Årets citat i den svenska travsporten kom tidigt i år. Faktiskt rekordaktigt försigkommet. För nog ska det rejält med tokigheter till för att det ska gå att besegra det Hagmyrentränaren, kallblodskungen och allas vår Järvsöfakshjälte, Jan-Olov Persson blott några dagar in på det färska 2026 hävde ur sig. Likt ett knockoutslag närmast.
Detta efter det att domen mot honom kommit och fastslagits i STAD (Svensk Travsports ansvars- och disciplinnämnd) kring hans brott mot antidopningsreglementet. Persson fick ju där 150.000 kronor i böter för att: ”i förvar ha innehaft 14 omärkta receptbelagda läkemedel, 17 märkta receptbelagda läkemedel som inte kasserats efter att behandling var avslutad, samt en förbjuden substans, DMSO. Samtliga läkemedel har förvarats i olåsta kylskåp. Jan-Olov Persson har vidare i nio fall brustit i sin skyldighet att föra korrekta behandlingsjournaler över läkemedel för sina hästar”.
En rejäl påse blandat, kort sagt. Och DMSO, det under de det senaste decenniet (minst!) så kontroversiella och nu för tiden förbjudna medlet, hur kan det liksom så sent som oktober 2024 finnas med i leken ...
Hur som. När domen som refereras till ovan offentliggjordes uttryckte alltså Persson på frågan om han ändå inte hade brutit mot antidopningsreglementet (Travnet den 14 januari):
”Men då har jag i så fall gjort det i 40 år, och efter ett anonymt tips gör man ett tillslag”.
Hej förresten, vill jag säga. Till alla Er som är Travstugans trogna läsare och besökare, och förhoppningsvis därtill många kommande nya. Jag är väldigt glad över att få möjligheten att ansluta – och förhoppningsvis bidra – här.
"Det har blivit allt svårare att stå ut i det här kärleksförhållandet"
För i grunden är ju travsporten bland det vackraste som överhuvudtaget finns. Få saker kan matcha det sjudande långkok av sport, spel, människor och djur, som travgrytan innefattar. Som när Elitloppet smeker sig ut mellan hägg och syrén samtidigt som allting annat också står i blom i slutet av maj. Eller när de första treåringarna ska värderas och bedömas och spekuleras kring eller en amatör når sjunde himlen efter en tredjeplats i ett rikstotolopp. Eller när tiden står stilla som ett försiktigt sommarregn då startbilen sätter sig i rörelse inför Svenskt Travderby den första söndagen i september.
Jag har under fyra decennier (herre gud) varit med om så mycket vackert i den här sporten. Glädje, gemenskap, kärlek, förhoppningar – och i allt det där också brustna drömmar. Fast alltid i en kamp att komma tillbaka.
Men. Jag måste vara ärlig i att också säga att det blivit allt svårare att stå ut i det här kärleksförhållandet. Vi har gått omkring och nött på varandra ett tag nu, så kan man nog sammanfatta det. För om jag – och jag tror många med mig – ska kunna fortsätta älska det här och allting bortanför det, så måste vi bli av med den kultur som Jan-Olov Persson ovan här blir offer kring att personifiera. Det han säger är alltså att efter 40 år av tydligen konstant fri lejd var det nån oförskämd jävel som fick för sig att anonymt tipsa om oegentligheter i hans stall. Fy skäms, var Perssons reflektion om det.
”Vi behöver fler anonyma tipsare. Mer än någonting annat.”
Svensk Travsports nye vd Jörgen Forsberg uttrycker sedan han tillsattes att det viktigaste i hans uppdrag är att se till att ”vi blir fler”. Precis som alla hans senaste företrädare också sagt – och sedan misslyckats kapitalt med. Forsberg har givetvis rätt i sak, men hur vore det om någon i hans position någon gång åtminstone försiktigt också kunde andas: vi behöver bli trovärdigare. Att vi behöver bli av med kulturen och hela tankesättet som gör att: ärendena som Svensk Travsport tvingats utreda de senaste åren aldrig varit fler, att den notoriske fuskaren – samtidigt avstängde – Bo Westergaard kunde sola sig i glansen som ”vinnare” efter ett av världens största lopp, Hambletonian, att Carl-Johan Jepson vann Sprintermästaren ihop med en Jerry Riordan-häst, att Halmstadtravet nominerade samme Riordan till Årets Tränare trots att han avtjänar en lång dopningsavstängning och att han dessutom tillåtits tävla vidare med hjälp av en målvakt. För att inte tala om alla obekräftade uppgifter om till exempel bloddopning och ormgiftsbehandlingar som kommer till en. Och så vidare. Och så vidare.
Travsporten måste bli av med den kulturen. Dessa instinkter. Våga ta i skiten. DÅ kanske vi till och med blir fler.
Om man säger så här: vi behöver FLER anonyma tipsare. Mer än någonting annat, Persson.
__________
I övrigt:
- Är fortfarande småsur över Francesco Zets strul i Prix d'Amérique – är ”en bra start” i PdA det mest överskattade i sporten? Nytt fälleben i Prix de France i söndags, men nog slår han till i Prix de Paris …
- Apropå Jörgen Forsberg. Tolv lopp på lördagarna är tillbaka, efter det mest snedtänkta beslutet på länge. ATG verkar rent av tagna på sängen, är det månne ett skifte och starten på ett bestämdare ST vi ser? Inte en sekund för tidigt i så fall.
- ”Hon gör det omöjliga”, utbrast Gävles referent Johan Bergman mycket besynnerligt när Kajsa Frick i söndags tog sin tusende (kusk)seger. Rättare är: det var på tiden! Grymt starkt (motvinds)jobbat, Kajsa!
- Henrik Ingvarsson
