För dryga månaden sedan, rättare sagt 28 november, skrev jag i Fredagskrönikan om att tafattheten möjligen är det som tar en till slut.
Förgör intresset man har för travsporten. De som ska styra den väljer banor som gagnar de som vill den ont.
Dessvärre kan jag inte direkt påstå att jag nu ett par veckor senare upplever att travåret 2024 kommer avslutas med optimism och en glädje för sporten jag följer dag ut och dag in.
Jag har som många andra följt ett fall kring en Hagmyren-tränare som uppenbarligen fått tillbaka sin licens.
Efter vad jag fått ta del av får jag närmast ont i magen och känner någonstans en ledsamhet åt tamheten. En tamhet mot de mörka krafterna som gör illa vår sport.
Jag satt och funderade på vad som verkligen krävs för att någon inte ska bli välkommen tillbaka igen. Det är så pass illa nu att jag inte har något svar.
Travsporten är nämligen fin på så sätt. Du kan göra rent av vad fan du vill och ändå vara övertygad om att du kommer välkomnas tillbaka igen.
Svensk Travsport har på många sätt blivit bättre på att ertappa den ene och den andre. Göra spontanbesök i stall och verkligen försöka sätta dit fusket.
Än är det däremot en lång väg att gå och från 1 december har en travtränare fått tillbaka sin licens som borde ha förbrukat allt förtroende för att verka inom den.
Nej, ni. Kära överdomstolen. Här är det en förtroende-tomtesläde som har dundrat rätt in i en bergvägg.
(Vi är ju ändå i juletider).
__________________________
Vad som är oerhört positivt är ju ändå att prispengarna putsas till från 2025 och ytterligare två år framåt. Det är en motivation som landets hästägare och uppfödare är väl värda om än att det är några år försent.
Ska jag ändå vara djävulens advokat hade jag möjligen sett intensivare satsning på STL-loppen. Om än att vardagstravet givetvis är viktigt i sig så är skillnaden lite för liten.
Det ska synas i plånboken att tävla inom STL. Vara bäst. Eliten av eliten. Och det ska få hästägare att verkligen vilja drömma sig dit i större utsträckning än idag!
Om inget annat är det hög tid att man ska sluta sitta och följa anmälningslistorna var söndag och där STL-loppen med desperation kämpar ihop fulla fält.
__________________________
Ett kul utropstecken under framförallt travhösten- och in mot vintern har varit Johanna Lind.
Hon har haft en stark säsong och i onsdags segrade hon i Guldklockan med Battuta Face.
Segern på 80 000 kronor innebar även att hon kört in över en miljon kronor i år!
På torsdagskvällen körde hon sina sista lopp för säsongen och passande nog avslutade hon året med att vinna med Marseille.
Johanna Linds siffror.
__________________________
Julen är runt hörnet och jag hoppas ni alla får en fröjdefull jul. Blir det inga fler krönikor för det här året så är det sannolikt för jag fokuserar på familjen och så även fått lite ärofyllda uppdrag att utföra inför julfirandet.
När det kommer till Winter Burst så är Annandagen på Solvalla den heliga kon. Inte minst för att Indeed ska starta.
