Hemmastjärnan Robert Bergh visade upp en rejäl Ivory di Quattro i V75-2. 1.12,1a/2 640 meter är en tid som imponerar! Intrycket på femåringen var kraftfullt när han satte in avancemanget med halvvarvet kvar och där täthästarna kört färdigt. Det blev till sist inget snack
- Det var sannerligen ingen fröjd för ögat att kolla in styrkefenomenet Zeppelin Kyu Bar som såg allt annat än harmonisk ut i loppet...
- King of Everything gjorde sin tredje raka mindre goda prestation. Låt hoppas han hittar tillbaka snart igen.
Bergh visade senare även upp Indra's Secret i V75-4 som likt Ivory di Quattro var löjligt överlägsen. Därifrån tar vi sedan med oss Sharp Dream till nästa lopp!
När provstarten av V75-6 gick visste jag redan att det var över. Intrycket på Vikens High Yield var alldeles för bra. En tävlingsfrustande hingst mot ett gäng ponnys som jag brukar säga. I det här fallet var det verkligen så.
Hemmastjärnan Bergh var redo när Åby slog upp portarna för stortrav - och hans hästar strålade med solen
Ingen ville agera varg mot Rödluvan i V75-1
Conrads Rödluva och Örjan Kihlström var lugna i båten vid starten och valde sedan efter 400 meter att köras framåt och överta ledningen. Därifrån var loppet klappat och klart.
Rödluvan slapp vargar i loppet som försökte tävla emot, så slutligen blev det en ytterst enkel seger. Inte ofta man får det där förstapriset ligger på 300 000 kronor.
Nu är femåringen bara några tusenlappar från tio miljoner kronor insprunget.
Moni Viking bjöd på något unikt man sällan känner av
Det såg länge ut som att Erik Adielsson med Prosperous hade hela V75-3 i sin hand. Från ledningen hade han stenkoll på värste konkurrenten Moni Viking. Och som han blickade bakåt för att ha kollen. Och som det inte var nog.
Moni Viking bjöd på något man sällan upplever som travälskare. En slags kraft som får en att bli närmast mållös. Det är ju sällan man lyckas bli det. Låt gå att motståndet uppenbarligen inte hade samma styrka i sig, men den accelerationen han visade upp var närmast unikt.
- Per Nilsson? Ja, han körde femstjärnigt med Enzo Am. Han gav sin häst chansen hela vägen och även mod nog att känna att det gick att utmana idag. Motståndet för Enzo Am var stentufft. Tredjeplatsen och hela styrningen av Nilsson är mer än bra!
En spurt som hette duga - Wild Love och Kevin Oscarsson körde perfekt i V75-5 som gick undan och kunde med rejäl avslutning svepa förbi fältet över upploppet.
Efter sex segerlösa starter i år fick Bengt Simberg äntligen besöka cirkeln igen med sin Wild Love.
- M.S.Triple J. med Erik Adielsson satt tidigt i ledning men valde att inte ge sig in i någon körning mot Grainfield Aiden och Voyager Grif. M.S.Triple J. får vaktas till nästa start då han gick lysande mot slutet...
Som alltid är jag uppfriskande ärlig i mina rader. Jag ska väl inte sluta upp med det där, eller hur?
Elian Web såg jag som helst chanslös i årets Paralympiatravet. Katja Melkkos starke rusare ledde runt om. Även fast jag inte hade med honom på en enda kupong och såg honom som chanslös så log jag efteråt. Hur ofta händer det, liksom?
Jorma Kontio. Denne Jorma. Vi MÅSTE lyfta honom oftare. Han är alldeles för ofta i skymundan av sportens övriga stjärnor.
Ingen kan mäta sig med Jorma Kontio. Egentligen. Ja, Björn Goop anser jag vara överlägsen liksom Örjans Kihlströms finess - men Jorma. Han har varit med sedan flera år tillbaka. Han är den äldste i yppersta eliten och kan (nåväl...) vara farsa åt alla.
Det märks inte i år heller. När man tror han är utdömd, trött och taktikslut som artist levererar han.
Kontio har aldrig varit yngre i sin körstil. Det gläder mig att se det! Och jag önskar han fortsätter tävla i finrummet där han hör hemma; yppersta eliten.
Stort grattis segrande V75-skötare:
- Isabelle Eriksson (Conrads Rödluva)
- Hannah Gustavsson (Ivory di Quattro)
- Mikka Johansson (Moni Viking)
- Julia Dahl (Indra's Secret)
- Christel Olsson (Wild Love)
- My Hedberg (Vikens High Yield)
- Elian Web (Katja Melkko)
