Att hålla på Bajen har inneburit att befinna sig i en sällsynt känslomässig centrifug. Och med väldigt få stora saker att fira genom åren. Men inför detta 2026 var vi faktiskt – efter den gradvisa stora utveckling som skett i klubben – (odds)favoriter till att ta hem SM-guldet. Det i så fall andra i historien. Inför säsongen kom Kalle Karlsson in som ny tränare, som ersättare för succémannen Kim Hellberg, vilken för sin del inte kunde stå emot lockelsen från engelska Middlesbrough.
Och här är vi nu. I en situation där just denne Kalle Karlsson efter bara elva matcher i Allsvenskan, redan fått lämna sitt uppdrag. Trots att laget ändå ligger fyra i serien – sparken. Bort. Anledningarna till den snabba skilsmässan sägs vara flera, eller det har i alla fall både spekulerats kring och nämnts ett antal. Där ett av dem som sägs är ... att han som det i sammanhanget brukar heta ... ”hade tappat omklädningsrummet”.
Det är långt ifrån varken första eller sista gången det sägs som skäl till att det blir ett avsked, oaktat om det är helt med sanningen överensstämmande i just det här fallet. För om inte spelarna längre känner förtroende, respekt, tillit och verkligen vill brinna för dig – då är det liksom över. Du kan försöka skruva på saker, justera, flytta bort och lägga till, men ... likväl är det är väldigt svårt, snudd på omöjligt, att reparera skadan. När tåget så att säga gått.
Och exakt så här är numera också känslan kring det sedan i höstas införda lördagsspelet V85. Det som alla vet ersatte svensk travsports genom tre decennier stora ekonomiska lok, V75. Det som försörjt hela näringen, hela sporten, hela branschen. Den numera sparkade vd:n Hasse Lord Skarplöth trodde att han skulle kunna ta ytterligare ett steg i den utvecklingen, för visst hade V75 stagnerat lite grann, och med V85 ta omsättningen och ekonomin till en ny nivå. Inte hålla jämna steg med V75, utan verkligen flytta fram positionerna. Och han lyckades kring detta dribbla sig förbi en flat och lättlurad rörelse.
Och nu står vi där vi gör. Där vi kan konstatera att V85 inte blev något lyft. Utan istället det motsatta, och i en utveckling där vi ser att det mer går i ytterligare fel riktning, snarare än en trend som går att vända. Där såklart de stora minussiffrorna under självaste Elitloppshelgen sticker ut som en ”droppe som får bägaren ...”. Allt fler av de ”egna spelarna” (de som fortsatt vill och finner en glädje att göra sina egna system) låter uppgivna. Glädjelösa i en riktning som går mot det apatiska. Och precis som för en fotbollstränare som börjar skruva på saker för att ”rädda sig” gör ATG nu detsamma. Man pillar lite procentskillnad kring potter där, försöker med justeringar runt reducerade system här, och så vidare.
Men jag ska säga som det är. Att V85 sedan ett bra tag just … tappat omklädningsrummet. Förtroendet är borta. Spelarna resignerar mer och mer för varje dag och är allt mindre beredd att brinna för dig (dig = travet).
Och har man tappat just det, omklädningsrummet, ja du vet ni hur det är. Då är det ... över.
Det finns alltså ingen tid att spilla. Tvärtom, det är bråttom på riktigt. Ju längre man väntar med att begrava det hopplösa V85, desto mörkare ser svensk travsports framtid ut.
För det går som sagt inte att reparera – ett tappat omklädningsrum.
I övrigt
- Vad har skidåkarna Larissa Lazutina, Olga Danilova och Johann Muelugg gemensamt? Inte minst kring den sistnämnde går det väl en ocean kalla kårar längs kroppen för många svenskar när namnet kommer på tal (och i synnerhet för en viss Per Elofsson). Jo, de tre ovan nämnda skidåkarna blev ju tagna och avslöjade för bloddoping i OS i Salt Lake City 2002. Detta kring läkemedlet Darbepoetin alfa. Det har funnits några fall för detta även i travsporten genom åren – och nu var det sorgligt nog dags igen. Den amerikanske tränaren Owen Eiler Jr har tacknämligt nog åkt dit för detta vansinniga sätt att behandla/dopa en häst, i detta fall en vid namn Stretch the Line (efter ett lopp i Philadelphia). Och stängs för detta av i ett år. Det känns så att säga inte för länge.
- Det är förresten så mycket doping nu att långt långt mindre än hälften vore nog. Återkommer snart, ta det som ett löfte.
- Jag har uttryckt det många gånger vid det här laget, men Midnattstravet i Boden är ju åtminstone topp-tre bland höjdarna i sporten. Och vilken upplaga av huvudlöpningen! Jobbar vi på att tidiga väderprognosen står sig.
- Josefine Ivehag och Eric Flygare. Axevalladuon räddade på nåt sätt till sist travets realityserie Hela Vägen i TV4 till (med knapp marginal)godkänt betyg. Det var där och då och med dem som det började kännas i kroppen, som det på riktigt blev äkta, inte tillrättalagt och förklarande. Utan att vara någon expert på genren ”Reality”; på ett sätt som den väl är satt på jorden att vara?
- Henrik Ingvarsson
henrik.ingvarsson@telia.com
