Nej, givetvis är det väl som sådan att jag aldrig kommer acceptera något som gör att min kärlek för travsporten upphör. Men vad det däremot kan göra är att få mig att uppskatta den mindre. Mindre än vad jag i grunden gör.
Om än att jag aldrig själv varit aktiv inom sporten så har jag vid sidan haft en så pass stor passion som man kan ha för en sport man följer.
Jag lever för travsporten dag ut och dag in. Följer så mycket som möjligt dagligen och anpassar mycket av mitt liv till den. Trots en sådan passion så kan saker ändå ske som gör att jag närmast ifrågasätter mitt egna omdöme. Vad är det jag håller på med ens? Hur mycket är det här värt för mig när man tänker efter på riktigt.
Ska sanningen fram så älskade jag travsporten på ett annat sätt förut. Jag kände knappt någon anledning eller händelse som lät mörkret klämma åt mig. Men idag? Ja, idag har man tvingats leva med det. Allt för att man ska få hålla hårt om passion för det här.
Vi har ju dessvärre fått vara med om ett och annat. Åt det negativa hållet då. Fastän svensken är den mest oskyldiga på den här planeten så existerar även travfolk med svenskt pass som kan offra häst och samvete för att lyckas.
Idag har det gått så långt att jag knappt ens känner frustration eller ilska mot de som vill sporten ont.
Istället är det tafattheten mot dessa som fått mig till ett höstligt dyster.
I tisdags var det åter trav på mitt Jägersro. Bara nån ynka dag sedan lördagens V75. Det var liksom bara upp på hästen igen. Tisdagen som passande nog har ett T gav även upphov till just det där t:et. Tafattheten.
Jag har aldrig gjort det till en hemlighet att Magnus Dahlén aldrig borde fått välkomnas tillbaka igen. Men så är regelverk och rättvisa vad den är idag.
I tisdags var han på plats på Jägers med Vivienne Tif som segrade i lopp 6 med Jan Hansen i sulkyn. Segermarginalen till tvåan Donna Inez med Svend Dyhrberg var med en hals. Äger segerhästen gör så klart Magnus Dahlén själv. Det är som att någonting här i världen försöker göra en till åtlöje.
Vad Dahlén och just Vivienne Tif är aktuella med i år är att hästen lämnade ett positivt A-prov efter ett lopp 11 mars. I juli månad meddelade Svensk Travsport att även B-provet var positivt. Positivt för oxitetracyklin. Ett läkemedel som inte är godkänt i Sverige.
Om än att ST meddelade om B-provets resultat i juli månad så har det sedan dess hunnit gå fyra månader. Fyra månader av exakt ingenting. Stall Dahlén får tävla vidare, hästen i fråga får tävla vidare och vid sidan pågår en ren och skär tafatthet.
Jag har närmast nått en punkt där jag inte orkar känna någon avsky mot de som gör sporten illa. Istället har det börjat riktas mot de som styr sporten.
En vacker dag hade det varit tacksamt om vi haft ett styre som på allvar ville den här sporten väl.
Om än så att jag åtminstone känner en uns av samma kärlek till den som för ett par år sedan.
____________
Samtidigt. På tal om tafatthet. Vi kommer aldrig gå ett steg åt rätt håll så länge vi har kuskar som inte bryr sig om ett rent mjöl i påsen.
För nog kan de köra åt både den ene och den andre som åkt dit. Ingenting ska få kuskarna att hindras tävla om prispengar. Inte ens deras egna rykte.
____________
I min MÅNDAG MORGON-kolumn den här veckan reagerade jag över att Hästgalan arrangeras på ett hotel i Solna. På en lördag då det ska köras V75 på norska Bjerke.
Jag blev inte klokare den här veckan när jag i Expressen läste del av motiveringen från Maria Croon;
"Hästgalan är först och främst till för de aktiva och det viktigaste för oss är att få till en helg och en plats där vi kan få så många deltagare som möjligt".
Därför väljer de att ha galan en bra bit ifrån aktuella V75-banan. Det hade givetvis varit helt uppåt väggarna att arrangera galan vid en bana som även har hand om travets flaggskepp till spel.
____________
Förra lördagen var det förresten V75 hemma på mitt Jägersro. Dessvärre var det ingen publikfest inte.
Jag hade med mig sällskap som inte varit på V75-dag på Jägers på flera år. De lär inte återkomma.
Istället för att locka så många besökare som möjligt så tas det istället ut extrautgifter på de få som vill ta sig dit.
Tidigare populära Café Upploppet har blivit en tystlåten sal. Vill man sitta där kostar det 100 kronor extra per person, utöver entréavgiften på 150 kronor.
I priset ingår exakt ingenting förutom en stol vid ett bord. Ska du äta och dricka är det upp med plånboken ändå.
Publiksiffran hamnade i lördags, enligt ST, på 1 431. Ifjol låg den på 1 544 personer och för två år sedan 2 929.
Efter lördagen efterfrågade Jägersro hur min upplevelse var. Den är givetvis förmedlad.
