Det räcker att se hur det såg ut för ett par veckor sedan. Då valde Licenskommittén att stänga av Maria Törnqvist i 18 månader. Där och då trodde man att respekten mot travhästen förbättrats.
Idag är vi åter i de gamla hjulspåren igen.
Veikko Haapakangas stängs av i ett halvår med halvårs tillträdeförbud och 100 000 kronor i böter.
"Lyckligtvis" är det med väntat missnöje man tar emot beslutet.
Det går inte att förvänta sig eller hoppas på att Svensk Travsport med licenskommittén har rättvist och sunt sätt på djurhållning i tankarna.
Flera är besluten som varit alldeles för veka och varit rent av respektlösa mot det finaste djuret som existerar. Och då verkar de i sporten med det här djuret.
För ett par år sedan stängdes en travkusk av i ett halvår för han testat positivt på ett drogtest. I det skadades ingen häst.
Att Veikko Haapakangas därför endast får samma längd på sin avstängning är närmast en skymf mot djuret. Där han mer eller mindre spöat upp hästen.
Vad som gör domens längd ännu mer alarmerande svag är insikten som Haapakangas har. Ja, eller inte har.
Man hade kunnat be om ursäkt eller lägga sig platt. Förstå att saker och ting blev helt fel och att det var en djurhållning han inte är stolt över. Icke.
Istället kämpade han med näbbar och klor och ansåg sin aktion vara fullt rimlig. Och som inte skadat travsportens anseende.
Det är en självinsikt som gör mig förbannad, ledsen och närmast oroad då personen i fråga om ett par månader är fri att syssla med travhästar igen.
Hela den insikten är bara enormt tragisk. Och borde renderat i ett beslut som var betydligt tuffare. Men njae.
Här sitter man och ändå känner ett väntat missnöje. Svensk travsport år 2026.
