Av nån märklig anledning fladdrar ett inlägg från självaste gamle nationalidolen Håkan Loob förbi mig på sociala medier. Eller ja, har man klickat på ett inlägg om ett visst ämne kommer det ju tusen åter numera, och jag anar att det var folkhavet i Umeå – jävlar alltså! – efter Björklövens avancemang till SHL som var boven; jag som annars lite sorgligt nog är totalt ointresserad av sporten ishockey numera och inte har sett en match sedan Hammarby i ett historiskt playoff mot AIK i Globen avancerade till den gamla Elitserien ... 1993! ”Vem fan är Birger Salming” trycktes det på t-shirts efteråt förresten.
Håkan Loob var det ja. Den helt fantastiske spelaren, med NHL-karriär, guld med Tre Kronor, hjälte med Färjestad och senare klubbdirektör för de samma, och en tung röst i svensk ishockey. Det var alltså den här tweeten jag och många andra tog del av, kring vilken lycka för hans gotländska rötter det var att Visby/Roma lyckades ta sig upp från Hockeyettan till det som är ishockeyns andradivision – Allsvenskan.
Idag vaknar man upp till en vacker vårdags morgon. Plötsligt slår det mig! Någonting oerhört positivt och mycket glädjande hände igår kväll! Visby Roma avancerade till Hockeyallsvenskan! Stort Grattis till alla inblandade.
— Håkan Loob (@HkanLoob) April 23, 2026
En vacker vårdagsmorgon, skriver han. Sent ska syndaren vakna, skulle man då kunna säga, för detta är alltså uttryckt av den under modern tid kanske störste förespråkaren för en stängd högstaliga, denne Håkan Loob. För att ”skapa större stabilitet för klubbarna”, som han en gång sade, allt i en tydlig riktning mot hockeyn på andra sidan Atlanten. Som om inte elitsporten ishockey redan var tillräckligt låst; det tog till exempel närmare tre decennier för den nämnda klassikerklubben Björklöven att ta sig tillbaka till högsta ligan, detta från en serie – Allsvenskan – där en rad andra storheter finns men vilka aldrig kommer att komma tillbaka eftersom möjligheten är ungefär lika stor som att bli ensam på V85. I nivån under, mellan division I och Allsvenskan, kan e-t-t lag av totalt 40 ta sig upp per säsong, ett nålsöga så litet att ”det är lättare för en kamel att gå genom det än för en rik att komma in i Guds rike”, som det heter i bibeln. Allt via en kvalspelslabyrint som väl inte någon kan redogöra för utan att läsa innantill.
Jag som föredrar fler vackra vardagsmorgnar.
Det fanns alltså en anledning till varför mitt engagemang dog tillsammans med åtstramningen där på 1990-talet. Det minskade antalet vackra vårdagsmorgnar gjorde att jag inte längre kunde hålla lågan vid liv, om man så uttrycker det.
Och det är just de här klaustrofobiska omständigheterna som alltmer oroar och får mig att känna att travet är på väg mot. När det dessutom finns krafter som vill att vi i gammal Loob-anda än mer ditåt ska. På kusksidan har vi noterat utveckligen under lång tid, där i synnerhet i de största sammanhangen listan över ”dagens körsvenner” i programmet blivit kortare för var dag som gått. En och samma klick tränare fyller i allt större utsträckning storloppen, det blir om man så säger alltmer Redén vs Wäjersten, allt färre stora ägare som tävlar mot varandra, vi ser medier och storstall tajta ihop sig, vilka i sin tur har kopplingar till (samma)sammanslutningar – och typ exakt alla röstar höger. Det börjar allt kännas lite trångt, så kan man väl säga.
Visst, stängd liga har vi väl inte på en stund än (även om kusksidan bränns), men tendenserna i riktning ishockey finns där tveklöst. Det gör att det åtminstone i min kropp börjar krypa och att syret börjar sina.
Jag som föredrar fler vackra vardagsmorgnar.
I övrigt
- V85. Vi kan inte ha det så här. Att det i en allmänt knepig omgång i lördags ges 7,5 miljoner för åtta rätt, medan de näst bästa – de med sju – ”belönas” med 6.662 kronor (blott 15 procent av totalpotten går dit). Det är inte ett hån, det är ett rån, och värst är det såklart när ingen spelare har åtta rätt. Och det är spelformen och ATG som har luvan på sig.
- En hel del travintresserade har sett Tom Alandhs filmer som berört just trav. Solvalla, ”Rufflaren” Berner, Elitloppet. Lika många har nog inte tagit del av de övriga runt 100 han gjort; men de om Martina Schaub är ett måste. Vilken ytterst ledsamt nyligen gick bort, 58 år gammal. Fantastiska skildringar av en person med Downs Syndrom, och med hennes mors kamp för att hennes dotter skulle få vara – människa. Finns på SVT Play.
- Jörgen Westholms Working Class Hero i Lotteria-löpningen, kul! Ett storlopp, en tävlingsdag, som ligger mig varmt om hjärtat. Ingenstans får man godare espresso än på stallbacken här, alla skrockade ”Iceman” om Stig H när det begav sig, och minnet av att se min mamma ensam bland stissiga napoletanare allt medan jag sprang runt och jobbade blir jag för evigt varm av att tänka på. Forza Agnano-banan.
Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
