Förra veckans Fredagskrönikan döpte jag till "Vår bästa tid är nu".
För er som inte läst den handlade den kort och gott om att travets bästa tid är just nu. Med sommaren och publikfesterna var och varannan helg.
- Vad jag inte visste då var att den bästa tiden skulle bli 9 juni 2018. V75-omgången på jämtländska Österstundstravet.
Det är ett datum och en omgång man ska lägga på minnet under lång tid.
På förhand var V75-omgången redan hyperintressant. Vi skulle få se Readly Express igen. Ribban var liksom redan satt och nivån hög.
Men allt det vi fick uppleva under lördag eftermiddagen gav mig nästan en tår i ögat. Och jag gråter aldrig.
Det var det vackraste ögonblicket på mycket länge, kanske någonsin.
- Världens bästa häst, Readly Express, var tillbaka igen. Hingsten har mestadels under våren stått och gungat fram framtida stjärnavkommor och där pappa Timo vägrat beträda tävlingsbanan med stjärnhästen. Men förra lördagen var det dags igen.
Och Readly Express visade en obarmhärtighet och segerfrustande inställning han tvingats uppehålla hela våren. Det var liksom inget snack och motståndarna förvandlades till ett gäng ponnys. Frånsett då Diamanten (Erik Adielsson) vars insats visade att han är på helt rätt väg.
Readly Express är något vi sällan upplevt. Och det känns givetvis oerhört fint att Jorma Kontio sitter upp. Som efter segerloppet kan stå som en superstjärna som upplevt allt och besvara banreportern; "Jag har ju kört Varenne också, men..." när denne ville veta om Readly Express är den bästa hästen han kört.
Få kan mäta sig med sådana citat...
Readly Express var storstjärnan i omgången och ändå gav han bara lite mer krydda åt något som redan smakade så starkt...
Alla dessa enorma uttryck och känslostormar svämmade över oss hela lördagen. Emilia Leo tog en snygg dubbelseger och Rebecca Dahlén överglänste stjärnkuskarna.
- Travsporten visade under lördagen sin enorma kraft. En kraft andra sporter måste avundas. Sporten välkomnar allt och alla och stjärnorna inom sporten kan sättas på plats av amatörer och talanger. Man som kvinna. Där har vi travsportens charm - och allt detta fick vi uppleva under lördagen!
Att läsa hur en travtränare resonerar och när de öppnar upp sig kring sina tankar om ditten och datten är alltid oerhört intressant att läsa om.
Tyvärr är där alltför få som vågar/vill tycka och tänka, men de som väl gör det, ja, de gör det briljant!
Svante Båth valde under förra veckan att bjuda på sig själv i sin blogg med vettiga tankar och mycket man höll med om. Läs den gärna här!
- Och bland de han skrev om reagerade jag under V75-omgången på Östersund.
Efter kallblodssegern med B.W.Sture stod Örjan Kihlström runt kretsen kring hästen i vinnarcirkeln och där Hans G Lindskog intervjuade Kihlström om segern. Segerhästen fick tio sekunders rampljus, sedan handlade det mesta om Örjan Kihlström själv och senare även hans chanser med Love Matters i Jämtlands Stor Pris.
Där och då var det tydligt. Lyft fram segraren och strunta i att surra om kuskens framtida lopp med andra hästar. Där och då är det faktiskt närmast ovärdigt att lyfta någonting annat!
Lyckligtvis var ägarkreten i ett segerrus som knappt märkte av Lindskogs intervju...
-----
Måndagens V64-spel blev en ren favoritparad vilket ledde till jackpot på både fem och fyra rätt. En jackpot till tävlingarna på torsdagen - som var galopp.
Att galoppen då och då får en V64-omgång har jag ingenting emot. Men vad jag dock anser som en ren stöld av ATG är när travets jackpot hamnar på galoppen. Som är en helt annan sport.
Det är förbannat illa och en respektlös behandling mot de travspelare som fortfarande skänker pengar in i V64-spelet.
-----
Nu är det möjligen lite svårt att ta mig på allvar, men jäklar vilken potential Hugo Åbergs Memorial i år.
Flera av landets storlopp har med åren mer och mer blivit som Gulddivisioner och däribland Åbergs. Men i år verkar det bli alltifrån Urlo dei Venti till drömhästen Readly Express. Ja, jag har en kusligt go' känsla i kroppen att Nurmos reser ned till Malmö med honom.
Åbergs har inte varit av samma höga klass senaste åren och det har närmast känt som ett slöseri på potential. Inte minst eftersom Jägers trots allt ligger förbaskat bra både för svenska som utländska storstall. Och visst är det väl förstapriset som inte är särskilt lockande...
Men i år, ja, då verkar det bli fest!
Nu är det fortfarande lite mer än en månad kvar och mycket kan hända - men låt mig få uppfyllas av drömmen om ett riktigt elitlopp. Det är på tiden!
-----
Hade jag fått styra lite mer över tävlingskalendern hade jag skickat iväg stall Bergh till Solvalla lite oftare. Även så Kolgjini. Så vi får se lite tävling på nationalbanan som alltmer börjar bli lunkens högborg.
------
Vi har topplopp till höger och vänster i helgen. Och även så är det V75 på lördag kvällen från norrländska Boden med sitt midnattsljus.
