För det första.
Jag hade tidigare en krönika denna fredag som ni gärna får läsa. Det rör ett ärende som kommer beröras här.
Läs den här!
Travronden gjorde ett bra arbete förra helgen där en del aktiva kuskar fick frågan om herr Riordan.
De flesta svarade vettigt, men en som stod ut var Örjan Kihlström.
Han brydde sig inte för fem öre. Samme man som många anser vara bland de bästa kuskarna sporten haft i historien.
Mannen som många sätter på en tron år efter år. "Alltid denna Örjan till slut som överglänser de andra".
Jag ska säga att jag var rejält besviken på Kihlströms flathet. Hans innerliga kalla inställning mot sitt yrke och hästarna. Det betyder tydligen ingenting.
Det viktigaste är att han får styrningar. Strunta i åt vem. Skicka upp Fabrice Souloy igen, för fanken.
Trottosport med Henrik Ingvarsson har gjort ett bra jobb kring hela soppan och idag hade de kontakt med Halmstadstravet.
De har sedan tidigare Magnus Dahlén i laget som sedan länge är en del av Halmstad. Allt är frid och fröjd där.
Nu har Jerry Riordan hamnat i det rättvisa klaveret. Halmstad däremot ser sitt till hus. Till sina aktiva. Och bortblåser allt som skett.
Jag kan inte tolka Alf Sandberg på annat sätt i de uttalanden han gjorde för Trottosport.
Halmstadstravet och Örjan Kihlström kan åka i en kärlekstunnel ihop.