Finns där något kollektiv som är heta på gröten så är det spelarkollektivet. Mer eller mindre dagligen är klimatet hyfsat hett mellan spelare mot spelare.
Diskussionstrådar på sociala medier, idiotförklaringar av varandras kunskap och skicklighet och där man tillsammans tar en IQ-koll på varandras tankar.
Facklan tändes
Ja, spelarna är briljanta på att hålla liv i lågan. Som en OS-fackla som aldrig släcks. Och det är ju vad det är.
Men någon låga som sällan tänds är den mellan sportens aktiva. Förrän den där torsdagen.
Matteus Lillieborg har jag hyllat och lyft fram tidigare. Ni minns kanske fredagskrönikan för två veckor sedan (läs här)?
Och vad Lillieborg har är ett slags speciellt band till travtränaren Jerry Riordan. Är det med någon snacket oftast går till någonting helt annat än hästar, så är det med Riordan. Med glimt i ögat.
Men förra torsdagen var det en Jerry Riordan som gav oss alla en uppfriskande julklapp i ATG Live och bjöd på ett och annat ord mot Timo Nurmos efter att denne kritiserat skicket på Twister Bi.
Jerry tog tag i den där facklan och tände på lågan rejält mot Timo.
- Riordan var öppenhjärtig, ärlig och rak i sina tankar.
Ja, jag njöt av julklappen.
Sporten behöver sådant här ibland. Lite gnabb mellan varandra. De är trots allt inte bara kollegor utan även konkurrenter.
Sedan vad det nu handlar om... Ja, i dagsläget struntar jag egentligen i det... Vi behöver dessa ögonblicken ibland.
Det sker alldeles för sällan att det brinner till bland sportens aktiva. Det kan ju ske då och då i loppen, men oftast är den där facklan släckt.
Nu tände Riordan facklan för en kväll och jag tackar för julklappen.
Jerry Riordan.
------
Och om jag ska fortsätta på Timo Nurmos.
Det är knappast någon tillfällighet det han håller på med. Det här hysch-hysch:andet med informationen på sina hästar vid stora streckspelen. Det har blivit mer regel än undantag att man överraskas av hur hans hästar går utrustade i loppen.
Plötsligt när defileringen inför loppen möter oss har det ändrats till något som spelarna aldrig fick reda på. Om man nu inte tillhör innersta kretsen med lite hemliga kontakter då, vill säga.
Rent regelmässigt gör Nurmos inget fel. Men något rent samvete kan han väl knappast ha? Som utan bekymmer kan leka med spelarna. Gång på gång.
-----
Efter att Tony Löfqvist haft show hemma på Åby under V75 förra lördagen, var ATG tidiga med att lyfta fram det i sina egna kanaler.
Spelbolaget, som oftast använder en ponny i sina kanaler, visade trots allt att även sporten har betydelse.
Ja, denna Tony Löfqvist.
Man unnade honom verkligen framgången på hemmabanan. Han bjuder verkligen på sig själv och visar verkligen vad travet och segrar betyder för honom.
Det är känslor på bästa sätt. Majoriteten står oftast närmast likställda (proffstränarna) efter segrar, men Löfqvist... Ja, han njuter för varje minut som går efter segern. Och bjuder in oss alla. Tack för det, Tony.
-----
ATG visade även ett mycket bra prov på spelförståelse när de lade Gulddivisionen utanför helgens V75-omgång. För att göra spelet intressant behövdes det.
- Ja, det är så klart aldrig skoj att se en ärad profil som On Track Piraten utanför V75-spelet, men det är så här verkligheten ser ut under vintern.
Så länge inget görs åt Guldproblemet under vinterhalvåret, får vi då och då strö salt i såren och åsidosätta sådana som egentligen inte förtjänar det.
Men. ATG visade prov på mycket god känsla för spelarna i det här fallet. Lördagens V75 ser riktigt klurig och rolig ut!
-----
Efter förra fredagens krönika som mestadels handlade om Jorma Kontio, gladde det mig att se att så många höll med. Kontio är utan tvekan fortfarande högt uppskattad i trav-Sverige.
- Nu firar vi lite jul och härjar runt med V75-omgångarna...
