Vi var säkerligen många som lämnade Solvalla i söndags med en unken eftersmak i munnen. Det var en fantastisk folkfest som ballade ur fullständigt under tio minuter och mer eller mindre saboterade en magisk känsla.
Men även fast jag fortfarande är lite irriterad över detta faktumet, tar jag ändå med mig ett starkt ögonblick som jag nog för alltid kommer bära med mig; hyllningen och avskedet till tävlingshästen Nuncio.
Förra fredagens krönika publicerade samtidigt som folk var på väg mot Solvalla eller var upptagna i ett Elitloppsrus. Men har ni inte läst den, så finns den här!
Kort och gott handlade den om människans bästa vän, som i mina ögon är hästen. Och där jag gjorde mitt yttersta för att lyfta fram den känslan.
Därför kan man gott säga att jag kände en form av tillfredsställelse i söndags på det soldränkta Solvalla när Nuncio klev ut och tog emot ovationerna. Ribban sattes och det definitiva svaret bekräftades vilket enormt avtryck en häst kan ge.
Jag kunde självklart skrivit om hyllningen i min Elitloppskrönika i söndagskväll, men jag ville ge det här lite eget utrymme.
Hyllningen var enormt välgjord och simpel. Precis som det ska vara. Det ska enbart handla om travhästen i fråga och där hyllningsobjektet verkligen ska få känna det.
Stefan Melander skrev i Expressen att det tårades i hans ögon.
Jag kan förstå det gott och väl. Nuncio blev tidigt en trogen familjemedlem hos Tarzan och även under söndagen bevisade Nuncio att han känns mer mänskligare än någon annan häst.
Allt med hyllningen var givetvis vackert, men det som stack ut var så klart när hästen själv stannade vid bankanten och lät publiken klappa om honom. Och där han bara tog in ögonblicket.
Vilken otrolig jäkla häst.
Solvalla i söndags kändes på sätt och vis som ett helvete under några mörka minuter där på eftermiddagen. Vi alla vet varför...
Men är det någon som kändes som ett gyllene paradis så var det under de tio minuterna Nuncio lunkade runt på banan och tog ett sista farväl av tävlingslivet.
-----
Johnny Takter tog även han avsked av travsporten för någon vecka sedan. Även där bjöds vi på hyllningar av ett vackert skådat slag.
Därför var där nog många som förvånades av att se honom i tävlingslistan igen till söndagens fina lopp på Axevalla.
- Även för Takter har så klart hästen blivit hans bästa vän. Och det är, på gott och ont, inget man bara kan bortse från och börja leva ett nytt liv.
Jag kan förstå att Johnny känner något extra för A Sweet Dance som är en fantastiskt tävlingshäst som kommer gå långt. Och att han därför känner ett starkt band till hästen leder lätt till att hon bara är hans ögonsten och ingen annans.
Och där han åker upp till Axevalla för att köra henne.
Nu förstår jag att Johnny Takter inte helt lagt av. Att han kommer dyka upp då och då. Det tycker jag känns förbannat roligt, för visst ska vi glädjas åt och ta tillvara på när en skicklig travkusk som Takter finns med!
-----
Sedan finns där självfallet de som känner en närmast bitterhet mot Johnny Takter. För att de tydligen hyllade honom vid avskedet lite "i onödan", så här i efterhand.
Men vad fanken...
-----
Jag kallade Ringostarr Treb för en "värdig segrare" av Elitloppet i söndags. Och är där någon ytterligare som är en värdig sådan så är det segerkusken Wilhelm Paal.
Paal har inte bara skickliga körhänder, han visar fortsatt upp konststycket att finnas där för sport- och spelintresserade på sociala medier. Flera dagar innan hans hästar ska starta! Kan man ens göra så där...!? Ja, uppenbarligen.
Jag har hyllat detta förr och väljer att göra det igen. För det är enormt sällsynt i den här branschen och så otroligt tacksamt!
-----
Det blidde sju rätt på V75 i lördags, bland annat efter singelstreck på Rita C.D..
En fin och tacksam utdelning inför sommaren och framförallt kul att glädja Tillsammans-kompisarna.
- Jag har aldrig sett mig som en succéspelare, vilket väl märks mer ofta än sällan, men lyckligtvis frångår jag inte mina principer att inte bry mig om vad andra tycker eller tänker utan spelar helt på egna tankar! Oavsett spelprocent.
Det var glädjande att plita i singelstrecket på Rita C.D. efter att ha spelat upp loppet i huvudet och framförallt trodde på mig själv!
Tyvärr är det fullt normalt att man möts av kritik vad man än gör. Och givetvis möttes jag av negativ kritik över att ha singlat en 4%-are. Lite "hur kan du göra så där på Tillsammans-system!?".
Men, äsch. Nu har jag ganska enkel förklaring till hur jag spelar i min beskrivning. Så alla vet om vad de ger sig in på.
Men vissa mår säkert bara bra av att få gnälla lite. Framförallt de som inte vinner mer än 145 kronor. Jag tycker det är komiskt och kör vidare...!
-----
Det känns tacksamt att Donna di Damgård tog resan upp till Solvalla, loppet och resan hem mycket bra.
Garanterad är det så att flera hästar känner rejält slitage så här dagarna efter.
Donna däremot laddas nu mot Eskilstuna...
-----
Publikantalet på Solvalla under Elitloppshelgen är klart oroväckande och något Solvalla måste tänka över.
- Är det något med upplägget som stör? För långa eller för korta tävlingsdagar?
- Kostnadsmässigt tycker jag dock, till skillnad från många andra, att biljettpriset är precis lagom för den höga klassen man bjuds på.
Att spelet gick uppåt ska vi vara glada för. På sätt och vis är det ju även positivt för travsporten. Och nog borde ATG se över det där med V75 och starttiden.
Folk verkade uppskatta 14:30...?
