Som alltid inför ett Elitloppet så finns det belackare och tvivlare som knorrar på sig. Inbjudningarna till Elitloppet är alltid en het potatis och det går knappt att begripa hur den eller den fått en inbjudan.
Anders Malmrot var helt briljant i sin roll som Elitloppsgeneral och gjorde mer eller mindre inga direkta klavertramp. Jag tycker han var femstjärnig, kort och gott.
Ingenting varar för evigt och möjligen var det ändå friskt för både honom själv och för Elitloppet att det skulle in nya ögon.
Med det sagt så har Malmrots arbete givit ersättaren ett tufft arbete. Självfallet har man med stort intresse följt Ola Lernå och Solvallas arbete utan den så briljante Anders Malmrot.
Så här med startlistorna framför mig kan jag inget annat än hylla Lernå och nationalbanan.
Är det några inbjudningar som alltid får stort utrymme så är det de allra sista. De så kallade "utfyllnadsplatserna", om man så säger.
Jag har väl aldrig riktigt känt mig särskilt triggad av de som får sista-platserna. Nej, Luke the Spook är ingen het segerkandidat, men det är samtidigt Kolgjini-tillskott. Fine Manners är osynad i högsta världseliten, men har ju visat höjder som gör honom extremt spännande.
Att lyckas få upp Idao de Tillard, Inexess Bleu och Keep Going och lyckas få Dexter Dunn bakom Gio Cash samt Gabriele Gelormini på italiensktävlande Jabalpur är internationellt så det förslår.
Jag tycker de två försöken utgör precis så som ett Elitloppet ska se ut, om än utan de "exotiska" inslagen från down-under.
Hela mixen av kuskar ska inte underskattas. Det är av högsta vikt att vi förutom bra kvalité på hästarna även har en ovan mix av kuskar som ska mötas.
Den svenska kuskeliten möts var och varannan vecka och kan varandras mat- och sovklocka utan och innan. Med det försvinner ofta dramatik och oväntat taktiska val i loppen.
Med detta sammanhang av kuskar har vi nu verkligen allt.
Jag kan åtminstone inte vara annat än mycket nöjd med årets upplaga så här första året utan Anders Malmrot.
Välarbetat av er, Ola Lernå och Solvalla!
