen. Förutom på vinnaren Daniel Wäjersten då vars händer är kyligare än samtliga som miste livet på Titanic. - Stall Kolgjini.
Det är alltid en tillgång när Derbyt innehåller stall Kolgjini. Efter varit utan stallet 2024 och 2025 är det så dags igen. Ejnar Face är ett råämne! - Tveksamma vibben.
Sassy But Classy regidebuterade för Tomas Malmqvist och vann på topptid. Maria Törnqvist-stallet lyckades både i Derbyt och Derbystoet.
Med deras båda bagage var det givetvis en slags tveksam vibb som låg över hela spårlottningen. Inte blev det senare bättre dagen därpå...
Samtidigt som det ligger något magiskt och spännande över tävlingskvällen så är travsporten speciell.
Den är nämligen lika vacker och ståtlig som rent obarmhärtig.
- My Creation såg så djäkla stenklar ut med 300 meter kvar att man vände blad på programmet. Ett ögonblick senare galopperade hon bort sig.
- Allt runt Sven Kuce gick närmast att ta på. Det låg en sån tung sorgsenhet runt hela kretsen bakom honom. Det går väl att förstå.
Ibland är sporten så genomvidrig att uppleva. Det som samtidigt gör den till den är.
Vacker och obarmhärtig.
🔹 🔹 🔹
Onsdagen blev givetvis en händelserik sådan när Svensk Travsport skickade ut beslutet rörande Maria Törnqvist/Dwight Pieters.
Ett rejält kännbart straff och vid mitt samtal med Robert Karlsson tycks lärdom ha tagits av att inte ska behöva ta en sån förbannat lång tid att komma till beslut.
Gällande straffet? När man läser beslutet så läser man om flera anmärkningsvärda händelser som får straffet att kännas fullt befogat.
Jag är långt ifrån expert i sådana här ämnen, men det jag kan uppleva är att det äntligen börjat visas lite styrka i straffen. Som tidigare varit alltför låga och svaga.
Samtidigt kan man fråga sig hur ägarna tänker rörande derbyhästarna i stallet?
Hur de vågat äventyra hela situationen. Det känns naivt om ägaren satt och litade på att allt skulle lösa sig.
Nu sitter de i skiten och måste rappt hitta ny tränare till Rosso Rubino respektive Slipstream Zon.
