Idag är det den 11 mars 2026. Vid det här datumet för exakt två år sedan startade Magnus Dahlén-tränade Vivenne Tif med Jennifer L Oscarsson i sulkyn.
Hästen vann i strålande stil och sprang in 50 000 kronor. Segern innebar även att stoet fick ge dopingprov.
Dryga två månader senare meddelade Svensk Travsport att provet lämnades positivt.
Urinprovet hade förekomst av substansen oxitetracyklin, som är en antibiotika med antiinflammarotisk effekt och som stör bakteriers förmåga att bilda nya proteiner.
Framförallt är det inget läkemedel som är godkänt i Sverige.
På grund av positiva A-provet skickades ett B-prov iväg till Tyskland. I juli 2024 kom nyheten att även det var positivt.
Efter den nyheten har närmast ingenting hänt.
Vivienne Tif var ifrån ovalen i tre månader, men "lyckligtvis" slapp tränare Magnus Dahlén att förklara sig för ägarna - då han äger hästen själv.
Sedan augusti 2024 har stoet tävlat på som vanligt.
Jag har flera gånger skrivit om vad jag tycker och tänker om Magnus Dahlén. Jag orkar inte riktigt ge mig in på det igen.
En skymf för vår sport som inte borde välkomnats tillbaka.
Och när man väl hamnar i klaveret igen hade man önskat det fanns hårdare tag från beslutande håll.
Istället har de låtit det här pågå. Som ett ingenting. Och idag är det två-årsjubileum.
Jag har givetvis haft det här i bakhuvudet och av anledning ville jag därför kolla läget med ST förra veckan. Vad fanken händer?
Mattias Falkbåge hörde slutligen av sig och gav mig beskedet;
"Det har i närtid varit förhandling i STAD kring detta och vi inväntar STAD´s beslut kring Dahlens tränaransvar."
Ingen ska tro detta glömts och sopats under mattan. Och Vivenne Tif-fallet måste bli ett återkommande ämne kring något som aldrig borde inträffa igen.
Sporten är värd ett större allvar i sådana här frågor.
Två år. Två år.
