Fredagskronikan Martin Engstrom
Redaktion

FREDAGSKRÖNIKAN: Det kom ett.... brev.

Det här med att motta brev har med åren gått från glädje till mestadels tristess med räkningar. Lyckligtvis kan man som äldre ändå få de lite mer bisarra typerna av meddelanden.

Ja, som ung påg hände det att jag (FAKTISKT) kunde få "kärleksbrev". Det var nån grej runt Alla Hjärtans Dag som skolfröken introducerade. Det var på den tiden man var 6-8 år gammal och innan puberteten slog till och gjorde en till en spöklik varelse.
Det här med att få ett brev som plötsligt låg i ens brevlåda var något alldeles extra. Det räckte med ett "Jag tycker du är söt", så var jag uppe i himlen och log.

Med åren och med tiden som man utvecklat mustasch, skägg och ett målbrott så har de fina breven blivit till tristessens vardag.
Varsågod. Här har du månadens räkning. Pay up, bara. Och då och då "låneerbjudanden" från hajar som vill bita tag om en.

Det är knappast så att jag skuttar mot brevlådan så här en bit över 30. Var beredda på det, nutidens Martin Engström-som-sexåring.

För den sakens skull kan man ändå få uppleva det bisarra. Det är inte ofta, men ibland så händer det. Likt en vinst på trisslotten.
Utan att säga alltför mycket så kan man väl säga som sådan att Travstugan fick ett meddelande i veckan. Från ett stall som, låt säga, varit ganska aktuellt senaste veckorna. Ett stall som på fem minuter vände från det dolda till att ha flera profiler på sin lista.

Låt kalla avsändaren för Annika. Som har nära samarbete med Tommy.
Vi blev minsann medvetna om att vi är under lupp. Att vi ska vara försiktiga om vi vill undvika anmälan på våra sociala medie-konton. Personangrepp och så vidare...
Och, det fortsatte;

"Tommy är fri att träna så mycket han vill. Jag (Annika) är ingen målvakt och vi kringgår inga regler. Tvärtom följer vi alla regler som finns. Jag är ansvarig tränare och Tommy tränar hästarna som han alltid gjort. Nu genom mitt ansvar. Ni tror väl inte att jag ensam helt plötsligt själv ska träna 30 hästar"

Jag trodde nästan jag var inne i en feberdröm. Att det var ett trollkonto som hörde av sig, men icke. Det var minsann "Annika" i egen hög person.
Det går att finna det bisarra i det hela. Att det är här travsporten är idag. Att det är sådant här vi som älskar sporten behöver vara med om.

Jag uppskattade som sagt de där kärleksbreven som ung påg - men nog kunde jag finna det bisarrt roliga även i veckans meddelande.
Det tackar jag för.

Martin Engström

Följ Travstugan på Youtube