Jag är väl egentligen inte typen som tror på karma och sådant dravel.
Samtidigt kan jag väl ändå uppleva det som sådan att om man agerar eller beter sig på ett visst sätt så blir det även så man får acceptera sin verklighet.
Ödmjukhet ska betala av sig och det mindre hyggliga sättet ska kosta. Äh, jag antar det där har lite med karma att göra ändå...
Jag är långt ifrån välkänd bland travets aktiva eller ett namn som många känner väl till. Antagligen är det väl därför man då och då även får ett och annat trist hugg när man försöker kontakta en och annan. Är man ingen av de stora så är det lite strunt samma.
Att sporten innehåller alla olika typer av personlighet finns det visserligen en charm i. Jag kan väl samtidigt ändå uppleva det som fascinerande hur en del tycks vilja gå en väg där dryghet är att föredra. Det som ska få sporten att leva vidare.
Låt gå att man mår bättre i sin egna bubbla med sin rörelse - men ska man vara en del i svensk travsport kan jag tycka att sunt förnuft och ödmjukhet ska vara en självklarhet.
Någon som är allt utom dryg är Jörgen Westholm. Och det är inte första gången jag känner lusten att lyfta honom och hans stall.
För 2,5 år sedan skrev jag av mig kring honom (läs här) och det är fan i mig dags igen.
Allt arbete han lagt ned inför, under och efter Elitloppet är sådant hans kollegor borde se som föredömligt och lika mycket som en tankeställare.
Jörgen Westholm med sina framgångar "behöver inte" vara särskilt schysst utåt. Det går så bra som det bara kan gå redan nu.
För honom är dock den här sporten hans liv. Hans passion som han vill dela med så många som möjligt.
Hela hans aktivitet i media och framförallt sociala medier har fått en utifrån att känna en form av tillhörighet. Han förklarar, visar upp och delar sin syn på allt och ingenting kring hans hästar.
Att Jörgen Westholm är som han är gör därför att man unnar honom framgångarna så förbannat mycket.
En ödmjukhet som betalar av sig. Om än att jag inte tror på sånt där med karma...
🔷 🔷 🔷
I fredags var det dags för Elitloppshelgens inledning. Man skulle kunna anta rätt simpelt att en häftig prestation på fredagseftermiddagen skulle vara perfekta starten - men icke!
Det var självfallet att ST släppte pressmeddelande om ändring av V85-starttiden.
Är ändringen en "bomb" eller "chockbesked"? Ja, men det får jag ändå säga. Att till slut vara villiga att tänka om i en fråga som de varit så tydliga kring trodde jag närmast aldrig.
Efter månader och år och en sisådär sjuttioniotusen inlägg på sociala medier så har sundhetstecknet lyssnat.
Klockan 15:00 känns verkligen som ultimata tiden och är det någon gång den borde införas så är det efter sommaren när svensken lagt in sandalerna och fokuserar på vardag igen.
Hösten kommer bli extremt viktig för ATG. Lyckas inte V85 stärka sig med nya starttiden så har vi en vargavinter.
En ändrad starttid avgör inte allt, men den är nog ändå viktigare än vad många tror.
- Kan tycka att Stefan Melander får alldeles för lite credd.
Nej, hans hästar är inte direkt lika segeraktuella som en gång i tiden men är det något stallet årligen gör så är det att möjliggöra tävlandet. Undvika att lopp ställs in.
Stall TZ "bär upp" flera lopp om året. Nästa exempel är lördagens Diamantstoet. Åtta startande varav tre kommer från Tarzan... - Lutfi Kolgjini levererade veckans bästa citat i V85 Guiden när han skulle prata om stallets Gomari som startar i V85-7.
"Omdöpt som tvååring för han är så trög. Gomari betyder åsna på albanska" - Revelation vandrade i våras vidare mot evigt gröna ängarna. Comeback-försöket ifjol ledde trots allt till fina stunder på Århus-banan.
- I de fem senaste upplagorna av Hugo Åbergs har stall Redén vunnit tre gånger. Jag tror chansen är god att se Allegiant. Om inte så nöjer jag mig med Francesco Zet som visat sig stormtrivas på Jägers.
- När jag nu nämnde Jörgen Westholm tidigare finns ytterligare en som är högst uppskattande; Per Nordström!
På torsdagen meddelades att majestätiske Önas Prince sannolikt slutar.
